Ungern

1.etta avtal tillämpas på skatter på inkomst och förmögenhet, som påförs för en avtalsslutande stats eller dess lokala myndigheters räkning, oberoende av sättet på vilket skatterna uttages.

2.Med skatter på inkomst och förmögenhet förstås alla skatter, som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst genom överlåtelse av lös eller fast egendom, samt skatter på värdestegring.

3.De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:

1. i Folkrepubliken Ungern:

   1. inkomstskatterna;

   2. vinstskatterna;

   3. den särskilda bolagsskatten;

   4. byggnadsskatten;

   5. byggnadsvärdeskatten;

   6. markskatten;

   7. bidraget till kommunal utveckling;

   8. skatten på utdelning och vinstdistribution från rörelsedrivande bolag;

   (i det följande benämnda ”ungersk skatt”).

2. i Sverige:

   1. den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna;

   2. ersättningsskatten2 och utskiftningsskatten;3

   3. bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar;4

   4. den kommunala inkomstskatten; samt

   5. den statliga förmögenhetsskatten

   (i det följande benämnda ”svensk skatt”).

4.etta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs i endera avtalsslutande staten vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna5, 6. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall varje år meddela varandra de väsentliga ändringar som vidtagits i respektive skattelagstiftning.

1.Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

1. ”Folkrepubliken Ungern” åsyftar, när det används i geografisk mening, Folkrepubliken Ungerns territorium;

2. ”Sverige”7 åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper varje utanför Sveriges territorialvatten beläget område, inom vilket Sverige enligt svensk lag och i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av naturtillgångarna på havsbottnen eller i dennas underlag;

3. ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

4. ”bolag” åsyftar juridisk person eller annan som i beskattningshänseende behandlas såsom juridisk person;

5. ”företag i en avtalsslutande stat”8 och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

6. ”internationell trafik” åsyftar transport med fartyg, luftfartyg eller landsvägsfordon som används av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat utom då fartyget, luftfartyget eller fordonet används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

7. ”medborgare” åsyftar:

   1. fysiska personer som är medborgare i en avtalsslutande stat;

   2. juridiska personer och andra sammanslutningar som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat;

8. ”behörig myndighet” åsyftar:

   1. i Folkrepubliken Ungern, finansministern eller dennes befullmäktigade ombud;

   2. i Sverige, budgetministern eller dennes befullmäktigade ombud.

2.å en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet, ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning rörande sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.

1.id tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat”9 person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet belägen där.

2.å på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna,10 bestäms hans hemvist på följande sätt:

1. Han anses ha hemvist i den stat där han har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har ett sådant hem i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat i vilken han har centrum för sina levnadsintressen.

2. Om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas.

3. Om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare.

4. Om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3.å på grund av bestämmelserna i punkt 1 person, som inte är fysisk person, har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den stat där den har sin verkliga ledning.

1.id tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”fast driftställe”11 en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2.Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

1. plats för företagsledning;

2. filial;

3. kontor;

4. fabrik;

5. verkstad; och

6. gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar.

3.lats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än tolv månader.

4.tan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

1. användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

3. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

4. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företaget;

5. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;

6. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)–e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5.m person, som inte är sådan oberoende representant på vilken punkt 6 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 – ha fast driftställe i denna stat beträffande varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i punkt 4 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt.

6.öretag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, om sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

7.en omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

1.nkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk och skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i civilrätten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom12 samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralfyndighet, källa eller annan naturtillgång. Fartyg, båtar och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3.estämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

1.nkomst av rörelse, som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i denna andra stat, men endast så stor del därav som är hänförlig till det fasta driftstället.

2.m företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3.id bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4.Inkomst anses inte hänförlig till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget eller att varor levereras till det fasta driftstället för att användas av detta.

5.Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

6.ngår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.

1.nkomst av sjöfart, luftfart eller landsvägstransport i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

2.m företag, som bedriver sjöfart i internationell trafik, har sin verkliga ledning ombord på ett fartyg, anses ledningen belägen i den avtalsslutande stat där fartyget har sin hemmahamn eller, om någon sådan hamn inte finns, i den avtalsslutande stat där fartygets redare har hemvist.

3.estämmelserna i punkt 1 tillämpas beträffande inkomst som förvärvas av det svenska, danska och norska luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) men endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i konsortiet vilken innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).

4.estämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

5.estämmelserna i punkterna 1, 3 och 4 tillämpas även om företaget har en agentur i den andra staten för varu- eller persontransporter. Detta gäller emellertid endast verksamhet som har direkt samband med sjöfart, luftfart och landsvägstransport eller därmed sammanhängande verksamhet av biträdande art.

1. fall då

1. ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

2. samma personer direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttages följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2.I fall då inkomst, för vilken ett företag i en avtalsslutande stat beskattats i denna stat, även inräknas i inkomsten för ett företag i den andra avtalsslutande staten och beskattas i överensstämmelse därmed i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i denna andra stat om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall den förstnämnda staten genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten i denna stat. Vid sådan justering iakttages övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2.tdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till utdelningen får skatten inte överstiga:

1. procent av utdelningens bruttobelopp, om den som har rätt till utdelningen är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som direkt behärskar minst 25 procent av det utbetalande bolagets kapital;

2. 5 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall.

Denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas.

3.Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier, gruvaktier, stiftarandelar eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist i skattehänseende behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

4.tan hinder av bestämmelserna i punkt 1 är utdelning från bolag med hemvist i Folkrepubliken Ungern till bolag med hemvist i Sverige undantagen från svensk skatt i den mån utdelningen enligt svensk lag skulle ha varit undantagen från beskattning om båda bolagen hade varit svenska bolag.14

5.estämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

6.m bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller beskatta bolagets inte utdelade vinst, även om utdelningen eller den inte utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

1.änta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat, om personen i fråga har rätt till räntan.

2.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den utfärdats mot säkerhet i fastighet eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripna agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures.

3.estämmelserna i punkt 1 tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

4.eträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person föranleder att räntebeloppet, med hänsyn till den skuld för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan, om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.oyalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat, om personen i fråga har rätt till royaltyn.

2.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slag av betalning som mottages såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk (biograffilm samt film och inspelade band för televisions- eller radiosändning häri inbegripna), patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod samt för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

3.estämmelserna i punkt 1 tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom för vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

4.eträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person föranleder att royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn, om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.inst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 615 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, samt vinst genom överlåtelse av aktier eller liknande rättigheter i ett bolag, vars tillgångar huvudsakligen utgörs av sådan fast egendom, får beskattas i denna andra stat.

2.inst på grund av överlåtelse av lös egendom, som ingår i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i samband med överlåtelse av hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.

3.inst på grund av överlåtelse av fartyg, luftfartyg eller landsvägsfordon som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana fartyg, luftfartyg eller fordon beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

4.inst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i punkterna 1, 2 och 3 beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

1.nkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat, om han inte i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten. Om han har sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna andra stat men endast så stor del därav som är hänförlig till denna stadigvarande anordning.

2.Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokater, ingenjörer, arkitekter, tandläkare och revisorer utövar.

1.m inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19 och 20 föranleder annat, beskattas löner och andra liknande ersättningar, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2.tan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

1. ottagaren vistas i denna andra stat under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga, och

2. ersättningen betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare som inte har hemvist i denna andra stat, samt

3. ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i denna andra stat.

3.tan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på fartyg, luftfartyg eller landsvägsfordon i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av arbete, vilket utförs ombord på luftfartyg som används i internationell trafik av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), beskattas inkomsten endast i Sverige.

1.tan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker eller av idrottsman, beskattas i denna andra stat.

2. fall då inkomst genom verksamhet, som artist eller idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten, om personen i fråga direkt eller indirekt kontrolleras av artisten eller idrottsmannen.

3.tan hinder av bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel skall inkomst, som förvärvas genom sådan verksamhet som avses i punkt 1 vilken utövas i en avtalsslutande stat, vara undantagen från beskattning i denna stat, om verksamheten utövas inom ramen för ett kulturavtal mellan de avtalsslutande staterna eller om denna huvudsakligen finansieras av allmänna medel i den andra avtalsslutande staten.

1.a)  Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats eller dess lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

  b)  Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om arbetet utförs i denna stat och personen i fråga har hemvist i denna stat och:

    1. är medborgare i denna stat; eller

    2. inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2.a)  Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats eller dess lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

  b) Undantag från p. 2 aSådan pension beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om personen i fråga har hemvist och är medborgare i denna stat.

