2015-06-05 Undantaget från skatteplikt för sjuktransporter; mervärdesskatt

Område: Mervärdesskatt

Datum: 2015-06-05

Dnr: 131 285520-15/111

Sammanfattning

Skatteverket anser att undantaget från skatteplikt för sjuktransporter i mervärdesskattelagen (1994:200), ML, ska tolkas i enlighet med rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mervärdesskattedirektivet. Direktivets krav att den som utför tjänsten ska vara ett organ med vederbörligt tillstånd får anses uppfyllt när sjuktransporten utförs inom ramen för den organisation av sjuktransporter som landstinget är ansvarigt för enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). En privat aktör som utför sjuktransporter inom ramen för landstingets ansvarsområde är därmed ett organ med vederbörligt tillstånd.

Skatteverket anser att undantaget från skatteplikt för sjuktransporter avser tillhandahållandet av en persontransport. För att det ska vara fråga om en persontransport ska den som utför transporten även vara den som förfogar över det transportmedel som används. Det kan vara den som äger, hyr eller har anförtrotts driften av transportmedlet. Uthyrning av förare till transportmedlet eller enbart uthyrning av själva transportmedlet omfattas inte av undantaget.

Enligt Skatteverkets uppfattning ska det finnas möjlighet till vård och behandling under transporten vilket förutsätter att det även finns tillgång till medicinsk utrustning och vårdpersonal. Det är däremot inget krav att den som tillhandahåller transporten även tillhandahåller den medicinska utrustningen och vårdspersonalen.

Enligt Skatteverkets bedömning är det den fysiska utformningen av transportmedlet och dess fasta tillbehör som är avgörande för om transportmedlet är särskilt inrättat för sjuktransporter. En utgångspunkt bör vara att transportmedel som används för sådana sjuktransporter som landstinget ansvarar för enligt hälso- och sjukvårdslagen uppfyller kravet på att vara särskilt inrättade för sjuktransporter i MLs mening.

Frågeställning

Ställningstagandet behandlar följande frågor.

• En förutsättning för undantag från skatteplikt enligt mervärdesskattedirektivet är att den som utför sjuktransporten är ett organ med vederbörligt tillstånd. Motsvarande krav finns inte i ML. Är det möjligt att tolka undantaget i ML i enlighet med direktivet?

• Vad gäller om den som utför transporten inte äger transportmedlet utan endast tillhandahåller tjänster som behövs för driften av transportmedlet såsom förare/pilot, drivmedel, reparationer och parkering? Kan sådana tjänster ändå omfattas av undantaget från skatteplikt för sjuktransporter?

• Behöver den som utför transporten även tillhandahålla medicinsk personal och medicinsk utrustning under transporten för att undantaget ska vara tillämpligt?

• När är ett transportmedel särskilt inrättat för sjuktransporter?

Gällande rätt m.m.

Från skatteplikt undantas omsättning av tjänster som utgör sjukvård samt tjänster av annat slag och varor som den som tillhandahåller vården omsätter som ett led i denna (3 kap. 4 § ML).

Med sjukvård förstås åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda eller behandla sjukdomar, kroppsfel och skador samt vård vid barnsbörd,

• om åtgärderna vidtas vid sjukhus eller någon annan inrättning som drivs av det allmänna eller vid inrättningar för sluten vård, eller

• om åtgärderna vidtas av någon med särskild legitimation att utöva yrke inom sjukvården (4 kap. 5 § första stycket ML och artikel 132.1 b och c i mervärdesskattedirektivet).

Med sjukvård förstås även sjuktransporter som utförs med transportmedel som är särskilt inrättade för sådana transporter (3 kap. 5 § ML).

Medlemsstaterna ska från skatteplikt undanta transport av sjuka eller skadade personer i för ändamålet särskilt utformade fordon vilken utförs av organ med vederbörligt tillstånd (artikel 132.1 p i mervärdesskattedirektivet).

Begreppet sjuktransporter har definierats i enlighet med 6 § hälso- och sjukvårdslagen. Begreppet omfattar inte sjukresor till och från vårdgivare (prop. 1989/90:111, sidan 191).

Landstinget svarar för att det inom landstinget finns en ändamålsenlig organisation för att till och från sjukhus eller läkare transportera personer vilkas tillstånd kräver att transporten utförs med transportmedel som är särskilt inrättade för ändamålet (6 § hälso- och sjukvårdslagen).

Socialstyrelsen har utfärdat föreskrifter, SOSFS 2009:10, för sådan verksamhet som omfattas av 6 § hälso- och sjukvårdslagen. Föreskrifterna gäller oavsett om verksamheten bedrivs på land, vatten eller i luften. Av föreskrifterna framgår bl.a. följande.

• Ambulans är transportmedel avsett och utrustat för ambulanssjukvård och transport av sjuka och skadade. Ambulanssjukvård är hälso- och sjukvård som utförs av hälso- och sjukvårdspersonal i eller i anslutning till ambulans (1 kap. 2 §).

• Vårdgivaren ska ansvara för att alla ambulanser med tillhörande utrustning som används i verksamheten har sådana egenskaper att en patient kan transporteras, vårdas och behandlas på ett ändamålsenligt och säkert sätt (4 kap. 3 §).

• Vårdgivaren ska ansvara för att varje ambulans förses med den utrustning som behövs för att prehospital akutsjukvård ska kunna ges såväl i som utanför ambulansen (4 kap. 12 §).

• Vårdgivaren ska ansvara för att en ambulans alltid är bemannad med hälso- och sjukvårdspersonal som har behörighet att administrera läkemedel (6 kap. 2 §).

Målsättningen ska vara att vårdinsatsen ska kunna påbörjas redan när den skadade hämtas på olycks- eller insjuknandeplatsen (prop. 1990/91:102 bilaga 2, sidan 12).

Skatterättsnämnden har ansett att liggande persontransporter inte omfattades av undantaget från skatteplikt för sjuktransporter. Transporterna utfördes med taxiregistrerade fordon utan medicinsk utrustning och det fanns inte tillgång till personal med medicinsk kompetens under transporten. Fordonen var utrustade med bår och hade möjligheter att förankra respirator och syrgasanläggning för hemmabruk. Skatterättsnämnden uttalade att undantaget från skatteplikt i artikel 132.1 p i mervärdesskattedirektivet närmast omfattar ambulanstransporter eller transporter med fordon som har motsvarande funktion och där transporten framstår som en integrerad del i själva sjukvården. Skatterättsnämnden konstaterade att det inte fanns något hinder för att tolka MLs bestämmelser på det sättet (SRN 2011-04-12, dnr 36-10/I).

Bedömning