RR:s beslut den 26 september 1997, mål nr 715–717-1994. Fråga om 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid är tillämplig när RSV överklagat ett grundläggande beslut om årlig taxering till den skattskyldiges nackdel
Område: Regeringsrätten
RSV hade överklagat tre grundläggande beslut om årlig taxering avseende 1991 års taxering och yrkat ändringar till de skattskyldigas nackdel. Enligt 6 kap. 8 § TL jämfört med 4 kap. 14 § TL skulle RSV:s överklaganden ha inkommit före utgången av året efter taxeringsåret. RSV:s överklaganden hade inkommit per fax till skattemyndigheten den 4 januari 1993, vilket var den första vardagen efter utgången av året efter taxeringsåret (jfr 6 kap. 8 § och 4 kap. 14 § TL).
Skattemyndigheten, som ansåg att 2 § lagen (1930:1173) om beräkning av lagstadgad tid inte var tillämplig i förevarande fall, avvisade RSV:s överklaganden som för sent inkomna.
LR, KR och RR ansåg dock, med tillämpning av sistnämnda lagrum, att RSV:s överklaganden hade inkommit i tid.
RSV:s dnr 10277–10279-96/6203
KR:s i Göteborg dom den 11 september 1997 i mål nr 1001-1995. Vinstbolagsbestämmelserna i 35 § 3 mom. 7 st GKL ansågs tillämpliga när uppkommen realisationsvinst neutraliserats genom avsättning till återanskaffningsfond vid bokslut omedelbart före försäljningen av övriga tillgångar och av aktierna.
Område: Kammarrätten
X ägde ett AB med räkenskapsår 1 maj – 30 april. Den 1 december 1987 köpte X ut bolagets rörelsefastighet till marknadsvärdet, varvid realisationsvinst uppstod. Därefter lades räkenskapsåret om till kalenderår och avkortades därigenom. Realisationsvinsten neutraliserades i bokslutet den 31 december 1997 genom att ett belopp motsvarande vinsten avsattes till återanskaffningsfond. Den 1 januari 1988 överlät bolaget tillgångar och skulder till bokförda värden till ett annat av X ägt AB. Den 14 mars 1988 avyttrade X aktierna i det förstnämnda bolaget och redovisade 40 % av vinsten. TN ansåg att vinstbolagsbestämmelserna var tillämpliga, bl.a. med hänsyn till att vinsten vid fastighetsavyttringen var obeskattad till följd av avsättningen, och beskattade X för hela vinsten.
X överklagade och hävdade bl.a. att vinstbolagsbestämmelsen inte var tillämplig på grund av att det saknades orsaksamband mellan de obeskattade vinstmedlen (fastighetsavyttringen) och avyttringen av större delen av tillgångarna. X menade att jämförelsetidpunkterna skall utgöras av ingången av det räkenskapsår under vilket aktieavyttringen ägde rum, dvs. den 1 januari 1988, och tidpunkten för aktieavyttringen den 14 mars 1988. För att rekvisitet om ”orsakssamband mellan överlåtelse av större delen av tillgångarna och förekomsten av obeskattade vinstmedel” skulle vara uppfyllt hävdade X att inkråmsöverlåtelsen per den 1 januari 1988 måste ha resulterat i uppkomsten av obeskattade vinstmedel. I och med att tillgångar och skulder överlåtits till bokförda värden baserat på balansräkningen per den 31 december 1987 har inga obeskattade vinstmedel uppkommit genom inkråmsöverlåtelsen, varför orsaksamband skulle saknas.
SKM bestred bifall och menade bl.a. att RÅ 1993 ref. 49 gav stöd för att även åtgärder vidtagna före ingången av det räkenskapsår under vilket aktieförsäljningen skedde har betydelse vid bedömningen, varvid även vinstmedel uppkomna under ett tidigare år – men neutraliserade genom t.ex. en återanskaffningsfond – kan anses vara obeskattade vid tidpunkten för aktieförsäljningen.