3.estämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med affärsverksamhet eller tillverkning som bedrivs av en avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter.

1.elopp, vilka studerande eller affärs- eller hantverkspraktikant, eller praktikant inom tekniskt yrke eller inom jordbruk eller skogsbruk, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda avtalsslutande staten uteslutande för sin undervisning eller utbildning, erhåller för sitt uppehälle, sin utbildning eller undervisning beskattas inte i denna stat, under förutsättning att beloppen utbetalas till honom från källa utanför denna stat. Stipendium som sådan studerande erhåller för heltidsstudier vid universitet eller annan inrättning för högre utbildning eller inkomst som sådan praktikant erhåller för sin praktikanttjänstgöring, beskattas inte i den avtalsslutande stat där han vistas.

2.tuderande vid universitet eller annan inrättning för undervisning i en avtalsslutande stat, som under tillfällig vistelse i den andra avtalsslutande staten innehar anställning i denna andra stat under en tidrymd av högst 100 dagar under ett kalenderår för att erhålla praktisk erfarenhet i samband med studierna, beskattas i denna andra stat endast för den del av inkomsten av anställningen som överstiger 1 500 svenska kronor per kalendermånad eller motvärdet i ungersk valuta. Skattebefrielse enligt denna punkt medges dock med ett sammanlagt belopp av högst 4 500 svenska kronor per kalenderår eller motvärdet i ungersk valuta. Belopp som är skattefritt enligt denna punkt innefattar personliga avdrag för ifrågavarande kalenderår.

3.De behöriga myndigheterna kan träffa överenskommelse om sådan ändring av de i punkt 2 i denna artikel angivna beloppen som finnes skälig med hänsyn till förändring i penningvärde, ändrad lagstiftning i en avtalsslutande stat eller andra liknande omständigheter.

1.Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2.estämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom på grund av vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

1.örmögenhet bestående av sådan fast egendom som avses i artikel 6, vilken innehas av person med hemvist i en avtalsslutande stat och är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.örmögenhet bestående av lös egendom, som ingår i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, som är hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

3.örmögenhet bestående av fartyg, luftfartyg och landsvägsfordon som används i internationell trafik samt av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana fartyg, luftfartyg och fordon, beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

4.lla andra slag av förmögenhet, som innehas av person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat.

1. Folkrepubliken Ungern undviks dubbelbeskattning på följande sätt:

1. m person med hemvist i Folkrepubliken Ungern förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet, som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Sverige, skall Folkrepubliken Ungern, såvida inte bestämmelserna i punkterna b) och c) föranleder annat, undantaga sådan inkomst eller förmögenhet från skatt.

2. m person med hemvist i Folkrepubliken Ungern förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i artikel 10 får beskattas i Sverige, skall Folkrepubliken Ungern från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den skatt som betalats i Sverige. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den från Sverige uppburna inkomsten.

3. m inkomst som förvärvas eller förmögenhet som innehas av person med hemvist i Folkrepubliken Ungern enligt bestämmelser i avtalet är undantagen från skatt i Folkrepubliken Ungern, får Folkrepubliken Ungern likväl vid bestämmandet av skatten på denna persons återstående inkomst eller förmögenhet beakta den inkomst eller förmögenhet som undantagits från skatt.

2. Sverige undviks dubbelbeskattning på följande sätt:

1. m person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Folkrepubliken Ungern, skall Sverige, såvida inte bestämmelserna i punkt b) nedan eller i artikel 10 punkt 4 föranleder annat,

   1. rån skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som betalats i Folkrepubliken Ungern;

   2. rån skatten på denna persons förmögenhet avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som betalats i Folkrepubliken Ungern.

   vräkningsbeloppet skall emellertid inte i någotdera fallet överstiga den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller den förmögenhet som får beskattas i Folkrepubliken Ungern.

2. m person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet, som enligt bestämmelserna i avtalet beskattas endast i Folkrepubliken Ungern, får Sverige inräkna inkomsten eller förmögenheten i beskattningsunderlaget men skall från skatten på inkomsten eller förmögenheten avdraga den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten som belöper på den inkomst som uppburits från Folkrepubliken Ungern eller den förmögenhet som innehas där.

1.edborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad.16 Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda staterna.

2.eskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj, som medges person med hemvist i den egna staten.

3.tom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11 punkt 4 eller artikel 12 punkt 4 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4.öretag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.17

5.tan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i förevarande artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.

1.m en person gör gällande att en avtalsslutande stat eller båda staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra en mot bestämmelserna i detta avtal stridande beskattning, kan han – utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning – framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 24 punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall framläggas inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal.

2.m denna behöriga myndighet finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot detta avtal. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3.e behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom en kommission som består av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

1.e behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av avtalet, i den mån beskattningen på grund av denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.

2.estämmelserna i punkt 1 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

1. vidtaga förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten;

2. lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftningen eller sedvanlig administrativ praxis i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten;

3. lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

1.De avtalsslutande staternas regeringar skall meddela varandra när erforderliga konstitutionella åtgärder vidtagits för att avtalet skall träda i kraft.

2.vtalet träder i kraft sextio dagar efter dagen för det sista av de i punkt 1 angivna meddelandena och dess bestämmelser tillämpas:

1. beträffande inkomst som förvärvas den 1 januari närmast efter det år då avtalet träder i kraft eller senare;

2. beträffande förmögenhet som taxeras andra kalenderåret närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

3.Avtalet mellan Konungariket Sverige och Konungariket Ungern för undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter, som undertecknades i Budapest den 17 juni 1936, skall upphöra att gälla med ikraftträdandet av förevarande avtal och skall därefter inte längre tillämpas beträffande inkomst och förmögenhet på vilka detta avtal blir tillämpligt enligt bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel.

1.ad som förstås med uttrycket ”utdelning” anges i art. 10 punkt 3.

2.är fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige uppbär utdelning från bolag med hemvist i Ungern och utdelningen inte är hänförlig till andel, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till utdelningen har i Ungern, iakttas bestämmelserna i andra och tredje styckena.

m utdelningen uppbärs av aktiebolag eller ekonomisk förening, är utdelningen undantagen från beskattning i Sverige i den mån art. 10 punkt 4 föranleder det. De svenska bestämmelserna om befrielse från skattskyldighet för utdelning som avses i art. 10 punkt 4 finns i 54 § kommunalskattelagen (1928:370) och 7 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (bestämmelserna om skattefrihet för utdelning finns numera i 7 § 8 mom. SIL; RSV:s anm.).

övriga fall beräknas svensk skatt på utdelningens bruttobelopp utan avdrag för ungersk skatt. Avdrag medges dock i vanlig ordning för förvaltningskostnader och ränta på skuld som belöper på utdelningen. Svensk skatt på utdelningen nedsätts enligt art. 23 punkt 2 a) genom avräkning av ungersk skatt som uttagits enligt art. 10 punkt 2. Den ungerska skatten får därvid inte överstiga 15 % eller, i fall som avses i art. 10 punkt 2 a), 5 % av utdelningens bruttobelopp. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 23.

3.är fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige uppbär utdelning från bolag med hemvist i Ungern och utdelningen är hänförlig till andel, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den utdelningsberättigade har i Ungern, tillämpas art. 7 resp. art 14. Utdelningen skall, om inte annat gäller på grund av art. 10 punkt 4, i detta fall beskattas i Sverige men ungersk skatt på utdelningen avräknas från den svenska skatten enligt art. 23 punkt 2 a). I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 23.

4.är aktiebolag i Sverige verkställer utdelning till fysisk eller juridisk person med hemvist i Ungern och utdelningen inte är hänförlig till andel som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den utdelningsberättigade har i Sverige, tas kupongskatt ut med 15 % eller, i fall som avses i art. 10 punkt 2 a), 5 % av utdelningens bruttobelopp. Utdelning från svensk ekonomisk förening beskattas i sådant fall enligt 6 § 1 mom. a eller c lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt men den statliga inkomstskatten får inte överstiga 15 % eller, i fall som avses i art. 10 punkt 2 a), 5 % av utdelningens bruttobelopp. Vid taxering till statlig inkomstskatt för utdelning från svensk ekonomisk förening skall taxeringsnämnd i deklarationen anteckna de uppgifter som behövs för debitering. Längdförande myndighet svarar för att sådan anteckning görs i skattelängden (numera görs dessa anteckningar av skattemyndigheten på hjälpblankett för undanröjande av dubbelbeskattning; RSV:s anm.).

ngående förfarandet vid nedsättning av svensk skatt på utdelning tillämpas i övrigt särskilda bestämmelser; se bilaga 2 (se s. 47 f; RSV:s anm.).

m den som har rätt till utdelningen har fast driftställe eller stadigvarande anordning i Sverige och utdelningen är hänförlig till andel, som äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, tillämpas art. 7 resp. art. 14. I sådant fall gäller inte ovan angivna regler om begränsning av svensk skatt på utdelning.

