RevR 19 Revisorns översiktliga granskning av den lagstadgade hållbarhetsrapporten

1.1Direktiv (EU) 2022/2464 Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) är en utökning av redovisningsdirektivet, öppenhetsdirektivet, revisorsdirektivet och revisorsförordningen och är en del av den europeiska gröna given som ska bana väg för en grön omställning i EU.

1.2CSRD trädde i kraft i januari 2023. För att implementera direktivet i Sverige tillsattes en utredning som lämnade sitt slutbetänkande i juni 2023 SOU 2023:35 Nya regler om hållbarhetsredovisning. Vid publiceringen av denna rekommendation pågår fortfarande arbetet med att införliva CRSD i svensk rätt. Denna rekommendation bygger på regeringens förslag i den efterföljande propositionen 2023/24:124. Se tabellen i bilaga 3 avseende datum för ikraftträdande för rapporteringskraven.

1.3CSRD är en del i EU-kommissionens handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt vilken syftar till att styra kapitalflöden mot hållbara investeringar. Hållbarhetsrapporteringen ska ge finansmarknaderna tillgång till information om miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning som är tillförlitlig, relevant och jämförbar. Dessutom ska den underlätta hanteringen av finansiella risker som följer av klimatförändringar, utarmning av naturresurser, miljöförstöring och brister i sociala förhållanden.

1.4De företag som omfattas av CSRD ska i ett särskilt avsnitt i förvaltningsberättelsen rapportera information som ger en förståelse för hur företaget tar hänsyn till hållbarhetsfrågor i sin affärsmodell och strategi. Rapporteringen sker ur ett "dubbelt väsentlighetsperspektiv” vilket innefattar såväl omvärldens inverkan på företaget som företagets påverkan på dess omgivning.

1.5Hållbarhetsrapporten ska omfatta information om väsentlig inverkan, risker och möjligheter som är kopplad till företaget och dess dotterföretag samt företagets värdekedja, inbegripet direkta och indirekta affärsförbindelser.

1.6Olika hållbarhetsfrågor kan vara väsentliga både inom den egna verksamheten och i olika delar av företagets värdekedja, både uppströms och nedströms. Informationen om värdekedjan ska endast omfatta information i förhållande till de delar av värdekedjan för vilka en hållbarhetsfråga bedöms vara väsentlig.

1.7Hållbarhetsrapporten ska utarbetas i enlighet med European Sustainability Reporting Standards, ESRS1 och innefattar rapportering enligt EU:s gröna taxonomiförordning vilken utformats för att underlätta hållbara investeringar2.

1.8Hållbarhetsrapporten ska upprättas i det elektroniska formatet European Single Electronic Format (Esef) som är det gemensamma elektroniska rapporteringsformatet för utfärdande av årliga finansiella rapporter. Esef är utformat för att säkerställa att uppgifterna centraliseras på EU- och medlemsstatsnivå i ett öppet och tillgängligt format som är lätt att läsa och gör det möjligt att jämföra den rapporterade informationen3. Rapportering enligt Esef kommer att vara aktuellt först när den Digitala Taxonomin är antagen av EU. För ytterligare information om granskning av Esef hänvisas till RevR 18 Revisorns granskning av Esef-rapporten.

1.9För att säkerställa informationens tillförlitlighet ska hållbarhetsrapporten vara föremål för översiktlig granskning av en behörig oberoende tredje part. I propositionen Nya regler om hållbarhetsredovisning föreslås att hållbarhetsrapporten ska granskas av en auktoriserad revisor med särskild behörighet4.

1.10I proposition Nya regler om hållbarhetsredovisning föreslås att de företag som ska upprätta en lagstadgad hållbarhetsrapport kan välja att utse samma auktoriserade revisor som utför revisionen av företagets finansiella rapporter eller en annan auktoriserad revisor för granskningsuppdraget.

1.11Författningsförslagen i propositionen anger att om samma revisor utför revisionen av de finansiella rapporterna och den översiktliga granskningen av hållbarhetsrapporten får granskningsberättelsen över hållbarhetsrapport tas in som ett särskilt avsnitt i revisionsberättelsen. Detta innebär att för den auktoriserade revisorn får uttalandet ingå i den ordinarie revisionsberättelsen men för annan auktoriserad revisor kommer uttalandet att lämnas i en fristående granskningsberättelse.

1.12Denna rekommendation är särsvensk och är ett förtydligande gällande revisorns rapportering vid bestyrkande med begränsad säkerhet av lagstadgade hållbarhetsrapporter. Ytterligare vägledning kan hämtas i ISAE 3000 (omarbetad) i tillämpliga delar.

1.13Syftet med rekommendationen är att den revisor som valts för granskningsuppdraget ska kunna avge ett uttalande med begränsad säkerhet om att hållbarhetsrapporten uppfyller de relevanta lagstadgade krav som fastställs i årsredovisningslagen. Årsredovisningslagen hänvisar till ESRS och EU:s gröna taxonomiförordning, därigenom inkluderas dessa i det lagstadgade kravet. Rekommendationen innehåller även förklaringar och exempel.

1.14Rekommendationen ska tillämpas såväl vid granskningsuppdrag som har upprättats utifrån lagstadgad hållbarhetsrapportering som för rapporter som frivilligt upprättats i enlighet med årsredovisningslagens krav.

1.15I svensk rätt införlivas direktivets bestämmelser om rapporteringens omfattning i 6 och 7 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) (ÅRL). Propositionen föreslår att 6 kap 10–11 a §§ ÅRL ska ange kraven för vilka företag som omfattas av rapporteringskraven och att rapporteringens omfattning ska regleras i 6 kap. 12–12 g §§ i samma lag. I 6 kap. 12 e § ÅRL anges att informationen ska utarbetas i enlighet med europeiska standarder för hållbarhetsrapportering, ESRS, som har antagits med stöd av artikel 29b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU.

1.16Rekommendationen ska tillämpas vid översiktlig granskning av den lagstadgade hållbarhetsrapporten som helhet och är inte tillämplig vid granskning av viss utvald hållbarhetsinformation. Granskning av sådan utvald hållbarhetsinformation utförs enligt ISAE 3000 (omarbetad) och RevR 6. Med ”granskning” åsyftas i denna rekommendation översiktlig granskning om inte annat anges specifikt.

1.17De nya bestämmelserna om hållbarhetsrapportering införs stegvis för olika kategorier av företag. Bilaga 3 anger när de nya bestämmelserna ska tillämpas för hållbarhetsrapportering och när denna rekommendation ska tillämpas vid granskningen.

3.2Enligt CSRD såsom det implementeras i tillämplig lag om årsredovisning och ABL och andra associationsrättsliga lagar enligt punkt 2.1, är det styrelsen som ansvarar för att hållbarhetsrapporten upprättas och offentliggörs i enlighet med kraven i årsredovisningslagen.

