Tillhandahållande till anställda mot ersättning, mervärdesskatt

3.1 Omsättning

Omsättning av en vara föreligger när en vara överlåts mot ersättning eller när en vara tas i anspråk genom uttag (2 kap. 1 § första stycket ML, jämför artikel 14.1 i mervärdesskattedirektivet).

Omsättning av en tjänst föreligger när en tjänst mot ersättning utförs, överlåts eller på annat sätt tillhandahålls någon eller när en tjänst tas i anspråk genom uttag (2 kap. 1 § tredje stycket ML, jämför artikel 24.1 i mervärdesskattedirektivet).

Det måste finnas ett direkt samband mellan den tjänst som tillhandahålls och det motvärde som tas emot för att ett tillhandahållande av en tjänst ska anses ha skett. Det är fråga om ett sådant direkt samband om det mellan tjänsteleverantören och mottagaren av tjänsten föreligger ett rättsförhållande som innebär ett ömsesidigt utbyte av prestationer. Den ersättning som tillhandahållaren tar emot utgör det faktiska motvärdet för den tjänst som tillhandahålls mottagaren (C-94/19, San Domenico Vetraria, punkt 21).

Ersättningen är det subjektiva värdet, alltså det som säljaren faktiskt får i varje konkret fall, och inte ett uppskattat värde som fastställs enligt objektiva kriterier. Ersättningen måste kunna uttryckas i pengar (C-258/95 Julius Fillibeck Söhne punkterna 13-14 och C-40/09 Astra Zeneca UK punkterna 28-29).

Vid bedömning av villkoret att hyra ska betalas är det tillräckligt att konstatera att avsaknaden av sådan betalning inte kan kompenseras av den omständigheten att användandet för privat bruk av fast egendom som tillhör rörelsen, med avseende på inkomstskatt, betraktas som en kvantifierbar naturaförmån och därmed som en del av den lön som användaren avstått som motprestation för den fasta egendom som ställts till förfogande. Det har i de nationella målen varken visats att lönen för företagsledningen har minskats med ett värde som motsvarar den fasta egendom som ställts till förfogande eller att företagsledningens arbetsinsats delvis kan gälla som en motprestation (C-210/11 och C-211/11, Medicom och Maison Patrice Alard, punkterna 28 och 30).

Ett direkt samband kan konkretiseras, i förhållande mellan en arbetsgivare och dennes anställde, genom den del av lönen i kontanter som den anställde måste avstå från som ersättning för arbetsgivarens tillhandahållande. I tolkningsfrågan har hänvisats till ett fordonslån för vilket medarbetaren inte erlägger någon betalning och inte avstår någon del av sin ersättning i kontanter. Medarbetaren har inte heller valt mellan olika förmåner som den beskattningsbara personen har erbjudit i enlighet med ett avtal mellan parterna, enligt vilket rätten att använda tjänstefordon innebär att andra förmåner måste avstås. Ett sådant tillhandahållande kvalificeras inte som ett tillhandahållande av tjänster mot ersättning (C-288/19, Finanzamt Saarbrücken, punkterna 30-32).

3.2 Ekonomisk verksamhet

Med beskattningsbar person avses den som, oavsett på vilken plats, självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet, oberoende av dess syfte eller resultat. Med ekonomisk verksamhet avses varje verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör, inbegripet gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamheter inom fria och därmed likställda yrken. Utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav ska särskilt betraktas som ekonomisk verksamhet (4 kap. 1 § ML, jämför artikel 9 i mervärdesskattedirektivet).

En verksamhet är i allmänhet ekonomisk när den är fortlöpande och utförs mot ersättning som utgår till den person som utfört transaktionen (C-408/06, Götz, punkt 18).

Begreppet ekonomisk verksamhet har ett omfattande tillämpningsområde och begreppet har en objektiv karaktär i den betydelsen att verksamheten ska bedömas i sig, oberoende av syfte och resultat. Med hänsyn till mervärdesskattens omfattande tillämpningsområde ska ett bolag som normalt bedriver ekonomisk verksamhet anses bedriva ekonomisk verksamhet även för den del som avser tillhandahållandet av kuponger till sina anställda mot att dessa avstår från del av sin lön i kontanter (C-40/09, Astra Zeneca UK, punkterna 23-24).

3.3 Avdragsrätt

Den som är skattskyldig har rätt att göra avdrag för ingående skatt på förvärv eller import för den verksamhet som medför skattskyldighet (8 kap. 3 § ML, jämför artikel 168 i mervärdesskattedirektivet).

