Beskattning av obegränsat skattskyldiga investerare i utländska riskkapitalfonder i form av limited partnerships i Jersey m.fl.

3.1.1 Utländsk juridisk person

Med utländsk juridisk person avses enligt 6 kap. 8 § första stycket IL en utländsk association om, enligt lagstiftningen i den stat där associationen hör hemma,

• den kan förvärva rättigheter och åta sig skyldigheter,

• den kan föra talan inför domstolar och andra myndigheter, och

• enskilda delägare inte fritt kan förfoga över associationens förmögenhetsmassa.

3.1.2 Inkomstslaget näringsverksamhet

Till inkomstslaget näringsverksamhet räknas inkomster och utgifter på grund av näringsverksamhet. Med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt (13 kap. 1 § IL).

För juridiska personer räknas inkomster och utgifter på grund av innehav av tillgångar och skulder eller i form av kapitalvinster och kapitalförluster till inkomstslaget näringsverksamhet, även om inkomsterna eller utgifterna inte ingår i en näringsverksamhet enligt 13 kap. 1 § (13 kap. 2 § IL).

Resultatet av näringsverksamhet ska beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Vid beräkningen av resultatet ska inkomster tas upp som intäkt och utgifter dras av som kostnad det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed, om inte något annat är särskilt föreskrivet i lag (14 kap. 2 § IL).

För ett svenskt aktiebolag är utdelning och kapitalvinst på näringsbetingade andelar skattefri. Med näringsbetingade andelar avses bl.a. onoterade andelar i aktiebolag som är kapitaltillgångar (24 kap. 32–33 och 35 §§ IL och 25 a kap. 3 och 5 §§ IL).

I inkomstslaget näringsverksamhet tillämpas de grundläggande bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster som finns i 44 kap. IL (25 kap. 2 § IL).

3.1.3 Inkomstslaget kapital

I inkomstslaget kapital tas ränteinkomster, utdelningar och alla andra inkomster på grund av innehav av tillgångar samt kapitalvinster upp som intäkt, om inte något annat anges i 8 eller 42 kap. IL (42 kap. 1 § första stycket IL).

Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster ska dras av som kostnad, om inte något annat anges i 9, 42 eller 60 kap. IL. Ränteutgifter och kapitalförluster ska dras av även om de inte är sådana utgifter (42 kap. 1 § andra stycket IL).

Förvaltningsutgifter får inte dras av (42 kap. 6 § IL).

Inkomster ska tas upp som intäkt det beskattningsår då de kan disponeras (41 kap. 8 § IL). Utgifter ska dras av som kostnad det beskattningsår då den skattskyldiga betalar dem eller på något annat sätt har kostnaderna (41 kap. 9 § IL).

Grundläggande bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster finns i 44 kap. IL. Kapitalvinster ska tas upp som intäkt det beskattningsår då tillgången avyttras (44 kap. 26 § IL).

3.2.1 HFD 2020 ref. 68

I HFD 2020 ref 68 gällde målet rätten till ränteavdrag enligt dåvarande 24 kap. 10 a–10 e §§ IL för ett svenskt bolag som ingick som portföljbolag i en riskkapitalfond. Riskkapitalfonden var bildad i form av limited partnerships i Jersey. Ett sådant limited partnership är en kontraktsrättslig konstruktion som i sig inte är en juridisk person eller ett skattesubjekt. Det kan inte ingå avtal eller inneha tillgångar eller skulder. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade i domen att det var investerarna som gemensamt ägde tillgångarna i fonden, däribland fordringarna på bolaget, och som hade rätt till avkastningen på dem i form av bl.a. ränteinkomster och att det var investerarna i fonden som fick anses vara bolagets långivare. Det var investerarna i fonden som fick anses äga andelarna i det svenska bolagets moderbolag och därmed också indirekt andelarna i det svenska bolaget. Genom fondavtalen ansågs investerarna ha överlåtit förvaltningen av tillgångarna i fonden på general partners (förvaltarna). Förvaltarna ansågs tillsammans utöva förvaltningen av fonden för samtliga investerares räkning.