3.3Hållbarhetsrapporten ska granskas av en auktoriserad revisor. Revisorn ska efter varje räkenskapsår lämna granskningsberättelsen till styrelsen senast tre veckor innan årsstämman. Revisorn har en skyldighet att lämna ett uttalande med begränsad säkerhet vad gäller om hållbarhetsrapporten uppfyller kraven i årsredovisningslagen. Revisorns uttalande ska omfatta:

1. om hållbarhetsrapporten uppfyller årsredovisningslagens krav, inklusive överensstämmelse med ESRS,

2. om den process som företaget genomfört för att identifiera rapporterad information har utförts såsom den beskrivs i hållbarhetsrapporten [ESRS 2 IRO-1],

3. om kravet att märka hållbarhetsrapportering i ett enhetligt elektroniskt rapporteringsformat efterlevs, och

4. om rapporteringskraven i EU:s gröna taxonomiförordning artikel 8 efterlevs.

3.4Bolaget får utse en annan revisor än bolagets finansiella revisor att granska hållbarhetsrapporten. Antingen kan en auktoriserad revisor utses eller ett registrerat revisionsföretag. Utses ett registrerat revisionsföretag ska en auktoriserad revisor vara huvudansvarig för uppdraget. Om uppdraget avser både revision av finansiella rapporter och granskning av hållbarhetsrapporter får samma person vara huvudansvarig för båda uppdragen. Huvudansvarig revisor ska framgå i Bolagsverkets register över aktiebolag.

3.5I det fall granskningsuppdraget utförs av företagets finansiella revisor alternativt hållbarhetsrevisor inom samma byrå utgör uppdraget ett tillkommande uppdrag som kan avtalas om i separat uppdragsbrev eller inom ramen för uppdragsbrev för revisionen av företagets bokföring och årsredovisning samt styrelsens förvaltning.

3.6När granskning utförs av en hållbarhetsrevisor har hållbarhetsrevisorn ett ansvar att i den utsträckning det krävs kommunicera med företagets finansiella revisor för att identifiera om det förekommer en väsentlig oförenlighet mellan upplysningar i hållbarhetsrapporten och årsredovisningens övriga delar.

3.7Enligt 9 kap. 46 § ABL beskrivs revisorns upplysningsplikt gentemot medrevisor med flera. FAR gör tolkningen att hållbarhetsrevisorn omfattas av upplysningsplikten även om detta inte nämns specifikt. Såväl hållbarhetsrevisorn som företagets finansiella revisor är också utsedda av bolagsstämman. Det finns kopplingar mellan hållbarhetsinformationen och den finansiella informationen och därmed är respektive revisor skyldig att lämna upplysningar om bolagets angelägenheter som är av betydelse för den andre revisorns uppdrag.

3.8Revisorns granskning ska utmynna i en granskningsberättelse över hållbarhetsrapporten som bland annat beskriver omfattningen av granskningen och hållbarhetsrapportens överensstämmelse med tillämplig lag om årsredovisning. För att kunna avge en granskningsberättelse med ett uttalande med begränsad säkerhet vad gäller om hållbarhetsrapporten uppfyller de relevanta krav som fastställs i årsredovisningslagen ska revisorn granska de fyra aspekter som framgår av punkt 3.3.

3.9Om granskningsuppdraget avser en koncern ska revisorn bedöma behovet av involvering av enhetsrevisorer. Koncernrevisorn har ansvaret för granskningsberättelsen samt att bedöma och utvärdera det granskningsarbete som har utförts av enhetsrevisorer och om tillämpligt av oberoende leverantörer av kvalitetsgranskningstjänster. Koncernrevisorn bedömer karaktären på de granskningsåtgärder som vidtas på olika enheter av koncernen och kommunicerar i tillämpliga fall detta till enhetsrevisorer som är inblandade i granskningen.

3.10Det kan förekomma att ett företag frivilligt vill upprätta en hållbarhetsrapport motsvarande årsredovisningslagens krav utan att det är ålagt att följa dessa rapporteringskrav i årsredovisningslagen. Den frivilligt upprättade hållbarhetsrapporten kan granskas efter separat överenskommelse mellan revisor och företaget och i enlighet med denna standard. Granskningsberättelsen ska lämnas i en separat rapport.

3.11Frivillig granskning av hållbarhetsrapportering med en annan bestyrkandegrad ska följa RevR 6 Bestyrkande av hållbarhetsinformation.

3.12Det kan förekomma att ett företag, i enlighet med ESRS, inkluderar ytterligare upplysningar som härrör från annan lagstiftning som kräver att företaget lämnar hållbarhetsinformation, eller allmänt accepterade standarder och ramverk för hållbarhetsredovisning, inklusive ickeobligatorisk vägledning och sektorsspecifik vägledning, som offentliggjorts av andra normgivare, till exempel International Sustainability Standards Board eller Global Reporting Initiative.

3.13Viss information som följer andra standarder för hållbarhetsinformation kan anses utgöra en integrerad del av hållbarhetsrapporten enligt kraven på företagsspecifik hållbarhetsinformation i ESRS. Detta kan särskilt vara aktuellt under en övergångsperiod till dess att sektorspecifika standarder finns på plats.

Frivillig hållbarhetsinformation utöver denna information kan lämnas i hållbarhetsrapporten förutsatt att denna följer kriterier för innehåll och struktur i ESRS 1. Särskild uppmärksamhet behöver fästas vid att frivilliga upplysningar som lämnas i hållbarhetsrapporten ska uppfylla kraven i ESRS 1, p. 114. All information som ingår i den lagstadgade hållbarhetsrapporten omfattas av revisorns granskning.

3.14Det kan förekomma att ett företag efterfrågar att viss hållbarhetsinformation som lämnas i hållbarhetsrapporten ska granskas av revisorn för andra syften och i enlighet med andra ramverk. Sådan frivillig granskning ska då utföras enligt RevR 6 Bestyrkande av hållbarhetsinformation eller annan lämplig standard, och avges i särskilt yttrande.

3.15Tilläggsavtal måste upprättas avseende överenskommelse över den frivilliga granskningen.

4.2Revisorn ska utvärdera att granskningsteamet besitter lämplig kompetens och erfarenhet inom relevanta områden som regelverk och väsentliga hållbarhetsfrågor för företag och bransch. Revisorn ska överväga om det är nödvändigt att använda arbete som utförs av en specialist för granskningen av hållbarhetsrapporten. Med tanke på komplexiteten i den hållbarhetsinformation som ska rapporteras och den tekniska karaktären hos bedömningen av denna information kan revisorn anse det nödvändigt att använda specialister. Om revisorn använder en specialist i sin granskning ska denna utvärdera om specialisten har den kompetens, förmåga och objektivitet som krävs för revisorns syften samt utvärdera eventuella intressen och relationer som kan utgöra ett hot mot specialistens objektivitet.

4.3Granskning av en hållbarhetsrapport som upprättas första gången kan kräva djupare analys för att göra det möjligt för revisorn att göra nödvändiga bedömningar. Det är revisorns professionella bedömning som avgör i vilken omfattning en sådan djupare analys krävs.

