2017-04-21 Särskilda investeringsfonder, mervärdesskatt

3.1 EU-direktiv och svensk lagstiftning om investeringsfonder

Det finns harmoniserade EU-bestämmelser om investeringsfonder i direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretagsdirektivet) och i direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

I Sverige finns motsvarande bestämmelser i lagen (2004:46) om värdepappersfonder och i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

3.2 Mervärdesskattelagen och mervärdesskattedirektivet

Från skatteplikt undantas sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet. Värdepappershandel omfattar bland annat förvaltning av värdepappersfonder enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder och specialfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (3 kap. 9 § första stycket och tredje stycket 2 mervärdesskattelagen [1994:200], ML).

Medlemsstaterna ska undanta från skatteplikt förvaltning av särskilda investeringsfonder såsom dessa definieras av medlemsstaterna (artikel 135.1 g i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mervärdesskattedirektivet).

3.3 EU-domstolens praxis

Syftet med undantaget från skatteplikt för transaktioner som är knutna till förvaltningen av särskilda investeringsfonder är framför allt att underlätta för investerare att placera medel i värdepapper via investeringsföretag genom att ta bort kostnaderna för mervärdesskatt. Därigenom säkerställs skatteneutraliteten när det gäller valet mellan direkta investeringar i värdepapper och investeringar via företag för kollektiva investeringar (C-464/12, ATP Pensionsservice, punkten 43).

Medlemsstaternas rätt att definiera begreppet särskilda investeringsfonder begränsas av förbudet mot att inskränka de begrepp i undantaget som har använts av unionslagstiftaren. Medlemsstaterna har endast befogenhet att i sin interna rättsordning definiera vilka fonder som omfattas av begreppet. Denna befogenhet ska utövas med iakttagande av de syften som eftersträvas i mervärdesskattedirektivet och skatteneutralitetsprincipen (C-595/13, Fiscale Eenheid X, punkterna 32–33).

Undantaget från skatteplikt i artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet gäller för alla särskilda investeringsfonder oavsett deras rättsliga form. Det avser därmed både företag för kollektiva investeringar som har bildats på kontraktsrättslig grund eller i form av en trust, och de som har bildats på bolagsrättslig grund (C-169/04, Abbey National, punkterna 53–54).

Medlemsstaterna har utrymme för skönsmässig bedömning när de fastställer vilka fonder i den egna medlemsstaten som omfattas av begreppet ”särskilda investeringsfonder”. Medlemsstaterna är dock skyldiga att iaktta syftet med bestämmelsen, att underlätta för investerare att placera pengar i värdepapper via investeringsföretag. Samtidigt ska principen om skatteneutralitet säkerställas för mervärdesskatt på förvaltning av särskilda investeringsfonder som konkurrerar med andra särskilda investeringsfonder, exempelvis sådana fonder som omfattas av fondföretagsdirektivet (C-363/05, JP Morgan, punkten 54).

Det är fråga om kollektiva investeringar när många investeringar samlas och fördelas över ett antal olika värdepapper, vilka kan förvaltas effektivt, så att resultatet optimeras. I sådana kollektiva investeringar kan enskilda investeringar vara förhållandevis blygsamma. Dessa fonder förvaltar sina investeringar i eget namn och för egen räkning, medan varje investerare äger en andel av fonden men inte fondens investeringar som sådana (C-44/11, Deutsche Bank, punkten 33).

En investeringsfond där en tjänstepensionsplans tillgångar samlas har inte ansetts vara någon särskild investeringsfond. Fonden var inte öppen för allmänheten utan var en förmån knuten till anställningen. Den som var ansluten till tjänstepensionsplanen stod heller inte risken för förvaltningen av fonden eftersom den pension som denne kunde erhålla inte i någon del berodde på värdet av tjänstepensionsplanens tillgångar utan hade bestämts i förväg. Dessutom gjorde arbetsgivaren inbetalningarna till tjänstepensionsplanen för att uppfylla sina skyldigheter enligt lag och befann sig inte i en jämförbar situation med den som investerar i ett företag för kollektiva investeringar (C-424/11, Wheels, punkterna 25–28).

