2014-11-12 Solcellsanläggningar på näringsfastighet

Område: Inkomstbeskattning

Datum: 2014-11-12

Dnr/målnr/löpnr: 131 622261-14/111

1 Sammanfattning

Solcellsanläggningar på näringsfastighet hänförs normalt till byggnad, men ska i vissa fall hänföras till inventarier.

Värdeminskningsavdrag och avdrag för utgifter för reparation och underhåll på solcellsanläggning medges enligt byggnads- respektive inventariereglerna. Försäljning av elektrisk ström från en sådan solcellsanläggning som behandlas i detta ställningstagande är intäkt av näringsverksamhet. Det senare gäller då även uttag av elektrisk ström för privat bruk.

2 Frågeställning

Ska solcellsanläggningar på näringsfastighet hänföras till byggnad eller inventarier?

Hur ska inkomstbeskattning ske?

3 Gällande rätt m.m.

2 kap. jordabalken (1970:994), JB, behandlar tillbehör till fastighet.

I 2 kap. 1 § JB anges bl.a. att till en fastighet hör byggnader, ledningar, stängsel och andra anläggningar som har anbragts inom fastigheten för stadigvarande bruk.

I 2 kap. 2 § JB anges bl.a. att till byggnad hör fast inredning och annat varmed byggnaden blivit försedd, om det är ägnat till stadigvarande bruk för byggnaden eller del av denna.

I 13 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, anges bl.a. att med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Innehav av näringsfastigheter räknas alltid som näringsverksamhet.

I 15 kap. 1 § IL anges bl.a. att ersättningar för varor, tjänster och inventarier, avkastning av tillgångar, kapitalvinster samt alla andra inkomster i näringsverksamheten ska tas upp som intäkt.

18 kap. IL behandlar inventarier.

I 18 kap. 1 § första stycket IL anges att bestämmelserna i detta kapitel gäller för maskiner och andra inventarier som är avsedda för stadigvarande bruk. Att byggnads- och markinventarier behandlas som inventarier framgår av 19 kap. 19 § och 20 kap. 15 §.

19 kap. IL behandlar byggnader i inkomstslaget näringsverksamhet.

I 19 kap. 10 § IL anges bl.a. att i anskaffningsvärdet för en byggnad som är avsedd för annat ändamål än bostadsändamål ska inte utgifter för byggnadsinventarier räknas in. Vad som menas med byggnadsinventarier framgår av 19-21 §§.

I 19 kap. 19 § IL anges att som byggnadsinventarier räknas sådana delar och tillbehör i en byggnad som är avsedda att direkt tjäna den näringsverksamhet som bedrivs i byggnaden. Hit räknas inte sådana anordningar som är nödvändiga för byggnadens allmänna användning. För byggnadsinventarier gäller vad som sägs om inventarier.

I 19 kap. 20 § IL anges bl.a. att om en ledning för elektrisk ström är avsedd för både en byggnads användning i näringsverksamheten och byggnadens allmänna användning, ska anskaffningsvärdet fördelas mellan byggnadsinventarier och byggnad i förhållande till den omfattning i vilken ledningen tillgodoser verksamheten respektive byggnadens allmänna användning. En ledning hänförs i sin helhet till byggnadsinventarier, om anskaffningsvärdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse näringsverksamheten. Om anskaffningsvärdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse byggnadens allmänna användning, räknas ledningen i sin helhet till byggnaden.

I 19 kap. 21 § IL anges att en konstruktion för vilken ett byggnadsvärde fastställts vid fastighetstaxeringen hänförs till byggnadsinventarier, om konstruktionen helt eller delvis utgör en maskin eller ett redskap.

I 20 kap. 15 § IL anges bl.a. att som markinventarier räknas en markanläggning eller del av markanläggning som är avsedd att tillsammans med inventarier användas i den näringsverksamhet som bedrivs på fastigheten. För markinventarier gäller vad som sägs om inventarier.

