Inkomst av tjänst, Arbetsgivarområdet
Datum: 2005-12-08
Dnr: 131 672135-05/111
1 Sammanfattning
En skattskyldig, som på grund av arbetet vistas på en annan ort än den där han eller hans familj bor, har rätt att göra avdrag för en hemresa i veckan oavsett om han också utför en del arbete på hemorten, förutsatt att de generella reglerna om avdrag för hemresor är tillämpliga.
2 Bakgrund och frågeställning
En skattskyldig arbetar på en annan ort, X-stad, än den där han och hans familj bor, Y-stad. I X-stad arbetar han tre dagar i veckan och anses där ha sitt tjänsteställe. Varje vecka reser han till bostadsorten, där han också arbetar i två dagar. Nu frågas om resorna mellan X-stad och Y-stad ska betecknas som hemresor eller som arbetsresor. För den skattskyldige har svaret betydelse främst på grund av den avdragsbegränsning som gäller för arbetsresor.
3 Gällande rätt m.m.
Avdrag för hemresor för en skattskyldig, som på grund av sitt arbete vistas på en annan ort än den där han eller hans familj bor, regleras i 12 kap. 24 och 31 §§ inkomstskattelagen (1999:1229, IL). Reglerna innebär att en skattskyldig får avdrag för utgifter för hemresor när han på grund av sitt arbete vistas på en annan ort än den där han eller hans familj bor, om avståndet mellan hemorten och arbetsorten är längre än50 kilometer . Avdrag får göras för högst en hemresa per vecka och bara för utgifter för resor mellan två platser inom EES-området.
Avdrag för hemresor medges enligt 12 kap. 2 § första stycket IL utan någon beloppsmässig begränsning.
Avdrag för resor mellan bostaden och arbetsplatsen (arbetsresor) regleras i 12 kap. 26–31 §§ IL. Avdrag för arbetsresor medges enligt 12 kap. 2 § tredje stycket IL bara till den del kostnaderna under beskattningsåret sammanlagt överstiger 7000 kr.
Reglerna om avdrag för utgifter för hemresor i dess nuvarande utformning infördes i och med skattereformen 1990. Tidigare hade viss avdragsrätt medgetts i praxis. I förarbetena sägs bl.a. att många arbetstagare med arbete utom hemorten har möjlighet att välja mellan dag- och veckopendling. Av miljö- och samhällsekonomiska skäl vore det därför av värde om skattelagstiftningen kunde förhålla sig neutral till den valmöjligheten. Att skaffa bostad på arbetsorten, sägs det vidare, kan vara rationellare än att pendla varje dag. Detta talade för att det inte fanns anledning att ha alltför sträng syn på hemreseavdragen (SOU 1989:33 del III s. 94, prop. 1989/90:110 s. 361).
4 Skatteverkets bedömning
Det finns rättsfall som behandlar resor i liknande situationer som i exemplet ovan (bl.a. RÅ 1987 ref. 137 och RÅ 1989 ref. 69). Dessa är dock från tiden före skattereformen då det inte fanns någon lagreglerad rätt till avdrag för hemresor. Såsom anges i förarbetena innebär reglerna om hemreseavdrag en utvidgning i förhållande till tidigare praxis.
En skattskyldig har under vissa förutsättningar rätt till avdrag för en hemresa i veckan när han på grund av sitt arbete vistas på en annan ort än den där han eller hans familj bor. Det finns inget som talar för att denna avdragsrätt skulle gå förlorad om den skattskyldige också skulle utföra en del arbete på hemorten. De tidigare rättsfall som finns på området ger inte anledning till annan bedömning.
Skatteverket anser att de resor som den skattskyldige i exemplet ovan gör mellan arbetsorten X-stad och bostadsorten Y-stad ska betecknas som hemresor oavsett om denne också utför en del arbete på hemorten.