LR delade TN:s bedömning och anförde att med den bedömning RR gjort i RÅ 1993 ref. 49 måste det anses att det vid aktieförsäljningen funnits obeskattade vinstmedel i bolaget och att detta haft sin grund i inkråmsöverlåtelsen. Vidare uttalade LR att omläggningen av räkenskapsår inte gav LR anledning att i detta mål fästa avseende vid det förhållandet att en del av inkråmet – fastigheten – överlåtits under det räkenskapsår som föregick det räkenskapsår då aktieöverlåtelsen ägde rum.
Kammarrätten i Göteborg ändrade inte den överklagade domen.
Kommentar:
Såvitt framgår av LR-domen utgjorde fastigheten som såldes i december 1987 inte större delen av tillgångarna. Därmed var situationen knappast den som förelåg i RÅ 1993 ref 49 att bolaget fått karaktär av skalbolag redan under 1987. När domstolarna under hänvisning till att vad som upplysts om omläggningen av räkenskapsår m.m. inte gav anledning att fästa avseende vid detta och tillämpat vinstbolagsparagrafen utgör det alltså en viss utvidgning utöver RÅ 1993 ref 49. Man har således vid bedömningen lagt ihop avyttringen av fastigheten och den därpå följande avyttringen av övriga tillgångar och synes ha betraktat dem såsom en avyttring som lett till att obeskattad vinst fanns vid aktieförsäljningen.
KR:s i Göteborg domar den 24 september 1997 mål nr 4454-1995, 4662-4664-1995, 7927-1996 och 8257-1996. Underlag för avkastningsskatt för schablonbeskattat bostadsföretag med kontot avsatt till pensioner
Område: Kammarrätten
1992 – 1995 års taxeringar
Arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld under rubriken Avsatt till pensioner är enligt 2 § första stycket 5 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel (AvPL) skattskyldig till avkastningsskatt. Enligt 3 § AvPL skall kapitalunderlaget utgöras av pensionsskulden vid ingången av beskattningsåret. När skulden bestäms skall man beakta endast sådana pensionsåtaganden som är avdragsgilla enligt p. 20 d – e anv. 23 § KL eller enligt övergångsbestämmelser från 1975.
KR har i sex likartade mål prövat frågan om något kapitalunderlag skall beräknas och avkastningsskatt betalas för ett schablonbeskattat bostadsföretag. Ett sådant företag skall som intäkt ta upp tre procent av fastigheternas taxeringsvärde och avdrag får göras för i stort sett bara räntan på fastighetslånen. Kostnader för pensionsåtaganden är inte avdragsgilla (2 § 7 mom. SIL).
LR konstaterade först att företagets skattskyldighet enligt 2 § första stycket 5 AvPL SIL inte kunde ifrågasättas med stöd av 2 § 7 mom. Vidare anförde LR att det av lagtexten framgår att skatteunderlaget utgörs av pensionsskuldens belopp vid ingången av beskattningsåret. ”Hänsyn skall vidare tas till penionsskuldens belopp endast såvitt avser sådana pensionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt ... 23 § kommunalskattelagen, etc. Innebörden härav får anses vara att underlaget för avkastningsskatt skall bestämmas så att det motsvarar bolagets pensionsskuld, dvs dess totala avsättningar för att trygga pensionsåtaganden, endast till den del avsättningarna har varit av det slag och i den storlek som medför rätt till avdrag enligt punkt 20 d jämfört med punkt 20e av anvisningarna till lagrummet.” LR kom därefter fram till att företaget var skattskyldigt till avkastningsskatt.
KRG delade LR:s bedömning och ändrade därför inte domarna.