4.4För att planera och utföra en översiktlig granskning av hållbarhetsrapport ska en nyligen vald revisor skaffa sig en förståelse av företaget och dess miljö innefattande dess interna kontroll och processer i den del som är relevant för upprättandet av hållbarhetsrapporten

4.5Information är väsentlig om ett utelämnande eller en felaktighet kan påverka de beslut som användaren fattar på basis av den lämnade hållbarhetsinformationen. Bedömningen av väsentlighet och den relativa betydelsen av kvantitativa och kvalitativa faktorer gällande information i en hållbarhetsrapport är en komplex fråga som inbegriper ett omfattande perspektiv avseende inverkan och innefattar en vidare grupp intressenter jämfört med finansiell rapportering. Väsentlighet i en hållbarhetsrapport inklusive den relativa vikten av kvalitativa och kvantitativa faktorer vid övervägande av väsentlighet i ett visst uppdrag är en fråga för revisorns professionella omdöme.

4.6Olika väsentlighetsnivåer kan behöva fastställas för olika typer av kvalitativ och kvantitativ information. För kvalitativ information kan det vara svårt att fastställa ett belopp för väsentlighet, andra överväganden kan behöva göras för att avgöra vad som är väsentligt. Det kan finnas behov av att fastställa ett belopp för kvantitativa upplysningar där ett eventuellt fel understigande detta skulle vara uppenbart betydelselöst.

4.7Revisorns övervägande av väsentlighet är en fråga om professionell bedömning och påverkas av revisorns uppfattning av de gemensamma informationsbehoven hos de avsedda användarna som grupp. I det här sammanhanget är det rimligt för revisorn att anta att avsedda användare:

1. Har en rimlig kunskap om det underliggande hållbarhetsområdet och en vilja att studera informationen om granskningsobjektet med rimlig noggrannhet.

2. Förstår att informationen om granskningsobjektet har upprättats och granskats utifrån lämpliga väsentlighetsnivåer, och har en förståelse för eventuella väsentlighetsbegrepp som ingår i de tillämpliga redovisningskriterierna.

3. Förstår eventuella inneboende osäkerhetsfaktorer i mätningen eller värderingen av det underliggande granskningsobjektet.

4. Fattar rimliga beslut med grund i informationen om granskningsobjektet som helhet.

Revisorns granskningsuppdrag avseende hållbarhetsrapporten är utformat för att tillgodose informationsbehov för flertalet olika användare och inte för särskilda användare.

4.8Revisorn ska utvärdera hållbarhetsrapporten som helhet i syfte att bedöma att informationen inte är vilseledande och att informationen som redovisas är tydligt och tillräckligt ingående beskriven i enlighet med kraven i ESRS. I samband med detta ska revisorn bedöma att hållbarhetsrapporten inte är, eller skulle kunna vara, missledande, beroende på bristande eller överdriven betoning på vissa grupper av avsedda användare, områden och/eller information om dessa områden, och att den tillgodoser de avsedda användarnas legitima informationsbehov.

4.9Revisorn ska inhämta en förståelse avseende hållbarhetsrapportens utformning och innehåll i enlighet med årsredovisningslagens krav och ESRS, rapportering enligt EU:s gröna taxonomiförordning och övriga omständigheter för uppdraget i så hög grad att:

1. revisorn har möjlighet att identifiera områden där en väsentlig felaktighet i informationen sannolikt kan uppkomma, och

2. därigenom ge en grund för utformande och utförande av åtgärder för att hantera de områden som identifierats och uppnå begränsad säkerhet som stöd för revisorns slutsats.

4.10Revisorn behöver skapa sig en förståelse för företagets process och tillvägagångssätt hur hållbarhetsrapporten upprättas. Detta innebär att revisorn, i enlighet med kraven i denna rekommendation, behöver inhämta en förståelse för företagets utvärdering och tillämpning av:

• Rapporterings- och upplysningskrav enligt årsredovisningslagen och ESRS och den information som dessa hänvisar till.

• EU:s gröna taxonomiförordning.

• Krav på digital märkning (Esef).

Revisorn behöver vidare inhämta förståelse för:

• Hållbarhetsrapportens omfattning, vilket inbegriper de dotterföretag som omfattas av hållbarhetsrapporten för koncernen och enheter i värdekedjan.

• Karaktären av verksamheten i företaget eller koncernens enheter som omfattas av hållbarhetsrapporten.

• De delar av den interna kontrollen som är relevanta för hållbarhetsrapporteringen, särskilt följande:

  • kontrollmiljön och de interna kontroller som inrättats när det gäller hållbarhetsinformation,

  • de viktigaste åtgärder som företaget vidtar för att se till att ovan nämnda interna kontroller fungerar som avsett och det sätt på vilket eventuella korrigerande åtgärder genomförs, och

  • tillvägagångssätt och system för inhämtning och sammanställning av hållbarhetsinformation.

• Avseende den information som rapporteras i enlighet med EU:s gröna taxonomiförordning behöver revisorn skaffa sig en förståelse för de processer som företaget utfört för att:

  • identifiera vilken, eller vilka, av företagets ekonomiska verksamheter och, i tillämpliga fall, vilka av de enheter som omfattas av konsolideringen som kommer träffas av EU:s gröna taxonomiförordning genom att:

    • fastställa om företagets ekonomiska aktiviteter omfattas av samt är förenliga med kraven i EU:s gröna taxonomiförordning,

    • samla in och rapportera den information som krävs av EU:s gröna taxonomiförordning.

• Företagets användning av tredje parter i processen för inhämtning och sammanställning av hållbarhetsinformationen och/eller för att säkerställa denna information.

• De huvudsakliga antaganden och metoder som företaget använder och de viktiga bedömningar som gjorts för att fastställa vilken hållbarhetsinformation som ska rapporteras.

• Eventuella förändringar av metoder och antaganden eller korrigeringar av fel från tidigare år.

4.11En del i förståelsen av företagets process för upprättande av hållbarhetsrapporten innebär att revisorn inhämtar förståelse för hur företaget har identifierat den information som ingår i hållbarhetsrapporteringen och hur informationen samlas in. Identifiering av denna information bygger främst på att företaget genomför en analys utifrån ett dubbelt väsentlighetsperspektiv som beskrivs enligt ESRS, denna process gör det möjligt att:

• Identifiera företagets inverkan, risker och möjligheter relaterade till hållbarhetsfrågor genom hela värdekedjan.

• Identifiera vilka av dessa inverkningar, risker och möjligheter relaterade till hållbarhetsfrågor som är väsentliga.

Revisorn bör därmed utvärdera om företaget har definierat och genomfört en dubbel väsentlighetsanalys och därigenom identifierat dess väsentliga inverkan, risker och möjligheter samt de intressenter som kan påverka eller påverkas av företaget, såväl som att företaget fastställt och inkluderat dess värdekedja i analysen.

