Trossamfund – en översikt

Generella bestämmelser

Sedan den 1 januari 2000 är Svenska kyrkans relationer till staten förändrade. Svenska kyrkan är ett s.k. registrerat trossamfund enligt lagen (1998:1593) om trossamfund. Det registrerade trossamfundet är ett eget rättssubjekt i en ny associationsrättslig form, som får förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter samt föra talan vid domstolar och andra myndigheter.

Svenska kyrkans församlingar, samfälligheter och stift som tidigare var kyrkliga kommuner är numera enligt samma lag s.k. registrerade organisatoriska delar av trossamfundet. De kan var för sig förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter samt föra talan vid domstolar och andra myndigheter. De är alltså självständiga rättssubjekt inom trossamfundet Svenska kyrkan. För närvarande finns i Svenska kyrkan tretton stift och ca 770 ekonomiska enheter (samfälligheter eller församlingar med egen ekonomi). Det finns drygt 1.400 församlingar.

Lagen om trossamfund ger möjlighet även för andra trossamfund att, om de så vill, gå in under denna nya associationsform och bli registrerade trossamfund. Förutsättningen är att de utgör en gemenskap för religiös verksamhet i vilken det ingår att anordna gudstjänst, att de har stadgar och styrelse och i övrigt svarar upp mot de krav som ställs i lagen. Bland annat måste trossamfundet registrera sig hos Kammarkollegiet. Om det finns organisatoriska delar, måste också dessa registreras. Registreringen omfattar trossamfundets namn, stadgar samt uppgift om en kontaktperson som är behörig att företräda Svenska kyrkan. Ett trossamfund och dess organisatoriska delar som har registrerat sig enligt lagen får ett skydd för sina namn. Vidare kan trossamfundet få hjälp av staten med uppbörd av sina medlemsavgifter. Svenska kyrkan, som genom regleringen i lagen direkt är ett registrerat trossamfund, har också en i lagen reglerad rätt till sådan uppbördshjälp medan andra trossamfund kan beviljas sådan hjälp efter beslut av regeringen. Närmare bestämmelser om uppbördshjälpen finns i lagen (1999:291) om avgift till trossamfund. Av den framgår att uppbördshjälpen följer den allmänna skatteuppbörden och att skatteförfarandelagen (2011:1244) gäller även för trossamfundens medlemsavgifter.

Svenska kyrkans organisation

Det finns också en särskild lag som bara gäller Svenska kyrkan, lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan. Där anges de grundläggande bestämmelserna om Svenska kyrkan. Förutom bestämmelser om kyrkans identitet som trossamfund finns här också reglerat grunderna för den organisatoriska uppbyggnaden, bestämmelser om kyrkoavgift och kyrklig egendom, om en offentlighetsprincip samt om kyrkans arkiv. Både lagen om trossamfund och lagen om Svenska kyrkan är stiftade med utgångspunkt i en ny bestämmelse, 8 kap. 6 §, i regeringsformen. Av den framgår att lagarna har ett särskilt skydd genom att de bara kan ändras på samma sätt som riksdagsordningen.

I lagen om Svenska kyrkan sägs att Svenska kyrkan framträder som församlingar och stift men att kyrkan också har ”nationella organ”. De nationella organen är de som också företräder trossamfundet Svenska kyrkan rättsligt. Det högsta beslutande organet, Kyrkomötet, anges i lagen. Kyrkomötet får dock inte besluta i sådana enskilda frågor som är en församlings eller ett stifts uppgift att besluta i.

Det är Kyrkomötet som har beslutat kyrkoordningen för Svenska kyrkan, dvs. de stadgar som gäller för Svenska kyrkan. Kyrkoordningens bestämmelser är bindande för församlingarna, samfälligheterna och stiften. Förtroendevalda, anställda och andra medarbetare i kyrkans verksamhet förutsätts vara lojala med kyrkoordningen. Några egentliga sanktioner för att upprätthålla kyrkordningens efterlevnad finns dock inte. Däremot finns inom Svenska kyrkan ett system för överprövning av beslut som har ersatt den tidigare möjligheten att överklaga beslut hos förvaltningsdomstol. Beslut som har fattats på lokal nivå kan i vissa fall överklagas till domkapitlet i respektive stift och ytterst överprövas av Svenska kyrkans överklagandenämnd. Överklagandenämnden är också det organ som enligt lagen om Svenska kyrkan ska finnas för att ytterst överpröva beslut som rör utlämnande av handlingar. Dess ordförande är ordinarie domare. Vidare finns en möjlighet att få ett beslut prövat ur formell synvinkel som kallas beslutsprövning. Även i beslutsprövningsärenden är domkapitlet första instans och överklagandenämnden högsta instans. Beslutsprövningen är avsedd att motsvara den laglighetsprövning som tidigare kunde ske av de kyrkokommunala besluten hos förvaltningsdomstolarna. Överklagandenämnden publicerar sina beslut på internet (www.svenskakyrkan.se/overklagandenamnden).

Kyrkomötets verkställande organ är Kyrkostyrelsen, som alltså utgör styrelse för det registrerade trossamfundet. Den består av ärkebiskopen som självskriven ordförande och ytterligare 14 ledamöter som väljs av Kyrkomötet. Kyrkostyrelsen får enligt kyrkoordningen besluta om närmare bestämmelser på vissa områden.

