Förord
(1988 års avtal)
Författningar t.o.m. SFS 1990:990 har beaktats.
Riksskatteverket inledde 1993 en utgivning av de svenska skatteavtalen i en särskild skriftserie. Skriftserien anknyter till Finansdepartementets utgivning av svenska skatteavtal som upphörde 1987.
Riksskatteverkets avtalshäften innehåller, förutom själva avtalen och övriga författningstexter, även relevanta förarbeten, i huvudsak propositionerna eller utdrag ur dessa. Där det behövs redovisas aktuella rättsfall och verkets bedömning av hur avtalet skall förstås.
Avtalshäftena är avsedda för skattemyndigheternas taxeringsarbete. Verket avser att efter hand ge ut samtliga svenska skatteavtal och kommer att prioritera nya eller ändrade avtal liksom sådana som tillämpas ofta.
Eftersom rättsläget ständigt förändras genom nya avtal, andra författningsändringar och domstolsavgöranden är det nödvändigt att bevaka utvecklingen på dessa områden. Fortlöpande information om nyheter inom skatteområdet finns i RSV-Nytt.
Läsanvisningar
I detta avtalshäfte har tagits in författningarna (förordningen och lagen inklusive avtalet och protokollet) och förarbetena till 1988 års skatteavtal mellan Sverige och Turkiet.
Författningarna har försetts med kantrubriker. Kantrubrikernas syfte är dels att tjäna som stöd vid läsningen av avtalet, dels att peka på andra bestämmelser etc. som kan ha betydelse vid tillämpningen. Det kan t.ex. vara fråga om att andra bestämmelser kan medföra avsteg från den aktuella bestämmelsen.
Även propositionerna har försetts med kantrubriker. Dessa kantrubriker anger bl.a. på vilken sida i propositionen den aktuella texten finns.
Avtalshäftet innehåller också vissa kommentarer av RSV. I författningsdelen har dessa kommentarer tagits in som fotnoter medan de i propositionsdelen är markerade dels genom kantrubriker, dels genom kursiv stil.
Eventuella synpunkter på detta avtalshäfte kan lämnas till RSV, Internationella enheten, 171 94 Solna.
Förkortningar
anv. | anvisningarna |
anv.p. | anvisningspunkt |
art. | artikel |
AvrL | Lag (1986:468) om avräkning av utländsk skatt |
BevU | Bevillningsutskottet |
def. | definition |
förordn. el. förordningen | Förordning (1990:990) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Turkiet |
kap. | kapitel |
KL | Kommunalskattelagen (1928:370) |
lagen | Lag (1988:782) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Turkiet |
LSI | Lag (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. |
LSK | Lag (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter |
mom. | moment |
OECD | Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling |
prop. | proposition |
rskr. | riksdagsskrivelse |
RSV | Riksskatteverket |
RÅ | Regeringsrättens årsbok |
SFL | Lag (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt |
SFS | Svensk författningssamling |
SIL | Lag (1947:576) om statlig inkomstskatt |
SINK | Lag (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta |
SkU | Skatteutskottet |
st. | stycke |
Förordning (1990:990) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Turkiet
1 §Lagen (1988:782) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Turkiet skall träda i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas på inkomst som förvärvas denna dag eller senare.
Avtalet träder i kraft den 18 november 1990.
2 §öljande gäller om en person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt bestämmelsen i artikel 19 punkt 1 i avtalet beskattas endast i Turkiet eller enligt bestämmelserna i artikel 23 punkt 2 b skall undantas från svensk skatt.
Sådan inkomst tas inte med vid taxeringen i Sverige.
Om personen i fråga taxeras till statlig inkomstskatt för annan inkomst skall dock följande iakttas. Först uträknas den statliga inkomstskatt som skulle ha påförts om den skattskyldiges hela inkomst beskattats endast i Sverige. Därefter fastställs hur stor procent den sålunda uträknade skatten utgör av hela den beskattningsbara inkomst på vilken skatten beräknats. Med den därmed erhållna procentsatsen tas skatt ut på den inkomst som skall beskattas i Sverige. Förfarandet skall användas endast om detta leder till högre skatt.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1990:990
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991.
Lag (1988:782) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Turkiet
(senast ändrad genom SFS 2011:1331)
1 §Det avtal för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst som Sverige och Turkiet undertecknade den 21 januari 1988 skall tillsammans med det protokoll som är fogat till avtalet gälla för Sveriges del. Avtalets och protokollets innehåll framgår av bilaga till denna lag.