3.2.2 HFD 2014 ref. 71

I HFD 2014 ref 71 gällde målet beräkning av skattefri kapitalvinst på näringsbetingade andelar som ägdes indirekt genom en riskkapitalfond i form av en i utlandet delägarbeskattad juridisk person (SLP). Enligt förutsättningarna bestod resultatet i SLP till helt övervägande del av kapitalvinster och kapitalförluster vid avyttring av andelar i onoterade portföljbolag. Bolagsmännen hade avtalat om att fördela vinsten i SLP upp till en viss nivå i proportion till respektive bolagsmans kapitalandel, vilket innebar 2 procent till förvaltaren (general partner, GPAB) och resterande 98 procent till övriga investerare. Över denna nivå skulle vinsten fördelas på så sätt att GPAB erhöll 20 procent (särskild vinstandel) och övriga investerare 80 procent.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att samma principer som gäller för vinstfördelningen i handelsbolag och kommanditbolag fick anses vara tillämpliga på i utlandet delägarbeskattade juridiska personer, d.v.s. utgångspunkten var att den fördelning som hade överenskommits mellan delägarna skulle gälla. När det gällde undantaget från beskattning vid avyttring av näringsbetingade andelar i 25 a kap. 23 § IL uttalade Högsta förvaltningsdomstolen att det följde av bestämmelsen att den del av vinsten som belöpte sig på delägarens andel inte skulle tas upp. Detta gällde dock bara om en motsvarande kapitalvinst inte skulle ha tagits upp om delägaren själv hade avyttrat tillgången. Syftet med bestämmelsen var att likställa aktiebolags indirekta innehav av andelar genom handelsbolag med direktinnehav. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att om GPAB själv hade ägt andelarna i portföljbolagen hade ägarandelen varit 2 procent. Vid tillämpningen av 25 a kap. 23 § IL skulle därför endast 2 procent av vinsterna från avyttring av portföljbolagen anses belöpa sig på GPAB.

3.2.3 RÅ 1992 ref. 55 I

I RÅ 1992 ref. 55 I gällde målet ett bolags avdrag för utgifter i samband med förvärv av aktier. Konsultkostnader i samband med förvärv av aktier, exempelvis avseende förberedelser för förvärv, förhandlingar med bolag och upprättande av avtal, ansågs inte vara direkt avdragsgilla kostnader utan anskaffningsutgifter för aktierna. Konsultkostnader för planerade men inte genomförda aktieförvärv ansågs däremot vara avdragsgilla i bolagets verksamhet.

3.2.4 HFD 2021 ref. 27

I HFD 2021 ref. 27 gällde målet en fysisk persons avdrag i inkomstslaget kapital för serviceavgifter till ett bolag vars verksamhet bestod i att via en digital plattform förmedla lån mellan privatpersoner. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen framstod serviceavgiften som en provision för låneförmedling snarare än som ersättning för en förvaltningstjänst. Därmed ansågs den inte vara en förvaltningsutgift.

3.2.5 RÅ 2000 ref. 3

I RÅ 2000 ref. 3 gällde målet en fysisk persons avdrag för bl.a. vissa datorprogram som anskaffats i syfte att bedriva aktieförvaltning i egen regi för att på lång sikt erhålla största möjliga avkastning. Utgifterna ansågs vara förvaltningsutgifter.

3.2.6 RÅ 1974 ref. 39

I RÅ 1974 ref. 39 gällde målet en fysisk persons avdrag för årligt förvaltningsarvode till en bank avseende tillgångar som förvarades i notariatdepå. Arvodet avsåg en aktiv förvaltning i syfte att på lång sikt uppnå en värdemässig ökning av tillgångarna. Förvaltningsarvodet hade anpassats efter notariatdepåns storlek och sammansättning. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att förvaltningsarvodet var sådana förvaltningsutgifter som numera regleras i 42 kap. 6 § IL.