4.12När företaget har identifierat sina väsentliga områden återstår att bedöma informationens väsentlighet för att identifiera vilka upplysningskrav som finns. För att få en fullständig bild av företagets process för upprättandet av hållbarhetsrapporten behöver revisorn inhämta förståelse för hur företaget har bedömt informationens väsentlighet och den process som beskrivs enligt ESRS, för att komma fram till vilka upplysningskrav företaget ska rapportera.

4.13Om ett företag anlitar en servicebyrå helt eller delvis för upprättandet och/eller inhämtande av information till hållbarhetsrapporten ska revisorn inhämta en förståelse för hur företaget använder servicebyråns tjänster för att förbereda rapporten, inklusive:

• karaktären på de tjänster som servicebyrån tillhandahåller,

• tjänsternas betydelse för företaget inklusive hur dessa eventuellt påverkar företagets interna kontroll,

• graden av samverkan mellan servicebyråns verksamhet och företagets verksamhet, och

• karaktären på relationen mellan företaget och servicebyrån inklusive relevanta avtalsförhållanden.

4.14Om revisorn inte har möjlighet att inhämta tillräcklig förståelse enbart från företaget kan revisorn erhålla den förståelse som krävs genom andra åtgärder. Detta kan ske genom exempelvis en eller flera av följande granskningsåtgärder:

• Inhämta en typ 1- eller typ 2-rapport, enligt ISAE 3402 Bestyrkanderapporter om kontroller på en servicebyrå, om sådan finns att tillgå.

• Kontakta servicebyrån via företaget för att inhämta information.

• Besöka servicebyrån och utföra granskningsåtgärder som ger nödvändig information om de relevanta kontrollerna hos servicebyrån.

• Anlita en annan revisor för att utföra granskningsåtgärder som ger nödvändig information om de relevanta kontrollerna hos servicebyrån.

4.15Revisorn planerar granskningsåtgärder på grundval av den information som erhållits under planeringsfasen i granskningen, vilket inbegriper att revisorn utarbetar:

• Strategin för bestyrkandeuppdraget, som baseras på analys av riskerna för att den rapporterade informationen inte uppfyller kraven i/på

  • årsredovisningslagen, inklusive överrensstämmelse med ESRS, och/eller

  • den process som företaget tillämpar för att identifiera den information som ska rapporteras i enlighet med ESRS, och/eller

  • digital märkning (ESEF), och/eller

  • EU:s gröna taxonomiförordning artikel 8 avseende rapportering.

• De väsentlighetsnivåer i den kvantitativa informationen där bedömningen eller besluten från användarna av hållbarhetsinformationen sannolikt kommer att påverkas om ett utelämnande eller en felaktighet av information föreligger. Eftersom hållbarhetsinformation är av olika slag definierar revisorn väsentlighetsnivåer för respektive hållbarhetsområde i den omfattning som behövs.

• Granskningsplanen som definierar arten och omfattningen av de granskningsåtgärder som ska utföras, inbegripet:

  • arbete som ska utföras i de enheter som omfattas av hållbarhetsrapporten: företaget, dess dotterföretag, intresseföretag, joint-ventures och i förekommande fall enheter i värdekedjan,

  • arbete som ska utföras av extern part på uppdrag av revisorn,

  • arbete som ska utföras av intern specialist,

  • arbete som skall utföras tillsammans med:

    • företagets finansiella revisor, finansiella revisorer i dess dotterföretag, intresseföretag, joint-ventures respektive i förekommande fall för enheterna i värdekedjan,

    • tredje parter som anlitas av företaget, dess dotterföretag, intresseföretag, joint-ventures eller i förekommande fall enheter i dess värdekedja, när det gäller viss hållbarhetsinformation eller vissa delar som rör sådan information,

  • granskning och övervakning av det arbete som ska utföras av medlemmarna i uppdragsteamet, inklusive den granskning och tillsyn som ska utföras av den ansvarige revisorn.

• Tidsplanen för uppdraget och sammansättningen av uppdragsteamet.

4.16Under uppdragets gång kan revisorn besluta att ändra de planerade granskningsåtgärderna baserat på den erhållna informationen. Detta kan leda till att revisorn ändrar de initialt planerade granskningsåtgärderna och planerar andra eller ytterligare granskningsåtgärder.

4.17Om företaget är ett moderföretag i en koncern och upprättar en konsoliderad hållbarhetsrapport för koncernen beaktar revisorn företagets process för bedömning av väsentlig inverkan, risker och möjligheter för den konsoliderade hållbarhetsrapporteringen. Revisorn inhämtar förståelse för hur alla enheter som omfattas av den konsoliderade hållbarhetsrapporten har inkluderats när rapporten upprättades.

4.18Revisorn bestämmer karaktären på de eventuella granskningsåtgärder som vidtas på olika enheter av företaget och kommunicerar i tillämpliga fall detta till andra revisorer som är inblandade i den översiktliga granskningen. Involveringen av enhetsrevisorer är ett område för professionell bedömning. Förhållanden att överväga innefattar hur väsentlig enhetens hållbarhetsinformation är och risken för felaktigheter i den samt revisorns förståelse av i vilken grad den interna kontrollen av upprättandet av sådan information är centraliserad eller decentraliserad. I bedömningen beaktas också erfarenhet och kompetens i granskningsteamen.

4.19Revisorn bör informera styrelsen översiktligt om granskningens planerade omfattning och inriktning avseende hållbarhetsrapporten. Vid eventuella förändringar i de planerade granskningsåtgärderna bör revisorn bedöma om dessa förändringar och de omständigheter som föranleder förändringarna bör kommuniceras till styrelsen.

5.4Om företaget utarbetar en hållbarhetsrapport på konsoliderad nivå granskar revisorn att företaget har utfört sin bedömning av väsentlig inverkan, risker och möjligheter för den konsoliderade hållbarhetsrapporteringen och att företaget har säkerställt att alla enheter som ska omfattas, omfattas på ett sätt som gör det möjligt att identifiera väsentlig inverkan, risker och möjligheter.

5.5Om företaget identifierar betydande skillnader mellan väsentlig inverkan, risker eller möjligheter på konsoliderad nivå och väsentlig inverkan, risker eller möjligheter för ett eller flera av dess ingående företag, granskar revisorn att företaget tillhandahåller en adekvat beskrivning av inverkan, riskerna och möjligheterna, beroende på vad som är lämpligt, för det eller de berörda företagen.

5.6Revisorn ska granska att företaget i sin hållbarhetsrapport har angett den allmänna inriktningen för upprättandet av hållbarhetsrapporten så att det går att förstå hur den har upprättats (grund för upprättande), inklusive omfattningen av konsolideringen, informationen om värdekedjan och de eventuella undantag från upplysningskraven som har tillämpats.

5.7Revisorn ska också granska att företaget presenterar information som rör den egna verksamheten och information som rör värdekedjan var för sig.

5.8Hur informationen presenteras i hållbarhetsrapporten är avgörande för att säkerställa att den går att läsa och förstå för de avsedda användarna.