1.ad som förstås med uttrycket ”ränta” anges i art. 11 punkt 2.

2.änta, som betalas från Ungern till fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige, beskattas här. Är räntan hänförlig till skuld, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning, som den som har rätt till räntan har i Ungern, får räntan beskattas även i Ungern. Ungersk skatt på räntan avräknas i sådant fall från den svenska skatten enligt art. 23 punkt 2 a). I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 23.

3.änta, som utbetalas från Sverige till fysisk eller juridisk person med hemvist i Ungern, kan enligt gällande skatteförfattningar inte beskattas i Sverige.21 Detta gäller dock endast beträffande ränta som utgör inkomst av förvärvskällan kapital. Är räntan att hänföra till inkomst av rörelse (numera näringsverksamhet; RSV:s anm.) [jfr punkt 2 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen (1928:370)] (numera p. 2 anv. 22 § KL; RSV:s anm.), beskattas räntan i Sverige, under förutsättning att räntan är hänförlig till skuld, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till räntan har i Sverige (art. 11 punkt 3).

1.eträffande beskattning av sådan royalty som avses i art. 12 punkt 2 gäller följande.

oyalty, som utbetalas från Ungern till fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige, beskattas här.

Auml;r royaltyn hänförlig till rättighet eller egendom, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till royaltyn har i Ungern, får royaltyn beskattas även i Ungern. Ungersk skatt på royaltyn avräknas i sådant fall från den svenska skatten enligt art. 23 punkt 2 a). I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 23.

oyalty, som utbetalas från Sverige till fysisk eller juridisk person med hemvist i Ungern, beskattas i Sverige endast under förutsättning att den rättighet eller egendom för vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till royaltyn har i Sverige (art. 12 punkt 3). Är detta fallet, beskattas royaltyn enligt 28 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) (numera p. 1 anv. 21 § KL; RSV:s anm.) jämfört med 2 och 3 §§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (numera 2 § 1 mom. första och andra styckena SIL; RSV:s anm.).

2.oyalty eller annat belopp, som utbetalas såsom ersättning för nyttjandet av mineralfyndighet, källa eller annan naturtillgång, beskattas enligt art. 6.

1. art. 14 punkt 2 ges exempel på vad som avses med uttrycket ”fritt yrke”.

2.Inkomst av fritt yrke eller annan självständig verksamhet beskattas i regel endast i den stat där den skattskyldige har hemvist. Är inkomsten hänförlig till verksamhet, som utövas vid sådan stadigvarande anordning som avses i art. 14 punkt 1, får inkomsten beskattas i den stat där anordningen finns.

m person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst av fritt yrke eller annan självständig verksamhet vid stadigvarande anordning i Ungern, får inkomsten beskattas i Sverige men ungersk skatt på samma inkomst avräknas från den svenska skatten enligt art. 23 punkt 2 a). I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 23.

3.Beträffande beskattning av inkomst som förvärvas av idrottsmän, skådespelare, musiker m.fl. se anvisningarna till art. 17.

1.nkomst från Sverige beskattas här i den mån svenska skatteförfattningar föranleder det och inskränkning av skattskyldigheten inte följer av övriga artiklar. Detsamma gäller i fråga om förmögenhetstillgång som är belägen i Sverige. Om inkomsten eller förmögenheten kan beskattas även i Ungern, medges lättnad vid den ungerska beskattningen enligt art. 23 punkt 1 a) och b).

2.nkomst från Ungern, som uppbärs av person med hemvist i Sverige, tas med vid taxering i Sverige med undantag för utdelning i vissa fall från bolag i Ungern. Ifråga om utdelning se punkt 2 andra stycket och punkt 3 av anvisningarna till art. 10. Likaså tas förmögenhetstillgång med, som är belägen i Ungern, vid taxering till svensk förmögenhetsskatt. Svensk skatt på inkomsten eller förmögenheten sätts ned genom avräkning enligt art. 23 punkt 2 a), om inte fall föreligger som anges i anvisningspunkten 3.

vensk inkomstskatt beräknas på inkomstens bruttobelopp utan avdrag för ungersk skatt som omfattas av avtalet. Avdrag medges i vanlig ordning för kostnader som hänför sig till inkomsten. Från den sålunda beräknade svenska skatten avräknas enligt art. 23 punkt 2 a) ett belopp motsvarande den ungerska skatt som belöper på inkomsten. Beträffande storleken av ungersk skatt på utdelning hänvisas till anvisningspunkten 2 till art 10. Har ungersk skatt enligt avtalet tagits ut på inkomst av rörelse som har bedrivits i Ungern, iakttas att inkomsten beräknats enligt art. 7.

en skattskyldige bör i samband med sin självdeklaration för det beskattningsår för vilket inkomsten resp. förmögenheten tas upp till beskattning förete bevis eller annan utredning om den ungerska skatt som har påförts inkomsten resp. förmögenheten (jfr 13 § AvrL; RSV:s anm.).

vräkning av ungersk inkomstskatt får ske med belopp motsvarande högst summan av de svenska skatter som belöper på inkomsten. Vid tillämpningen av denna regel anses på inkomsten från Ungern belöpa så stor andel av hela den statliga inkomstskatten som inkomsten – efter avdrag för kostnader – utgör av den skattskyldiges sammanlagda inkomst av olika förvärvskällor. Kommunal inkomstskatt anses belöpa på inkomst från Ungern till så stor andel som inkomsten – efter avdrag för kostnader – utgör av den skattskyldiges sammanlagda inkomst av olika förvärvskällor som skall taxeras i samma kommun som inkomsten från Ungern.

Avräkning sker i första hand från den statliga inkomstskatten. Förslår ej denna, avräknas återstoden från kommunal inkomstskatt som belöper på inkomsten (jfr 4 § AvrL; RSV:s anm.).

Taxeringsnämnd skall i deklaration anteckna motvärdet i svenska kronor av den ungerska skatten på inkomsten och ange att avräkning skall ske med detta skattebelopp, dock högst med beloppet av de svenska skatterna på inkomsten. Längdförande myndighet svarar för att anteckning om avräkning görs i skattelängden (numera görs anteckningarna av skattemyndigheten på hjälpblankett för undanröjande av dubbelbeskattning; RSV:s anm.).

3.m en person med hemvist i Sverige uppbär inkomst som enligt art. 8 punkt 1, art. 13 punkt 3 eller art. 19 punkt 1 a) eller punkt 2 a) skall beskattas endast i Ungern, medtas inkomsten vid taxering i Sverige. Statlig och kommunal inkomstskatt uträknas i vanlig ordning. De sålunda uträknade inkomstskatterna sätts ned med ett belopp motsvarande den del av inkomstskatterna som vid en proportionell beräkning belöper på den inkomst som enligt avtalet skall beskattas endast i Ungern. Motsvarande gäller i fråga om förmögenhet som enligt art. 23 punkt 3 skall beskattas endast i Ungern.

1.Utgår enligt lagen (1982:709) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Ungern kupongskatt efter lägre skattesats än enligt kupongskattelagen (1970:624), innehålls vid utbetalning av utdelning på aktie i svenskt aktiebolag sådan skatt enligt förstnämnda lag.

Vid tillämpning av första stycket gäller föreskrifterna i punkt 2.

Utbetalas utdelning som avses i första stycket till någon som innehar aktien under sådana förhållanden att annan därigenom obehörigen bereds förmån vid taxering till inkomstskatt eller vinner nedsättning av kupongskatt eller är det i annat fall inte uppenbart att rätt till nedsättning av kupongskatt föreligger, innehålls sådan skatt med belopp enligt 5 § kupongskattelagen.

2.Beträffande utdelning i avstämningsbolag och i aktiefond som förvaltas av registrerande fondbolag tillämpas kupongskattekungörelsen (1971:49).