Beslut av LR i Göteborg och Bohus län den 19 september 1997 bl.a. i mål nr S 1360-96 E. Fråga om mellandom vad gäller formella förutsättningar för eftertaxering
Område: Länsrätten
RSV har yrkat eftertaxering avseende en serie fusionerade bolag. Det genom fusionen övertagande bolaget yrkade att LR av processekonomiska skäl skulle meddela mellandom huruvida de formella förutsättningarna för eftertaxering förelåg.
LR fann att man inte kunde pröva om de formella förutsättningarna för eftertaxering förelåg utan att samtidigt pröva själva sakfrågan i målet. Med hänsyn härtill ansåg inte LR att det var lämpligt att meddela mellandom och avslog bolagets yrkande.
SRN:s förhandsbesked den 29 september 1997. Avdrag för förlust på aktier vid externförsäljning. Koncernbidrag och utdelningar mellan koncernbolagen har förekommit.
Område: Förhandsbesked Skatterättsnämnden
(För att anonymisera sökanden anges nedan andra siffror än i ansökan och i SRN:s förhandsbesked.)
Taxeringsåret 1997.
Ett aktiebolag (MB) äger samtliga aktier i ett annat aktiebolag (DB). MB har under 1992 lämnat ett ovillkorat aktieägartillskott till DB med 1 000 000 kr.
MB avser att i slutet av år 1996 avyttra 49 % av aktierna i DB. Aktieöverlåtelsen medför enligt ansökan förlust om reavinstberäkningen görs utan beaktande av att koncernbidrag och utdelningar lämnats mellan bolagen. DB har under MB:s innehavstid lämnat MB skattefria utdelningar med 1 600 000 kr och koncernbidrag med 50 000 kr. MB har, utöver ovan angivna aktieägartillskott, tillfört DB koncernbidrag med 1 700 000 kr.
MB frågade:
1. Ska den beräknade reaförlusten helt eller delvis reduceras med de skattefria utdelnngarna till MB?
2. Om delfråga 1 besvaras jakande, i vilken omfattning ska en reduktion ske?
3. Är avdragsrätten för inkomståret 1996 (taxeringsåret 1997) för den beräknade reaförlusten helt eller delvis utesluten på grund av att förlusten inte anses definitiv?
4. Om svaret på delfråga 3 är jakande, när uppkommer avdragsrätten?
Skatterättsnämnden beslutade följande:
”FÖRHANDSBESKED (avser frågorna 1 och 2)
Någon avdragsgill reaförlust uppstår inte för MB vid avyttring av aktierna i DB.
MOTIVERING
MB avser att avyttra 49 % av aktierna i DB. Frågan gäller om de utdelningar som MB mottagit från DB skall påverka den reaförlust som enligt ansökningen kan beräknas till 100 000 kr.
Av handlingarna framgår bl.a. följande. I samband med MB:s förvärv av aktierna i DB 1992 tillsköt MB ett ovillkorat aktieägartillskott till DB om 1 000 000 kr. Tillskottet höjde därmed MB:s anskaffningsvärde på aktierna i DB med motsvarande belopp. Enligt DB:s årsredovisningar har DB:s resultat under MB:s innehavstid sammanlagt uppgått till 1 900 0000 kr inklusive aktieägartillskottet. Det skattemässiga resultatet, nettovinsten, uppgår alltså till sammanlagt 900 000 kr. DB har under motsvarande tid delat ut 1 600 000 kr. Detta innebär att MB i praktiken fått tillbaka 700 000 kr av aktieägartillskottet till DB i form av skattefri utdelning. Den delen av aktieägartillskottet som MB fått tillbaka som skattefri utdelning skall påverka bedömningen av om en verklig förlust föreligger eftersom aktieägartillskottet tidigare höjt MB:s anskaffningsvärde på aktierna i DB. Med hänsyn tagen härtill uppkommer ingen verklig förlust vid MB:s avyttring av aktierna i DB.
Frågorna 3 och 4 förfaller.”
RSV kommer inte att överklaga förhandsbeskedet.
RSV:s dnr 2561-97/6100.