I 20 kap. 16 § IL anges bl.a. att om en ledning för elektrisk ström är avsedd för både den näringsverksamhet som bedrivs på fastigheten och en byggnads allmänna användning, ska anskaffningsvärdet fördelas mellan markinventarier och byggnad i förhållande till den omfattning i vilken ledningen tillgodoser verksamheten respektive byggnadens allmänna användning. En ledning hänförs i sin helhet till markinventarier, om anskaffningsvärdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse näringsverksamheten. Om anskaffningsvärdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse byggnadens allmänna användning, räknas ledningen i sin helhet till byggnaden.

I 22 kap. 7 § IL anges bl.a. att uttag av en tillgång eller en tjänst ska behandlas som om den avyttras mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet (uttagsbeskattning).

45 kap. 3 och 4 §§ IL behandlar beräkningsenheten vid beräkning av kapitalvinst vid avyttring av fastigheter. I 45 kap. 3 § IL anges att kapitalvinsten ska beräknas särskilt för varje avyttrad taxeringsenhet eller del av taxeringsenhet. Omfattar en taxeringsenhet både en privatbostadsfastighet och en näringsfastighet, ska kapitalvinsten beräknas för dem var för sig. För fastigheter utomlands ska beräkningen göras med utgångspunkt i en motsvarande indelning av fastigheterna. I 45 kap. 4 § IL anges att om två eller flera taxeringsenheter tidigare under innehavet har ingått i samma taxeringsenhet, ska beräkningen göras som om de vid avyttringen fortfarande var en enda taxeringsenhet, om den skattskyldige begär det. I fråga om en taxeringsenhet som delvis har ingått i den tidigare taxeringsenheten, ska första meningen tillämpas om mer än 50 procent av enhetens taxeringsvärde vid avyttringen avser den del som har ingått i den tidigare taxeringsenheten.

I NJA 1985 s. 232 skulle en fliseldningsanläggning värma upp växthusen och övriga byggnader på fastigheten. Anläggningen var ägnad till stadigvarande bruk för byggnaderna och hänfördes till byggnadstillbehör enligt 2 kap. 2 § JB.

I NJA 1985 s. 365 utgjorde en siloanläggning, där silon var monterad på en gjuten bottenplatta, fastighetstillbehör enligt 2 kap. 1 § JB.

I NJA 1997 s. 699 har en parabolantenn, som var monterad på husväggen, ansetts utgöra byggnadstillbehör enligt 2 kap. 2 § JB.

I RÅ 1968 Fi 1009 installerades en centralvärmeanläggning i huvudbyggnaden. Pannrummet förlades till ett brygghus, som låg cirka 20 meter från huvudbyggnaden. En kulvert lades ned i marken mellan byggnaderna. Hela installationen hänfördes till huvudbyggnaden.

I RÅ 1982 Aa 135 installerades en ytjordvärmeanläggning, bestående av en värmepump och en markkollektor. Markkollektorn grävdes ned i marken. Samtliga kostnader hänfördes till byggnad.

I RÅ 1984 1:77 installerades en friliggande trekammarbrunn. Brunnen betjänade en byggnad på fastigheten. Kostnaden hänfördes till byggnad.

4 Bedömning

I solceller omvandlas ljuset till elektrisk ström. Solceller kan monteras på en byggnad genom infästning på befintligt tak eller vara hängda på väggen utanpå fasaden. De kan också vara integrerade i tak eller fasad eller placeras fristående på ett fundament på marken.

När det i det följande talas om var solcellsanläggningen är placerad avses i detta ställningstagande var solcellerna är placerade.

När civilrätten och skatterätten skiljer sig åt, har skatterätten företräde. Ställningstagandet är utformat på ett sådant sätt att, enligt Skatteverkets uppfattning, skattereglerna om kapitalvinst vid beräkningen ska ge ett rimligt resultat. Solcellsanläggningen ska därför i sin helhet anses tillhöra den beräkningsenhet där solcellerna är placerade.

Om anläggningen är placerad på en näringsfastighet hör den alltså, enligt Skatteverkets uppfattning, till näringsfastigheten. Någon bedömning av om de allmänna näringskriterierna, t.ex. vinstsyfte, är uppfyllda ska då inte göras eftersom innehav av näringsfastigheter alltid räknas som näringsverksamhet enligt 13 kap. 1 § IL.