2006-01-13 Krav på underlag vid valutaväxling

3.1 Bokföringslagen

Av 1 kap. 2 § bokföringslagen (1999:1078), BFL, framgår att med affärshändelser avses bl.a. alla förändringar av ett företags förmögenhet som beror på ekonomiska relationer med omvärlden. Av detta följer att varje växling av valuta som ett företag gör utgör en affärshändelse enligt 1 kap. 2 § BFL.

Enligt 5 kap. 6 § första stycket BFL är huvudregeln att det för varje affärshändelse ska finnas en verifikation. Av 5 kap. 7 § första stycket BFL framgår att en fullständig verifikation ska innefatta uppgift om när den har sammanställts, när affärshändelsen har inträffat, vad denna avser, vilket belopp den gäller och vilken motpart den berör.

Enligt 5 kap. 6 § tredje stycket BFL får dock inbetalningar under en dags försäljning av varor och tjänster mot kontant betalning dokumenteras genom en gemensam verifikation, om det är förenat med svårighet att upprätta verifikationer för de enskilda affärshändelserna. Den gemensamma verifikationen får då utgöras av uppgifter från en kassaapparat, kassarapport eller annan uppgift som anger summan av mottagna betalningar.

3.2 Bokföringsnämnden – BFN R 2

Bokföringsnämnden (BFN) har i sin rekommendation BFN R 2 Gemensam verifikation närmare uttalat när gemensam verifikation enligt 5 kap. 6 § tredje stycket BFL får upprättas. Enligt punkt 14 i BFN R 2 ska följande villkor vara uppfyllda:

1. Enskild verifikation kan inte upprättas utan svårighet,

2. kundkretsen är i huvudsak anonym, varmed enligt BFN:s mening avses att företagets kundkrets typiskt sett är obestämd och att kunderna normalt inte identifieras,

3. kunderna köper för enskilt bruk och har inte behov av verifikation för egen bokföring, och

4. affärshändelserna avser som regel mindre belopp.

I punkterna 20-22 preciseras formen för gemensam verifikation. Av punkt 23 framgår att i företag som normalt använder gemensam verifikation vid kontantförsäljning och som vid enstaka försäljningar utfärdar fullständig verifikation får denna ingå i den gemensamma verifikationens totalbelopp. Den fullständiga verifikationen ska i sådant fall förvaras tillsammans med den gemensamma verifikationen.

BFN R 2 trädde i kraft den 1 januari 1988, men har alltjämt giltighet trots att BFN R 2 hänvisar till 1976 års bokföringslag. Detta framgår bl.a. av BFN:s allmänna råd om Verifikationer (BFNAR 2000:6) med tillhörande vägledning.

3.3 Penningtvättslagen

För företag som ägnar sig åt valutaväxling i väsentlig omfattning gäller lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt (penningtvättslagen).

Av 4 § penningtvättslagen framgår att företaget ska kontrollera identiteten hos den som vill inleda en affärsförbindelse med företaget. Vidare framgår att identitetskontroll alltid ska göras vid valutaväxling av belopp som uppgår till minst 15 000 euro. Detsamma gäller om transaktionen inte överstiger detta belopp men kan antas ha samband med en annan transaktion och tillsammans med denna uppgår till minst 15 000 euro. Om summan inte är känd vid tidpunkten för en transaktion ska identiteten kontrolleras så snart summan uppgår till minst 15 000 euro.

Enligt 8 § ska handlingar eller uppgifter som använts vid identitetskontroll bevaras i minst fem år. Tiden ska räknas från det att identitetskontrollen utfördes eller, i de fall då en affärsförbindelse har ingåtts, affärsförbindelsen upphörde.

3.4 Finansinspektionen – FFFS 2005:5

Finansinspektionens har gett ut föreskrifter och allmänna råd om åtgärder mot penningtvätt, FFFS 2005:5.

I FFFS 2005:5 har närmare preciserats vad som normalt avses med inledande av affärsförbindelser enligt 4 § penningtvättslagen och hur identitetskontroll ska göras.

Av 9 § FFFS 2005:5 framgår att exempel på inledande av en affärsförbindelse är öppnande av inlåningskonto, upptagande av kredit, avtal om kontokort, hyra av bankfack, öppnande av värdepappersdepå eller avstämningskonto, köp och försäljning av fondandelar och värdepapper, förvaltningstjänster och tecknande av pensions- eller kapitalförsäkring.

Av FFFS 2005:5 framgår inte om valutaväxling kan utgöra inledande av en affärsförbindelse i penningtvättslagens mening. Vid kontakt med Finansinspektionen har inspektionen lämnat beskedet att enbart den omständigheten att en person regelbundet växlar större eller mindre belopp inte i sig medför att en affärsförbindelse enligt penningtvättslagens mening har inletts. Däremot anser Finansinspektionen att har en person förhandlat sig fram till bättre växlingskurser än vad valutaväxlingsföretaget erbjuder allmänheten utgör det – tillsammans med förekomsten av regelbundet växlande – omständigheter som normalt medför att en affärsförbindelse i penningtvättslagens mening har ingåtts mellan parterna. Om så bedöms vara fallet uppkommer krav på identitetskontroll enligt 4 § penningtvättslagen.

Enligt 8 § penningtvättslagen ska handlingar som använts vid identitetskontroll bevaras i minst fem år. I 14 § FFFS 2005:5 har det tillägget gjorts att tiden dock inte får vara kortare än vad som följer av bestämmelserna i 7 kap. 2 § BFL. Sistnämnda bestämmelse anger att räkenskapsinformation ska bevaras fram till och med det tionde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades.