2006-04-19 Samlarföremål och undantaget från skatteplikt för sedlar och mynt

Mervärdesskatt

Datum: 2006-04-19

Dnr: 131 524193-05/111

Tillämpningsinformation till 131 524193-05 111

1 Sammanfattning

Enligt 3 kap. 23 § 1 mervärdesskattelagen (1994:200), ML, undantas från skatteplikt omsättning av sedlar och mynt som är gällande betalningsmedel, dock inte samlarföremål. Begreppet samlarföremål i 3 kap. 23 § 1 ML har enligt Skatteverkets bedömning en vidare innebörd än den definition av samlarföremål som anges i 9 a kap. 6 § 2 ML. Begreppet samlarföremål i 3 kap. 23 § 1 ML får anses innefatta alla sedlar och mynt som normalt inte används som lagligt betalningsmedel utan omsätts för samlarändamål. Ett sådant samlarändamål får anses föreligga i de fall då sedlar och mynt omsätts till ett belopp som överstiger deras nominella värde.

Skatteverkets bedömning innebär att begreppet samlarföremål enligt 3 kap. 23 § 1 ML omfattar dels sådana samlarföremål som omfattas av definitionen i 9 a kap. 6 § 2 ML, dels sedlar och mynt som inte omfattas av definitionen i 9 a kap. 6 § 2 ML men som omsätts för samlarändamål, t.ex. särskilda jubileumssedlar eller jubileumsmynt.

Undantaget från skatteplikt i 3 kap. 23 § 1 ML är inte tillämpligt på omsättning av sedlar och mynt som är samlarföremål vilket innebär att sådan omsättning är skattepliktig enligt 3 kap. 1 § ML. Skattesatsen är 25 % av beskattningsunderlaget. Vid import av sådana samlarföremål som omfattas av definitionen i 9 a kap. 6 § 2 ML är dock skattesatsen 12 %.

Denna skrivelse har tagits fram i samråd med Tullverket.

2 Bakgrund och frågeställning

Fråga har uppkommit i vad mån det föreligger överensstämmelse mellan begreppet ”samlarföremål” i 3 kap. 23 § 1 ML och den definition av ”samlarföremål” som gäller vid tillämpning av bestämmelserna om vinstmarginalbeskattade varor enligt 9 a kap. 6 § 2 ML.

Frågan har bl.a. betydelse för om undantaget från skatteplikt i 3 kap. 23 § 1 ML är tillämpligt vid omsättning av särskilda jubileumssedlar och jubileumsmynt i de fall sedlarna och mynten även är giltiga betalningsmedel. Sådana sedlar och mynt säljs vanligtvis till ett pris som överstiger deras nominella värde.

Denna skrivelse behandlar inte omsättning av sådana guldmynt som utgör investeringsguld enligt definitionen i 1 kap. 18 § ML och som därmed omfattas av undantag från skatteplikt enligt 3 kap. 10 a § ML.

3 Gällande rätt m.m.

Enligt 3 kap. 23 § 1 ML undantas från skatteplikt omsättning av sedlar och mynt som är gällande betalningsmedel, dock inte samlarföremål.

Bestämmelsen motsvaras av artikel 13 B d 4 i rådets sjätte direktiv (77/388/EEG), i det följande benämnt sjätte direktivet. I artikeln undantas från skatteplikt transaktioner och förhandlingar rörande valuta, sedlar och mynt använda som lagligt betalningsmedel, med undantag av samlarföremål. I artikeln anges vidare att med ”samlarföremål” avses guld-, silver- eller andra metallmynt eller sedlar som normalt inte används som lagligt betalningsmedel samt mynt av numismatiskt intresse.

I 9 a kap. ML finns särskilda bestämmelser om beskattning av begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter. I 9 a kap. 6 § 2 ML, under rubriken ”Innebörden av vissa uttryck i detta kapitel”, anges att med samlarföremål avses sådana samlingar och samlarföremål av bl.a. historiskt eller numismatiskt intresse som omfattas av KN-nummer 9705 00 00. Vad som omfattas av KN-nummer 9705 00 00 framgår bl.a. av de förklarande anmärkningarna till den s.k. HS-nomenklaturen, se http://taric.tullverket.se/taric/bin/tagInfo.cgi#v1.

