2010-01-27 Permitteringsersättning från Norge, jobbskatteavdrag och avdrag för norska trygdeavgifter

3.1 Inkomstskattelagen – inkomstslaget tjänst

Till inkomstslaget tjänst räknas inkomster och utgifter pga. tjänst till den del de inte ska räknas till inkomstslaget näringsverksamhet eller kapital, jfr 10 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Som tjänst behandlas bl.a. rätt till livränta, periodiska understöd eller liknande periodiska inkomster som inte är ersättning för avyttrade tillgångar. I 11 kap. 1 § IL finns huvudregeln för vad som ska tas upp i inkomstslaget tjänst. Löner, arvoden, kostnadsersättningar, pensioner, förmåner och alla andra inkomster som erhålls pga. tjänst ska tas upp som intäkt om inte annat framgår i 11 kap. eller 8 kap. IL.

3.2 Nordiska skatteavtalet

Mellan de nordiska länderna finns ett skattavtal. Avtalet slöts 1996. Avtalet har infogats i svensk lag, jfr lag (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna.

Den 4 april 2008 undertecknades ett protokoll om ändringar i skatteavtalet. Ändringarna tillämpas på inkomster från och med den 1 januari 2009.

När det gäller beskattningen av pension, livränta och utbetalning enligt de avtalsslutande staternas sociallagstiftning innebär ändringen i artikel 18.1 i skatteavtalet en övergång från undantagandemetoden (exempt) till avräkningsmetoden (credit) när det gäller att undanröja dubbelbeskattning. Detta framgår av artikel V i protokollet från den 4 april 2008. I vissa undantagssituationer ska undantagandemetoden fortsatt tillämpas.

3.3 Inkomstskattelagen – jobbskatteavdraget

Skattereduktion för arbetsinkomster, det s.k. jobbskatteavdraget regleras fr.o.m. 2010 års inkomsttaxering i 67 kap. 5-9 §§ IL. Definitionen av begreppet arbetsinkomster finns i 67 kap. 6 § IL.

Fysiska personer som varit obegränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret, har rätt till skattereduktion för arbetsinkomster. Sådan rätt har också de som är begränsat skattskyldiga enligt 3 kap. 18 § första stycket 1 eller 2 IL, om deras överskott av förvärvsinkomster i Sverige och i andra länder, uteslutande eller så gott som uteslutande, utgörs av överskott av förvärvsverksamhet i Sverige.

Med arbetsinkomster avses sådan inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete som anges i 2 kap. 3 och 4 §§, 5 § 11, 15 och 16, 6 § första stycket 1, 2, 3 och 5 samt 7, 8 och 10 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, LIP, med undantag för sådan inkomst som avses i 2 kap. 14?16 §§ samma lag. Som arbetsinkomst avses även inkomst från självständig näringsverksamhet som bedrivs utomlands, om den skattskyldige i inte oväsentlig omfattning har arbetat i verksamheten.

Regeringsrätten anser i en dom, från den 17 december 2009 i mål nr 2181-08, att ett ekonomiskt skadestånd gav en person rätt till pensionsgrundande inkomst, PGI. Skadeståndet betalades ut av ett bolag som övertagit verksamhet från ett annat bolag där personen varit anställd. Skadeståndet betalades ut med anledning av att turordningsreglerna inte följts och efter en dom i Arbetsdomstolen.

Regeringsrätten säger i sin bedömning att lagstiftaren, i fråga om tjänsteinkomster, strävat efter att skapa ett nära samband mellan underlag för uttag av inkomstskatt och socialavgifter å ena sidan och underlaget för beräkning av förmåner enligt LIP å andra sidan. Vidare sägs att lagändringar gjorts i syfte att få en mer likartad behandling så att skattepliktiga ersättningar också kan ligga till grund för beräkning av både socialavgifter och PGI. Det gäller bl.a. utbetalningar av förmåner från andra än arbetsgivare och ersättningar i form av avgångsvederlag. En förutsättning för att ersättningen ska vara pensionsgrundande är att den försäkrade fått den som arbetstagare. Regeringsrätten anser att det ekonomiska skadeståndet avsett att kompensera personen för förlusten av anställningsförmåner, varför det ligger nära till hands att anse att ersättningen utgått till mottagaren i egenskap av arbetstagare. Därmed är mottagaren berättigad till PGI enligt 2 kap. 3 § första stycket LIP. Regeringsrätten för ett resonemang om det ska krävas att det funnits ett formellt arbetsgivar-/arbetstagarförhållande. Regeringsrätten menar dock att andra stycket i samma lagrum ger stöd för att det är av underordnad betydelse om det är arbetsgivaren eller någon annan som betalat ut en ersättning som har sin grund i ett anställningsförhållande.

3.4 Inkomstskattelagen – allmänt avdrag för utländska socialförsäkringsavgifter

Av 62 kap. 6 § IL framgår att allmänt avdrag ska göras för utländska obligatoriska socialförsäkringsavgifter. Detta gäller under förutsättning att den avgiftsgrundande intäkten ska tas upp som intäkt för beskattningsåret i Sverige och den skattskyldige pga. utfört arbete, enligt slutligt fastställd debitering eller liknande ska betala avgifterna. Uttaget av avgifterna ska vara i överensstämmelse med den konvention som avses i lagen (2004:114) om nordisk konvention om social trygghet eller till följd av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen ska omfattas av ett annat lands lagstiftning om social trygghet.

I RÅ 2006 ref. 55 uttalas att det för rätt till avdrag för utländska socialförsäkringsavgifter krävs att avgiften ska ha betalats pga. av att den skattskyldige haft en inkomst som varit knuten till beskattningsåret genom ett under detta år utfört arbete.