I fråga om utdelning i aktiebolag eller aktiefond som avses i 13 § kupongskattelagen (1970:624) skall utbetalaren se till, att uppgifter enligt 14 § samma lag lämnas jämte intyg av ungersk myndighet eller bank i Ungern att den utdelningsberättigade har hemvist i Ungern.

3.Har kupongskatt innehållits med högre belopp än den skattskyldige skall erlägga enligt lagen (1982:709) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Ungern, restitueras det för högt uttagna beloppet.

4.Ansökan om restitution prövas av riksskatteverket (numera Skattemyndigheten i Dalarnas län, Särskilda skattekontoret, 771 83 Ludvika; RSV:s anm.).

5.Ansökan om restitution görs skriftligen av den utdelningsberättigade. Ansökningshandlingen skall ha kommit in till riksskatteverket (numera Skattemyndigheten i Dalarnas län, Särskilda skattekontoret, 771 83 Ludvika; RSV:s anm.) före utgången av femte kalenderåret efter utdelningstillfället. Vid ansökningshandlingen fogas intyg eller annan utredning om den erlagda kupongskatten och utredning om de omständigheter sökanden åberopar för nedsättning av kupongskatten.

6.Riksskatteverkets (numera skattemyndighetens; RSV:s anm.) beslut i ärende om restitution överklagas i den ordning som anges i 29 § kupongskattelagen (1970:624).

7.Ansökan om nedsättning av statlig inkomstskatt på utdelning på andel i svensk ekonomisk förening enligt artikel 10 punkt 2 i avtalet görs skriftligen av den utdelningsberättigade. Ansökan görs hos den taxeringsnämnd (numera skattemyndighet; RSV:s anm.) som har att fastställa den utdelningsberättigades taxering till statlig inkomstskatt för det år då utdelningen tas till beskattning eller, om taxeringsnämndens (numera skattemyndighetens, observera bestämmelserna i 4 och 6 kap. taxeringslagen (1990: 324); RSV:s anm.) arbete beträffande taxeringen detta år avslutats, hos den domstol som har att uppta besvär över nämnda taxering. Ansökan görs dock senast före utgången av tredje kalenderåret efter det då utdelningen blev tillgänglig för lyftning.

I samband med ansökningen skall den utdelningsberättigade ge in intyg om hemvist enligt punkt 2 andra stycket.

8.Beslut som avses i punkt 7 överklagas i den ordning som anges i taxeringslagen (1956:623) (numera SFS 1990:324; RSV:s anm.) och förvaltningsprocesslagen (1971:291).

RSV:s kommentar

Nedanstående redogörelse för skattelagstiftningen i Ungern avser förhållandena sådana de var under år 1981 och har tagits med i detta häfte för att ge en bakgrund till skatteavtalet.

ysiska personer som är bosatta i Ungern erlägger skatt för all inkomst, antingen den härrör från källa i Ungern eller i utlandet. Fysiska personer som är bosatta i något annat land betalar sådan skatt endast på inkomst från källa i Ungern. En fysisk person anses bosatt i Ungern, om han vistas där under minst sex månader.

De inkomstskatter som för närvarande utgår i Ungern är den allmänna inkomstskatten, inkomstskatten för personer som bedriver intellektuell verksamhet och inkomstskatten för hushålls- och stödjordbruk. Den allmänna inkomstskatten erläggs av fysiska personer för inkomster från småindustriverksamhet, från egen butik eller annan källa, t. ex. utdelning från bolag, samt ränta. Allmän inkomstskatt utgår även på inkomst av anställning i de fall inkomsten inte är pensionsgrundande. Undantagen från denna skatt är inkomst som beskattas med någon av de andra två inkomstskatterna.

en allmänna inkomstskatten är progressiv och utgår efter en skiktskala som varierar mellan 6 och 75 %. Inkomstskatten för personer som bedriver intellektuell verksamhet erläggs av fysisk person som bedriver självständig yrkesverksamhet såsom författare, översättare, kompositör, läkare etc. Vidare erläggs denna skatt av fysiska personer som uppbär ersättning för nyttjandet av eller rätten att nyttja upphovsrätt. Även denna inkomstskatt utgår efter en progressiv skiktskala som varierar mellan 6 och 60 %.

Inkomstskatten för hushålls- och stödjordbruk erläggs av fysiska personer som använder odlingsbar mark, bedriver kreatursskötsel eller lantbruk eller som äger hästar. Är den areal som används mindre än 1 500 kvadratmeter, undantas användningen helt från skatt under vissa förutsättningar. Skattens storlek bestäms av den använda arealen, användningssättet och den beräknade genomsnittliga nettoinkomsten av fastighet.

Auml;gare till byggnader i Ungern, med undantag av staten, kooperativ och samhällsorganisationer, betalar byggnadsskatt. Denna utgår med varierande belopp beroende på var byggnaden är belägen, den kommunala servicen på platsen, antalet lägenheter och rum samt byggnadens funktion. Byggnader som ägs av fysiska personer är i princip undantagna från byggnadsskatt under en period av 25–35 år, om byggnaden tagits i bruk efter år 1971. Vidare erläggs byggnadsvärdeskatt av fysiska personer som äger bostadshus eller lägenhet med ett värde överstigande 800 000 forinter eller fritidshus med ett värde överstigande 500 000 forinter (100 forinter = 16:50 kr.). Skatten varierar mellan 0,5 och 1,5 % av värdet beroende på husets, lägenhetens eller fritidshusets storlek.

m fysiska personer äger obebyggd mark som överstiger viss storlek, utgår markskatt. Skattens storlek bestäms av markens egenskaper och den kommunala servicen på platsen. Fysiska personer kan också åläggas att betala bidrag till kommunal utveckling i anslutning till inkomstskatterna eller byggnadsskatten. Denna skatt utgår med 10 eller 20 % av inkomstskatterna och med 30 % av byggnadsskatten. Även personer bosatta utomlands skall erlägga bidrag till kommunal utveckling. Skatten utgår dock inte på royalty som betalas till sådan person.

tländska bolag som bedriver verksamhet i Ungern erlägger bolagsskatt, om verksamheten bedrivs utan avbrott i minst tre månader eller under sammanlagt minst sex månader under ett kalenderår. Verksamheten anses bedriven i Ungern, om avtal i någon form ingåtts med person med hemvist i Ungern och om bolaget i fråga har en agent eller anställd i Ungern eller om det etablerar ett kontor där eller på annat sätt ger uttryck för avsikt att bedriva stadigvarande verksamhet där. Upprättandet av en agentur medför dock inte skattskyldighet, om agenten är ett ungerskt statsägt företag. Beskattningsunderlaget utgör i allmänhet 6 %, i vissa fall 5 % av den ersättning det utländska företaget erhållit av ungerska företag för deras import under året. Skatten utgör 40 % av den sålunda beräknade beskattningsbara vinsten.

Utländska bolag som uppbär royalty eller ersättningar från Ungern i samband med artist- eller idrottsverksamhet erlägger skatt med 20 % på royaltyns eller ersättningens bruttobelopp.

ed finansministerns tillstånd kan det bildas ekonomiska föreningar med utländska delägare i Ungern. Sådan förening beskattas med en bolagsskatt som uppgår till 40 % av föreningens årsvinst reducerad med vad som avsatts till en riskfond och en fond för de anställdas delägande. Finansministern kan besluta om lindrigare beskattning av sådan förening. Om föreningen använder sin beskattade vinst för att öka sina tillgångar, kan föreningen få tillbaka en del av skatten.

olag med utländska delägare erlägger bolagsskatt med 30 % av den del av den beskattningsbara vinsten som inte överstiger 5 % av bolagets driftskapital, med 50 % av den del av den beskattningsbara vinsten som överstiger 5 % men inte 10 % av driftskapitalet samt med 70 % av den del av den beskattningsbara vinsten som överstiger 10 % av driftskapitalet. Vidare betalar bolag med utländska delägare skatt på summan av utdelning och andel i vinst. Denna skatt utgår med 20 %. Sådana bolag liksom ekonomiska föreningar med utländska delägare erlägger även en särskild bolagsskatt med 20 % på de styrelsearvoden och liknande ersättningar som betalas ut.

Slutligen skall bolag och ekonomiska föreningar med utländska delägare liksom statsägda företag erlägga löneskatt och sociala avgifter. Löneskatten uppgår till 13 % på utbetalade löner och de sociala avgifterna till 22 %.