Till KN-nummer 9705 00 00 hör sedlar och mynt som är intressanta på grund av sin sällsynthet (deras egentliga värde är ofta ringa) eller det sätt på vilket de ordnats. Gemensamt för sedlar och mynt är också att de hör till KN-nummer 9705 00 00 både när de föreligger som samlingar eller som enstaka exemplar. Det kan vara fråga om det enda objektet eller det första objektet i samlingen. Samlingen behöver inte vara avsedd för offentlig visning.

För mynt har specificerats att större sändningar av samma mynt inte hänförs till KN-nummer 9705 00 00. Mynt som är lagligt betalningsmedel i utgivningslandet förs inte heller till KN-nummer 9705 00 00, även om de föreligger i etuier för försäljning till allmänheten. Mynt som är framställda i kommersiellt syfte för att hedra minnet av, fira, illustrera eller skildra en märklig händelse eller något annat, anses inte som samlingar eller samlarobjekt av numismatiskt intresse. Det gäller även om upplagan är begränsad och mynten är avsedda att spridas inom en mindre krets, såvida inte mynten själva senare uppnår detta värde på grund av ålder eller sällsynthet.

I samband med att bestämmelserna om beskattning av begagnade varor m.m. infördes i 9 a kap. ML gjordes även tillägget i 3 kap. 23 § 1 ML att samlarföremål inte skulle omfattas av undantaget från skatteplikt.

I prop. 1994/95:202 s. 56 noterades att EG:s bestämmelser innebär att samlarföremål i form av sedlar och mynt genomgående ska beskattas och att föremålen omfattas av reglerna om vinstmarginalbeskattning. Vidare anges att det i artikel 13 B d 4 i sjätte direktivet finns skattefrihet för sådana sedlar och mynt som används som betalningsmedel och som inte har karaktär av samlarföremål. Av propositionen, s. 74, framgår vidare att ändringen i 3 kap. 23 § 1 ML avsåg att undanta omsättning av sådana sedlar och mynt som inte är samlarföremål enligt bestämmelserna i 9 a kap. ML.

Motsvarigheten i sjätte direktivet till 9 a kap. 6 § 2 ML finns i artikel 26a A b samt i bilaga I punkt b. Bestämmelserna i artikel 26a och i bilaga I infördes i sjätte direktivet genom direktiv 94/5/EEG samt bilaga 1 till detta direktiv. I bilaga 1 till direktiv 94/5/EEG framgår följande:

”I detta direktiv avses med

– – –

b) samlarföremål:

– – –

– samlingar och föremål för samlingar av zoologiskt, botaniskt, mineralogiskt, anatomiskt, historiskt, arkeologiskt, paleontologiskt, etnografiskt eller numismatiskt intresse (KN-nummer 9705 00 00),

– – –”

Europeiska kommissionen har 2004-04-15 lämnat förslag till ett nytt direktiv, KOM (2004) 246 slutlig. Det föreslagna direktivet är en omarbetning av det sjätte direktivet med syfte att göra direktivet klarare och mer överskådligt språkligt och strukturellt. Med några få undantag är avsikten inte att införa några ändringar i sak (se avsnitt 3 i förslaget). Bestämmelserna i artikel 26a i sjätte direktivet har i kommissionens förslag överförts till kapitel 4, Särskilda ordningar för begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter. I inledningen till detta kapitel framgår av artikel 304.1 c följande:

”Utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser avses i detta kapitel med

– – –

c) samlarföremål: de föremål som anges i del B i bilaga VIII.”

I bilagan ges samma definition av samlarföremål (samlarobjekt) som f.n. finns i bilaga I till sjätte direktivet.

Av 7 kap. 1 § andra stycket 4 ML framgår att skatt ska tas ut med 12 % av beskattningsunderlaget för import av bl.a. sådana samlarföremål som avses i 9 a kap. 6 § ML.

