Områden: Punktskatter och trafikskatter (Alkoholskatt)
Datum: 2024-12-12
Dnr: 8-3198621
1 Sammanfattning
Skatteverket anser att 9 kap. 28 § tredje stycket 1 LAS ska uppfattas som att det i varje given situation bara finns en aktör som uppfyller förutsättningarna för att vara skattskyldig enligt den punkten.
Vad gäller begreppet ”för in” anser Skatteverket att den som låter föra in en vara till Sverige, antingen genom att själv transportera varan eller genom att anlita en transportör för transporten till Sverige, ska anses vara den som ”för in” varan.
Skatteverket anser att begreppet ”tar emot” avser det fallet att någon i Sverige beställer en vara från ett annat EU-land och varan transporteras till Sverige på annat sätt än att beställaren själv transporterar varan eller anlitar en transportör för transporten. Den som beställt varan är då den som ”tar emot” varan.
2 Frågeställning
Fråga har uppkommit om vad som i 9 kap. 28 § tredje stycket 1 LAS menas med begreppen ”för in” och ”tar emot” varor från ett annat EU-land.
3 Gällande rätt m.m.
Om beskattade alkoholvaror, som ska flyttas enligt förfarandet för beskattade varor, flyttas till Sverige eller via Sverige utan att omfattas av ett elektroniskt förenklat administrativt dokument eller ersättningsdokument anses en oegentlighet vid flyttning av beskattade varor föreligga (9 kap. kap. 28 § första stycket lagen [2022:156] om alkoholskatt, LAS).
I 9 kap. 28 § tredje stycket LAS utpekas i sådana fall två olika kategorier som skattskyldiga, dels den som för in eller tar emot varorna från det andra EU-landet (punkt 1) dels någon annan person om denna medverkat i oegentligheten (punkt 2). Enligt förarbetena är den första kategorin, dvs. den som för in eller tar emot varorna, den som normalt bör komma ifråga för beslut om skatt (prop. 2021/22:61 s. 436 jämförd med s. 394).
I samband med införandet av bestämmelserna om oegentlighetsbeskattning av beskattade varor som flyttas utan att förfarandet för beskattade varor följs angavs bl.a. följande. Vad som avses med ”för in” och ”tar emot” har utvecklats i tidigare förarbeten, särskilt prop. 2009/10:40 s. 139–140, och begreppen är etablerade. Det är den personen som rimligen i de flesta fall har bäst möjligheter att styra över om varan kommer att flyttas inom förfarandet för beskattade varor eller inte genom sitt agerande. För att åskådliggöra vem som avses ges i prop. 2009/10:40 s. 140 några exempel. Ett fall är när en näringsidkare på egen hand för hit skattepliktiga beskattade varor för att använda dem i kommersiell verksamhet här. Det kan t.ex. vara en tobakshandlare som reser till ett annat land och förvärvar beskattade tobaksvaror, som tobakshandlaren själv transporterar hem till Sverige och säljer i sin butik. Det kan också handla om att tobakshandlaren beställer beskattade varor från ett annat EU-land och uppdrar till en transportör att föra hem varorna för hans eller hennes räkning. Man kan också tänka sig att den svenska tobakshandlaren med verksamhet i Sverige beställer beskattade varor från en handlare i ett annat EU-land och ber att denna transporterar varorna till Sverige. I dessa fall är det den svenska tobakshandlaren som anses föra in eller ta emot varorna. I prop. 2009/10:40 ges även exemplet att det i stället är så att tobakshandlaren i det andra EU-landet, utan att ha fått någon beställning i förväg, för in beskattade tobaksvaror till Sverige och väl i Sverige kontaktar, eller blir kontaktad av, tobakshandlare här. Då anses den utländska tobakshandlaren föra in eller ta emot varorna. I samtliga dessa fall har tobakshandlaren stora möjligheter att själv genom sitt agerande påverka om varorna flyttas under förfarandet för beskattade varor eller inte genom sitt eget agerande eller sitt val av leverantör (prop. 2021/22:61 s. 266). I anslutning till att ovanstående exempel ges i prop. 2009/10:40 anges att exemplen även är giltiga avseende alkoholvaror.
I författningskommentaren till 9 kap. 28 § LAS hänvisas till kommentaren till 9 kap. 28 § LTS där det angavs att med för in eller tar emot avses detsamma som enligt bestämmelser om skattskyldighet i 9 § första stycket 5 i den numera upphävda lagen (1994:1563) om tobaksskatt, samt att en närmare beskrivning av vad som avses med detta finns i prop. 2009/10:40 s. 139-140 (prop. 2021/22:61 s. 394 och s. 436).
4 Bedömning
Begreppen ”för in” och ”tar emot” har inte definierats i lag, men innebörden av begreppen har beskrivits i förarbeten i samband med införandet av oegentlighetsbeskattning av varor som flyttas utan att omfattas av elektroniskt förenklat administrativt dokument.
Mot bakgrund av utformningen av 9 kap. 28 § tredje stycket 1 LAS och förarbetsuttalanden i samband med bestämmelsens införande anser Skatteverket att första punkten i 9 kap. 28 § tredje stycket LAS ska uppfattas som att det i varje given situation bara finns en aktör som uppfyller förutsättningarna för att vara skattskyldig enligt första punkten och att begreppen ”för in” respektive ”tar emot” ska ges följande innebörd.
Vad gäller begreppet ”för in” anser Skatteverket att den som låter föra in en vara till Sverige, antingen genom att själv transportera varan eller genom att anlita en transportör för transporten till Sverige, ska anses vara den som ”för in” varan.
Skatteverket anser vidare att begreppet ”tar emot” avser det fallet att någon i Sverige beställer en vara från ett annat EU-land och varan transporteras till Sverige på annat sätt än att beställaren själv transporterar varan eller anlitar en transportör för transporten. Den som beställt varan är då den som ”tar emot” varan.
Begreppen ” för in” och ”tar emot” förekommer även i andra punktskattelagar där de har beskrivits på motsvarande sätt. Enligt Skatteverkets uppfattning kan det inte utläsas annat än att avsikten är att begreppen ska ha samma innebörd i de bestämmelser där begreppen förekommer.