Även de statliga bolagen och vissa organisationer erlägger bolagsskatt beräknad på vinsten samt ett visst bidrag till statsbudgeten beräknat på de årliga avskrivningarna av fasta tillgångar. Vidare måste ett statligt bolag erlägga en viss avgift beräknad på bolagets sammanlagda tillgångar samt löneskatt och sociala avgifter. Slutligen utgår viss produktionsskatt beräknad på olika inkomster av produktionen.

RSV:s kommentar

Enligt artikel 1 skall avtalet tillämpas på ”personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda”. För att tillämpa denna bestämmelse måste man beakta dels den i artikel 4 punkt 1 intagna definitionen av uttrycket ”person med hemvist”, dels den i artikel 3 punkt 1 c intagna definitionen av uttrycket ”person”. Dessa bestämmelser innebär att avtalet endast är tillämpligt på fysisk person samt bolag etc. som enligt den interna lagstiftningen i en avtalsslutande stat är obegränsat skattskyldig där p.g.a. hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet (se RÅ 1987 not. 309 och RÅ 1987 ref. 97 och jfr prop. 1991/92:11 om dubbelbeskattningsavtal med Barbados s. 36f). Enbart det förhållandet att en person är skattskyldig i en avtalsslutande stat för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet belägen där är således inte tillräckligt för att personen i fråga skall omfattas av avtalet. Exempelvis anses en person inte ha hemvist i Sverige enbart av den anledningen att han skall erlägga kupongskatt för uppburen utdelning eller statlig fastighetsskatt för här i riket belägen fastighet.

Enligt artikel 2 punkt 4 skall avtalet tillämpas på alla skatter av samma eller i huvudsak likartat slag som efter avtalets undertecknande påförs vid sidan av eller i stället för de vid tidpunkten för undertecknandet utgående skatterna. När det gäller skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt sägs i prop. 1990/91:54 s. 288 att denna inte är av sådant slag att den omfattas av skatteavtalen. Däremot omfattas t.ex. SINK och LSI.

Art. 3–5 innehåller definitioner av vissa uttryck som förekommer i avtalet. ...

RSV:s kommentar

I artikel 3 punkt 1 e definieras uttrycken ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra avtalsslutande staten”. Uttrycket ”ett företag” innefattar fysisk eller juridisk person som bedriver rörelse, se t.ex. RÅ 1991 not. 228 och RÅ 1997 ref. 35. Detta innebär att om en fysisk person med hemvist i Sverige bedriver rörelse i Ungern så är denna fysiska person vid tillämpningen av avtalet att anse som ”ett företag i Sverige”.

När det gäller tolkning av skatteavtal och då bl.a. den i artikel 3 punkt 2 intagna tolkningsbestämmelsen hänvisas till vad departementschefen anfört i propositionen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna (prop. 1989/90: 33 s. 42 ff). Departementschefen har även – i prop. 1992/93:177 om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Estland s. 51 – hänvisat till Riksskatteverkets Handledning för internationell beskattning och Sveriges bidrag till IFA-kongressen i Florens i oktober 1993. Departementschefen framhöll att Wienkonventionen om traktaträtten tillhandahåller regler för tolkning av avtal vid tvist mellan parterna, dvs. staterna, om avtalets innebörd. Däremot reglerar konventionen inte – beträffande skatteavtal – förhållandet mellan skattskyldiga och staten. I propositionen uttalas också att dubbelbeskattningsavtal i princip skall tolkas som annan svensk skattelagstiftning, dvs. enligt sin ordalydelse och med stöd av offentliga förarbeten.

Genom prop. 1995/96:121 infördes lag (1996:161) med vissa bestämmelser om tillämpning av dubbelbeskattningsavtal som skall tillämpas på inkomst som förvärvas efter utgången av år 1995 och på förmögenhet som taxeras vid 1996 års taxering eller senare. På s. 16 ff i denna proposition sägs bl.a. följande:

tt dubbelbeskattningsavtals primära syfte är att fördela beskattningsrätten till olika inkomster (och i vissa fall förmögenhetstillgångar) mellan de avtalsslutande staterna. Systematiken i avtalen vid denna fördelning bygger, som tidigare nämnts, på att en stat utpekas som hemviststat och den andra oftast utpekas som källstat (situsstat). Vid fastställandet av denna fördelning av beskattningsrätten enligt avtalets olika artiklar används ett antal termer och uttryck som i flera fall definieras i avtalet för att uttryckligen användas ”vid tillämpningen av detta avtal”. Om dessa termer eller uttryck över huvud taget existerar i de två staternas interna lagstiftning kan de ha en helt annan och helt olika innebörd i dessa stater.

Uttrycket ”hemvist” definieras regelmässigt i dubbelbeskattningsavtal (vanligen i artikel 4). Denna definition gäller enligt ordalydelsen ”vid tillämpningen av detta avtal”. Även andra uttryck definieras i dubbelbeskattningsavtal. Detta sker beträffande inkomst- och förmögenhetsskatteavtal vanligen dels i artikel 3, Allmänna definitioner, där uttryck som ”person”, ”bolag”, ”internationell trafik”, ”medborgare” etc. brukar definieras, dels i de artiklar som reglerar en viss fråga eller en viss typ av inkomst, t.ex. uttrycken ”fast driftställe” i artikel 5, ”utdelning” i artikel 10, ”ränta” i artikel 11 och ”royalty” i artikel 12. Gemensamt för alla dessa definitioner är att de gäller endast vid tillämpningen av dubbelbeskattningsavtalet eller i vissa fall enbart vid tillämpningen av en enstaka artikel i avtalet. Inte i något fall är avsikten att definitionen av ett uttryck i ett dubbelbeskattningsavtal skall få genomslag vid tillämpning av intern lagstiftning i övrigt.

Definitionerna av uttrycken ”utdelning” och ”ränta” kan tjäna som exempel. Ofta är källstatens beskattningsrätt till en viss inkomst annorlunda om inkomsten vid tillämpningen av avtalet skall anses som utdelning i stället för t.ex. ränta. I avtal som följer OECD:s modellavtal får källstaten beskatta en utdelning som uppbärs av en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten med 5 eller 15 % av utdelningens bruttobelopp, beroende på storleken på mottagarens innehav i det utdelande bolaget, medan inkomsten får beskattas med högst 10 % av bruttobetalningen om den vid tillämpningen av avtalet skall anses som ränta.

id bestämmandet av det högsta belopp varmed beskattningen får ske i källstaten är således definitionerna av uttrycken ”utdelning” och ”ränta” helt avgörande. Hur beskattningsanspråket fastställs i intern lagstiftning saknar däremot i detta sammanhang helt betydelse.

Vid antagandet att inkomsten enligt dubbelbeskattningsavtalet utgör ränta är alltså beskattningsrätten i Sverige som källstat begränsad till högst 10 % av inkomstens bruttobelopp. Prövningen huruvida ett svenskt beskattningsanspråk över huvud taget föreligger beträffande denna inkomst skall göras med utgångspunkt i andra skatteförfattningar än författningar om dubbelbeskattningsavtal. Både av artikel 10 och artikel 11 framgår att beskattningen i den stat som enligt avtalet är utpekad som källstat skall ske ”enligt lagstiftningen i denna stat”. Hur denna stat internt enligt sin egen lagstiftning väljer att beskatta en viss inkomst eller definiera olika uttryck och begrepp påverkas inte av ett dubbelbeskattningsavtals regler. Om den skattskyldige är oinskränkt skattskyldig enligt reglerna i KL och SIL, t.ex. därför att han anses ha väsentlig anknytning hit, skall han således så förbli oavsett förekomsten av ett dubbelbeskattningsavtal och oavsett var han enligt avtalet skall anses ha hemvist. Han är då naturligtvis bibehållen rätten till avdrag för ränteutgifter enligt 3 § 2 mom. SIL. Om Sveriges beskattningsanspråk såvitt avser denna ränteinkomst enligt intern skattelagstiftning uppgår till högst 10 % av räntans bruttobelopp – t.ex. beroende på stora avdragsgilla realisationsförluster – medför därför inte förekomsten av dubbelbeskattningsavtal någon förändring av den svenska beskattningen. Om däremot Sveriges beskattningsanspråk avseende räntan enligt intern lagstiftning uppgår till mer än 10 % av räntans bruttobelopp måste svensk skatt på räntan sättas ned till ett belopp motsvarande just 10 % av bruttobeloppet. ...