Det avgörande kriteriet för en särskild investeringsfond är att flera kunders tillgångar samlas vilket gör det möjligt att sprida risken för dessa kunder på olika värdepapper (C-464/12, ATP PensionService, punkten 51).

För att avgöra om det är fråga om en särskild investeringsfond saknar det betydelse

• att det är arbetsgivaren som betalar avgifterna

• att inbetalningarnas storlek beror på kollektivavtal

• att arbetstagarna kan göra kompletterande inbetalningar

• att andra kan betala till pensionskassan i form av individuellt pensionssparande

• att pensionskunderna kan välja att få sin pension utbetald som en kapitalpension eller som en livränta

• att avgifterna är avdragsgilla vid inkomstbeskattningen

• att det finns ett inslag av försäkring hos avgifterna till pensionskassorna eftersom detta inslag är av underordnad karaktär (C-464/12, ATP PensionService, punkterna 53- 57).

Pensionskassor utgör särskilda investeringsfonder när de finansieras av de personer som ska få pensionerna utbetalda, när sparandet investeras utifrån en princip om riskspridning och när investeringsrisken bärs av pensionskunderna (C-464/12, ATP PensionService, punkten 59).

Även sådana fonder som har likadana egenskaper som sådana som omfattas av fondföretagsdirektivet och således utför transaktioner som har så likartade drag att de kan anses konkurrera med dessa ska anses vara särskilda investeringsfonder (C-595/13, Fiscale Eenheid X, punkterna 37).

Undantaget från skatteplikt som gäller för särskilda investeringsfonder kan endast tillämpas på sådana likartade investeringsföretag som underkastats särskild statlig tillsyn. Bara fondföretag för vilka medlemsstaterna föreskriver en särskild tillsyn omfattas av samma konkurrensvillkor och vänder sig till samma krets av investerare som fonder som omfattas av fondföretagsdirektivet (C-595/13, Fiscale Eenheid X, punkterna 40 och 48).

Om ett investeringsföretag underkastats särskild statlig tillsyn måste det även undersökas om fonderna har de övriga egenskaper som krävs för att utgöra särskilda investeringsfonder (C-595/13, Fiscale Eenheid X, punkten 50).

Investeringsföretag i vilka kapitalet sammanförs av flera investerare som står risken vid förvaltningen av de tillgångar som samlats i bolaget för att köpa, äga, förvalta och sälja fastigheter i syfte att uppnå en vinst som ska delas ut till samtliga andelsägare i form av utdelning, varvid andelsägarna även bereds vinning genom att deras andelar ökar i värde, kan anses utgöra särskilda investeringsfonder under förutsättning att den berörda medlemsstaten underkastat dessa bolag en särskild statlig tillsyn (C-595/13, Fiscale Eenheid X, punkten 64).

Den skyldighet för medlemsstaterna som följer av ett direktiv att uppnå det resultat som föreskrivs i direktivet och deras förpliktelse enligt fördraget att vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att denna skyldighet fullgörs, åligger alla myndigheter i medlemsstaterna, även domstolarna inom ramen för deras behörighet. Av det följer att en nationell domstol vid tillämpningen av nationell rätt är skyldig att i den utsträckning det är möjligt tolka den nationella rätten mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte så att det resultat som avses i direktivet uppnås (C-106/89, Marleasing, punkten 8)

4.1 Kapital från flera investerare ska sammanföras i fonden

Gemensamt för särskilda investeringsfonder är att de förvaltar sina investeringar i eget namn och för egen räkning. Varje investerare äger en andel av fonden men inte fondens investeringar som sådana. För att en fond ska utgöra en särskild investeringsfond ska kapital från två eller flera investerare sammanföras i fonden. Det ska vidare vara fonden som är ägare till de tillgångar som fonden investerar i. Investeraren ska i sin tur äga en ideell andel av fondens förmögenhet. Det kan till exempel röra sig om andelar i en värdepappersfond eller aktier i en alternativ investeringsfond i bolagsform.