4.2.1 Ett sådant limited partnership utan egen rättskapacitet som ställningstagandet avser kan närmast liknas vid ett enkelt bolag

Högsta förvaltningsdomstolen uttalade i HFD 2020 ref. 68 att det var investerarna som gemensamt ägde tillgångarna i fonden (som bestod av flera limited partnerships) och hade rätt till avkastningen från dem. Skatteverket anser att följden av detta blir att den speciella avtalskonstruktion som ett limited partnership utgör närmast kan liknas vid ett enkelt bolag. Det finns inga särskilda regler för beskattning av den företagsformen utan beskattningen sker utifrån allmänna beskattningsprinciper. Skatteverket anser att den andel en investerare har i respektive tillgång eller skuld följer av investerarens andel av kapitalet i partnershipet. Det innebär att om en investerares andel av kapitalet är 1 procent ska investeraren beskattas för 1 procent av försäljningsintäkten vid avyttringen av en tillgång. Att investerarna sinsemellan har kommit överens om en annan fördelning av partnershipets resultat förändrar inte detta (jfr HFD 2014 ref. 71). Detta innebär att till den del t.ex. förvaltaren av partnershipet får en större resultatandel (särskild vinstandel) än vad som svarar mot förvaltarens kapitalandel i partnershipets olika tillgångar och skulder så är överskjutande resultatandel inte att betrakta som inkomst till följd av förvaltarens investering i partnershipet. Skatteverket anser att den del av resultatet som investerarna genom avtal har avstått ifrån i form av en särskild vinstandel får ses som en ersättning till förvaltaren för utfört arbete.

I partnerskapsavtalet (limited partnership agreement) mellan förvaltaren och investerarna regleras hur utbetalningar ska ske från partnershipet till investerarna. Utbetalningarna benämns ofta utdelning. Skatteverket anser att dessa utbetalningar, och hur de benämns, saknar betydelse för beskattningen av investerarna. Investerarna ska i stället beskattas för den avkastning på tillgångarna som flyter in i partnershipet. Vilka inkomster investerarna ska beskattas för är därför beroende av vilka tillgångar som finns i partnershipet och vilken avkastning de genererar. Beskattningen sker i enlighet med de skatteregler som gäller för aktiebolag respektive obegränsat skattskyldiga fysiska personer. I avsnitt 4.2.2 och 4.2.3 berörs vissa frågeställningar.

Enligt Skatteverkets erfarenhet fördelas utgifterna i partnershipet normalt mellan investerarna i förhållande till deras andel av insatskapitalet. Bedömningen av om utgifterna är avdragsgilla får göras utifrån vad de avser och de skatteregler som gäller för aktiebolag respektive obegränsat skattskyldiga fysiska personer. Detsamma gäller ersättning till förvaltaren för utfört arbete. I avsnitt 4.2.2–4.2.4 berörs vissa frågeställningar.

4.2.2 Investerare som är aktiebolag

I inkomstslaget näringsverksamhet sker beskattningen enligt god redovisningssed om inget annat anges i inkomstskattelagen. Det är svenska redovisnings- och beskattningsprinciper som ska ligga till grund för beräkningen av investerarens andel av inkomsterna och utgifterna i partnershipet. I ett fall som det som prövades i HFD 2020 ref. 68 ska ett aktiebolag ta upp sin andel av ränteinkomsten även om låntagaren inte betalar räntan utan den läggs till skulden.

Riskkapitalfonder investerar ofta i onoterade bolag. Därmed blir bestämmelserna om skattefri utdelning och kapitalvinst på näringsbetingade andelar tillämpliga för ett aktiebolag som är investerare i de limited partnerships som fonden består av.

Det framgår av avsnitt 4.2.1 att Skatteverket anser att den del av partnershipets resultat som investerarna genom avtal har avstått ifrån i form av särskild vinstandel får ses som en ersättning till förvaltaren för utfört arbete. För ett aktiebolag är det normalt en avdragsgill kostnad.

4.2.3 Investerare som är fysiska personer

Obegränsat skattskyldiga fysiska personer beskattas i inkomstslaget kapital för resultatet av en försäljning av värdepapper samt för avkastningen från förvaltningen av sådana tillgångar. Även om sådana limited partnerships som ställningstagandet avser närmast är att se som enkla bolag innebär det inte att inkomsterna måste tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet. Beskattningen följer av vilken verksamhet som bedrivs i ett enkelt bolag. Verksamheten i en riskkapitalfond (i form av ett eller flera limited partnerships) består normalt av förvaltning av de tillgångar partnershipen investerat i, oftast andelar i företag och fordringar. Mot denna bakgrund ska avkastningen på investeringarna beskattas i inkomstslaget kapital för fysiska personer.

