Område: Arbetsgivarområdet, Inkomstskatt – Tjänst
Datum: 2010-12-15
Dnr/målnr/löpnr: 131 693990-10/111
Detta ställningstagande ersätter tidigare från 2004-10-27 med dnr 130 614124-04/111, ”Förmånsbeskattning av träningsskor”.
1 Sammanfattning
Denna skrivelse ersätter tidigare ställningstagande Förmånsbeskattning av träningsskor daterat 2004-10-19 (dnr 130 614124-04/111).
För anställda, där arbetsgivaren ställer krav på att den anställde utövar träning på arbetstid för att klara av fysiskt krävande arbeten, kan förmån av fri träningsutrustning vara skattefri. En förutsättning för skattefriheten är att utrustningen är anpassad till den bedrivna verksamheten och är av mindre värde för den anställde.
2 Bakgrund och frågeställning
För vissa yrkesgrupper som exempelvis inom Försvarsmakten, Räddningstjänsten och Polismyndigheten ingår regelbunden fysisk träning som ett inslag i tjänsten. Det förekommer då att arbetsgivaren tillhandahåller den anställde träningsutrustning som är nödvändig för att utöva träningen.
Skatteverket har i ett tidigare publicerat ställningstagande (2004-10-19 dnr 130 614124-04/111) ansett att förmån av fria eller subventionerade träningsskor är skattepliktig även när den anställde i sin tjänst är skyldig att utföra viss fysisk träning. Kammarrätten i Jönköping har i en dom 2010-01-27 (mål nr 3140-09) ansett att arbetsgivarens utgifter för träningskläder och träningsskor för anställda inom räddningstjänsten inte utgör skattepliktig förmån. Den fråga som uppkommer är då om förmån av fri träningsutrustning kan vara skattefri för yrkeskategorier där fysisk träning ingår som ett led i arbetet. Om så är fallet vilka villkor ska i så fall vara uppfyllda?
3 Gällande rätt m.m.
Enligt 11 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL ska förmåner som erhålls på grund av tjänst tas upp som intäkt, om inte något annat anges i samma kapitel eller i 8 kap. IL.
Av innehållet i 11 kap. 8 § IL framgår att förmån av vara eller en tjänst som en anställd får av arbetsgivaren inte ska tas upp till beskattning om
varan eller tjänsten är av väsentlig betydelse för att den skattskyldige ska kunna utföra sina arbetsuppgifter,
förmånen är av begränsat värde för den anställde och
förmånen för den anställde inte utan svårighet kan särskiljas från nyttan i anställningen.
I 11 kap. 9 § IL anges att förmån av uniform och andra arbetskläder inte ska tas upp, om förmånen avser kläder som är avpassade för tjänsten och inte lämpligen kan användas privat.
Enligt 11 kap. 11-12 §§ IL ska förmån av enklare slag av motion och annan friskvård inte tas upp till beskattning.
4 Skatteverkets bedömning
4.1 Arbetskläder
Av lagtexten framgår att skattefriheten för arbetskläder endast omfattar sådana kläder som är särskilt avpassade för arbetet och inte lämpligen kan användas privat. I det här fallet handlar det om träningsutrustning som är avpassad för fysisk träning. Sådan utrustning kan också med fördel användas även för privat bruk. På grund härav kan träningsutrustningen inte anses hänförlig till sådana arbetskläder som är undantagna från beskattning enligt 11 kap. 9 § IL.
4.2 Enklare slag av motion och friskvård
I Skatteverkets allmänna råd SKV A 2007:37 anges följande:
”Klädutrustning av mindre värde och enklare slag som t.ex. T-shirts och träningsoveraller, och som är försedd med arbetsgivarens reklamtryck bör anses som en skattefri förmån.”
Eftersom kostnaden för den utrustning som används för att utöva den träning som är nödvändig för att kunna utföra det fysiskt krävande arbetet ofta kan uppgå till inte obetydliga belopp bör den därför inte anses som en sådan skattefri förmån som avses ovan.
4.3 Arbetsredskap
I 11 kap. 8 § IL anges att en förmån av vara eller tjänst kan vara skattefri om den är av väsentlig betydelse för att den skattskyldige ska kunna utföra sina arbetsuppgifter. I det här fallet har arbetsgivaren ålagt den anställde att utföra viss fysisk träning för att denne ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Denna träning utförs också under arbetstid. För att den anställde ska kunna utöva den fysiska träningen krävs att denne har tillgång till lämplig träningsutrustning.
En annan förutsättning för skattefrihet är att förmånen är av begränsat värde för den anställde. I det här fallet kan träningsutrustningen även användas privat vilket i och för sig innebär en förmån för den anställde. Om träningsutrustningen är ändamålsenlig och inte av alltför exklusiv karaktär bör förmånen ändå enligt Skatteverkets uppfattning vara av begränsat värde för den anställde.
Ett annat villkor för skattefrihet enligt nämnda lagrum är att förmånen inte utan svårighet kan särskiljas från nyttan i anställningen. I det här fallet är även denna förutsättning för skattefrihet uppfylld.
Sammanfattningsvis bör enligt Skatteverkets uppfattning träningsutrustning vara skattefri förmån för anställda som är ålagda att utöva fysisk träning under arbetstid. En förutsättning för skattefrihet är också att träningsutrustningen är anpassad till den slags träning som bedrivs i verksamheten.