Reservering för förlustrisker vid export

3.1 Allmänt

Som förutsättning för en schablonmässig värdering gäller att fordringarna har uppkommit på grund av försäljning av varor, tjänster och resultatavräknade entreprenader eller att de avser royalty, licens, dröjsmålsränta, skadestånd e.d. För att schablonmässig beräkning ska få göras gäller att fordringen har intäktsredovisats i näringsverksamheten och att en framtida eventuell definitiv förlust ska vara att betrakta som en avdragsgill kostnad. Fordringen får inte ha ändrat sin ursprungliga karaktär. Den schablonmässiga värderingen kan därför inte tillämpas på t.ex. moderföretags fordran på utländskt dotterbolag om fordran omvandlats till en finansieringsfordran.

Den omständigheten att en fordran som är omsättningstillgång överlåtits till annat företag inom samma koncern behöver inte innebära att fordringen ändrar karaktär. Det övertagande företaget får således tillämpa schablonmässig värdering av fordringen.

3.2 Huvudregel för beräkning av förlustrisk

Vid beräkning av schablonmässig förlustrisk är utgångspunkten fordringarnas belopp i svensk valuta. Från fordringsbeloppet ska kvittningsbara skulder – värderade efter balansdagens kurs – till gäldenären avräknas samt fordringar som säkrats genom exportkreditgaranti, bekräftad remburs, annan fullgod säkerhet eller särskild åtgärd som eliminerar risken. På återstående belopp får nedskrivning göras med högst 30 %. Sådana fordringar som förvärvats från närstående företag får dock aldrig skrivas ned till lägre belopp än vad överlåtaren skulle varit berättigad till med tillämpning av denna information.

Beräkningsmetoden kan illustreras med följande exempel.

Nedskrivning/reservering enligt schablon på fordringarna i länderna X, Y och Z får göras med högst 27 (= 4,5 + 6 + 16,5).

3.3 Till betalning förfallna fordringar som inte kan regleras i transfererbar valuta

En fordran som förfallit till betalning och som inte reglerats på grund av att valutamyndigheterna i landet i fråga inte tillhandahåller transfererbar valuta får skrivas ned enligt följande.

Fordringar som har förfallit till betalning 6-12 månader före bokslutstillfället får skrivas ned med högst 50 % av riskbeloppet. Fordringar som har förfallit till betalning mer än 12 månader före bokslutstillfället får skrivas ned med högst 90 % av riskbeloppet.

Underlag för nedskrivning (riskbeloppet) beräknas i tillämpliga delar enligt avsnitt 3.2.

4.1 Allmänt

Exportaffärer genomförs ofta med hjälp av finansiering av annan. Detta kan exempelvis göras på så sätt att finansiären på kundens vägnar verkställer betalningen. Denna bokförs då normalt som om betalning erhållits från köparen. Vid affärer där sådana s.k. finansierade inkomster förekommer står säljaren vanligen en avtalad större eller mindre risk gentemot finansiären att få ersätta dennes eventuella förluster för det fall köparen inte betalar i tid eller inte betalar alls. Säljaren kan även ha överlåtit risken på annat företag inom koncernen.

Förpliktelsen att ersätta finansiären kan ha uppkommit genom exempelvis borgensåtagande eller villkor om återtagande av diskonterade fordringar. Risken för säljaren varierar beroende på vilka återförsäkringar denne eller finansiären tagit.

Förlustriskreservering får göras för sådana s.k. finansierade inkomster under förutsättning att

* återbetalnings-/ersättningsskyldigheten hänför sig till en tidigare intäkt, och

* kunden finns i ett land som omfattas av denna information om schablonmässig värdering.

4.2 Beräkning av förlustrisk

Underlaget för beräkning av förlustrisken är den verkliga ersättnings-/återbetalningsrisk som företaget iklätt sig gentemot finansiärer. I underlaget kan förutom kapitalbelopp även ingå upplupna räntebelopp. Som en alternativ beräkningsmetod kan reserveringsunderlaget i stället beräknas på belopp i form av kapitalamorteringar och kontraktsränta som förfaller i framtiden. Beloppen ska också nuvärdesberäknas.

Om riskbeloppet löper i utländsk valuta bör värderingen ske med utgångspunkt i kursen på bokslutsdagen. Eventuella garantier ska frånräknas. Föreligger skilda bedömningar för politisk och kommersiell risk bör riskreserveringen ske med utgångspunkt i en sammanvägd riskfaktor. Reserveringen får motsvara högst 30 % av det sålunda framräknade underlaget.

Länder för vilka schablonmässig värdering inte medges