Områden: Inkomstskatt
Datum: 2003-02-26
Dnr: 4906-02/100
Sammanfattning
Taxe foncière och taxe d´habitation är franska fastighetsskatter som utgår på grund av ägande respektive nyttjande av fast egendom. Ägare som bebor sin fastighet har att erlägga båda skatterna, varigenom de får anses jämförliga med statlig fastighetsskatt och därmed avräkningsbara enligt 3 § 1 st. 2 p. ArvL. Vid uthyrning däremot är nyttjanderätten skild från ägandet och den taxe d’habitation som en hyresgäst rätteligen ska betala kan inte anses jämförlig med statlig fastighetsskatt.
1 Avräkning av utländsk skatt på privatbostad i utlandet
En privatbostad som avses i 2 kap. 8–12 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) och som är belägen utomlands kan i vissa fall vara skattepliktig till fastighetsskatt i Sverige. Detta framgår av 1 § andra stycket lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt. Av 2 § andra stycket samma lag följer att ägaren är skattskyldig under tid då han varit bosatt i Sverige. Även utomlands belägna bostadsrättslägenheter och liknande objekt som utgör privatbostäder omfattas av uttaget av fastighetsskatt. Detta har ansetts ligga i linje med önskemålet om en likformig beskattning av bostadsrättslägenheter och egnahem (prop. 1989/90:110 s. 731).
För att förhindra internationell dubbelbeskattning i sådana fall då en privatbostad beskattas både i Sverige och i utlandet har införts särskilda bestämmelser i 3 § lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt (AvrL). Som exempel på avräkningsbara utländska skatter anges skatt jämförlig med den statliga fastighetsskatten och skatt som beräknats på schablonintäkt eller liknande på privatbostad i utlandet. Syftet med regleringen är att såväl utländska skatter som är jämförbara med den statliga fastighetsskatten (dvs. objektsskatter) som sådana utländska skatter som beräknats på schablonintäkt eller liknande ska få avräknas integrerat med avräkningen av mera traditionella inkomstskatter (prop. 1990/91:54 s. 289).
År 1998 omarbetades lagtexten för att mera tydligt ange vilka utländska skatter som är avräkningsbara. I samband därmed uttalades bl.a. följande (prop. 1997/98:135 s. 58 f.): ”Oavsett hur beskattning av fast egendom utformats i utlandet – om faktisk intäkt eller schablonintäkt beskattats eller om en skatt jämförlig med den svenska fastighetsskatten uttagits – bör avräkning enligt avräkningslagen kunna ske och detta oavsett om avräkningen i Sverige aktualiseras från statlig eller kommunal inkomstskatt avseende faktisk inkomst eller från den statliga fastighetsskatten” Numera har 3 § AvrL följande lydelse (i de delar som här är av intresse):
3 § Med utländsk skatt avses i denna lag följande skatter som betalas till en utländsk stat, delstat eller lokal myndighet:
1. allmän slutlig skatt på inkomst
2. skatt som är jämförlig med den statliga fastighetsskatten och som tagits ut på i utlandet belägen fastighet eller privatbostad,
3. skatt som beräknats på schablonintäkt eller liknande på i utlandet belägen fastighet eller privatbostad,
-
2 Franska fastighetsskatter
Franska fastighetsskatter tas ut på i huvudsak två olika sätt, dels som egendomsskatt, taxe foncière, dels som boendeskatt, taxe d´habitation.
Taxe foncière betalas årligen av den som äger fastighet belägen i Frankrike. Skatten tas ut med varierande skattesatser på ett beskattningsunderlag som uppgår till viss andel av ett schablonmässigt beräknat värde för varje fastighet, le valeur locative cadastrale. För bebyggda fastigheter är beskattningsunderlaget 50 % av det fastställda värdet och för obebyggda fastigheter 80 % av det fastställda värdet.
Taxe d’habitation betalas årligen av den som innehar bostad i Frankrike. Skatten tas ut med varierande skattesatser på ett beskattningsunderlag som består av bostadens andel av det schablonmässigt beräknade värdet för fastigheten, le valeur locative cadastrale. Beskattningsunderlaget kan justeras nedåt med hänsyn till den skattskyldiges personliga och ekonomiska förhållanden.
En fastighetsägare som bebor sin egen fastighet är skyldig att betala båda skatterna. Om nyttjanderätten till en bostadsfastighet har upplåtits till utomstående är ägaren skyldig att betala taxe foncière medan nyttjanderättshavaren är skyldig att betala taxe d´habitation.
Enligt uppgift från det franska finansministeriet kan ingen av skatterna betraktas som skatt på inkomst eller skatt på förmögenhet.
3 RSV:s bedömning
För att en utländsk fastighetsskatt ska kunna beaktas vid avräkning av utländsk skatt krävs enligt svensk lag att den utländska skatten är antingen en skatt på inkomst eller en skatt som är jämförlig med den statliga fastighetsskatten eller en skatt på schablonintäkt eller liknande. Avräkning kan medges om den utländska skatten är hänförlig till någon av dessa kategorier.
Beträffande taxe foncière, som kan sägas vara en skatt på ägande av fast egendom, har det sedan länge ansetts klart att det är fråga om en skatt som är jämförlig med den statliga fastighetsskatten och att skatten därmed är avräkningsbar på denna grund.
Beträffande taxe d´habitation, som kan sägas vara en skatt på nyttjande av fast egendom, har det däremot ansetts mera tveksamt om skatten är avräkningsbar. RSV har tidigare ansett att taxe d’habitation över huvud taget inte kan avräknas från svensk skatt, se Handledning för internationell beskattning år 2000 (RSV 352 utg. 5 s. 338).
Om ägaren bebor sin franska fastighet eller bostadsrätt är han således skyldig att erlägga båda skatterna. I detta fall gör RSV numera den bedömningen att skatterna får anses jämförliga med statlig fastighetsskatt eftersom den svenska skatten kan sägas utgå från ett ägande som samtidigt innefattar en rätt för ägaren att bruka sin privatbostad. Vid uthyrning däremot är nyttjanderätten skild från ägandet och den taxe d’habitation som en hyresgäst rätteligen ska betala kan inte anses jämförlig med statlig fastighetsskatt. Denna sistnämnda franska skatt är inte heller avräkningsbar på någon annan grund.