2009-11-25 Näringsbidrag – beskattas i enlighet med ändamålet

Område: Inkomstskatt – Näring

Datum: 2009-11-25

Dnr/målnr/löpnr: 131 805752-09/111

1 Sammanfattning

Näringsbidrag ska, i sådana fall då avsikt och användning skiljer sig åt, skattemässigt behandlas i enlighet med avsikten med bidraget och inte efter vad det i verkligheten har använts för. Ett bidrag som är avsett att täcka utgifterna för flera ändamål ska fördelas utifrån storleken på de olika utgifterna. En fördelning ska också ske i det fall en del av bidraget avser en utgift och en del av bidraget avser ett framtida inkomstbortfall eller avveckling av en tillgång.

2 Bakgrund och frågeställning

Fråga har uppkommit hur näringsbidrag skattemässigt ska behandlas.

Förutsättning för frågan är att villkoren för att erhålla näringsbidraget är uppfyllda. Däremot kan egna medel ha använts för ändamålet för näringsbidraget medan näringsbidraget använts för investering i annan tillgång. Alternativt kan näringsbidrag som erhållits, som kompensation för inkomstbortfall eller som kompensation för att tillgång avvecklas, ha använts för investering i ny tillgång.

Är det avsikten med bidraget eller hur bidraget har använts som styr beskattningen?

3 Gällande rätt m.m.

I 29 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL, finns bestämmelser om hur näringsbidrag behandlas skattemässigt, beroende på vilken utgift som näringsbidraget används för. Av 29 kap. 4 § IL framgår att om ett näringsbidrag används för en utgift som inte får dras av, vare sig omedelbart eller i form av värdeminskningsavdrag, ska bidraget inte tas upp som skattepliktig intäkt.

Bestämmelserna i 29 kap. IL reglerar däremot inte beskattningen då bidraget inte används för en utgift. Det kan vara så att bidraget exempelvis utgör kompensation för inkomstbortfall. I så fall ska beskattning ske i enlighet med vad som följer av en tillämpning av god redovisningssed. I det fall bidraget inte är kopplat till någon motprestation från näringsidkarens sida ska beskattning ske omedelbart, jfr RÅ 1997 not. 51 (äppleodlarfallet).

Ett bidrag kan ges i en klumpsumma, avsedd att täcka utgifterna för flera ändamål. I prop. 1982/83:94 s. 71 anges att ett sådant bidrag ska fördelas på de olika tillgångarna utifrån storleken på de utgifter som är hänförliga till de olika tillgångsslagen.

De föreslagna bestämmelserna i prop. 1982/83:94 infördes i en ny punkt 2 av anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen (1928:370), KL. Fjärde stycket andra meningen hade följande lydelse.

Är utgiften för vilken bidraget utgår avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det då bidraget skall tas upp som intäkt, får den skattskyldige i stället göra avdrag för utgiften vid taxeringen för det år då bidraget tas upp som intäkt.

Sjunde stycket hade följande lydelse.

Skall ett näringsbidrag, som har uppburits ett visst beskattningsår, användas för avsett ändamål först ett senare beskattningsår skall på yrkande av den skattskyldige tillämpningen av bestämmelserna i fjärde-sjätte styckena uppskjutas till taxeringen för det senare beskattningsåret.

Bestämmelserna med samma lydelse överfördes senare till punkten 9 av anvisningarna till 22 § KL. När bestämmelserna sedan överfördes till IL kan man av författningskommentaren (prop. 1999/2000:2 del 2 s. 369-371) inte utläsa att någon förändring av bestämmelsernas innebörd varit avsedd. Angivna bestämmelser finns nu i 29 kap. 5 och 8 §§ IL.

4 Skatteverkets bedömning

I prop. 1982/83:94 s. 71 anges att ett bidrag som ges i en klumpsumma ska fördelas på de olika tillgångarna utifrån storleken på de utgifter som är hänförliga till de olika tillgångsslagen. Någon fri fördelningsrätt föreligger således inte enligt propositionen.

Enligt Skatteverkets uppfattning gäller detta även om en del av bidraget avser en utgift och en del av bidraget avser något annat än en utgift, exempelvis framtida inkomstbortfall (jfr RÅ 1997 not. 51).

I prop. 1982/83:94 talas alltså om bidrag som är avsett för visst ändamål. I 29 kap. IL anges hur beskattningskonsekvenserna blir när bidraget används för visst ändamål. Skatteverkets tolkning av bestämmelserna i 29 kap. IL är att en förutsättning för att tillämpa bestämmelserna är att bidraget är avsett för detta ändamål. Om näringsidkaren hävdar att bidraget använts till något annat ändamål har detta ingen skatterättslig betydelse. Det går inte att i detta avseende öronmärka pengar och säga att vissa medel har använts till en viss utgift. Verket anser därför att näringsbidrag, i sådana fall då avsikt och användning skiljer sig åt, skattemässigt ska behandlas i enlighet med avsikten med bidraget och inte efter vad det i verkligheten har använts för. Detta gäller även om avsikten är att bidraget ska användas för annat än en utgift.

Skatteverkets ställningstagande kan illustreras med följande exempel.