Område: Mervärdesskatt
Datum: 2010-03-09
Dnr/målnr/löpnr: 131 157069-10/111
En ny mervärdesskattelag (2023:200) trädde i kraft den 1 juli 2023. Det medför att paragrafhänvisningarna till mervärdesskattelagen (1994:200) och vissa begrepp i ställningstagandet är inaktuella. Skatteverkets uppfattning är att den rättsliga bedömningen dock kvarstår oförändrad varför ställningstagandet ska finnas kvar. Du hittar jämförelsetabeller mellan gamla mervärdesskattelagen och nya mervärdesskattelagen (paragrafnyckel) i jämförelsetabeller mervärdesskattelagen.
1 Sammanfattning
En kommun ska kunna styrka att kommunen har gjort ett förvärv som berättigar till ersättning och även kunna styrka den ingående skattens belopp. Det finns dock inget krav på att underlaget för att styrka den ingående skatten på förvärvet måste utgöra en sådan faktura som uppfyller alla krav i mervärdesskattelagen (1994:200), ML. Rätt till ersättning kan således föreligga även om en kommun styrker sin rätt till ersättning och den ingående skattens belopp med hjälp av andra handlingar.
För att en kommun ska få ersättning för ingående skatt ska ersättningen avse kommunens egen ingående skatt. Detta innebär att kommunen ska vara förvärvare av den vara eller tjänst som ersättningen avser.
2 Bakgrund och frågeställning
Kommuner och landsting har enligt lagen om ersättning för ingående skatt för kommuner och landsting (2005:807), ersättningslagen, rätt till ersättning för ingående skatt som inte får dras av enligt ML.
Frågan avser vilka krav på underlag som kan ställas på kommuner och landsting för att styrka rätten till ersättningen. Är det tillräckligt att beloppet bokförts i kommunens redovisning eller krävs ytterligare underlag för att få ersättning?
3 Gällande rätt m.m.
Det framgår av 1 § ersättningslagen att lagen innehåller bestämmelser om kommuners och landstings rätt till ersättning för ingående skatt enligt ML.
I 8 kap. 2 § ML anges vad som utgör ingående skatt enligt mervärdesskattelagen. Paragrafen har följande lydelse:
”Ingående skatt utgörs av beloppet av den skatt enligt denna lag som hänför sig till ersättning för förvärv av varor eller tjänster, om omsättningen medfört skattskyldighet för den från vilken varorna eller tjänsterna förvärvats.
Vid förvärv som medför skattskyldighet enligt 1 kap. 2 § första stycket 2-5 eller om skattskyldighet föreligger för förvärvaren enligt 9 c kap. 5 § utgörs ingående skatt av beloppet av den utgående skatt som den skattskyldige skall redovisa till staten.
I det fall en förvärvare enligt 8 a kap. 11-14 §§ övertar överlåtarens rättigheter och skyldigheter när det gäller jämkning utgörs förvärvarens ingående skatt för de övertagna investeringsvarorna av överlåtarens ingående skatt för varorna.
Ingående skatt utgörs också av skatt enligt denna lag som hänför sig till 1. förvärv enligt 4 § första stycket 4 eller 9 kap. 8 § andra stycket 2, 2. import till landet, eller 3. skattepliktiga uttag som avses i 4 § första stycket 6.”
2 § i ersättningslagen lyder enligt följande:
”Kommuner, landsting och kommunalförbund har rätt till ersättning för ingående skatt 1. som inte får dras av enligt mervärdesskattelagen (1994:200) eller 2. för vilken de inte har rätt till återbetalning enligt mervärdesskattelagen.”
I 4 § ersättningslagen regleras att ersättning för ingående skatt inte medges för vissa typer av förvärv. Bestämmelsen har följande lydelse:
”Vid utbetalning av ersättning enligt 2 § tillämpas bestämmelserna i 8 kap. 9, 10, 15 och 16 §§ mervärdesskattelagen (1994:200). Bestämmelsen i 8 kap. 9 § första stycket 1 mervärdesskattelagen skall dock inte tillämpas i fråga om sådana boendeformer som anges i 5 kap. 5 § andra stycket och 5 kap. 7 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453) samt 9 § 8 och 9 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.”
