Datum: 2020-06-25
Områden: Inkomstskatt (Tjänst)
Dnr: 8–341148
2020-07-10
Detta ställningstagande har kompletterats med ställningstagandet Vilka former av motionsaktiviteter kan ersättas med friskvårdsbidrag?, dnr 8-375481.
Detta ställningstagande ersätter ställningstagandet Motions- och friskvårdsförmåner som tillhandahålls i bostaden, dnr 131 160864-15/111.
1 Sammanfattning
En arbetsgivare kan skattefritt ge anställda möjlighet till enklare slag av motion och friskvård på arbetsplatsen liksom på särskilda platser som på gym, hos friskvårdsföretag, vid sportanläggning och liknande.
Arbetsgivare kan däremot inte skattefritt tillhandahålla utrustning för motion eller annan friskvård i den anställdas bostad. I undantagsfall kan dock godtas att motionsutrustning tillhandahålls i den anställdas bostad.
Enklare slag av motions- och friskvårdstjänster, exempelvis råd om träning eller kost, träningsprogram och liknande, som tillhandahålls via mobilappar eller webbtjänster (internettjänster) är skattefria. Detta gäller även om de kan användas utanför arbetsplatsen, exempelvis i bostaden. Detta ställningstagande innebär således en utökad möjlighet att utföra skattefri motions- eller friskvårdsaktivitet, exempelvis yogaträning, via internettjänst i bostaden.
När det gäller övriga regler om motion- och friskvårdsförmåner hänvisas till Rättslig vägledning.
2 Frågeställning
Personalvårdsförmåner i form av motions- och friskvårdsaktiviteter har av tradition tillhandahållits i anslutning till arbetsplatsen eller på särskilda anläggningar. Mot bakgrund av att det blir allt vanligare att motions- och friskvårdstjänster tillhandahålls via mobilappar eller webbtjänster, har frågor uppkommit vilken betydelse platsen och formerna för olika slags motions- eller friskvårdsaktiviteter har för beskattningen. I vilka fall bör det som exempel godtas att arbetsgivaren bekostar motions- eller friskvårdsaktiviteter som den anställda utför i bostaden?
3 Gällande rätt m.m.
Personalvårdsförmåner är skattefria. Här avses förmåner av mindre värde som består av enklare åtgärder för att skapa trivsel i arbetet eller liknande, bl.a. möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård, 11 kap. 11 och 12 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), IL.
Frågan om arbetsgivare skattefritt kan tillhandahålla motionsutrustning i den anställdes bostad respektive friskvårdsprogram via webbtjänst har prövats av Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) den 27 januari 2015, mål nr 4067-14 (HFD 2015 ref. 1). Målet avsåg ett överklagat förhandsbesked av Skatterättsnämnden (SRN), som domstolen fastställde.
SRN gjorde följande uttalande.
”Reglerna fick i sak sin nuvarande lydelse genom SFS 2003:745 som trädde i kraft den 1 januari 2004 och tillämpades första gången vid 2005 års taxering. Dessförinnan krävdes för att motion och annan friskvård skulle vara skattefri att den
utövades inom en anläggning som regelbundet disponerades av arbetsgivaren eller av en personalstiftelse som var knuten till arbetsgivaren,
utövades enligt abonnemang som tecknats av arbetsgivaren och betalats direkt av denne till anläggningens innehavare,
var av kollektiv natur, eller
i andra fall i ringa omfattning utövades av den anställde.
Frågan är om slopandet den 1 januari 2004 av de särskilda villkoren för skattefrihet för motion och annan friskvård i 11 kap. 12 § medfört att en arbetsgivare numera kan erbjuda motionsutrustning e.d. för användning i bostaden utan beskattningskonsekvenser för den anställde.
Villkoren i 11 kap. 11 och 12 §§ för att en personalvårdsförmån ska anses föreligga innebär inte något uttryckligt hinder mot att en arbetsgivare tillhandahåller motionsutrustning för användning i bostaden.
I författningskommentaren till de ursprungliga bestämmelserna (då i 32 § 3 e mom. och anvisningspunkten 3 b till 32 § kommunalskattelagen [1928:370]) uttalades emellertid att ”ett kännetecken för en personalvårdsförmån är att den som regel åtnjuts på arbetsplatsen. Men om en förmån av sedvänja åtnjuts på annat håll som t.ex. vid en personalutflykt är en sådan förmån givetvis skattefri.” (prop. 1987/88:52 s. 71).
Det sades vidare att det inte var rimligt att begränsa skattefriheten för friskvård och motion till arbetsplatsen eller dess direkta närhet. Motiverat av den sedvänja som hade utvecklats inom området och som en rimlig avvägning infördes därför skattefrihet för motion i anläggningar som disponerades av arbetsgivaren även utanför arbetsplatsen (a. prop. s. s. 49 och 54). Skattefrihet infördes också för motion som utövades enligt abonnemang som arbetsgivaren tecknat med och direkt betalat till innehavaren av en motionsanläggning (SkU 1987/88:8 s. 42). Skattefriheten avsåg endast motion och motionsidrott som kunde utövas med utrustning, idrottsredskap, av enklare slag (prop. 1987/88:52 s. 53 f.).
