Områden: Mervärdesskatt (Vem är betalningsskyldig?)
Dnr: 8-3191328
Sammanfattning
Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt Skatterättsnämndens förhandsbesked och ansett att en transportör som utsetts till gäldenär för en tullskuld som uppkommit genom bristande efterlevnad av tullagstiftningen, var ombud för importören i den mening som avsågs i 1 kap. 2 § första stycket 6 c mervärdesskattelagen (1994:200), GML. Transportören var därmed inte skyldig att betala mervärdesskatt på grund av importen. Transportören hade genom fullmakt haft i uppdrag att som ombud för importören anmäla varor till ett tullförfarande.
Skatteverket kommer att analysera domen och se över och komplettera sitt ställningstagande ”Skattskyldig vid import när Skatteverket är beskattningsmyndighet, mervärdesskatt”, 20160426, dnr 131 183789-16/111 och rättslig vägledning med vad som gäller i fråga om ombud vid bristande efterlevnad av tullagstiftningen.
Referat
Tullverket beslutade att med stöd av artikel 79 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (tullkodex ) utse den transportör som förde in varorna till Sverige till gäldenär för tullskulden på grund av bristande efterlevnad av tullagstiftningen.
Tullverket bedömde i enlighet med 2 kap. 2 § tullagen (2016:253) och HFD 2021 ref. 54 att Skatteverket var beskattningsmyndighet för mervärdesskatt på grund av importen. Detta eftersom det bolag som angavs som deklarant i tulldeklarationen, tillika förvärvare och importör av varorna, var registrerad för mervärdesskatt i Sverige och agerade i egenskap av beskattningsbar person vid tidpunkten för fastställande av tull. Transportören angavs som ombud i tulldeklarationen.
När en tullskuld uppkom i Sverige till följd av import av varor gällde enligt 1 kap. 2 § första stycket 6 a GML att den som var skyldig att betala tullen var skyldig att betala mervärdesskatt, om inte annat följde av första stycket 6 c. Av sistnämnda bestämmelse framgick att om den som var skyldig att betala tullen var ett ombud och Skatteverket var beskattningsmyndighet var den för vars räkning ombudet handlar skyldig att betala mervärdesskatt.
Skatteverket beslutade att transportören, dvs. gäldenären för tullskulden, skulle betala mervärdesskatt. Eftersom tullskulden hade uppkommit på grund av bristande efterlevnad av tullagstiftningen ansåg Skatteverket att transportören inte kunde anses vara ett ombud i den mening som avsågs i 1 kap. 2 § första stycket 6 c GML.
Skatteverkets allmänna ombud ansökte om förhandsbesked för att få svar på om transportören kunde vara ombud för importören enligt 1 kap. 2 § första stycket 6 c GML.
Skatterättsnämnden besvarade frågan med att transportören skulle anses vara ombud för importören. Allmänna ombudet yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle fastställa förhandsbeskedet.
Högsta förvaltningsdomstolen fastställde förhandsbeskedet. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att den omständigheten att tullskulden hade uppkommit till följd av bristande efterlevnad av tullagstiftningen inte uteslöt att bestämmelsen i 1 kap. 2 § första stycket 6 c GML var tillämplig. Transportören hade enligt fullmakt haft i uppdrag att som ombud för importören anmäla varor till ett tullförfarande. Transportören fick därmed anses vara ett ombud i den mening som avsågs i 1 kap. 2 § första stycket 6 c GML, och var alltså inte skyldig att betala mervärdesskatt.
Skatteverkets kommentar
Högsta förvaltningsdomstolens dom innebär en ändring i förhållande till den uppfattning som Skatteverket ger uttryck för i sitt ställningstagande Skattskyldig vid import när Skatteverket är beskattningsmyndighet, mervärdesskatt, 2016-04-26, dnr 131 18378916/111, och i rättslig vägledning.
I ställningstagandet och i rättslig vägledning redogör Skatteverket för sin uppfattning om vem som är skyldig att betala mervärdesskatt vid import när Skatteverket är beskattningsmyndighet. Där framgår att det endast är den som är gäldenär för en tullskuld som uppkommer vid legal införsel enligt artikel 77 i tullkodex, som under vissa förutsättningar kan vara ombud i den mening som avses i 1 kap. 2 § första stycket 6 c GML (som motsvaras av 16 kap. 20 § mervärdesskattelagen 2023:200, ML). Bland annat krävs att ombudet har fullmakt att för importörens räkning införtulla varorna och att företräda importören.
Högsta förvaltningsdomstolens dom klargör dock att även den som är gäldenär för tullskulden på grund av bristande efterlevnad av tullagstiftningen kan vara ombud för importören i den mening som avses i 1 kap.2 § första stycket 6 c GML.
Eftersom bestämmelserna i 1 kap. 2 § första stycket 6 ac GML motsvaras av 16 kap. 18–20 §§ ML, gäller domen även vid tillämpning av bestämmelserna i ML.
Skatteverket kommer att se över och komplettera ställningstagandet och rättslig vägledning med vad som gäller i fråga om ombud vid bristande efterlevnad av tullagstiftningen. Skatteverket kommer att analysera under vilka omständigheter en gäldenär för en tullskuld som uppkommit genom bristande efterlevnad av tullagstiftningen kan anses vara ett ombud och därigenom inte bli skyldig att betala mervärdesskatt.