Aring;taganden i dubbelbeskattningsavtal innebär att beskattningen av viss inkomst eller förmögenhet skall lindras eller helt efterges. Avtalens regler om förbud mot diskriminering uppställer också krav på likabehandling. I övrigt saknas anledning att förekomsten av ett dubbelbeskattningsavtal skall påverka tillämpningen av de interna reglerna. Förslaget innebär därför följande. Definitionerna och uppdelningen i olika typer av inkomst resp. tillgångar i avtalet skall endast användas för att med tillämpning av avtalets regler fastställa om och i vilken utsträckning Sverige får beskatta viss inkomst eller förmögenhet, om och i så fall hur Sverige enligt avtalet skall undanröja dubbelbeskattning samt om avtalets regler om förbud mot diskriminering skall påverka den svenska beskattningen.

Avtalens begrepp skall med andra ord inte påverka tillämpningen av de interna reglerna. Frågan om en person skall anses skatterättsligt bosatt eller hemmahörande i Sverige skall avgöras utan beaktande av dubbelbeskattningsavtalets bestämmelser. På samma sätt skall avtalets uppdelning av inkomster inte påverka de interna reglernas uppdelning av inkomster i olika inkomstslag. Detsamma gäller givetvis beträffande avtalets uppdelning av tillgångar i olika slag av tillgångar. Beskattningen i Sverige skall ske enligt den ordning och på det sätt som föreskrivs i de interna reglerna. Föreligger ett åtagande enligt avtalet att lindra eller efterge beskattningen av viss inkomst eller förmögenhet skall dock detta åtagande iakttas vid bestämmandet av den skatt som skall debiteras. Vid tillämpning av undantagandemetoden skall därvid enligt reglerna i vissa författningar om dubbelbeskattningsavtal detta ske genom att viss inkomst eller viss tillgång inte skall medtas vid fastställandet av beskattningsbar inkomst resp. beskattningsbar förmögenhet. I andra fall skall denna metod användas så att den svenska skatt som belöper på den undantagna inkomsten eller tillgången skall fastställas genom proportionering. Den beräknade svenska skatten sätts i detta fall ned med den del av den svenska skatten som fastställts belöpa på den undantagna inkomsten eller tillgången (s.k. alternativ exempt). Vid tillämpning av avräkningsmetoden nedsätts den beräknade svenska skatten med hänsyn till erlagd utländsk skatt. Enligt avtalens regler skall den beräknade svenska skatten i vissa fall begränsas till viss procent av en betalnings bruttobelopp. Tillämpningen av ett avtals regler om förbud mot diskriminering kan också resultera i att svensk skatt skall utgå med lägre belopp än vad som annars hade varit fallet. Reglerna kan också innebära krav på beskattningens form både beträffande underlaget för beskattningen och sättet för taxeringen.

Förhållandet mellan bestämmelser i dubbelbeskattningsavtal och annan skattelagstiftning kan lämpligen belysas med två exempel. I dessa exempel antas att dubbelbeskattningsavtalet är utformat enligt OECD:s modellavtal för inkomst- och förmögenhetsskatt utom såvitt avser definitionerna av uttrycken ”utdelning” och ”ränta”. Detta innebär att källskatt på ränta får uppgå till högst 10 % av räntans bruttobelopp och källskatt på utdelning får uppgå till högst 15 % av utdelningens bruttobelopp.

Exempel 1.

En fysisk person som har väsentlig anknytning till Sverige enligt bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL och som därigenom är oinskränkt skattskyldig här i landet har hemvist i annan avtalsslutande stat vid tillämpningen av dubbelbeskattningsavtalet. Han antas vara skattemässigt bosatt i den andra staten enligt dess interna regler och också ha sitt ”centrum för levnadsintressen” i denna andra stat enligt artikel 4 punkt 2 a) i dubbelbeskattningsavtalet. Han uppbär 100 000 kr i ränteinkomster från Sverige och har haft ränteutgifter uppgående till 10 000 kr. I övrigt har han bara inkomst av tjänst i utlandet som är undantagen från beskattning i Sverige enligt den s.k. sexmånadersregeln i 54 § första stycket f KL. Han taxeras enligt SIL i inkomstslaget kapital för 90 000 kr. Skatt, före tillämpning av dubbelbeskattningsavtalet, uppgår till 27 000 kr. Hela denna skatt belöper på ränteintäkten. Enligt reglerna i avtalet är emellertid Sveriges rätt att beskatta ränteinkomsten inskränkt till 10 % av räntans bruttobelopp, dvs. till 10 000 kr. Svensk skatt skall därför sättas ned med 17 000 kr.

Exempel 2.

En fysisk person som inte är bosatt i Sverige enligt reglerna i KL och SIL men som enligt lagstiftningen i en stat med vilken Sverige ingått dubbelbeskattningsavtal är bosatt där, uppbär sådan utdelning på andel i svensk värdepappersfond som avses i 1 § kupongskattelagen (1970:624). Han är således inskränkt skattskyldig i Sverige och oinskränkt skattskyldig i den andra avtalsslutande staten. Vid tillämpning av dubbelbeskattningsavtalet har han då naturligtvis hemvist i denna andra stat. Vid tillämpningen av avtalet antas emellertid utdelningen från värdepappersfonden vara ränta och inte utdelning på grund av definitionen av uttrycket ”ränta” i avtalet. Källstatens, dvs. Sveriges, rätt att beskatta betalningen är därför begränsad till högst 10 % av bruttobeloppet. Kupongskatt skall därför tas ut på betalningen men skatten skall sättas ned till 10 % av bruttobeloppet i stället för de 30 % som eljest skulle ha gällt enligt kupongskattelagens regler.

.. I art. 4 har intagits regler som avser att fastställa var en person har hemvist vid tillämpningen av avtalet. Reglerna har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande regler i OECD:s modellavtal. I motsats till modellavtalet innehåller dock punkt 2 a i artikeln inte någon definition av uttrycket ”centrum för levnadsintressena”. Någon annan innebörd av uttrycket än i modellavtalet är emellertid inte avsedd.

RSV:s kommentar

De i avtalet intagna hemvistreglerna har inte någon som helst betydelse för var en person i skattehänseende skall anses vara bosatt enligt svensk intern rätt. Såsom också framgår av punkt 1 – ”vid tillämpningen av detta avtal åsyftar” – reglerar artikel 4 endast frågan om var en person skall anses ha sitt hemvist vid tillämpningen av avtalet. Avtalets hemvistregler saknar således betydelse t.ex. när det gäller att avgöra huruvida kupongskatt skall tas ut på utdelning eller om utdelningen skall beskattas i enlighet med bestämmelserna i SIL. Däremot inverkar bestämmelserna i de avtalsslutande staternas interna rätt på avtalets hemvistregler. Detta sammanhänger med att frågan om var en fysisk eller juridisk person vid tillämpning av avtalet skall anses ha sitt hemvist i första hand skall avgöras med ledning av den interna lagstiftningen i respektive stat (jfr t.ex. prop. 1991/92:11 s. 37 om dubbelbeskattningsavtal med Barbados, prop. 1995/96: 121, s. 54–57 ovan samt RÅ 1996 ref. 38).

rt. 5 anger innebörden av uttrycket ”fast driftställe”. I punkt 2 i protokollet görs klart, att uttrycket ”plats för affärsverksamhet” i art. 5 punkt 1 i avtalet också avser plats för tillverkning.

RSV:s kommentar

Punkt 2 innehåller en uppräkning – på intet sätt uttömmande – av exempel som vart och ett kan utgöra fast driftställe. Dessa exempel måste emellertid ses mot bakgrund av den allmänna definitionen i punkt 1 av uttrycket ”fast driftställe”. De väsentliga kännetecknen på fast driftställe är att det finns en plats för affärsverksamhet, att denna plats är stadigvarande samt att företaget bedriver rörelse från denna plats. För att t.ex. en filial skall anses som fast driftställe måste alltså de i punkt 1 uppställda villkoren vara uppfyllda.

Art. 6–22 innehåller avtalets materiella beskattningsregler.

