Inkomstskatt – Internationell beskattning
Datum: 2006-10-10
Dnr: 131 626224-06/111
1 Sammanfattning
Denna skrivelse ersätter Skatteverkets skrivelse från den 30 november 2004 med dnr 130 683902-04/111.
I de fall det är aktuellt att medge avräkning vid 1995–1999 års taxeringar för utländsk skatt när verksamhet har bedrivits genom en eller flera delägarbeskattade utländska juridiska personer, ska avräkning medges om den delägarbeskattade utländska juridiska personen hör hemma inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES (EU:s medlemsländer samt Norge, Island och Liechtenstein).
2 Bakgrund och frågeställning
I RÅ 2001 ref. 46 kom Regeringsrätten fram till att avräkning av utländsk skatt varken kan medges enligt skatteavtal eller lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt (AvrL) om verksamheten utomlands bedrivs av en delägarbeskattad juridisk person. Skatteverket har i en skrivelse den 30 november 2004, dnr 130 683902-04/111, ansett att det strider mot EG-fördraget att inte medge avräkning därför att verksamheten bedrivs genom en eller flera delägarbeskattade utländska juridiska personer hemmahörande i EU. Klicka här för ursprungligt ställningstagande
Fråga har uppkommit om skrivelsen fortfarande kan vara tillämplig sedan AvrL ändrats den 1 januari 2006.
3 Gällande rätt m.m.
Av RÅ 2001 ref. 46 framgår att avräkning av utländsk skatt varken kan medges enligt skatteavtal eller AvrL om verksamheten utomlands bedrivs av en delägarbeskattad juridisk person.
I 2 b § AvrL har införts rätt till avräkning för delägare i delägarbeskattade juridiska personer. Den nya bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 2006 med retroaktiv verkan fr.o.m. 2000 års taxering.
Enligt 4 kap. 13 §2 st . punkt 4 taxeringslagen (1990:324) får ett omprövningsbeslut till den skattskyldiges fördel meddelas även efter utgången av det femte året efter taxeringsåret, om det föranleds av beslut om utländsk skatt.
Artikel 43 i EG-fördraget innehåller förbud mot inskränkningar för medborgare i en medlemsstat att fritt etablera sig på en annan medlemsstats territorium. Förbudet gäller begränsningar för den som är etablerad i någon medlemsstat att upprätta kontor, filialer eller dotterbolag.
Motsvarande bestämmelse finns i artikel 31 i EES-avtalet.
4 Skatteverkets bedömning
Lagändringen i 2 b § AvrL har inneburit att den tidigare skrivelsen till stor del inte längre är aktuell. Lagändringen gäller dock fr.o.m. 2000 års taxering. I sällsynta fall kan det bli aktuellt med avräkning även för tidigare år. Det inträffar om det andra landet nu påför skatt på en inkomst som taxerats i Sverige vid 1999 års taxering eller tidigare. Taxeringslagens bestämmelser ger möjlighet till avräkning i sådana fall.
Vid dessa äldre taxeringsår gäller RÅ 2001 ref. 46. Om verksamheten bedrivs genom en eller flera delägarbeskattade utländska juridiska personer hemmahörande i EU gäller Skatteverkets tidigare ställningstagande att det strider mot EG-fördraget att inte medge avräkning för utländsk skatt. Detta gäller även om verksamheten bedrivs genom en eller flera delägarbeskattade utländska juridiska personer hemmahörande i övriga länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Avräkning ska därför medges under sådana förhållanden. EES består av EU:s medlemsländer samt Norge, Island och Liechtenstein.
Avräkning med stöd av detta ställningstagande kan inte bli aktuell för tid före 1995 års taxering eftersom Sverige anslöts till EES-avtalet den 1 januari 1994. Liechtenstein anslöts till EES-avtalet under 1995 varför avräkning av skatt därifrån inte kan ske före 1996 års taxering.
Denna skrivelse ersätter Skatteverkets skrivelse från den 30 november 2004 med dnr 130 683902-04/111.