Enligt 5 § har kommuner och landsting rätt till ersättning för de ökade kostnader som till följd av bestämmelserna om mervärdesskatt uppkommer vid upphandling av verksamhet inom sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning samt vid hyra av lokal för vissa särskilda boendeformer. Rätt till ersättning har kommuner och landsting också när de lämnar bidrag till näringsidkare för dennes verksamhet inom nämnda områden.
Skatteverket har rätt att kontrollera att ansökan om ersättning är riktig. Bestämmelser om detta återfinns i 13-16 §§ ersättningslagen. Av prop. 2001/02:112 s. 22 framgår bl.a. att en kontroll bör avse, förutom de formella kriterierna för rätt till ersättning, även de materiella förutsättningarna för rätt till ersättning. Således bör kontrolleras att de rekvirerade beloppen avser sådan mervärdesskatt som berättigar till ersättning samt att det rekvirerade beloppet är riktigt.
I 12 a § ersättningslagen finns bestämmelser om hur länge underlag för rätten till ersättning ska bevaras.
4 Skatteverkets bedömning
Rätt till ersättning för ingående skatt kan medges kommuner, landsting eller kommunalförbund. I det följande används enbart benämningen kommuner. Det som sägs nedan avseende kommuner avser dock även landsting och kommunalförbund.
Det framgår av 2 § ersättningslagen att kommuner har rätt till ersättning för ingående skatt som inte får dras av enligt ML, eller för vilken de inte har rätt till återbetalning enligt ML. Med ingående skatt avses ingående skatt enligt ML (jfr 1 § ersättningslagen). Med ingående skatt avses enligt 8 kap. 2 § ML beloppet av skatt enligt ML på vissa närmare angivna förvärv samt vid import.
För att en kommun ska ha rätt till ersättning för ingående skatt enligt 2 § ersättningslagen ska ersättningen avse kommunens egen ingående skatt. Det är därmed kommunen som är förvärvare av den vara eller tjänst som ersättningen avser. För att ersättning med stöd av denna lag ska komma ifråga krävs därför att det är kommunen som är avtalspart och betalningsansvarig gentemot säljaren. Om en kommun ger stöd för inköp som någon annan än kommunen gjort är kommunen inte berättigad till ersättning för den ingående skatten på förvärvet. Ersättning för ingående skatt för någon annans förvärv är enbart möjlig indirekt vid sådan ersättning för ökade kostnader som särskilt regleras i 5 § ersättningslagen. Ersättningen enligt 2 § ersättningslagen ska således avse ingående skatt på kommunens egna förvärv av varor eller tjänster.
Det är kommunen som ansöker om ersättning och som också har att prestera bevisning avseende sina förvärv. Kommunen ska visa att de redovisade ersättningsbeloppen avser ingående skatt som kommunen har rätt till ersättning för. Till skillnad mot mervärdesskattelagen innehåller ersättningslagen inga uttryckliga bestämmelser om att den ingående skatten ska styrkas med en viss typ av handling. Bestämmelser finns dock om att kommuner vid kontroll ska uppvisa handlingar eller kopior av handlingar som behövs för kontroll av rätten till ersättning (se 13-16 §§). Kontroll ska kunna ske av att de redovisade beloppen avser sådan mervärdesskatt som berättigar till ersättning samt att det redovisade beloppet är riktigt (jfr prop. 2001/02:112 s. 22). Kommunen ska således ha handlingar för att kunna styrka att kommunen har gjort ett förvärv som berättigar till ersättning och för att kunna styrka den ingående skattens belopp. Fakturor är exempel på handlingar som kan användas för detta ändamål. Det finns emellertid inget krav på att ett underlag för att styrka den ingående skatten på förvärvet måste utgöra en sådan fullständig faktura som avses i 11 kap. 8 § ML. Rätt till ersättning kan således föreligga om en kommun kan styrka sin rätt till ersättning och den ingående skattens belopp med hjälp av andra handlingar. Det förhållandet att kommunen bokfört ett belopp som ingående skatt i sin redovisning medför inte i sig att kommunen därmed kan anses ha styrkt sin rätt till ersättning.