En köpare måste uppträda i egenskap av beskattningsbar person när denne gör sitt inköp för att få rätt till avdrag för ingående skatt. Vidare måste inköpet vara avsett att användas i köparens ekonomiska verksamhet (C-97/90 Lennartz punkt 8 och C-118/11 Eon Asett Menidjument punkterna 57 och 69).

För att avdragsrätt ska föreligga krävs att det finns ett direkt och omedelbart samband mellan en viss ingående transaktion och en eller flera utgående transaktioner. Avdragsrätten för ingående skatt förutsätter således att kostnaderna för förvärvet är en del av kostnadskomponenterna för de utgående beskattade transaktionerna som ger rätt till avdrag. När det saknas ett direkt och omedelbart samband mellan en viss ingående transaktion och en eller flera utgående transaktioner för vilka det finns en avdragsrätt kan det ändå föreligga en avdragsrätt om kostnaderna är en del av den beskattningsbara personens allmänna omkostnader. Så är fallet när det utgör en del av de kostnadskomponenter som ingår i priset för de varor eller tjänster som denne tillhandahåller (C-132/16, Iberdrola, punkterna 28-29).

Avdrag kan nekas för ingående skatt på inköp av varor eller tjänster som är avsedda att tillhandahållas utan ersättning eller är avsedda för annan verksamhet än den ekonomiska verksamhet som den beskattningsbara personen bedriver. Detta gäller under förutsättning att de varor som betecknas som anläggningstillgångar inte ingår i rörelsens tillgångar (C-118/11 Eon Asett Menidjument punkt 74).

Ett företags inköp av hemdatorer för de anställdas privata bruk mot löneavdrag har ansetts vara en del i avlöningsförmånerna och inte till någon del ett tillhandahållande mot ersättning i en yrkesmässig verksamhet. Avdrag kunde därför inte göras för den ingående skatten (RÅ 1999 ref. 37, RÅ 1999 not. 176 och RÅ 2004 ref. 112).

3.4 Omvärdering

Beskattningsunderlaget ska beräknas utifrån marknadsvärdet om

• ersättningen är lägre än marknadsvärdet

• köparen inte har full avdragsrätt eller återbetalningsrätt enligt 10 kap. 9 eller 11-13 §§,

• säljaren och köparen är förbundna med varandra

• säljaren inte kan göra sannolikt att ersättningen är marknadsmässigt betingad (7 kap. 3 a § och 3 d § andra stycket, jämför artikel 80 i mervärdesskattedirektivet).

Beskattningsunderlaget ska även beräknas utifrån marknadsvärdet om

• ersättningen är lägre än marknadsvärdet och avser en omsättning som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 2, 4, 8, 9, 10, 11, 11 a eller 20 §, 23 § 3 eller 5, 24 eller 30 g §, eller är högre än marknadsvärdet,

• säljaren inte har full avdragsrätt eller återbetalningsrätt enligt 10 kap. 9 eller 11-13 §§,

• säljarens avdragsbelopp med stöd av 8 kap. 13 § första stycket andra meningen bestäms genom att den del av årsomsättningen som medför skattskyldighet eller återbetalningsrätt enligt 10 kap. 9 eller 11-13 §§ sätts i relation till den totala årsomsättningen,

• säljaren och köparen är förbundna med varandra och

• säljaren inte kan göra sannolikt att ersättningen är marknadsmässigt betingad (7 kap. 3 b § och 3 d § andra stycket, jämför artikel 80 i mervärdesskattedirektivet).

Med marknadsvärde förstås hela det belopp som köparen, i samma försäljningsled som det där omsättningen äger rum, vid tidpunkten för omsättningen och i fri konkurrens skulle få betala till en oberoende säljare. Om ingen sådan jämförbar omsättning kan fastställas utgör marknadsvärdet,

1. när det gäller varor, av ett belopp som inte understiger inköpspriset för varorna eller för liknande varor eller, om inköpspris saknas, självkostnadspriset för varorna vid tidpunkten för transaktioner eller,

2. när det gäller tjänster, av ett belopp som inte understiger den beskattningsbara personens kostnad för att utföra tjänsten (1 kap. 9 § ML, jämför artikel 72 i mervärdesskattedirektivet).

Syftet med reglerna är att motverka undandragande av skatt genom prissättningen av transaktioner eller att förhindra ett bortfall av mervärdesskatteintäkter för staten som en följd av att priset manipuleras vid transaktioner mellan närstående parter (prop. 2007/08:25 s. 116 och 124).

