Datum: 2020-01-29
Områden: Inkomstskatt (Tjänst)
Dnr: 8–32838
Högsta förvaltningsdomstolens domar den 30 oktober 2019, mål nr SKVRS2020012901_bilaga1.pdf och SKVRS2020012901_bilaga2.pdf.
Sammanfattning
En vistelse årligen i Sverige under fyra sommarmånader samt för kortare oregelbundna besök under ytterligare högst tre veckor under resterande del av året har ansetts vara så pass omfattande att en stadigvarande vistelse föreligger. Vid en vistelse årligen i Sverige under tre månader under sommaren och tre veckor i samband med påsken samt eventuellt under ytterligare sammanlagt högst två veckor för kortare, oregelbundna besök under resterande del av året har dock så inte ansetts vara fallet.
Referat
Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har den 30 oktober 2019 avgjort två stycken mål angående stadigvarande vistelse i Sverige (3 kap. 3 § 2 inkomstskattelagen (1999:1229). I båda fallen var det fråga om överklagade förhandsbesked. I mål nr 2659–19 vistas personen årligen i Sverige under tre månader under sommaren och tre veckor i samband med påsken samt eventuellt under ytterligare sammanlagt högst två veckor för kortare, oregelbundna besök under resterande del av året. Vistelserna om tre månader respektive tre veckor anses inte medföra att hon ska anses stadigvarande vistas här. Även med beaktande av de kortare och oregelbundna besöken i Sverige om sammanlagt högst två veckor är vistelsen här inte av sådan omfattning att den ska anses stadigvarande. Hon ska därmed inte på grund av stadigvarande vistelse anses obegränsat skattskyldig i Sverige. HFD fastställer därmed Skatterättsnämndens förhandsbesked (dnr 84–18/D).
I det andra målet (mål nr 236–19) vistas personen årligen i Sverige under fyra sommarmånader samt för kortare oregelbundna besök under ytterligare högst tre veckor under resterande del av året. Enbart det förhållandet att hon regelbundet kommer att tillbringa fyra sammanhängande månader i Sverige kan inte medföra att hon ska anses vistas stadigvarande här. Med beaktande av de kortare och oregelbundna besöken i Sverige om högst tre veckor är dock vistelsen här av sådan omfattning att den ska anses som stadigvarande (jfr RÅ 2008 ref. 56). Hon är därför obegränsat skattskyldig i Sverige. HFD ändrar därmed Skatterättsnämndens förhandsbesked (62–18/D).
Skatteverkets kommentar
Begreppet stadigvarande vistelse är inte närmare definierat i inkomstskattelagen. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att det av praxis följer att som stadigvarande vistelse i Sverige räknas i princip en sammanhängande tidsperiod om sex månader eller mer (prop. 2004/05:19 s. 30). Tillfälliga avbrott i vistelsen har inte tillmätts någon betydelse (RÅ 1997 ref. 25). Av rättspraxis följer att om vistelsen i Sverige understiger en tidsperiod om sex månader ska bedömningen, av om den ska anses vara stadigvarande, göras med utgångspunkt i vistelsens längd, omfattning och regelbundenhet. Med hänvisning till RÅ 2008 ref. 56 har i mål nr 236–19 en regelmässig vistelse i Sverige årligen under fyra sommarmånader samt för kortare oregelbundna besök under ytterligare högst tre veckor under resterande del av året ansetts vara så pass omfattande att en stadigvarande vistelse föreligger. Vid en regelmässig vistelse i Sverige årligen under tre månader under sommaren och tre veckor i samband med påsken samt eventuellt under ytterligare sammanlagt högst två veckor för kortare oregelbundna besök under resterande del av året har dock så inte ansetts vara fallet (mål nr 2659–19).
Referenser
RÅ 2008 ref. 56.