Kravet på att kapital från flera investerare ska sammanföras i fonden innebär att förvaltning av en enskild persons tillgångar inte kan ses som förvaltning av särskilda investeringsfonder. Detta gäller även när en förvaltare har ingått individuella avtal med flera investerare om att förvalta dessa investerares enskilda tillgångar på ett standardiserat eller identiskt sätt.

För att det ska röra sig om en särskild investeringsfond krävs att fondens förmögenhet ägs indirekt av delägarna och att förvaltningen av fonden grundas på ett avtal som är gemensamt för alla delägare i fonden eller på fondbestämmelser som är gemensamma för alla delägare.

4.2 Delägarna ska stå risken för investeringen

För att en fond ska utgöra en särskild investeringsfond krävs att det är delägarna som står den risk som är knuten till förvaltningen av de tillgångar som samlats i fonden. Det ska vara delägarna som står risken om deras andelar förlorar i värde. Den avkastning som personer som förvärvar andelar i fonden kan få ska vara beroende av utfallet av fondförvaltarens investeringar under den period som personerna innehar dessa andelar. Avkastningen som delägarna får består oftast i den vinst som uppkommer vid försäljningen eller inlösen av andelarna, men den kan också bestå av utdelning från fonden. Det väsentliga är att avkastningen är beroende av utfallet av fondens investeringar.

Om den avkastning som delägarna får från fonden är oberoende av utfallet av investeringarna rör det sig inte om en fond som är jämförbar med fonder enligt fondföretagsdirektivet. Fonder med någon form av garanterad avkastning utgör därför inte särskilda investeringsfonder.

4.3 Principen om riskspridning

Endast sådana fonder som tillämpar principen om riskspridning kan vara särskilda investeringsfonder. Enligt Skatteverkets uppfattning är principen om riskspridning en förutsättning för att fonden ska vara jämförbar med och konkurrera med fonder enligt fondföretagsdirektivet.

I fondföretagsdirektivet finns detaljerade regler om riskspridning. Bland annat regleras vilka typer av värdepapper som fonden får investera i och hur stor andel av investeringarna som får avse de olika typerna av värdepapper. Principen om riskspridning har ansetts uppfylld när en fonds tillgångar investeras i till exempel olika kategorier av fastigheter och inom olika geografiska områden.

Enligt Skatteverkets innebär kravet på riskspridning i vart fall att investeringarna inte får göras i en enda tillgång och inte heller uteslutande i sådana tillgångar vars egenskaper är så lika att de är föremål för samma risker.

4.4 Kravet på särskild statlig tillsyn

En fond som uppfyller de kriterier som anges i avsnitt 4.1–4.3 måste också stå under särskild statlig tillsyn för att vara en sådan särskild investeringsfond vars förvaltning undantas från skatteplikt. Ett företag kan stå under särskild statlig tillsyn av olika skäl. En investeringsfond står under särskild statlig tillsyn när det är fondförvaltningen i sig som är föremål för tillsyn.

Av de fonder som står under särskild statlig tillsyn enligt svensk lagstiftning är det enligt Skatteverkets bedömning i dag bara sådana fonder som står under tillsyn av Finansinspektionen enligt lagen om värdepappersfonder eller lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som också kan uppfylla kriterierna i avsnitt 4.1–4.3.

Undantaget från skatteplikt kan även omfatta förvaltning av särskilda investeringsfonder som är föremål för särskild statlig tillsyn i ett annat EU-land. Varken undantaget i ML eller i mervärdesskattedirektivet är begränsat till den medlemsstat där respektive fond är etablerad.

En fond som är etablerad i ett annat EU-land står under särskild statlig tillsyn när fondverksamheten är föremål för sådan tillsyn enligt det landets lagstiftning. Det kan gälla både fonder som står under tillsyn enligt regler i det landet som bygger på fondföretagsdirektivet eller direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och fonder som enligt nationella regler av annan anledning står under särskild statlig tillsyn.