2 §vtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån dessa medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga.
3 §m en person anser att det vidtagits någon åtgärd som för honom medfört eller kommer att medföra en beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet, kan han ansöka om rättelse enligt artikel 25 punkt 1 i avtalet.
4 §har upphävts genom lag (2011:1331).
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1988:782
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2011:1331
Denna lag träder i kraft vid utgången av 2011.
Bilaga – Avtal mellan Konungariket Sverige och Republiken Turkiet för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst
Konungariket Sverige och Republiken Turkiet som önskar ingå ett avtal för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst har kommit överens om följande:
Artikel 1 Personer på vilka avtalet tillämpas
etta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.
Artikel 2 Skatter som omfattas av avtalet
1.Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst som påförs för en avtalsslutande stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut.
2.ed skatter på inkomst förstås alla skatter, som utgår på inkomst i dess helhet eller på delar av inkomst, däri inbegripna skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring.
3.De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:
eträffande Republiken Turkiet:
inkomstskatten;
bolagsskatten;
avgiften till fonden med uppgift att främja försvarsindustrin;
avgiften till fonden med uppgift att främja social välgörenhet och solidaritet;
avgiften till fonden för affärspraktikanter och för att förbättra och utöka utbildningen inom affärsverksamhet och teknik;
(i det följande benämnda ”turkisk skatt”).
eträffande Konungariket Sverige:
den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna;
bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar;3
den kommunala inkomstskatten;
vinstdelningsskatten;4
(i det följande benämnda ”svensk skatt”).
Upphävd genom SFS 1990:1453; RSV:s anm.
Upphävd genom SFS 1990:1452; RSV:s anm.
Har ersatts av LSI; RSV:s anm.
Upphävd genom SFS 1990:681; RSV:s anm.
4.vtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet införs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna.5 De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall varje år meddela varandra väsentliga ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.
Se RÅ 1986 ref. 74 och prop. 1990/91:54 s. 288; RSV:s anm.
Artikel 3 Allmänna definitioner
1.Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:
”Turkiet” åsyftar Republiken Turkiets territorium, däri inbegripet varje område där Turkiets lagar gäller, samt den kontinentalsockel vars naturtillgångar Turkiet enligt internationell rätt har suverän rätt att utforska och utvinna;
”Sverige”6 åsyftar Konungariket Sverige och, när uttrycket används i geografisk betydelse, omfattar det nationella territoriet, Sveriges territorialvatten samt andra havsområden över vilka Sverige enligt internationell rätt utövar suverän rätt eller jurisdiktion;
”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyftar Turkiet eller Sverige beroende på sammanhanget;
”skatt” åsyftar varje skatt som omfattas av artikel 2 i detta avtal;
”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;
”bolag” åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;
”inregistrerat kontor” åsyftar det enligt lag upprättade huvudkontoret som inregistrerats enligt den turkiska handelslagen, respektive styrelsens säte registrerat enligt svensk lagstiftning;
”medborgare” åsyftar:
beträffande Turkiet, alla fysiska personer som enligt den turkiska medborgarskapslagen innehar turkiskt medborgarskap och alla juridiska personer, handelsbolag och andra sammanslutningar som bildats enligt den lagstiftning som gäller i Turkiet;
beträffande Sverige, alla svenska fysiska personer och alla juridiska personer, handelsbolag och andra sammanslutningar som bildats enligt den lagstiftning som gäller i Sverige;
”företag i en avtalsslutande stat”7 och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;
”behörig myndighet” åsyftar:
i Turkiet, finans- och tullministern eller dennes behöriga ombud,
i Sverige, chefen för finansdepartementet eller dennes behöriga ombud eller den myndighet som utsetts att vara behörig myndighet vid tillämpningen av detta avtal;
”internationell trafik” åsyftar transport med skepp, luftfartyg eller landsvägsfordon som används av företag i en avtalsslutande stat utom då skeppet, luftfartyget eller landsvägsfordonet används uteslutande mellan platser i Turkiet eller i Sverige.
Jfr 53 § anv. p. 2 a KL; RSV:s anm.
Se RÅ 1991 not. 228 och RÅ 1997 ref. 35; RSV:s anm.
2.å en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.
Artikel 4 Hemvist
1.id tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat”8 person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, inregistrerat kontor, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet.
