2020-07-01 Befrielse från betalningsskyldigheten för uttagsbeskattning av mervärdesskatt med anledning av corona

Datum: 2020-07-01

Områden: Skattebetalning & borgenärsarbete

Dnr: 8–346749

1 Sammanfattning

Skatteverket anser att befrielse kan medges från betalningsskyldighet enligt 60 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL, för uttagsbeskattning av mervärdesskatt som skett till följd av att skyddsutrustning, handsprit och material för provtagning skänkts för att bistå under den akuta kris som spridningen av coronaviruset medfört för människors liv och hälsa. Med skyddsutrustning avses den utrustning arbetstagaren har på sig för sin egen säkerhet såsom skyddsglasögon, visir, munskydd och skyddshandskar. Under sådan förutsättning kan befrielse medges för uttagsbeskattning om varorna skänkts för att användas vid identifiering av smittade eller vård av patienter eller vårdtagare med covid-19 eller för att förhindra smittspridning av coronaviruset inom särskilt utsatta grupper. Varorna ska ha skänkts till sjukhus, äldreboende, LSS-boende, hemsjukvård eller hemtjänst, dvs. vård-/omsorgsplatser där särskilt utsatta grupper kan finnas.

Skatteverket anser att befrielse från betalningsskyldigheten inte ska medges för andra uttag av varor och tjänster som förvisso kan underlätta sjukvårds- och omsorgsarbetet eller på andra sätt underlätta för samhället.

Möjligheten till befrielse från betalningsskyldighet som ges i SFL gäller enbart skyldigheten att betala mervärdesskatt och alltså inte skyldigheten att redovisa ett visst belopp i skattedeklarationen. Skatteverket måste därför ha kännedom om det belopp som befrielsen gäller för att befrielse ska kunna medges. Det innebär att en ansökan om befrielse måste lämnas in till Skatteverket i varje enskilt fall.

De ordinära rättsmedlen ska i princip först uttömmas. Det kan dock finnas fall där man redan på förhand kan konstatera att gällande rätt inte är tvistig. En prövning av sakfrågan skulle därför inte leda till en ny bedömning och det vore därför inte meningsfullt att genom en omprövning eller ett överklagande försöka få till stånd en ändring. I en sådan situation anser Skatteverket att befrielse kan medges från betalningsskyldigheten om det finns synnerliga skäl trots att sakfrågan inte vunnit laga kraft. Det nu aktuella fallet med uttagsbeskattning för mervärdesskatt får anses vara ett exempel på en sådan situation.

2 Frågeställning

Den exceptionella situationen som uppkommit till följd av spridningen av coronaviruset har medfört att vissa företag skänker bort skyddsutrustning, handsprit och material för provtagning till sjukhus eller andra inrättningar för vård och omsorg. Det är fråga om varor som har ett marknadsvärde. Ett företag som överlåter sådana varor utan ersättning ska uttagsbeskattas för mervärdesskatt, om företaget haft rätt till avdrag eller återbetalning av den ingående mervärdesskatten vid inköpet eller i samband med tillverkningen av varorna. Fråga uppkommer då om möjlighet finns att med stöd av bestämmelsen i 60 kap. 1 § SFL, befria från betalningsskyldigheten för den uttagsbeskattningen.

3 Gällande rätt m.m.

Skatteverket får bl.a. medge befrielse från skyldigheten att betala mervärdesskatt om det finns synnerliga skäl (60 kap. 1 § SFL).

Befrielse från betalning av mervärdesskatt kan inte medges då den skattskyldige har tagit ut skatten av sina kunder. Däremot bör befrielse kunna medges när en utländsk företagare, som inte är registrerad till mervärdesskatt i Sverige, har betalt mervärdesskatt vid import av en vara och varan har levererats till ett företag i Sverige som senare försatts i konkurs utan att den utländska företagaren fått ersättning för mervärdesskatten (prop. 1996/97:100 s. 596).

Ett beslut om befrielse överklagas hos regeringen och inte hos allmän förvaltningsdomstol (67 kap. 6 § SFL).