I inkomstslaget kapital sker beskattningen av räntor och utdelningar enligt kontantprincipen. Skatteverket anser att sådana inkomster är disponibla för investeraren när förvaltaren tagit emot betalningen för partnershipets räkning. De är disponibla även om det anges i partnerskapsavtalet att de ska användas för att täcka utgifter i partnershipet eller att de ska betalas ut vid en senare tidpunkt. En ränteinkomst är däremot inte disponibel om en låntagare inte betalar räntan utan den läggs till skulden.

Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster är avdragsgilla i inkomstslaget kapital om de inte omfattas av avdragsförbudet för förvaltningsutgifter. Skatteverket anser att de utgifter som uppkommer i en riskkapitalfond är jämförbara med de utgifter som ansetts vara förvaltningsutgifter i RÅ 1974 ref. 39 och RÅ 2000 ref. 3. Det finns betydligt större likheter mellan utgifterna i sådan verksamhet som bedrivs i en riskkapitalfond och utgifterna i dessa båda mål jämfört med den typ av utgifter som prövades i HFD 2021 ref. 27. Utgifterna i partnershipet omfattas därför av avdragsförbudet för förvaltningsutgifter. Det gäller även den särskilda vinstandel som investerarna har avstått från och som Skatteverket anser ska ses som en ersättning till förvaltaren (se avsnitt 4.2.1).

Vissa utgifter som uppkommer med anledning av förvaltningen av verksamheten i partnershipet kan vara av sådant slag att de ska läggas till anskaffningsutgiften för tillgångarna eller beaktas i kapitalvinstberäkningen (se avsnitt 4.2.4).

Vissa utgifter i partnershipet kan vara av sådant slag att de inte går att knyta till någon inkomst och därför inte kan ses som utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster (se avsnitt 4.2.4).

4.2.4 Särskilt om vissa utgifter i partnershipet

En viktig del av verksamheten i en riskkapitalfond är att undersöka och analysera investeringsmöjligheter. Om arbetet leder till förvärv av portföljbolag eller andra tillgångar följer det av RÅ 1992 ref. 55 I att utgifterna ska läggas till anskaffningsutgiften. Även utgifter i samband med avyttringen av portföljbolagen eller andra tillgångar i limited partnership ska ingå som en del i kapitalvinstberäkningen. Detta gäller oavsett om investeraren är ett aktiebolag eller en fysisk person. Bedömningen av om en utgift i partnershipet eller en ersättning till förvaltaren ska läggas till anskaffningsutgiften eller beaktas i kapitalvinstberäkning vid avyttringen görs på samma sätt för aktiebolag och fysiska personer.

Om arbetet med att undersöka och analysera investeringsmöjligheter inte leder till något förvärv följer det av rättspraxis att sådana utgifter är avdragsgilla för ett aktiebolag (RÅ 1992 ref. 55 I). De är däremot inte avdragsgilla för en fysisk person eftersom det inte är fråga om utgifter för att förvärva och bibehålla någon inkomst.

En annan viktig del i en riskkapitalfonds verksamhet är förvaltningen av de förvärvade portföljbolagen. Om limited partnership belastas med utgifter som rör portföljbolagens egen verksamhet, och därför bör bäras av portföljbolagen själva, anser Skatteverket att sådana utgifter får ses som kapitaltillskott till portföljbolagen i den mån partnershipet inte får ersättning för dem. Ett sådant tillskott blir en förbättringsutgift att beakta vid kapitalvinstberäkningen.

När riskkapitalfonden startar uppkommer ofta stora kostnader för att bilda limited partnership. Eftersom ett limited partnership inte är en juridisk person är detta inte kostnader för att förvärva en andel eller liknande. Skatteverket anser att dessa kostnader får anses vara förvaltningsutgifter som är avdragsgilla för ett aktiebolag men inte är avdragsgilla för investerare som är fysiska personer.