2017-09-08 Byggnadstypen småhus och bostadsbegreppet

Datum: 2017-09-08

Områden: Fastighetstaxering

Dnr: 202 326518-17/111

1 Sammanfattning

För att en byggnad ska anses vara inrättad för boende och därmed kunna indelas i byggnadstypen småhus bör den ha en utrustning för boendets olika funktioner; matlagning, förvaring och hygien m.m. Med hänsyn till den yta som dessa boendefunktioner kräver, bör byggnaden ha en yta som åtminstone uppgår till 12 kvm uttryckt i boarea.

Ställningstagandet ska tillämpas vid fastighetstaxering av småhusenheter och småhus på lantbruksenheter.

Detta ställningstagande ersätter Skatteverkets ställningstagande 2011-12-27 (dnr 131 880650-11/111). Skatteverket har gjort en översyn av och uppdaterat vissa äldre ställningstaganden. Detta ställningstagande innebär ingen ändring av Skatteverkets bedömning jämfört med det tidigare ställningstagandet med samma rubrik.

2 Frågeställning

Fråga har uppkommit vilka krav som bör ställas för att en byggnad ska anses vara inrättad för boende och därmed kunna indelas i byggnadstypen småhus i enlighet med 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL.

3 Gällande rätt m.m.

Av 2 kap. 2 § FTL framgår bl.a. att byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer ska indelas i byggnadstypen småhus. Till sådan byggnad ska höra komplementhus såsom garage, förråd och annan mindre byggnad.

För att en byggnad ska anses inrättad som bostad åt en eller två familjer bör enligt Skatteverkets senaste allmänna råd om de allmänna grunderna för taxeringen och värdesättningen krävas att den är utrustad med för en bostad grundläggande installationer och bekvämligheter. I undantagsfall kan dessa funktioner vara uppdelade mellan två eller flera byggnader på samma tomt om byggnaderna är inrättade för att tillsammans utgöra bostad åt en familj. Vad dessa grundläggande installationer och bekvämligheter kan bestå av skiljer sig från småhus till småhus beroende på läge samt om det används för permanent- eller fritidsboende. Några exempel nämns inte i det allmänna rådet. För att finna en allmänt vedertagen uppfattning i denna fråga får ledning sökas på annat håll.

Enligt Rikstermbanken (Terminologicentrum) till vilket Boverket hänvisar, avses med bostad hus, lägenhet, rum eller annat utrymme att bo i. Det allmänna rådet till Boverkets byggregler, BBR, avsnitt 3:22 ”Allmänt om utformning av bostäder”, hänvisar till normalnivån i Svensk Standard SS 91 42 21. I denna standard finns exempel på inredningslängder för matlagning, förvaring och exempel på hygienutrymmen för ett visst antal personer.

Enligt Statistikcentralen, vilken tillhandahåller offentlig statistik avseende främst Finland, avses med bostad en helhet som är avsedd för åretruntboende och som består av ett eller flera bostadsrum och som är utrustad med kök, kokvrå eller kokutrymme. En bostad bör ha en lägenhetsyta på minst 7 kvm. Varje bostad ska ha en egen direkt ingång.

Beträffande gränsdragningen mot komplementhus anger Skatteverkets senaste allmänna råd om de allmänna grunderna för taxeringen och värdesättningen att med komplementhus bör byggnadens funktion för boende vara avgörande. Till småhus och inte komplementhus bör därför hänföras en mindre byggnad, om den övervägande delen av byggnadens värde avser sådan del av byggnaden som är inrättad för boende. Detta bör även gälla en mindre byggnad trots att byggnaden inte självständigt kan utgöra bostad för en eller två familjer om byggnaden ligger på en och samma tomt som det mest värdefulla småhuset och att den mindre byggnaden tillsammans med den värdefullaste anses utgöra en bostad.

Av Högsta förvaltningsdomstolens avgörande med målnummer 4080-15, meddelat den 14 november 2016, framgår att ett komplementhus är en byggnad som inte är avsedd att användas för boende utan som kompletterar bostaden funktionellt, även om utrymmen med motsvarande funktion kan vara inrymda i bostadshuset.

4 Bedömning

Det avgörande vid indelning i byggnadstyper är i regel det ändamål för vilket byggnaden är inrättad. För byggnadstypen småhus är därmed inrättandet till bostad avgörande vid indelningen. Det som enligt en allmän begreppsuppfattning kan sägas skilja mellan begreppen byggnad och bostad är att en bostad förutsätter utrustning för matlagning och förvaring samt utrymmen för hygien och sömn. Med tanke på detta bör bostaden även förutsättas ha en minsta yta.

Svårigheten med att uttolka innebörden av begreppet bostad är att standarden på nämnda utrustning och utrymmen avsevärt skiljer sig från byggnad till byggnad. Eftersom standarden kan vara mycket låg i framför allt fritidshus, torp och liknande byggnader kan ett inrättande för boende endast förutsätta en förekomst av utrustning/utrymmen i en byggnad. Det förhållandet att utrustningen är av mycket enkel beskaffenhet kan därmed inte tillmätas någon betydelse i detta avseende.

Detta resonemang för med sig att även den mest primitiva byggnaden med den enklaste utrustning för matlagning, förvaring och hygien m.m. bör godtas som inrättad för boende. Det kan inte krävas att byggnaden har el-anslutning, indraget vatten eller någon form av uppvärmning. Tillgång till toalett (WC eller torrtoalett) bör emellertid finnas i närliggande komplementhus, annat småhus på tomten eller, i ett fritidshusområde, i servicebyggnad. Nämnda utrustning upptar naturligtvis en viss yta i byggnaden. För matlagningen ska det finnas skafferi/kylskåp samt en bänk för matlagning och ev. disk, för förvaring av klädesplagg bör finnas någon form av garderob och för hygien bör finnas plats för bänk med tvättho. Hygienutrymmet kan vara vidbyggt huset eller finnas i annan närliggande byggnad, exempelvis i en servicebyggnad som hör till ett fritidshusområde. Då en bostad även måste inrymma utrymme för sömn och samvaro, bör byggnadens yta, för att kvalificera som småhus, vid denna bedömning åtminstone uppgå till 12 kvm uttryckt i boarea. Om tillgång till toalett eller hygienutrymme endast finns i närliggande komplementhus etc., bör utöver den aktuella byggnadens yta och vidbyggt hygienutrymme, även inräknas yta som upptas av toaletten eller hygienutrymmet.

Där det förutsätts i detaljplan eller andra byggnadsreglerande bestämmelser bör även BDT-avlopp (bad, disk och tvätt) finnas installerat. BDT-vatten innehåller allt som finns i normalt hushålls spillvatten (utom avloppsvatten från toaletter), dvs. vatten från exempelvis diskmaskin, handfat, dusch, badkar och tvättmaskin. Vanligtvis krävs det inte tillstånd för inrättandet av ett BDT-avlopp. Varje kommun kan dock själva bestämma att det inom vissa känsliga områden ska krävas ett sådant inrättande.