Kyrkoordningen, ändringar i den samt Kyrkostyrelsens närmare bestämmelser publiceras i en årsvis numrerad serie som kallas Svenska kyrkans bestämmelser. Fr.o.m. den 1 januari 2004 utfärdas bestämmelserna enbart på webben och finns tillgängliga via Svenska kyrkans hemsida. I kyrkoordningen finns 58 kapitel och drygt 800 paragrafer och mycket rör sådant som tidigare var reglerat i kyrkolagen och i kyrkliga kungörelser. Här finns också närmare reglerat vad som skall gälla i fråga om den kyrkliga offentlighetsprincipen, om arkiven, om upphandling och den tidigare nämnda överprövningen av beslut.

Svenska kyrkans egendom

I samband med relationsändringen reglerades i lagen (1998:1592) om införande av lagen om Svenska kyrkan bl.a. vad som skulle hända med den kyrkliga egendomen efter de ändrade relationerna. Den s.k. kyrkofonden överfördes genom lagen med äganderätt till trossamfundet Svenska kyrkan att användas för kyrkliga ändamål, medan församlingarna fick äganderätten till kyrkobyggnaderna. Kyrkofonden anges inte längre i kyrkoordningen som en separat förmögenhetsmassa utan ingår i det som är den nationella nivåns kapital. I nyss nämnda lag finns också bestämmelser om de s.k. prästlönetillgångarna, dvs. prästlönefonder och prästlönefastigheter som enligt 41 kap. kyrkolagen skulle förvaltas av de statliga egendomsnämnderna. Dessa tillgångar är nu en stiftelseliknande egendomsmassa som enligt lagen om införande av lagen om Svenska kyrkan skall förvaltas som självständiga förmögenheter av trossamfundet Svenska kyrkan. Genom kyrkoordningen har Kyrkomötet delegerat förvaltningen till stiften och stiften har i sin tur utsett nya egendomsnämnder att sköta förvaltningen. Prästlönetillgångarna var skattebefriade enligt en särskild lag, lagen (1999:290) om skattefrihet för prästlönetillgångar vid 2001–2010 års taxeringar. För tiden därefter är frågan oreglerad.

I kyrkoordningens elfte avdelning finns samlat bestämmelser om ekonomi och egendom i Svenska kyrkan. Där finns också vissa bestämmelser om revision för församlingarna och samfälligheterna, för stiften och för den nationella nivån. Vidare hänvisas i kyrkoordningen till de föreskrifter om revision som finns i lag. Sedan år 2001 gäller revisionslagen (1999:1079), bokföringslagen (1999:1078) och årsredovisningslagen (1995:1554) även för registrerade trossamfund och deras organisatoriska delar.

Redovisning

Svenska kyrkan har i viss mån anpassade regler även beträffande redovisningen. Utöver vad som stadgas i årsredovisnings- och bokföringslagarna skall Svenska kyrkans församlingar och samfälligheter följa de regler som finns i kyrkoordningens 47 kap. samt Svenska kyrkans redovisningskommittés (KRED) rekommendationer. Dessutom rekommenderas att Svenska kyrkans arbetsgivarorganisations (tidigare Församlingsförbundet) modell för särredovisning av begravningsverksamhetens intäkter och kostnader tillämpas.

Begravningsverksamhet

Svenska kyrkans församlingar och samfälligheter har på uppdrag av staten ansvaret för begravningsverksamheten, även för dem som inte tillhör Svenska kyrkan. Vad som avses med begravningsverksamhet regleras närmare i begravningslagen (1990:1144). Regeringen har dock beslutat att för Stockholms och Tranås kommuner skall i stället respektive kommun vara huvudman. För denna verksamhet har huvudmännen rätt att ta ut en begravningsavgift av den som är folkbokförd i Sverige. Begravningsavgiften för den som tillhör Svenska kyrkan ingår i kyrkoavgiften. Begravningsavgifterna för dem som inte tillhör Svenska kyrkan skall på förslag av församlingen eller samfälligheten fastställas av Kammarkollegiet. Från och med den 1 januari 2013 sker dock en lagändring som innebär att begravningsavgiften kommer att separeras från kyrkoavgiften. Dessutom kommer Kammarkollegiet att fastställa begravningsavgifterna för alla, både för dem som tillhör Svenska kyrkan och för dem som inte tillhör Svenska kyrkan. Församlingarna och samfälligheterna är också enligt begravningslagen skyldiga att särredovisa begravningsverksamhetens intäkter och kostnader. För detta ändamål används inom Svenska kyrkan den tidigare nämnda modellen som har arbetats fram av Svenska kyrkans församlingsförbund. Modellen har under år 2008 uppdaterats i samarbete med Svenska kyrkan och KRED. Även begravningsavgifterna tas upp via den statliga skatteuppbörden.

Kulturminnen

Svenska kyrkan har i egenskap av ägare ansvar för vården av de kyrkliga kulturminnena, bl.a. kyrkobyggnader, kyrkliga inventarier och begravningsplatser. För de kulturhistoriskt motiverade kostnader som detta medför får Svenska kyrkan kyrkoantikvarisk ersättning av staten. Detta regleras närmare i kulturminneslagen (1988:950). För begravningsverksamheten liksom när det gäller fördelning och användning av den kyrkoantikvariska ersättningen gäller samma regler som för myndigheter, t.ex. i fråga om handläggning av ärenden enligt förvaltningslagen (1986:223) samt hantering av handlingar enligt offentlighetsprincipen och vid arkivering.

Rättschef Maria Lundqvist Norling

Kyrkokansliet i Uppsala