RSV:s kommentar

Artiklarna 6–22 innehåller avtalets regler om fördelning av beskattningsrätten till olika inkomster och förmögenhet. Avtalets uppdelning i olika inkomster har betydelse endast vid tillämpningen av avtalet och inte vid bestämmandet av vilket inkomstslag och vilken förvärvskälla inkomsten skall hänföras till enligt svensk intern skatterätt. Vidare gäller att beskattningen i Sverige sker med utgångspunkt i svensk intern rätt. En inkomst får endast beskattas i Sverige om så kan ske enligt gällande interna skatteförfattningar. Har Sveriges rätt att beskatta viss inkomst eller förmögenhet inskränkts genom skatteavtal måste denna begränsning iakttas. Skatteavtal kan således aldrig utvidga utan endast inskränka Sveriges rätt att beskatta (jfr 2 § lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Ungern). Metoden för att undvika dubbelbeskattning regleras i artikel 23.

nkomst av fastighet får enligt art. 6 beskattas i den stat där fastigheten är belägen.

RSV:s kommentar

Som framgår av punkt 1 är bestämmelserna i denna artikel endast tillämpliga då den fasta egendomen är belägen i en avtalsslutande stat och ägaren har hemvist i den andra avtalsslutande staten. Om den fasta egendomen är belägen i den stat där ägaren har hemvist eller i tredje stat är inte denna artikel utan artikel 22 (annan inkomst) tillämplig.

Observera att definitionen av uttrycket ”fast egendom” i punkt 2 omfattar ”nyttjanderätt till fast egendom” och således bl.a. svenska bostadsrätter (jfr RÅ 1989 ref. 37 och RÅ 1995 ref. 91).

rt. 7 innehåller regler om beskattning av rörelseinkomst. Sådan inkomst får beskattas i den stat där rörelsen bedrivs från fast driftställe. I punkt 4 har angivits att inkomst inte anses hänförlig till fast driftställe endast av den anledningen att varor levereras till det fasta driftstället för att användas av detta. Denna regel saknar motsvarighet i OECD:s modellavtal. Regeln avser att klargöra, att vid bestämmandet av ett fast driftställes inkomst den omständigheten att varor levereras till det fasta driftstället inte i och för sig skall medföra att någon inkomst anses hänförlig till detta.

RSV:s kommentar

Begreppet ”inkomst av rörelse” i denna artikel överensstämmer inte med begreppet ”inkomst av näringsverksamhet” i intern rätt. Som framgår av punkt 7 är inte denna artikel tillämplig på inkomster som behandlas särskilt i andra artiklar. Om t.ex. ett svenskt aktiebolag erhåller utdelning, ränta, royalty eller realisationsvinst från Ungern är artiklarna 10–13 tillämpliga på dessa inkomster. Vid beskattningen i Sverige utgör dock dessa inkomster inkomst av näringsverksamhet.

egler om beskattning av inkomst av sjöfart, luftfart och landsvägstransporter i internationell trafik har tagits in i art. 8. Sådan inkomst beskattas endast i den stat där transportföretaget har sin verkliga ledning. De särskilda beskattningsreglerna för SAS i punkt 3 har sin motsvarighet i andra avtal som Sverige har ingått under senare år. I OECD:s modellavtal finns inte någon särskild reglering av beskattningen av internationella landsvägstransporter. Sådana regler har dock tidigare tagits in i avtalet med t.ex. Rumänien (SFS 1979:57).

rt. 9 innehåller regler om omräkning av rörelseinkomst vid obehörig vinstöverflyttning mellan företag med intressegemenskap. För svensk del får bestämmelserna betydelse vid tillämpningen av 43 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370).

RSV:s kommentar

De i art. 9 angivna reglerna innebär inte någon begränsning av en avtalsslutande stats rätt att enligt intern lagstiftning vidta omräkning av ett företags resultat utan anger endast i vilka fall den i punkt 2 angivna justeringen är avsedd att göras (jfr t.ex. departementschefens uttalande i proposition om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Ryssland – prop. 1993/94:6 s. 42).

eskattning av utdelning regleras i art. 10. Utdelning får beskattas i den stat där mottagaren har hemvist (punkt 1) om inte bestämmelserna i punkt 4 är tillämpliga. Beskattning får emellertid enligt punkt 2 ske även i den stat där det utdelande bolaget har hemvist men skatten i denna stat skall begränsas till 15 % eller i vissa fall till 5 % av utdelningens bruttobelopp, såvida inte fall föreligger som avses i punkt 5. I punkt 3 i protokollet klargörs, att art. 10 i vissa fall tillämpas även beträffande utdelning från ungersk ekonomisk förening med utländska delägare. Uppkommer dubbelbeskattning vid tillämpning av art. 10, undanröjs denna genom avräkning enligt bestämmelserna i art. 23 punkt l b och punkt 2 a.

RSV:s kommentar

Bestämmelserna i denna artikel är inte tillämpliga på utdelning från bolag med hemvist i tredje stat eller då det utdelande bolaget och mottagaren av utdelningen har hemvist i samma stat. I sådana fall tillämpas i stället bestämmelserna i artikel 21 (annan inkomst). Inte heller är begränsningsreglerna i denna artikel tillämpliga på utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat om utdelningen är hänförlig till ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning som det mottagande företaget har i den avtalsslutande stat där det utdelande bolaget har hemvist. Beskattningen i källstaten skall i sådant fall ske i enlighet med bestämmelserna i artikel 7 eller artikel 14. Jfr punkterna 31 och 32 i kommentaren till artikel 10 i OECD:s modellavtal från 1992. Observera också att artikeln inte innehåller några bestämmelser om hur beskattningen i källstaten skall ske. Det står således källstaten fritt att tillämpa sin egen lagstiftning och att ta ut skatten t.ex. genom avdrag vid källan eller genom taxering. Huruvida Sverige såsom källstat skall ta ut kupongskatt på utdelning eller inkomstbeskatta den enligt SIL är således något som skall bedömas med utgångspunkt i intern svensk lagstiftning. Avtalets hemvistregler har alltså inte någon betydelse vid denna bedömning (jfr uttalandena i prop. 1995/96:121, s. 54–57 ovan). Observera också att den i punkt 2 intagna definitionen av uttrycket ”utdelning” endast gäller vid tillämpningen av denna artikel.

änta beskattas enligt art. 11 punkt 1 endast i den stat där mottagaren har hemvist, om inte fall föreligger som avses i art. 11 punkt 3.

RSV:s kommentar

Artikel 11 behandlar endast ränta som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten. Artikeln är inte tillämplig i fråga om ränta som har källa i tredje stat eller på ränta från en avtalsslutande stat som betalas till en person med hemvist eller till fast driftställe i denna stat. I sådana fall tillämpas i stället bestämmelserna om annan inkomst i artikel 21 eller inkomst av rörelse i artikel 7. Observera också att den i punkt 2 intagna definitionen av uttrycket ”ränta” endast gäller vid tillämpning av artikel 12.

oyalty beskattas enligt art. 12 punkt 1 endast i den stat där mottagaren har hemvist, om inte fall föreligger som avses i art. 12 punkt 3. Royalty för rätten att använda fastighet, gruva, källa eller annan naturtillgång beskattas enligt art. 6.

RSV:s kommentar

Artikel 12 behandlar endast royalty som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten. Artikeln är således inte tillämplig i fråga om royalty som har källa i tredje stat eller på royalty från en avtalsslutande stat som betalas till en person med hemvist eller till fast driftställe i denna stat. I sådana fall tillämpas i stället bestämmelserna om annan inkomst i artikel 21 eller inkomst av rörelse i artikel 7. Observera också att den i punkt 2 intagna definitionen av uttrycket ”royalty” endast gäller vid tillämpningen av denna artikel samt att leasingavgifter etc. faller in under denna definition (”ersättning ... för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning”).

rt. 13 behandlar beskattning av realisationsvinst. Bestämmelserna överensstämmer i princip med motsvarande bestämmelser i OECD:s modellavtal. Genom en särskild bestämmelse i punkt 1 likställs vinst genom försäljning av aktier i bolag, vars huvudsakliga tillgång utgörs av fastighet, med vinst genom överlåtelse av fastighet. Modellavtalet innehåller inte motsvarande bestämmelse.