5.9Revisorn ska granska:

• att informationen presenteras i ett särskilt avsnitt i förvaltningsberättelsen och på ett sätt som gör det möjligt att skilja den från annan information som ingår i förvaltningsberättelsen,

• att informationen är uppdelad i fyra avsnitt i följande ordning: allmän information, miljöinformation, information om socialt ansvar och information om företagsstyrning,

• att information som införlivas genom hänvisning till olika källor, införlivas på ett sätt som uppfyller kraven i ESRS 1 punkt 9.1,

• att när ytterligare information införlivas, som härrör från annan lagstiftning (exempelvis kraven om upplysning i årsredovisningslagen avseende tillståndspliktig verksamhet) som kräver rapportering av hållbarhetsinformation eller från allmänt accepterade standarder och/eller ramverk för hållbarhetsinformation, att villkoren för ett sådant införlivande är uppfyllda, och

• att information som är kopplad till årsredovisningens övriga delar har en tydlig beskrivning eller en direkt hänvisning för att möjliggöra att informationen kan länkas samman.

5.10Revisorn ska granska att företaget har utformat och implementerat en process i enlighet med företagets beskrivning i IRO-1 i ESRS 2 . Processen ska göra det möjligt att identifiera dess inverkan, risker och möjligheter och som innefattar:

• identifiering av intressenter som kan påverka eller påverkas av företaget, och

• fastställande av inverkansväsentlighet och finansiell väsentlighet.

5.11Revisorn utvärderar företagets process och tillvägagångssätt för att identifiera områden som hållbarhetsrapporten ska omfatta. Som stöd för utvärderingen kan revisorn reflektera över om tillvägagångssättet bygger på allmänt accepterad praxis och erkända metoder.

Utvärderingen ska göras med beaktande av att det finns två huvudgrupper av intressenter (en och samma intressent kan tillhöra båda grupperna):

1. De berörda intressenterna, d.v.s. de individer eller grupper vars intressen påverkas eller kan påverkas, positivt eller negativt, av företagets verksamhet och dess direkta och indirekta affärsförbindelser i hela dess värdekedja.

2. Användare av hållbarhetsinformationen, d.v.s. de primära användarna av finansiell rapportering för allmänna ändamål (befintliga och potentiella investerare, långivare och andra fordringsägare, inklusive kapitalförvaltare, kreditinstitut, försäkringsföretag) samt andra användare, inklusive företagets samarbetspartners, fackföreningar och arbetsmarknadens parter, civilsamhället och icke-statliga organisationer, myndigheter, analytiker och akademin.

5.12Revisorn bedömer företagets tillvägagångssätt för att fastställa inverkansväsentlighet för var och en av de hållbarhetsfrågor som omfattas av ESRS, och i förekommande fall därutöver enhetsspecifika hållbarhetsfrågor, och i synnerhet om företagets tillvägagångssätt följer de steg som definieras i ESRS 1:

1. förstå sammanhanget i förhållande till företagets inverkan, inklusive dess verksamhet, affärsrelationer och intressenter,

2. identifiera faktisk och potentiell inverkan, både negativ och positiv, bland annat genom dialog med berörda intressenter och experter (i detta steg kan företaget förlita sig på forskning om inverkan på hållbarhetsfrågor),

3. bedöma väsentligheten i dess faktiska och potentiella inverkan, samt

4. fastställa de väsentliga områdena (i detta steg ska företaget anta kvantitativa och/eller kvalitativa tröskelvärden för att avgöra vilken inverkan som ska omfattas av hållbarhetsrapporten).

5.13Dessutom bedömer revisorn företagets tillvägagångssätt för att utvärdera dess negativa respektive positiva inverkan genom att bedöma relevansen i:

• i förekommande fall, den process för tillbörlig aktsamhet avseende hållbarhet som definierats och genomförts av företaget, inklusive de kriterier som används för att fastställa allvarlighetsgraden för faktiskt negativ inverkan samt allvarlighetsgrad och sannolikheten för potentiell negativ inverkan, samt

• den metod som företaget har definierat och använt, särskilt med beaktande på de kriterier som används för att fastställa skalan och omfattningen för faktisk positiv inverkan samt skala, omfattning och sannolikhet för potentiell positiv inverkan.

5.14Revisorn bedömer företagets tillvägagångssätt för att fastställa finansiell väsentlighet. För detta ändamål granskar revisorn särskilt att företaget har definierat sin finansiella väsentlighet efter att ha beaktat såväl faktiska som potentiella risker och möjligheter med särskild hänsyn till följande faktorer:

• Förekomsten av beroenden av naturresurser och sociala resurser som källor till finansiella effekter, och

• deras klassificering som källor till risker eller möjligheter.

5.15Under planeringen av granskningsuppdraget väljer revisorn vilken information som ska granskas baserat på kvalitativa och kvantitativa bedömningar kopplat till bland annat fastställda väsentlighetsnivåer för granskningen.

5.16För att granska den utvalda informationen använder revisorn granskningstekniker som är lämpliga för den information som ska verifieras.

5.17Dessa granskningstekniker kan omfatta:

• förfrågningar,

• analytiska åtgärder,

• observationer och inspektioner,

• använda databaser eller riktmärken, inklusive sektorspecifika sådana,

Beroende på riskbedömning eller andra omständigheter kan ytterligare granskningstekniker vara nödvändiga.

5.18När revisorn fattar beslut om vilka granskningsåtgärder som ska utföras, inklusive i tillämpliga fall avseende andra enheter i koncernen, tar revisorn hänsyn till det faktum att vissa av dessa åtgärder kan kräva att granskning utförs på plats.

5.19När hållbarhetsrevisorn beslutar att använda specialister, eller att använda det arbete som utförts av en tredje part, annan än företagets finansiella revisor och finansiella revisor i dess dotterföretag och enheter i dess värdekedja som anlitats av företaget, dess dotterföretag eller enheter i dess värdekedja, bedömer hållbarhetsrevisorn om de bevis som erhållits genom denna användning är tillräckliga och ändamålsenliga och avgör om det är nödvändigt att utföra ytterligare arbete.

5.20När revisorn utformar granskningsåtgärder för uppskattningar ska revisorn:

1. Utvärdera om:

   1. Företagsledningen på ett lämpligt sätt har tillämpat kraven i de tillämpliga kriterierna (ESRS) som är relevanta för uppskattningar; och

   2. Metoderna för att utveckla uppskattningar är lämpliga och har tillämpats konsekvent, och

   3. Eventuella ändringar i rapporterade uppskattningar, eller förändringar från föregående period i den metod som används för att ta fram uppskattningar, är lämpliga under omständigheterna; och

2. Överväga om andra förfaranden är nödvändiga under omständigheterna.

5.21Hållbarhetsrapportering enligt ESRS omfattar både historisk och framåtblickande information såsom scenarioanalyser eller upplysningar om de förväntade finansiella effekterna på kort- medel- och lång sikt pga. väsentlig hållbarhetsrelaterad inverkan, risker och möjligheter. Avseende framåtblickande information ska revisorn fokusera sina granskningsinsatser på om hållbarhetsrapporten ger användarna rättvisande information om företagets processer.