Av förarbetena till 2004 års ändringar i 11 kap. 12 § framgår att syftet var att förtydliga och förenkla bestämmelserna, t.ex. blev det klart att betalning av abonnemangskostnaden för en anläggning inte behöver ske direkt från arbetsgivaren till anläggningens innehavare (prop. 2002/03:123 s. 14). Att innebörden av uttrycket personalvårdsförmån var avsedd att ändras på något mer grundläggande plan framgår inte. Inte heller framträder någon avsikt att låta uttrycket innefatta tillhandahållande av utrustning genom hemlån.
Enligt Skatterättsnämndens uppfattning får huvudregeln alltjämt anses vara att en personalvårdsförmån ska tillhandahållas på arbetsplatsen. Beträffande bl.a. motion accepteras dock av sedvänja att den utövas även utanför arbetsplatsen på särskilda anläggningar. Skattefriheten för personalvårdsförmåner utgör ett särskilt reglerat undantag från huvudregeln i 11 kap. 1 § om vad som ska tas upp som intäkt av tjänst. Det talar för en restriktiv tillämpning av bestämmelserna i 11 och 12 §§ (jfr prop. 1987/88:52 s. 52 och 54).
Med hänsyn till det anförda kan den del av friskvårdsprogrammet som innefattar hemlån av motionsband enligt nämndens mening inte anses som en personalvårdsförmån enligt 11 kap. 11 § för PO [den anställde].
Vad gäller webbtjänsten innebär den, såsom tjänsten beskrivits i ärendet, att PO i huvudsak får tillgång till allmän friskvårdsinformation på en hemsida som leverantören upprättat specifikt för arbetsgivaren. PO kan också skriva in uppgifter rörande den egna träningen och jämföra med arbetskamraternas träningsresultat och anmäla sig till aktiviteter som arbetsgivaren anordnar. Med hjälp av inloggningsuppgifter har han möjlighet att ta del av hemsidan från vilken plats som helst med internetuppkoppling. Enbart den omständigheten att innehållet är tillgängligt även från POs bostad medför enligt nämndens mening inte att tillgången till webbtjänsten faller utanför vad som kan anses utgöra personalvårdsförmån enligt 11 kap. 11 och 12 §§.”
4 Bedömning
Enligt Skatteverkets bedömning innebär HFDs dom att möjligheterna för en arbetsgivare att skattefritt bekosta motionsutrustning i bostaden är begränsade. Huvudregeln för personalvårdsförmåner är att de ska skapa trivsel i arbetet och är därför inte avsedda att tillhandahållas i den anställdes bostad utan i första hand vid arbetsplatsen, alternativt i andra lämpliga lokaler eller vid särskilda anläggningar för ändamålet.
Enklare motion och friskvård som tillhandahålls via internettjänster för att följa upp aktiviteten men också få råd eller anvisningar om hur aktiviteten ska genomföras omfattas av reglerna om skattefrihet. Detta gäller oavsett om aktiviteten utförs i anslutning till arbetsplatsen eller i bostaden.
Nedan framgår Skatteverkets bedömningar för olika former av motion och friskvård.
4.1 Motionsutrustning och liknande
När det gäller utrustning är det klarlagt att arbetsgivare såsom skattefri personalvårdsförmån inte kan tillhandahålla t.ex. motionsutrustning eller liknande för att användas i en anställds bostad. Detta gäller i princip alla former av utrustning, t.ex. motionsband, skivstång och hantlar.
Skatteverket har tidigare godkänt att enklare utrustning tillfälligt kan förvaras i bostaden, t.ex. gåstavar i samband med att de används vid motion till och från arbetet, och detta bör även fortsättningsvis godtas. Undantag från skatteplikt bör även gälla om arbetsgivaren tillhandhåller utrustning i bostaden för en anställd som pga. funktionshinder har svårigheter att utföra friskvårdsaktivitet på annan plats.
4.2 Motion och friskvård via internettjänster
Det blir allt vanligare att enklare slag av motions- och friskvårdsaktiviteter utförs enskilt utanför arbetsplatsen. Exempelvis är det inte ovanligt att yoga eller annan träning utförs i bostaden. I samband med att motionen eller friskvården utförs används ofta en mobilapp eller en webbtjänst för att följa upp aktiviteten men också få råd eller anvisningar om hur aktiviteten ska genomföras.
HFD har i sin dom från 2015 klargjort att enklare tjänster som tillhandahålls via dator, läsplatta eller mobiltelefon och som ger tillgång till information om friskvård, registrering av egen träning, anmälan till aktiviteter och liknande inte medför skatteplikt enbart av den omständigheten att tjänsterna kan användas även i bostaden. Sedan 2015 har det blivit allt vanligare att internettjänster används i samband med motion eller friskvård och att dessa tjänster utvecklats och ofta innehåller tjänster som är likvärdiga de som man kan få på ett gym eller annan träningsanläggning. Skatteverket anser därför att en mobilapp eller webbtjänst där en anställd får tillgång till träningsprogram, rådgivning och andra liknande tjänster är att jämställa med enklare slag av motion eller friskvård som en arbetsgivare skattefritt kan bekosta. Den omständigheten att tjänsten kan användas under hela dygnet, t.ex. när den anställde utför motionslöpning eller utför träningsprogram i sin bostad, bör inte medföra att en sådan internettjänst ska tas upp till beskattning. Detta ställningstagande innebär således en utökad möjlighet att utföra skattefri motions- eller friskvårdsaktivitet, exempelvis yogaträning, via internettjänst i bostaden.