RSV:s kommentar

Definitionen av uttrycket ”fast egendom” i artikel 6 punkt 2 omfattar nyttjanderätt till fast egendom och således bl.a. svenska bostadsrätter. Sverige kan således beskatta realisationsvinst som uppkommer då en person med hemvist i Ungern avyttrar en svensk bostadsrätt (jfr RÅ 1989 ref. 37 och RR 1995 ref. 91). Observera även att avtalet över huvud taget inte behandlar frågan om vid vilken tidpunkt, vid t.ex. avtalstillfället eller betalningstillfället, som beskattning skall ske. Om t.ex. en person säljer svenska aktier och har hemvist i Sverige vid avtalstillfället men i Ungern vid betalningstillfället hindrar inte avtalet att vinsten beskattas i Sverige.

nligt art. 14 beskattas inkomst av självständig yrkesutövning i regel endast i den stat där yrkesutövaren har hemvist. Utövas verksamheten från stadigvarande anordning i den andra staten, får dock inkomsten beskattas där. Såsom sådan anordning betraktas t.ex. kontor eller mottagning. Denna princip står i överensstämmelse med den som gäller för rörelsebeskattning enligt art. 7.

rt. 15 behandlar beskattningen av inkomst av enskild tjänst. Punkt 1 innebär, att sådan inkomst i princip beskattas i den stat där arbetet utförs. Undantag från denna regel gäller vid viss korttidsanställning under de förutsättningar som anges i punkt 2. I sådana fall sker beskattning endast i inkomsttagarens hemviststat. I punkt 3 har tagits in särskilda regler om beskattning av inkomst av arbete ombord på fartyg, luftfartyg och landsvägsfordon i internationell trafik.

RSV:s kommentar

Enligt punkt 5 i kommentaren till artikel 15 i OECD:s modellavtal från år 1992 skall man vid beräkningen av antalet dagar i arbetsstaten endast ta med de dagar som arbetstagaren i fråga rent faktiskt befunnit sig i arbetsstaten. Del av dag räknas som hel dag. I vistelsetiden inräknas ankomstdag, avresedag och andra dagar som tillbringas i arbetsstaten, inklusive lördagar och söndagar samt helgdagar, semestrar och sjukdagar. Vid beräkningen skall däremot inte mellanlandningar eller genomresa vid transport mellan två andra länder tas med. Inte heller inräknas sådana dagar som den skattskyldige tillbringar i arbetsstaten på grund av akut sjukdom eller olycksfall som inträffar när han står i begrepp att återvända till bosättningslandet.

tyrelsearvode och liknande ersättning får beskattas i den stat där det bolag som utbetalar ersättningen har hemvist (art. 16).

RSV:s kommentar

Enligt reglerna i SINK beskattar Sverige styrelsearvoden som svenska bolag betalar till i utlandet bosatt styrelseledamot oavsett om denne bevistat mötet eller inte.

nkomst som artister och professionella idrottsmän uppbär genom sin verksamhet beskattas enligt art. 17 punkterna 1 och 2 i den stat där verksamheten utövas. Undantag gäller för de fall då verksamheten utövas inom ramen för ett avtal om kulturutbyte eller då verksamheten huvudsakligen finansieras genom allmänna medel i den andra avtalsslutande staten. Inkomsten skall enligt art. 17 punkt 3 i sådana fall vara undantagen från beskattning i den stat där verksamheten utövas.

RSV:s kommentar

I utlandet bosatta artister och idrottsmän samt i utlandet hemmahörande artistföretag och arrangörer beskattas i Sverige enligt reglerna i LSI. Beskattningsmyndighet är i dessa fall Skattemyndigheten i Dalarnas län, Särskilda skattekontoret, 771 83 Ludvika.

nligt art. 18 får pensioner, som inte utgår på grund av offentlig tjänst, och andra liknande ersättningar för tidigare anställning samt livräntor och utbetalningar enligt socialförsäkringslagstiftning beskattas i den stat från vilken ersättningen härrör. Bestämmelsen avviker från OECD:s modellavtal, som föreskriver att pensioner på grund av enskild tjänst samt livräntor skall beskattas endast i inkomsttagarens hemviststat.

nligt art. 19 punkt 1 beskattas inkomst av offentlig tjänst i regel endast i den stat varifrån inkomsten betalas. Motsvarande gäller enligt art. 19 punkt 2 i fråga om pension på grund av offentlig tjänst. I fall som avses i art. 19 punkterna 1 b och 2 b beskattas dock ersättningen endast i inkomsttagarens hemviststat. Bestämmelsen i art. 19 punkt 2 b innebär att pension som Sverige betalar på grund av tidigare svensk statlig eller kommunal tjänst inte får beskattas i Sverige om mottagaren har hemvist och är medborgare i Ungern. Bestämmelserna överensstämmer helt med OECD:s modellavtal.

Kammarrätten har anmärkt att bestämmelserna i art. 19 punkt 2 b innebär en avvikelse från den princip om källbeskattning av pensioner som i allmänhet hävdas av Sverige.

ör egen del vill jag framhålla följande. Bestämmelserna i art. 19 punkt 1 a och b har utformats mot bakgrund av Wienkonventionernas regler om beskattning av diplomatisk och konsulär personal. Bestämmelsen i art. 19 punkt 1 b innebär att exempelvis lokalanställd ungersk personal vid svenska ambassaden i Budapest inte beskattas i Sverige. Wienkonventionerna reglerar i och för sig inte beskattningen av pensioner men det har ansetts önskvärt att beskattningssituationen för t. ex. lokalanställd personal vid ambassaden inte ändras i samband med pensionering.

Under de förutsättningar som anges i art. 19 punkt 3 beskattas ersättning på grund av offentlig tjänst på samma sätt som inkomst av enskild tjänst.

rt. 20 innehåller regler om skattelättnader för studerande och praktikanter.

nkomst som inte har behandlats särskilt i art. 6–20 beskattas enligt art. 21 punkt 1 endast i inkomsttagarens hemviststat, om inte fall föreligger som avses i art. 21 punkt 2.

art. 22 har tagits in regler om beskattning av förmögenhet. Fastigheter och tillgångar nedlagda i fast driftställe eller stadigvarande affärsanordning får enligt punkterna 1 och 2 beskattas i den stat där de är belägna. Fartyg, luftfartyg och landsvägsfordon som används i internationell trafik och lös egendom hänförlig till användningen av sådana fartyg, luftfartyg och landsvägsfordon beskattas endast i den stat där företaget har sin verkliga ledning. Beskattningen av andra slag av förmögenhetstillgångar är förbehållen den stat där innehavaren har hemvist.

nligt art. 23 punkt 2 a tillämpar Sverige avräkning av skatt (credit of tax) som generell metod för att undanröja dubbelbeskattning. Avräkningsmetoden tillämpas dock inte i fråga om utdelning, då denna är fritagen från svensk skatt på grund av bestämmelserna i art. 10 punkt 4. Avräkningsmetoden tillämpas inte heller i fall som avses i art. 23 punkt 2 b. På ungersk sida tillämpas enligt art. 23 punkt 1 a undantagande-(exempt-)metoden som generell metod för att undvika dubbelbeskattning. I fråga om utdelning från Sverige tillämpas dock avräkningsmetoden (art. 23 punkt 1 b).

rt. 24 innehåller bestämmelser om förbud mot diskriminering vid beskattningen och art. 25 reglerar förfarandet vid ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i tolknings- och tillämpningsfrågor.

estämmelserna i art. 26 om utbyte av upplysningar för beskattningsändamål överensstämmer med sedvanliga regler i detta hänseende.

RSV:s kommentar

Enligt 4 § lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden jämförd med 3 § andra stycket 2. samma lag skall handräckning med annan avtalsslutande stat ske via RSV. Enligt 3 § förordningen (1990:320) om ömsesidig handräckning i skatteärenden skall vidare en svensk myndighet som vid utredning i ett svenskt skatteärende finner uppgift som kan antas beröra något skatteärende i en främmande stat snarast anmäla detta till RSV.

art. 27 finns vissa föreskrifter om personer tillhörande beskickningar och konsulat.

Art. 28 och 29 innehåller bestämmelser om avtalets ikraftträdande och upphörande. De avtalsslutande staternas regeringar skall meddela varandra när erforderliga konstitutionella åtgärder vidtagits för att avtalet skall träda i kraft. Avtalet träder i kraft sextio dagar efter dagen för det sista av dessa meddelanden. Det skall tillämpas på inkomst som förvärvas den l januari året närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare och beträffande förmögenhet, som taxeras andra kalenderåret närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

et till avtalet fogade protokollet utgör en integrerande del av avtalet. Protokollets innehåll har redovisats i samband med de artiklar till vilka de särskilda protokollspunkterna hör.

I och med att förevarande avtal och protokoll blir tillämpliga upphör 1936 års avtal att gälla.