2013-02-08 När föreligger ett rationaliseringsförvärv av skogsfastighet?

4.1 Areal produktiv skogsmark

Om man äger en skogsfastighet och förvärvar ytterligare en skogsfastighet kan förvärvet klassas som ett rationaliseringsförvärv. En förutsättning är att fastigheterna ingår i samma brukningsenhet. I vissa fall kan fastigheternas arealer vara sådana att några rationaliseringseffekter av betydelse inte uppkommer. Exempel på detta är om en av fastigheterna har en ringa eller obetydlig storlek i förhållande till den efter förvärvet nya brukningsenheten eller den tidigare ägda fastigheten är en rationell brukningsenhet.

Om något har ringa eller obetydlig betydelse för helheten har man i skattesammanhang i vissa fall bortsett från denna påverkan på helheten, se prop. 1999/2000:2 del 2 s. 83. Här har man angett att ringa eller obetydlig har betydelsen upp till cirka 10 procent.

Skatteverket anser att har den tidigare ägda fastigheten eller den förvärvade fastigheten inte en areal som överstiger 10 procent av den nya brukningsenhetens areal uppkommer inte några rationaliseringseffekter av betydelse. Skatteverket anser därför att det då inte är fråga om ett rationaliseringsförvärv. Med areal avses arealen för produktiv skogsmark.

Lagstiftningen om rationaliseringsförvärv infördes i slutet av 1970-talet. Samhällsutvecklingen har medfört att skogsbruket generellt, bl.a. genom effektivare avverkningsmetoder, nu bedrivs mer rationellt på stora arealer. Detta motiverar, enligt Skatteverkets uppfattning, att gränsen för en arealmässigt rationell brukningsenhet inte bör sättas för lågt. Som jämförelse kan nämnas att Länsstyrelsen i Västra Götalands län beslutade år 2001 riktlinjer för att utfärda rationaliseringsintyg. I dessa riktlinjer anges att en rationell brukningsenhet i länet har en areal på cirka 400 hektar produktiv skogsmark.

En brukningsenhet som har en storlek på åtminstone 400 hektar produktiv skogsmark får, enligt Skatteverkets uppfattning, anses vara rationell. En sådan brukningsenhet möjliggör ett rationellt skogsbruk.

En redan rationell brukningsenhet kan inte brukas mer rationellt bara för att den blir större.

Skatteverket anser att har den tidigare ägda fastigheten en areal produktiv skogsmark som motsvarar en rationell brukningsenhet uppkommer inget rationaliseringsförvärv.

Det får inte vara för långt avstånd mellan tidigare ägd fastighet och förvärvad fastighet för att fastigheterna ska anses ingå i samma brukningsenhet. Ett vägavstånd på högst 3 mil mellan fastigheterna kan enligt Skatteverkets uppfattning accepteras. Är vägavståndet längre utgör fastigheterna olika brukningsenheter och då föreligger inte ett rationaliseringsförvärv, trots att arealkravet är uppfyllt.

Det som i detta ställningstagande sägs om en tidigare ägd fastighet ska i förekommande fall givetvis även avse flera tidigare ägda fastigheter om de ingår i samma brukningsenhet.

4.2 Andra omständigheter

Andra omständigheter kan, trots att arealkravet inte är uppfyllt, medföra sådana rationaliseringseffekter att det föreligger ett rationaliseringsförvärv. En bedömning får då göras i varje enskilt fall.

Det kan vara fråga om att märkbara arronderingsförbättringar erhålles, t.ex. att ta bort enklaver i tidigare ägd mark eller förvärv av angränsande fastighet i starkt ägosplittrade områden. Ett annat exempel är förvärv av fastighet med skogsväg som även kan användas för transporter från tidigare ägd fastighet.