4 Skatteverkets bedömning

Av 3 kap. 23 § 1 ML framgår att samlarföremål inte omfattas av undantaget från skatteplikt för omsättning av sedlar och mynt som är gällande betalningsmedel.

I samband med att begreppet ”samlarföremål” infördes i 3 kap. 23 § 1 ML uttalades i prop. 1994/95:202 s. 74 att undantaget därmed skulle omfatta omsättning av sådana sedlar och mynt som inte är samlarföremål enligt bestämmelserna i 9 a kap.

Det finns dock ingen hänvisning i 3 kap. 23 § 1 ML till definitionen i 9 a kap. ML. Definitionen är vidare intagen under rubriken ”Innebörden av vissa uttryck i detta kapitel”, dvs. 9 a kap. ML.

Det framgår inte heller uttryckligen av artikel 13 B d 4 i sjätte direktivet (motsvarande 3 kap. 23 § 1 ML) samt artikel 26a A b och bilaga I punkt b till direktivet (motsvarande 9 a kap. 6 § ML) att begreppet ”samlarföremål” i dessa bestämmelser har samma innebörd. Det finns ingen hänvisning i artikel 13 B d 4 till artikel 26a och definitionen i bilaga I.

De särskilda bestämmelserna om beskattning av begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter i artikel 26a infördes i sjätte direktivet genom direktiv 94/5/EEG. Definitionen av ”samlarföremål” framgick av bilaga 1 till detta direktiv. I inledningen av definitionen anges ”I detta direktiv avses med– – –samlarföremål– – –”, dvs. hänvisning sker i bilagan till direktiv 94/5/EEG och inte till sjätte direktivet. Enligt Skatteverkets bedömning tyder detta på att den definition av samlarföremål som infördes i bilaga I till sjätte direktivet endast avser bestämmelserna i artikel 26a, dvs. den särskilda ordningen för beskattning av begagnade varor etc. Detta synsätt vinner stöd i kommissionens förslag, KOM (2004) 246 slutlig. Enligt detta förslag har bestämmelserna i artikel 26a överförts till kapitel 4 i det nya omarbetade direktivet. Vid definitionen av bl.a. samlarföremål anges att den avser endast ”detta kapitel”, dvs. särskilda ordningar för begagnade varor etc.

Mot bakgrund av ovanstående anser Skatteverket att definitionen av samlarföremål i 9 a kap. 6 § 2 ML endast avser bestämmelserna i det kapitlet. Det innebär att ”samlarföremål” enligt 3 kap. 23 § 1 ML har en vidare innebörd än enligt definitionen i 9 a kap. ML. Enligt Skatteverkets uppfattning får sedlar och mynt anses som samlarföremål enligt denna vidare definition i det fall sedlarna och mynten normalt inte används som lagligt betalningsmedel utan omsätts för samlarändamål. Ett sådant samlarändamål får anses föreligga i de fall då sedlar och mynt omsätts till ett belopp som överstiger deras nominella värde.

Skatteverkets bedömning innebär att begreppet samlarföremål enligt 3 kap. 23 § 1 ML omfattar dels sådana samlarföremål som omfattas av definitionen i 9 a kap. 6 § 2 ML, dels sedlar och mynt som inte omfattas av definitionen i 9 a kap. 6 § 2 ML men som omsätts för samlarändamål, t.ex. särskilda jubileumssedlar eller jubileumsmynt.

Undantaget från skatteplikt i 3 kap. 23 § 1 ML är inte tillämpligt på omsättning av mynt och sedlar som är samlarföremål vilket innebär att sådan omsättning är skattepliktig enligt 3 kap. 1 § ML. Skattesatsen är 25 % av beskattningsunderlaget. Vid import av sådana samlarföremål som omfattas av definitionen i 9 a kap. 6 § 2 ML är dock skattesatsen 12 % enligt 7 kap. 1 § andra stycket 4 ML.

Denna skrivelse har tagits fram i samråd med Tullverket.