Jfr prop. 1995/96:121 och RÅ 1996 ref. 38; RSV:s anm.
2.å på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna,9 bestäms hans hemvist på följande sätt:
Han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena).
Om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas.
Om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare.
Om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.
Se RÅ 1987 not. 309; RSV:s anm.
3.å på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den stat där den har sitt inregistrerade kontor.
Artikel 5 Fast driftställe10
Jfr 53 § anv. p. 3 KL; RSV:s anm.
1.id tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.
2.Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:
plats för företagsledning;
filial;
kontor;
fabrik;
verkstad;
gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar;
byggnadsplats, anläggnings-, sammansättnings- eller installationsarbete eller övervakande verksamhet i samband därmed, men endast om arbetet eller verksamheten pågår mer än sex månader.
3.tan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:
användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;
innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;
innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;
innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;
innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;
innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)–e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.
4.m person, som inte är sådan oberoende representant på vilken punkt 5 tillämpas, är verksam i en avtalsslutande stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 – ha fast driftställe i den förstnämnda avtalsslutande staten i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget, om denna person:
i denna stat har och där regelbundet använder en fullmakt att sluta avtal i företagets namn, såvida inte verksamheten som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i punkt 3 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt; eller
utan att ha sådan fullmakt, regelmässigt i den förstnämnda staten innehar ett varulager från vilket han för företaget regelbundet levererar varor.
5.öretag i en avtalsslutande stat anses inte ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.
6.en omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.
Artikel 6 Inkomst av fast egendom
1.Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripet inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
2.Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, alla slag av fiskeområden, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom11 samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. Skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara fast egendom.
Se RÅ 1989 ref. 37 och RÅ 1995 ref. 91; RSV:s anm.
3.estämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.
4.estämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.
Artikel 7 Inkomst av rörelse
1.nkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.
2.m företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.
3.id bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes. Avdrag medges emellertid inte för andel i huvudkontorets eller annat utomlands beläget fast driftställes omkostnader eller förluster och inte heller för belopp avseende royalty, ränta, provision eller annan liknande betalning som erläggs av det fasta driftstället till företagets huvudkontor eller något av dess andra kontor.
4.Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.
5.ngår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.
Artikel 8 Sjöfart, luftfart och landsvägstransport
1.nkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp i internationell trafik beskattas endast i denna stat. Sådan inkomst får emellertid beskattas även i den andra avtalsslutande staten om inkomsten uppbärs på grund av transport av varor från denna andra stat, men den skatt som tas ut i denna andra stat skall minskas med ett belopp motsvarande femtio procent av skatten i fråga.
2.nkomst som ett företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av luftfartyg eller landsvägsfordon i internationell trafik beskattas endast i denna stat.
3.eträffande inkomst som förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) tillämpas bestämmelserna i punkt 2 men endast i fråga om den del av inkomsten som motsvaras av den andel i konsortiet som innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).
4.estämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.
Artikel 9 Företag med intressegemenskap12
Jfr 43 § 1 mom. KL; RSV:s anm.
1.I fall då
ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller
samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttas följande.
Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.
2. fall då inkomst, för vilken ett företag i en avtalsslutande stat beskattats i denna stat, även inräknas i inkomsten för ett företag i den andra avtalsslutande staten och beskattas i överensstämmelse därmed i denna andra stat samt den sålunda inräknade inkomsten av denna andra stat anses vara sådan inkomst som skulle ha tillkommit företaget i denna andra stat om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall den förstnämnda staten – om den anser justeringen vara berättigad – genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten i denna stat. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.
Artikel 10 Utdelning
1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.
2.tdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat men om mottagaren har rätt till utdelningen får skatten inte överstiga:
5 procent av utdelningens bruttobelopp, om den som har rätt till utdelningen är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som direkt behärskar minst 25 procent av det utbetalande bolagets kapital;
0 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall.
Denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas.
3.Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier, andelsbevis eller andra liknande bevis med rätt till andel i vinst, stiftarandelar eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier. Uttrycket innefattar också inkomst från svenska aktiefonder och från turkiska investeringsfonder och investeringstruster.
4.nkomst som förvärvas av ett bolag i en avtalsslutande stat vilket bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten genom fast driftställe där får, efter att ha beskattats enligt artikel 7, beskattas för återstående belopp i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget. Skatten får emellertid inte överstiga den skattesats som anges i punkt 2 a) ovan.
