Områden: Inkomstskatt (Näringsverksamhet)
Datum: 2016-10-31
Dnr: 131 443820-16/111
2021-12-20
Skatteverkets ställningstagande med dnr 131 443820-16/111 är överspelat med anledning av en dom från Högsta förvaltningsdomstolen (se rättsfallskommentaren till HFD 2021 ref. 14, dnr 8-1378793. Ställningstagandet ersätts av denna anledning med ett nytt ställningstagande, se Skatteverkets ställningstagande med dnr 8-1375364.
1 Sammanfattning
Avdrag för utrangering av en byggnad ska ske först när hela byggnaden har rivits eller på annat sätt totalförstörts.
2 Frågeställning
Fråga har uppkommit när avdrag för utrangering av en byggnad ska ske.
3 Gällande rätt m.m.
Utrangeras en byggnad, ska avdrag göras för den del av anskaffningsvärdet som inte har dragits av tidigare (19 kap. 7 § inkomstskattelagen [1999:1229], IL).
Av prop. 1969:100 s. 130 framgår att några remissinstanser till Företagsskatteutredningens betänkande (SOU 1968:26) har hänvisat till den restriktivitet som kommit till uttryck i praxis i fråga om medgivande av utrangeringsavdrag, särskilt när en byggnad tagits ur bruk i rörelsen men ändå fått stå kvar. Man har därför hemställt om en sådan ändring av bestämmelserna att avdrag kan medges även när det gjorts sannolikt att byggnaden inte längre kommer att användas och alltså inte bara när den rivits ner. Departementschefen anger att: ”För egen del får jag framhålla att det med en uppmjukad avdragsregel i allmänhet måste bli svårt att bedöma när förutsättningar föreligger för att medge utrangeringsavdrag. Det ligger i sakens natur att en utrangering i egentlig mening måste framstå som definitiv för att den skall kunna beaktas i skattesammanhang. Enligt mitt förmenande är det därför av principiella skäl knappast möjligt att här ställa lägre krav på bevisning härom än f.n. Detta skulle f.ö. inte i någon nämnvärd grad underlätta de tillämpande myndigheternas bedömning i de enskilda fallen. Frågan om när utrangeringsavdrag skall medges måste således till sin natur vara en bevisfråga och jag anser att det liksom hittills bör ankomma på praxis att avgöra när förutsättningarna för avdrag föreligger.”
Genom SFS 1981:295 ändrades orden ”Utrangeras eller nedrives” till enbart ”Utrangeras”. I prop. 1980/81:68 s. 217 anges att ändringen är av språklig natur.
I Kammarrätten i Stockholms dom 2000-09-27, mål nr 8639-1998, medgavs utrangeringsavdrag för del av byggnad som inte längre används i den nuvarande produktionen.
4 Bedömning
Vad man kan förstå av lagtext och förarbeten omfattar begreppet ”utrangering” mer än rivning (jfr SFS 1981:295 och prop. 1980/81:68 s. 217). Av prop. 1969:100 s. 130 framgår att en utrangering måste framstå som definitiv för att den ska kunna beaktas i skattesammanhang.
Av lagtextens ordalydelse ”[Utrangeras en byggnad, ...]” i 19 kap. 7 § IL framgår enligt Skatteverkets uppfattning att bestämmelsen ska tillämpas på varje byggnad för sig, samt att hela byggnaden ska utrangeras. Detta innebär enligt Skatteverkets mening att byggnaden inte på något sätt, helt eller delvis, kan användas för något ändamål, nu eller i framtiden, av byggnadens ägare eller av annan. Skatteverkets uppfattning är därför att utrangeringsavdrag inte kan medges för byggnad eller del av byggnad som finns kvar men som inte längre används. Skatteverket instämmer därför inte i Kammarätten i Stockholms dom 2000-09-27, mål nr 8639-1998.
Enligt Skatteverkets uppfattning omfattar begreppet ”utrangering” förutom att en byggnad rivs ner, en händelse som innebär att en byggnad totalförstörs genom t.ex. brand, jordskred eller översvämning. Utrangeringen måste vara definitiv så att inte någon del av byggnaden, t.ex. bärande konstruktioner, kan användas i framtiden.