Ett företag och dess anställda ska ses som förbundna med varandra. Någon omvärdering av beskattningsunderlaget ska inte göras vid underpristransaktioner om ersättningen är marknadsmässigt betingad. I det fall en arbetsgivare lämnar sedvanliga rabatter till sina anställda får det anses vara fråga om en ersättning som är marknadsmässigt betingad (prop. 2007/08:25 s. 135 f.).

Uttrycket marknadsmässigt betingad prisnedsättning avser en nedsättning av priset som kan anses affärsmässig och således till nytta för den bedrivna verksamheten (HFD 2014 ref. 40).

Beskattningsunderlaget vid tillhandahållande av subventionerade personalmåltider till de anställda vid ett restaurangföretag har ansetts vara den ersättning som de anställda betalade. Oavsett om ersättningen understeg marknadsvärdet eller inte ansågs i det aktuella fallet ersättningen för personalmåltiderna som motsvarade eller översteg företagets kostnader för tjänsterna vara marknadsmässigt betingad (RÅ 2010 ref. 76).

4.1 Omsättning

För att det ska vara en omsättning ska det finnas ett rättsligt förhållande om utbyte av ömsesidiga prestationer. Det måste finnas ett direkt samband mellan den vara eller tjänst som tillhandahålls och den ersättning som säljaren får.

Även ett tillhandahållande till en anställd kan vara en omsättning. För att det ska vara en omsättning ska det dock finnas en ersättning från den anställde som har ett samband med detta tillhandahållande. En sådan ersättning kan faktureras den anställde i samband med tillhandahållandet utan att den anställdes lön påverkas.

Även ett löneavdrag kan vara en sådan ersättning som har samband med ett tillhandahållande. Det gäller såväl bruttolöneavdrag som nettolöneavdrag.

Enbart det förhållandet att arbetsgivarens tillhandahållande kan ses som en skattepliktig förmån vid inkomstskattbeskattningen medför dock inte att det finns en sådan ersättning.

4.2 Ekonomisk verksamhet

En beskattningsbar person bedriver en enda ekonomisk verksamhet som består av samtliga beskattningsbara transaktioner som denne utför. I den ekonomiska verksamheten ingår även transaktioner som inte i sig är beskattningsbara, t.ex. transaktioner utan ersättning, om transaktionen har ett samband med den ekonomiska verksamheten. Med beskattningsbara transaktioner avses här omsättningar, d.v.s. tillhandahållanden mot ersättning.

När en beskattningsbar person bedriver en ekonomisk verksamhet och det tillkommer omsättningar som avser transaktioner av annan art än de som normalt ingår i den ekonomiska verksamheten anser Skatteverket att en bedömning ska göras i följande steg.

1. Sker dessa omsättningar med sådan kontinuitet och frekvens att de i sig skulle kunna vara en ekonomisk verksamhet om ingen annan ekonomisk verksamhet bedrivs?

   • Om svaret är ja så ingår även detta i den ekonomiska verksamheten

   • Om svaret är nej, gå vidare till fråga 2.

2. Har dessa omsättningar på något sätt ett sådant samband med den ekonomiska verksamheten att de ska ingå i denna?

Transaktioner av annan art än de som normalt ingår i verksamheten kan bland annat vara omsättningar till anställda. Vid omsättningar till anställda ska det därför inledningsvis avgöras om företagets omsättningar till anställda sker med sådan kontinuitet och frekvens att de i sig skulle kunna vara en ekonomisk verksamhet. Om så är fallet ingår även dessa omsättningar i den ekonomiska verksamheten. Som exempel kan nämnas när en arbetsgivare tillhandahåller sina anställda städtjänster fortlöpande mot ersättning.

Skatteverket gör bedömningen att när det är fråga om omsättningar som sker regelbundet till anställda är det fråga om ekonomisk verksamhet i sig. Även dessa omsättningar ska då ingå i den ekonomiska verksamheten.

När det gäller omsättningar till anställda där omfattningen inte i sig utgör en ekonomisk verksamhet anser Skatteverket att en särskild prövning ska göras av om omsättningarna ska anses ha samband med den ekonomiska verksamhet som redan bedrivs.

Enstaka omsättningar till anställda som avser sådana transaktioner som normalt ingår i företagets ekonomiska verksamhet, t.ex. städtjänster i ett städföretag, ska ingå i den ekonomiska verksamheten då dessa får anses ha samband med densamma.