5.22Vid genomförandet av olika granskningsåtgärder kommer revisorn ta del av information som antingen kan komma från en extern informationskälla eller tagits fram av företaget. Internt framtagen information kan antingen vara information framtagen av specialist som anlitats av företaget eller av företagets egen personal. Vid en översiktlig granskning finns inte lika långtgående krav på att utvärdera relevans och tillförlitlighet i informationen som används som vid en revision. Dock måste revisorn utöva sin professionella skepticism och reflektera över relevans och tillförlitlighet i den information som erhålls vid granskningen, och då framförallt om det är information som har tagits fram av företaget.

5.23Se även separat bilaga 1 med exempel på granskningsåtgärder.

5.24Revisorn ska läsa hållbarhetsrapporten i sin helhet, inkluderande både den information som redovisas i hållbarhetsrapporten och som varit föremål för särskilda granskningsåtgärder och den information som inte har varit föremål för särskilda granskningsåtgärder.

5.25Den övergripande genomläsningen syftar till att göra en övergripande bedömning av relevansen av hållbarhetsrapporten som helhet, innefattande både struktur och innehåll.

5.26Genomläsningen syftar även till att, specifikt för den information som inte varit föremål för särskilda granskningsåtgärder, bedöma dess förenlighet med den hållbarhetsinformation som har varit föremål för granskning och resultatet från genomförd granskning, inklusive information som erhållits när revisorn inhämtat förståelse för företaget, dess verksamhet och dess värdekedja.

5.27Om några uppenbara oförenligheter identifieras diskuterar revisorn oförenligheterna och eventuella ändringar som behöver göras med de personer som är ansvariga för upprättandet av hållbarhetsrapporten.

5.28Revisorn granskar att den rapporterade informationen lämnas och presenteras i enlighet med kraven i ESRS 1 och i referensramen för EU:s gröna taxonomiförordning (taxonomin), nämligen att

• information lämnas, i tabell och text, i enlighet med EU:s gröna taxonomiförordning artikel 8 och därtill hörande delegerade rättsakter;

• informationen presenteras i en tydlig identifierbar del av miljöavsnittet i hållbarhetsrapporten, och

• informationen överensstämmer med de regler för offentliggörande som anges i bilagorna till referensramen för taxonomin.

Granskning av information som presenteras enligt EU:s gröna taxonomiförordning artikel 8

Resultatindikatorer

Koppling till de finansiella rapporterna och hållbarhetsrapporten som helhet

5.39I och med att hållbarhetsrapporten ska ingå som en del i förvaltningsberättelsen är också hållbarhetsrapporten en del av årsredovisningsdokumentet och därmed åligger det revisorn att läsa:

• den information som lämnas i de delar av förvaltningsberättelsen som inte avser hållbarhetsrapporten,

• eventuell annan frivilligt lämnad hållbarhetsinformation,

• de finansiella rapporterna, och

• övrig annan information som finns i årsredovisningsdokumentet,

för att bedöma om de iakttagelser som gjorts under genomförd granskning, inklusive det arbete som utförts för att skaffa sig en förståelse för företaget och dess verksamhet, överensstämmer med förvaltningsberättelsen i övrigt, de finansiella rapporterna samt övrig annan information i årsredovisningsdokumentet.

5.40Om några uppenbara oförenligheter identifieras diskuterar revisorn oförenligheterna och eventuella ändringar som behöver göras med de som är ansvariga för hållbarhetsrapporten och, vid behov, med företagets finansiella revisor.

5.41I samband med granskningen av hållbarhetsrapporten ska revisorn även begära in ett skriftligt uttalande från företagsledningen där det framgår att företagsledningen:

• är ansvariga för att hållbarhetsrapporten har upprättats i enlighet med årsredovisningslagen och att den är riktig och fullständig (specifikt vad gäller omfattningen av alla ingående enheter),

• är ansvariga för införandet av sådan intern kontroll som de bedömer är nödvändig för att kunna upprätta en hållbarhetsrapport som inte innehåller väsentliga felaktigheter, vare sig dessa beror på oegentligheter eller misstag, och

• de har tillhandahållit all information och dokumentation som är relevant för att utföra en granskning av hållbarhetsrapporten.

• anser att de icke rättade felaktigheterna, som kommit fram under den översiktliga granskningen och som revisorn har ställt samman både individuellt och sammantaget har oväsentlig påverkan på hållbarhetsrapporten sett som helhet; en sammanfattning av sådana poster innefattas i eller är bifogad de skrivna uttalandena,

• har upplyst revisorn om alla viktiga fakta rörande de oegentligheter eller misstänkta oegentligheter som kan ha påverkat företaget och som företagsledningen känner till,

• har upplyst revisorn om resultaten av sin bedömning av riskerna för att hållbarhetsrapporten kan vara väsentligt felaktig på grund av oegentligheter,

• har upplyst revisorn om alla kända faktiska eller möjliga fall där företaget brustit i efterlevnaden av lagar och föreskrifter vars påverkan ska beaktas när hållbarhetsrapporten upprättas samt att den

• har upplyst revisorn om alla viktiga händelser som har inträffat efter balansdagen och fram till dagen för dateringen av revisorns granskningsberättelse och som kan kräva ändring av eller upplysningar i hållbarhetsrapporten enligt ESRS.

5.42Vidare bör det skriftliga uttalandet från företagsledningen innehålla specifika kommentarer kring styrelsens och företagsledningens ansvar gällande:

• uppskattningar där metoderna ska vara lämpliga och tillämpas konsekvent samt om eventuella ändringar sker mellan rapporteringsperioderna så ska dessa förändringar vara lämpliga under omständigheterna, och

• för framåtblickande information även att informationen om företagets processer ger en rättvisande bild för användarna.

5.43I de fall ett dotterföretag i en koncern uppfyller kriterierna enligt årsredovisningslagen och inte har egna noterade värdepapper på en reglerad marknad, så kan dotterföretaget uppfylla kraven på att upprätta en hållbarhetsrapport genom att hänvisa uppåt till koncernens hållbarhetsrapport. När ett dotterföretag inte självt upprättar en hållbarhetsrapport utan i stället hänvisar till en hållbarhetsrapport för koncernen upprättad av ett överordnat moderföretag ska revisorn förvissa sig om att företaget omfattas av den hållbarhetsrapport som hänvisas till. Den finansiella revisorn för dotterföretaget kan exempelvis inhämta en bekräftelse från koncernrevisorn eller inhämta ett skriftligt uttalande från företagsledningen där det framgår att styrelsen och företagsledningen är ansvariga för att dotterföretaget är inkluderat i koncernens hållbarhetsrapport.

5.44Ett dotterföretag som nyttjar rapporteringsundantaget genom att hänvisa till ett moderföretags hållbarhetsrapport för koncernen ska i förvaltningsberättelsen lämna vissa uppgifter, däribland webblänk till moderföretagets förvaltningsberättelse. Av propositionen Nya regler om hållbarhetsredovisning framgår att det inte bör finnas några hinder mot att det anses vara tillräckligt att dotterföretaget inkluderar en länk till webbplatsen där innehållet läggs upp senare.