5.estämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe, samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.
6.m bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får – om inte bestämmelserna i punkt 4 föranleder annat – denna andra stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med fast driftställe i denna andra stat, och ej heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.
Artikel 11 Ränta
1.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
2.äntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till räntan får skatten inte överstiga 15 procent av räntans bruttobelopp.
3.tan hinder av bestämmelserna i punkt 2 undantas ränta, som härrör från
Sverige och betalas till Turkiets regering eller till Turkiets centralbank, från svensk skatt;
Turkiet och betalas till Sveriges regering eller till Sveriges Riksbank, från turkisk skatt.
4.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper som utfärdats av staten och inkomst av obligationer eller debentures.
5.estämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.
6.änta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe i samband med vilken den skuld uppkommit på vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället är beläget.
7.å på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.
Artikel 12 Royalty
1.Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
2.oyalty får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till royaltyn får skatten inte överstiga 10 procent av royaltyns bruttobelopp.
3.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slags betalning som mottas såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm och inspelningar för radio och television, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur samt för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning.
4.estämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe, samt den rättighet eller egendom för om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.
5.Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe i samband varmed skyldigheten att betala royaltyn uppkommit och royaltyn belastar det fasta driftstället, anses royaltyn härröra från den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget.
6.å på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.
7.öregående bestämmelser i denna artikel tillämpas också beträffande alla slags betalningar som mottas som ersättning för överlåtelse av upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm och inspelningar för radio och television, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.
Artikel 13 Realisationsvinst
1.inst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 613 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.
Se RÅ 1989 ref. 37 och RÅ 1995 ref. 91; RSV:s anm.
2.inst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.
3.inst, som ett företag i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp, luftfartyg eller landsvägsfordon som används i internationell trafik, eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp, luftfartyg eller landsvägsfordon beskattas endast i denna stat.
4.m inte bestämmelserna i artikel 12 punkt 7 föranleder annat beskattas vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som behandlas i punkterna 1 – 3 endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.
5.14tan hinder av bestämmelserna i punkt 4 får vinst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom överlåtelse av aktier eller liknande rättigheter i ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller obligationer som utfärdats i denna andra stat beskattas i denna andra stat.
Jfr 53 § 1 mom. a KL och 6 § 1 mom. a SIL; RSV:s anm.
Artikel 14 Självständig yrkesutövning
1.nkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat såvida inte verksamheten utövas i den andra avtalsslutande staten. Om verksamheten utövas i den andra staten får inkomst som uppbärs därifrån beskattas i denna andra stat.
2.tan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet i den andra avtalsslutande staten endast i den förstnämnda staten, om:
ottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga, och
ersättningen betalas av person som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt
ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som personen i fråga har i den andra staten.
3.Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar ävensom annan självständig verksamhet som kräver särskild yrkesskicklighet.
Artikel 15 Enskild tjänst
1.Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19, 20 och 21 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.
2.tan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten endast i den förstnämnda staten, om:
ottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga, och
ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt
ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.
3.tan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp, luftfartyg eller landsvägsfordon som används i internationell trafik av ett företag i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat. Om person med hemvist i Sverige förvärvar ersättning på grund av anställning ombord på luftfartyg som används i internationell trafik av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), beskattas denna ersättning endast i Sverige.
Artikel 16 Styrelsearvode
Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.15
Jfr SINK; RSV:s anm.
Artikel 17 Artister och idrottsmän16
Jfr LSI; RSV:s anm.
1.Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller av idrottsman, beskattas i denna andra stat.
2.I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten.
3.Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inkomst, som artist eller idrottsman förvärvar genom personlig verksamhet, undantas från skatt i den avtalsslutande stat där verksamheten utövas om verksamheten bedrivs inom ramen för en vistelse som huvudsakligen finansieras av den andra avtalsslutande staten, dess politiska underavdelningar, lokala myndigheter eller offentliga institutioner.
Artikel 18 Pension, livränta och liknande ersättning
1.m inte bestämmelserna i artikel 19 punkt 1 föranleder annat, får pension och annan liknande ersättning på grund av tidigare arbetsanställning, utbetalningar enligt socialförsäkringslagstiftningen och livränta, vilka härrör från en avtalsslutande stat och betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas i den förstnämnda avtalsslutande staten. Om emellertid mottagaren är medborgare i den andra avtalsslutande staten beskattas sådan pension, ersättning, utbetalning eller livränta endast i denna andra stat.