Ett företag som har en anläggningstillgång som normalt används i verksamheten kan hyra ut denna tillgång till sina anställda. Även om uthyrningen till de anställda sker i sådan begränsad omfattning att uthyrningen inte i sig är ekonomisk verksamhet anser Skatteverket att sådan uthyrning ska ingå i den ekonomiska verksamheten eftersom det finns ett samband med den befintliga ekonomiska verksamheten.

Det förekommer att ett företag köper in tillgångar som inte ska användas i verksamheten utan dessa tillgångar ska säljas direkt till de anställda och försäljningarna sker i sådan begränsad omfattning att försäljningarna inte i sig är ekonomisk verksamhet. Skatteverket anser att dessa inte ska ingå i den ekonomiska verksamheten eftersom försäljningarna saknar samband med denna.

Enligt Skatteverkets uppfattning är det företagen som har bevisbördan för att det finns ett tillräckligt samband mellan enstaka omsättningar till anställda och den befintliga ekonomiska verksamheten.

4.3 Avdragsrätt

Avdragsrätt för ingående skatt får bedömas med utgångspunkt i om kostnaderna, antingen direkt eller som allmänna omkostnader, kan hänföras till en ekonomisk verksamhet som i sig är skattepliktig.

Avdragsrätt för ingående skatt finns därför inte om en arbetsgivare förvärvar varor eller tjänster för en anställds privata bruk. Detsamma gäller om arbetsgivarens omsättning till den anställde inte kan anses ingå i den ekonomiska verksamheten.

Om en arbetsgivare omsätter skattepliktiga varor eller tjänster till den anställde och dessa ingår i arbetsgivarens ekonomiska verksamhet föreligger däremot avdragsrätt för ingående skatt på inköp som hänförs till dessa omsättningar.

4.4 Omvärdering

När omsättning har skett mellan arbetsgivare och anställd och ersättningen är lägre än marknadsvärdet ska beskattningsunderlaget i stället beräknas med utgångspunkt i marknadsvärdet. Beskattningsunderlaget ska även beräknas med utgångspunkt i marknadsvärdet i vissa fall när arbetsgivaren inte har full avdragsrätt eller återbetalningsrätt och ersättningen är högre än marknadsvärdet alternativt när ersättningen är lägre än marknadsvärdet och avser vissa uppräknade omsättningar som är undantagna från skatteplikt. Endast när arbetsgivaren kan göra sannolikt att ersättningen är marknadsmässigt betingad kan arbetsgivaren undgå att beskattningsunderlaget beräknas utifrån marknadsvärdet.

Marknadsvärde är det belopp som den anställde skulle ha fått betala till en oberoende säljare inom landet vid en jämförbar omsättning. Om ingen jämförbar omsättning av varor eller tjänster finns utgörs marknadsvärdet av arbetsgivarens kostnad för att tillhandahålla varorna eller tjänsterna.

Om ett företag tillhandahåller de anställda samma typ av varor eller tjänster som de även tillhandahåller externt finns det normalt jämförbara omsättningar som kan användas vid en bedömning av marknadsvärdet. I det fall arbetsgivaren lämnar sedvanliga rabatter till sina anställda får det anses vara fråga om en ersättning som är marknadsmässigt betingad vilket innebär att någon omvärdering inte blir aktuell. Om ersättningen understiger vad som kan anses som sedvanlig rabatt ska omvärdering göras till marknadsvärdet.

Om företaget inte har någon extern försäljning av samma typ som tillhandahålls de anställda ska ersättningen normalt kunna ses som marknadsmässigt betingad när den motsvarar de kostnader arbetsgivaren har haft för att kunna omsätta varan eller tjänsten till den anställde.

4.5 Exempel

4.6 Detta ställningstagande ersätter tidigare ställningstagande

Skatteverket anser att äldre svensk praxis rörande tillhandahållanden av hemdatorer till anställda (RÅ 1999 ref. 37, RÅ 1999 not. 176 och RÅ 2004 ref. 112) inte längre ska tillämpas med hänsyn till nyare praxis från EU-domstolen (C-288/19, Finanzamt Saarbrücken).

Detta ställningstagande ersätter ställningstagandet ”. I det ställningstagandet framgår att en arbetsgivares tillhandahållande till anställda kommer att beskattas med en medföljande avdragsrätt i fler fall jämfört med tidigare tillämpning. Det nya ställningstagandet innebär ett förtydligande av att omvärdering av beskattningsunderlaget vid arbetsgivarens tillhandahållanden till anställda även kan aktualiseras enligt bestämmelserna i 7 kap. 3 b § ML.