6.1Revisorn ska dra en slutsats om hållbarhetsrapporten innehåller väsentliga felaktigheter eller inte. Revisorn ska överväga om bevis som har inhämtats är tillräckliga och lämpliga och utvärdera om icke rättade felaktigheter är väsentliga, enskilt eller sammantaget.

6.2Om revisorn inte kan inhämta tillräckliga och ändamålsenliga bevis, finns en begränsning av inriktning och omfattning och revisorn ska lämna ett uttalande med reservation, avstå från att lämna ett uttalande eller avgå från uppdraget.

6.3Syfte: Detta avsnitt ger vägledning om utformningen av den granskningsberättelse över hållbarhetsrapport som lämnas som ett resultat av revisorns granskning. Uttalande lämnas i revisionsberättelsen alternativt i en fristående granskningsberättelse. Uttalandet ska ha rubriken ”Revisors granskningsberättelse över Företaget XYZs lagstadgade hållbarhetsrapport”.

Vid en frivilligt upprättad hållbarhetsrapport enligt punkt 1.14 ska rubriken istället lyda ”Revisorns granskningsberättelse över Företaget XYZs hållbarhetsrapport”.

6.4Uttalande i revisionsberättelsen eller fristående granskningsberättelse: Av 9 kap. 5 § ABL framgår att revisorn efter varje räkenskapsår ska lämna en revisionsberättelse över de finansiella rapporterna och en granskningsberättelse över hållbarhetsrapporten till företaget. Om företaget är ett moderföretag, ska revisorn även lämna en koncernrevisionsberättelse och en granskningsberättelse över hållbarhetsrapporten för koncernen i stället för företaget. Om samma revisor utför revisionen av de finansiella rapporterna och granskningen av hållbarhetsrapporten får granskningsberättelsen över hållbarhetsrapporten tas in som ett särskilt avsnitt i revisionsberättelsen. Om samma revisionsbyrå har utsetts för båda uppdragen men det är olika huvudansvariga revisorer för respektive uppdrag ska det anges vem som är huvudansvarig för respektive del.

6.5Övriga standarder för hållbarhetsrapportering: I en hållbarhetsrapport enligt ESRS kan ett företag välja att inkludera ytterligare upplysningar i enlighet med punkt 3.12-13. I detta fall kan revisorn lämna ett separat yttrande i enlighet med punkt 3.14–15.

6.6Innehåll och struktur på revisorns uttalande avseende lagstadgad hållbarhetsrapport: Strukturen på uttalandet följer ISAE 3000 (omarbetad) och ska innehålla följande delar:

1. Revisorns uttalande.

2. Grund för uttalande.

3. Styrelsens och verkställande direktörens ansvar.

4. Revisorns ansvar.

6.7Revisorns uttalande: För att uppfylla lagens krav ska revisionsberättelsen i avsnittet ”Rapport om andra krav enligt lagar och andra författningar” innehålla ett uttalande med begränsad säkerhet vad gäller om den lagstadgade hållbarhetsrapporten har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om årsredovisning. För samtliga punkter i 3.3 ska revisorn uttala sig antingen med ett omodifierat eller modifierat uttalande.

6.8Revisorns uttalande vid bestyrkande med begränsad säkerhet: Vid översiktlig granskning görs uttalandet i negativ form. En bestyrkanderapport med omodifierat uttalande lämnas när granskningen inte har lett till slutsatsen att hållbarhetsrapporten i sin helhet inte uppfyller alla relevanta krav. Vid översiktlig granskning formulerar revisorn avsnittet i granskningsrapporten om granskningens inriktning och omfattning så att det klart framgår att målet är begränsat jämfört med målet för en revision.

6.9Exempel: Revisorns omodifierade uttalande vid ett bestyrkande med begränsad säkerhet

Grundat på [min/vår] översiktliga granskning som beskrivs i avsnittet Revisorns ansvar har det inte kommit fram några omständigheter som ger [mig/oss] anledning att anse att hållbarhetsrapporten inte, i allt väsentligt, är upprättad i enlighet med årsredovisningslagen vilket inbegriper

• om hållbarhetsrapporten uppfyller kraven i ESRS,

• om den process som företaget har genomfört för att identifiera rapporterad hållbarhetsinformation har utförts såsom den beskrivs i hållbarhetsrapporten [ESRS 2 IRO-1],

• efterlevnaden av kravet på att märka hållbarhetsrapportering i ett enhetligt elektroniskt rapporteringsformat ,och

• efterlevnaden av rapporteringskraven i EU:s gröna taxonomiförordning artikel 8.

6.10Modifierat uttalande: Revisorn kan inte alltid i alla avseenden komma fram till en omodifierad slutsats utifrån sin granskning av en hållbarhetsrapporten. På grundval av sin professionella bedömning utformar revisorn då en slutsats med reservation eller en slutsats om att han eller hon avstår från att uttala sig* eller ett uttalande med avvikande mening. * om revisorn överväger att avstå från att uttala sig bör revisorn hämta vägledning från ISAE 3000 (omarbetad) p.74–77.

6.11Ett separat avsnitt ska upprättas som har rubriken "Grund för uttalande" och det ska följa direkt efter avsnittet "Uttalande". Det ska framgå att granskningen utförts i enlighet med denna rekommendation och finnas en hänvisning till avsnittet "Revisorns ansvar".

6.12Detta avsnitt ska också ange om revisorn anser att de bevis han eller hon har inhämtat är tillräckliga och ändamålsenliga som grund för sitt uttalande.

6.13Avsnittet kan ha följande form:

Jag (Vi) har utfört granskningen enligt FARs rekommendation RevR 19 Revisorns översiktliga granskning av den lagstadgade hållbarhetsrapporten. Mitt (Vårt) ansvar enligt denna rekommendation beskrivs närmare i avsnittet Revisorns ansvar.

Jag (Vi) anser att de bevis jag (vi) har inhämtat är tillräckliga och ändamålsenliga som grund för mitt (vårt) uttalande

6.14Om revisorn inte har kunnat erhålla tillräckliga och/eller ändamålsenliga bevis för sin granskning av hållbarhetsrapporten kan sista meningen ha följande form:

Jag (Vi) har inte kunnat inhämta tillräckliga och ändamålsenliga bevis som grund för mitt (vårt) uttalande.

6.15Upplysningar av särskild betydelse: I vissa fall kan en upplysning av särskild betydelse lämnas som hänvisar till information i hållbarhetsrapporten av stor vikt för en korrekt tolkning av den helhetssyn som rapporten förmedlar. En upplysning kan exempelvis bli nödvändig om det föreligger stora osäkerheter i uppskattningar och bedömningar och de inneboende mätnings- eller utvärderingsosäkerheterna bedöms vara grundläggande för användarnas förståelse av hållbarhetsinformationen och kan då beskrivas i hållbarhetsrapporten. En upplysning av särskild betydelse kan då lämnas, under förutsättning att det rapporterande företaget tydligt anger detta faktum i hållbarhetsrapporten.