4 Bedömning

Med hänsyn till att beslut om befrielse från betalningsskyldighet överklagas till regeringen, att regeringens beslut inte kan överklagas och att det krävs synnerliga skäl för befrielse anser Skatteverket att de ordinära rättsmedlen i princip först ska uttömmas. Det kan dock finnas fall då man redan på förhand kan konstatera att gällande rätt inte är tvistig och att en prövning av sakfrågan inte kan leda till en ny bedömning och att det därför inte är meningsfullt att genom en begäran om omprövning eller ett överklagande försöka få till stånd en ändring. I en sådan situation anser Skatteverket att befrielse kan medges från betalningsskyldigheten om det finns synnerliga skäl trots att sakfrågan inte vunnit laga kraft. Det nu aktuella fallet med uttagsbeskattning för mervärdesskatt får anses vara ett exempel på en sådan situation.

Den möjlighet till befrielse från betalningsskyldighet som ges i SFL gäller enbart skyldigheten att betala mervärdesskatt och alltså inte skyldigheten att redovisa ett visst belopp i skattedeklarationen. Skatteverket måste därför ha kännedom om det belopp som befrielsen gäller i varje enskilt fall för att befrielse från betalningsskyldigheten ska kunna medges. Det går inte heller att utläsa av nuvarande tillämpning av paragrafen att det är möjligt att generellt befria från betalningsskyldighet. Det innebär att en ansökan om befrielse måste lämnas in till Skatteverket i varje enskilt fall.

För att Skatteverket ska kunna pröva en ansökan om befrielse från mervärdesskatt krävs att sökanden är skyldig att betala mervärdesskatten för omsättningen, dvs. skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200). I det nu aktuella fallet är det alltså det företag som ska uttagsbeskattas för mervärdesskatt för den aktuella omsättningen som kan ansöka om befrielse. Det innebär att ansökningar som kommer in från andra, t.ex. från mottagaren av den aktuella transaktionen, kommer att avvisas av Skatteverket.

Eftersom det krävs synnerliga skäl för befrielse från betalningsskyldighet kan befrielse bli aktuellt endast i mycket speciella situationer såsom när mervärdesskattesystemet inte fungerar på det sätt lagstiftaren avsett. Bestämmelsen är därför inte avsedd att användas för att mildra skattekonsekvenser som är förutsebara även om dessa inte är önskvärda. Med hänsyn till att mervärdesskatten ska vara konkurrensneutral ska befrielsebestämmelsen inte heller tillämpas på ett sådant sätt att vissa skattskyldiga kan minska sina kostnader för verksamheten. Befrielse har därför inte medgivits för den som drabbats av svårigheter i affärsverksamheten på grund av en i och för sig ömmande omständighet. Inte heller den omständigheten att en verksamhet bedrivs på ideell basis bedöms ensamt utgöra skäl för att befria från betalningsskyldigheten eftersom ändamålet och målsättningen inte anses som tillräckligt för att befria från betalningsskyldigheten.

Befrielse kan alltså enbart medges i vissa mycket speciella situationer. Det har nu uppkommit en exceptionell situation till följd av coronaviruset som innebär att det kan finnas behov av vissa varor för att bedriva sjukvård och förebygga smittspridning. Ett behov som vissa företag kan tänka sig att fylla genom att skänka dessa efterfrågade varor. Skatteverket anser med beaktande av detta att det kan föreligga synnerliga skäl att befria från betalningsskyldigheten för uttagsbeskattning för mervärdesskatt i dessa fall.

För att befrielse ska medges krävs att uttagsbeskattning för mervärdesskatt skett till följd av att skyddsutrustning, handsprit och material för provtagning skänkts för att användas vid identifiering av smittade eller vård av patienter eller vårdtagare med covid-19 eller för att förhindra smittspridning av coronaviruset inom särskilt utsatta grupper. Med skyddsutrustning avses den utrustning arbetstagaren har på sig för sin egen säkerhet såsom skyddsglasögon, visir, munskydd och skyddshandskar. Varorna ska ha skänkts till sjukhus, äldreboende, LSS-boende, hemsjukvård eller hemtjänst, dvs. vård-/omsorgsplatser där särskilt utsatta grupper kan finnas. Andra uttag av varor och tjänster som skänkts kan också förvisso sägas kunna underlätta sjukvårds- och omsorgsarbetet eller på annat sätt underlätta för samhället men omständigheterna bedöms inte utgöra sådana synnerliga skäl som krävs för att befrielse från betalningsskyldigheten ska medges.