2015-06-24 Avräkningsbar utländsk skatt när Sverige bara beskattar en del av inkomsterna från en utländsk stat

Område: Inkomstskatt

Datum: 2015-06-24

Dnr: 131 350947-15/111

Sammanfattning

Om flera inkomster har beskattats i en utländsk stat och Sverige endast har beskattningsrätt till en del av inkomsterna kan inte hela den utländska skatten avräknas. En beräkning måste då göras av hur stor del av den utländska skatten som avser den eller de inkomster som ska beskattas i Sverige. Det framgår inte av lag vilka principer som ska användas vid denna beräkning. Skatteverket anser att bestämmelser om beräkning av spärrbelopp i lagen om avräkning av utländsk skatt kan ge ledning vid beräkningen av avräkningsbar utländsk skatt. I detta ställningstagande redogörs för vilka principer Skatteverket anser ska tillämpas vid beräkningen och dessa framgår också av exempel i följande avsnitt.

4.1 Beräkning av utländsk nettoinkomst

4.2 Fördelning av utländska skattereduktioner

4.3 Beräkning av avräkningsbar utländsk skatt

4.4 Sammanfattande exempel

I de fall omständigheterna i det enskilda fallet gör att beräkningssättet i ställningstagandet leder till ett missvisande resultat eller inte går att tillämpa får beräkningen anpassas efter de specifika omständigheterna.

Frågeställning

En obegränsat skattskyldig fysisk person har en inkomst från utlandet som ska beskattas i Sverige. Inkomsten har beskattats i den utländska staten och avräkning ska medges för den utländska skatten på inkomsten. Personen har även beskattats för andra inkomster i samma utländska stat och dessa inkomster ska inte beskattas i Sverige. I utlandet har personen fått olika typer av avdrag och den slutliga skatten har satts ned genom skattereduktioner. Hur ska den del av den utländska skatten som är hänförlig till den inkomst som ska beskattas i Sverige, dvs. den avräkningsbara utländska skatten, beräknas i dessa fall?

Gällande rätt m.m.

Bestämmelserna om avräkning finns i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt, AvrL. Av lagen framgår bl.a. att med utländsk skatt avses allmän slutlig skatt på inkomst som har betalats till en utländsk stat, delstat, lokal myndighet eller till Europeiska unionen (1 kap. 3 § AvrL).

Den skattskyldige ska lämna de uppgifter som behövs för avräkningen (1 kap. 6 § AvrL).

Av AvrL framgår hur man ska beräkna hur stor del av den svenska skatten som belöper på den utländska inkomsten, dvs. den så kallade spärrbeloppsberäkningen. Det framgår att de utländska förvärvsinkomster som ingår i spärrbeloppsberäkningen är intäktsposter efter avdrag för kostnadsposter (2 kap. 10 § AvrL). Högsta förvaltningsdomstolen har funnit att inte bara sådana kostnader som direkt avser den utländska verksamheten ska beaktas utan även kostnader som är gemensamma för verksamheterna i Sverige och utlandet (RÅ 2001 ref. 43).

Om den skattskyldige har fått skattereduktion enligt bestämmelserna i 67 kap. IL ska skattereduktionen beaktas vid beräkningen av spärrbeloppet (2 kap. 10 § andra stycket AvrL).

Avräkning medges med det lägsta beloppet av summan av de avräkningsbara utländska skatterna (2 kap. 8 § AvrL) och spärrbeloppet (2 kap. 9 § AvrL).

Bedömning

När en fysisk person begär avräkning för utländsk skatt är det i de flesta fall fråga om utländsk skatt på en eller flera inkomster från en utländsk stat som alla ska beskattas i Sverige. I de fallen har den skatt som betalats i utlandet bara tagits ut på inkomster som tas upp till beskattning här och den utländska skatten framgår då av den utländska slutskattsedeln eller liknande.

Om flera inkomster har beskattats i en utländsk stat och Sverige endast har beskattningsrätt till en del av inkomsterna måste en beräkning göras av hur stor del av den utländska skatten som avser den eller de inkomster som ska beskattas i Sverige. Hur denna beräkning ska göras finns inte reglerat i svensk lag. I dessa fall anser Skatteverket att AvrLs bestämmelser om beräkning av spärrbelopp kan ge ledning och att även Skatteverkets syn på hur gemensamma kostnadsposter ska fördelas vid spärrbeloppsberäkningen kan ge stöd vid beräkningen (Skatteverket 2012-05-15, dnr 131 349024-12/113).

Detta innebär att för att kunna beräkna hur stor andel av den totala utländska skatten som hänför sig till den utländska inkomst som ska beskattas i Sverige måste den utländska nettoinkomsten först beräknas. Den utländska inkomsten minskas med de kostnader och avdrag som är direkt hänförliga till inkomsten (se exempel 1–5). Kostnader och andra avdrag som är gemensamma för samtliga inkomster proportioneras sedan mot de framräknade nettoinkomsterna (se exempel 6 och 7). Om det inte framgår att en kostnad eller ett avdrag har samband med en viss inkomst fördelas den enligt samma princip som gemensamma kostnader och avdrag.

Om det förekommer skattereduktioner i den utländska skatteberäkningen anser Skatteverket att de ska hanteras enligt samma principer som skattereduktioner hanteras vid den svenska spärrbeloppsberäkningen. Skatteverket anser att skattereduktionerna ska fördelas utifrån vilka skatter de minskar samt hur stor respektive skatt är i förhållande till summan av skatterna före skattereduktionerna (Skatteverket 2009-09-25, dnr 131 728586-09/111).

De utländska skattereduktionerna ska således fördelas ut på de skatter som de minskar. Även om en viss typ av inkomst genererar en skattereduktion men skattereduktionen minskar skatt som tas ut även på andra inkomster fördelas skattereduktionen på de skatter den minskar. Om det inte framgår att skattereduktionen bara minskat skatten på en viss inkomst eller en viss typ av skatt utgår Skatteverket ifrån att skattereduktionen har minskat samtliga skatter och fördelar skattereduktionen i proportion till hur stor respektive skatt är i förhållande till total skatt före skattereduktion (se exempel 8). Om skattereduktionen även minskar socialförsäkringsavgifter ska den fördelas även på dessa avgifter (se exempel 9).

När en nettoinkomst har räknats fram så sätts den i relation till den totala nettoinkomsten i den andra staten och den utländska skatten efter eventuella skattereduktioner fördelas utifrån det förhållandet (se exempel 10).

Har olika skatter tagits ut på olika underlag måste flera nettoinkomstberäkningar göras. Vid nettoinkomstberäkningen fördelas de kostnader som påverkat underlaget för respektive skatt (se exempel 11).

I de fall omständigheterna i det enskilda fallet gör att beräkningssättet i ställningstagandet leder till ett missvisande resultat eller inte går att tillämpa får beräkningen anpassas efter de specifika omständigheterna.

I det följande visas ett antal exempel på hur den utländska skatteberäkningen kan ha påverkats av kostnader och andra avdrag samt skattereduktioner i den utländska staten och hur Skatteverket anser att en beräkning av den avräkningsbara utländska skatten ska göras.

Förutsättningarna i samtliga exempel är att både inkomst A och inkomst B är intjänade i samma stat och beskattade där, men att endast inkomst B ska beskattas i Sverige. Den gemensamt beräknade utländska skatten måste därför fördelas mellan inkomst A och inkomst B så att man får fram den avräkningsbara utländska skatten.