6.16Övriga upplysningar: Övriga upplysningar avser ett förhållande som varken är eller förväntas vara presenterat i hållbarhetsrapporten men som revisorn finner det nödvändigt att fästa läsarens uppmärksamhet på i revisionsberättelsen/granskningsberättelsen. Övriga upplysningar har fokus på själva granskningsuppdraget, vilket är anledningen till att någon beskrivning inte förväntas återfinnas i hållbarhetsrapporten, och berör sådant som är relevant för läsarens förståelse av granskningen, revisorns ansvar eller revisionsberättelsen/granskningsberättelsen. Övriga upplysningar kan lämnas när det är ett förstaårsuppdrag eller att jämförelsetalen granskats av en annan revisor..

6.17ISAE 3000 (omarbetad) kräver att rapporten innehåller ett uttalande för att identifiera den ansvariga parten och den som gör mätningar eller värderingar, om det är någon annan, och för att beskriva deras ansvarsområden och revisorns ansvarsområden.

6.18Detta avsnitt ska ha rubriken "Styrelsens [och verkställande direktörens] ansvar ” och ska beskriva dessa parters ansvar för upprättandet av hållbarhetsrapporten och för sådan intern kontroll som de bedömer som nödvändig för att kunna upprätta en hållbarhetsrapport som inte innehåller väsentliga felaktigheter, vare sig dessa beror på oegentligheter eller misstag.

6.19Avsnittet kan ha följande form:

Det är styrelsen [och verkställande direktören] som har ansvaret för att hållbarhetsrapporten har upprättats i enlighet med 6 kap. 12–12 f §§ årsredovisningslagen, och för att det finns en sådan intern kontroll som styrelsen och verkställande direktören bedömer är nödvändig för att upprätta hållbarhetsrapporten utan väsentliga felaktigheter, vare sig dessa beror på oegentligheter eller misstag.

6.20Revisionsberättelsen ska innehålla ett avsnitt med rubriken ”Revisorns ansvar " och där beskriva att revisorns uppgift är att uttala en slutsats grundad på den översiktliga granskningen om det har kommit fram några omständigheter som ger honom eller henne anledning att anse att hållbarhetsapporten inte, i allt väsentligt, är upprättad i enlighet med årsredovisningslagens krav.

6.21Det ska framgå att revisorn har planerat och genomfört sin granskning för att uppnå begränsad säkerhet.

6.22Det ska framgå vad ett uppdrag med begränsad säkerhet innebär, dvs att en översiktlig granskning har en annan inriktning och en betydligt mindre omfattning jämfört med den inriktning och omfattning som en revision enligt International Standards on Auditing och god revisionssed i övrigt har.

6.23Det ska finnas ett uttalande om att revisionsföretaget där revisorn arbetar tillämpar International Standard on Quality Management 1 eller andra yrkesmässiga krav, eller krav i lag eller annan författning, som är minst lika höga som ISQM 1.

6.24Avsnittet ska också innehålla en kort beskrivning av att granskningen innefattat olika åtgärder. Avsnittet ska innehålla en sammanfattning av det utförda arbetet som hjälper de avsedda användarna att förstå revisorns slutsats.

6.25Det är viktigt att sammanfattningen skrivs på ett objektivt sätt som ger avsedda användare möjlighet att förstå det arbete som utförts som grund för revisorns uttalande. I många fall kommer det inte att innebära att beskriva hela arbetsplanen i detalj, men å andra sidan är det viktigt att den inte sammanfattas så kortfattat att den blir tvetydig, eller skrivs på ett sätt som är överdrivet eller förskönat.

6.26Avsnittet ska åtminstone ange följande:

Granskningsåtgärderna omfattar huvudsakligen

1. om hållbarhetsrapporten uppfyller årsredovisningslagens krav, inklusive överensstämmelse med ESRS,

2. om den process som företaget genomfört för att identifiera rapporterad information har utförts såsom den beskrivs i hållbarhetsrapporten [ESRS 2 IRO-1],

3. efterlevnaden av kravet att märka hållbarhetsrapportering i ett enhetligt elektroniskt rapporteringsformat, och

4. efterlevnaden av rapporteringskraven i EU:s gröna taxonomiförordning artikel 8.

6.27Fristående granskningsberättelse ska följa strukturen som anges i punkt 6.6 med följande tillägg:

1. En titel som tydligt anger att rapporten avser en granskningsberättelse över en hållbarhetsrapport.

2. En mottagare. Mottagaren för granskningsberättelsen av en hållbarhetsrapport är bolagsstämman. Organisationsnummer ska anges.

Exempel på granskningstekniker som kan utföras vid granskning av kvalitativa områden:

Exempel på granskningsåtgärder som kan vara tillämpliga för att granska saklig information, mjukare beskrivningar, grafer o dyl.

Exempel på omständigheter när det kan vara svårt att få tillräckliga bevis för ett kvalitativt betydande område baserat på enbart substansgranskningsåtgärder:

• Informationen matas in direkt i företagets system i realtid utan någon underliggande dokumentation

  • I dessa fall kan revisorn skaffa sig en förståelse för och utvärdera den fysiska och logiska säkerheten och åtkomstkontroller för inmatningen av informationen och på vilka grunder informationen matas in i systemet.

• Informationen erhålls genom informella kanaler som telefon, email eller annan intern kommunikation

  • I dessa fall kan revisorn skaffa sig en förståelse för vilka underlag (interna och externa) som finns för att underbygga informationen.

Exempel på revisorns rapportering i revisionsberättelsen

Placeras i del 2 ”Rapport om andra krav enligt lagar och andra författningar” direkt efter revisorns ansvar avseende förvaltningsrevisionen/granskning av förslag till behandling av vinst eller förlust och efter eventuellt avsnitt avseende ”revisorns granskning av Esef-rapporten”, men före uttalandet om bolagsstyrningsrapporten. För att underlätta läsbarheten rekommenderar FAR att ytterligare en underrubrik införs i inledningen till del 2.

Exempel på fristående granskningsberättelse

Detta exempel illustrerar revisors rapport efter granskning av hållbarhetsrapport, där uttalande om rapporten lämnas med begränsad säkerhet (översiktlig granskning).

(Företagets brevhuvud)

(Till revisorn/revisorerna)

(Datum)

Detta uttalande lämnas i anslutning till er översiktliga granskning av XYZ-företagets lagstadgade hållbarhetsrapport för det räkenskapsår som slutade den 31 december 202X som syftar till att ni ska ge uttryck för er uppfattning om huruvida hållbarhetsrapporten i alla väsentliga avseenden är upprättad enligt årsredovisningslagen.

Vi bekräftar följande (utifrån vår bästa kunskap och övertygelse, efter att ha gjort sådana förfrågningar som vi har ansett vara nödvändiga för att på ett lämpligt sätt informera oss själva):