2.Med uttrycket ”livränta” förstås ett fastställt belopp, som utbetalas periodiskt på fastställda tidpunkter under en persons livstid eller under annan angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar som ersättning för däremot fullt svarande vederlag i penningar eller penningars värde.
Artikel 19 Offentlig tjänst
1.rsättning, pension däri inbegripen, som betalas av eller från fonder inrättade av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av verksamhet av offentlig natur i denna stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.
2.estämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på ersättning, pension och liknande betalning som utgår på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.
Artikel 20 Studerande
1.elopp, som en studerande eller affärspraktikant som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller utbildning erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, beskattas inte i denna stat, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna stat.
2.rsättning, som en studerande eller affärspraktikant som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten förvärvar på grund av arbetsanställning som utförs i den förstnämnda avtalsslutande staten för att erhålla praktisk erfarenhet i anslutning till sin undervisning eller utbildning, beskattas inte i den förstnämnda staten under förutsättning att
detta är hans första arbetsanställning i denna stat,
vistelsen inte överstiger en tidrymd av 183 dagar, samt
i de fall anställningen utövas i Sverige, ersättningen inte överstiger 12 000 svenska kronor och, i de fall anställningen utövas i Turkiet, ersättningen inte överstiger det belopp som anses erforderligt för att täcka nödvändiga kostnader för hans uppehälle, undervisning eller utbildning.
Artikel 21 Lärare och forskare
1.n fysisk person, som vistas i en avtalsslutande stat för att undervisa eller forska vid universitet, högskola, skola eller annan erkänd undervisningsanstalt i denna avtalsslutande stat och som omedelbart före denna vistelse hade hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall undantas från skatt i den förstnämnda avtalsslutande staten för ersättning för sådan undervisning eller forskning under förutsättning dels att vistelsen inte överstiger en tidrymd av två år räknat från dagen för hans första ankomst i detta syfte till denna avtalsslutande stat, dels att ersättningen härrör från källa utanför den förstnämnda avtalsslutande staten.
2.kattebefrielse enligt punkt 1 medges inte beträffande inkomst av forskning om forskningen sker, inte i allmänt intresse utan företrädesvis för att gagna viss persons eller vissa personers privata intressen.
Artikel 22 Annan inkomst
1.nkomst härrörande från en avtalsslutande stat som förvärvas av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal får beskattas i den förstnämnda avtalsslutande staten.
2.nkomst som härrör från källa utanför båda avtalsslutande staterna och som förvärvas av person med hemvist i en avtalsslutande stat beskattas endast i denna avtalsslutande stat.
Artikel 23 Undanröjande av dubbelbeskattning
1.eträffande Turkiet undviks dubbelbeskattning på följande sätt:
I fall då person med hemvist i Turkiet förvärvar inkomst, som enligt detta avtal får beskattas i Sverige, skall Turkiet, såvida inte bestämmelserna i punkt 1 b) föranleder annat, undanta sådan inkomst från skatt, men får vid beräkningen av skatt på denna persons övriga inkomst tillämpa den skattesats som skulle ha tillämpats om den undantagna inkomsten inte hade undantagits. Beträffande utdelning från bolag med hemvist i Sverige tillämpas denna bestämmelse endast beträffande person med hemvist i Turkiet som direkt innehar minst 10 procent av kapitalet och röstetalet för aktierna i bolaget med hemvist i Sverige.
katt som erlagts i Sverige i överensstämmelse med bestämmelserna i detta avtal skall avräknas från skatt som erläggs i Turkiet i fråga om skatter som tas ut på de inkomster som anges nedan, enligt bestämmelserna i turkisk lagstiftning om avräkning av utländska skatter:
inkomst som anges i artikel 8;
utdelning som inte omfattas av punkt a) ovan;
ränta;
royalty;
vinst vid överlåtelse av egendom som anges i artikel 13 punkt 5 vilken får beskattas i Sverige;
arvoden och liknande ersättningar som anges i artikel 16.
vräkningen skall emellertid inte överstiga den del av inkomstskatten i Turkiet, beräknad före avräkningen, vilken belöper på den inkomst som får beskattas i Sverige.
2.eträffande Sverige undviks dubbelbeskattning på följande sätt:
I fall då person med hemvist i Sverige uppbär inkomst som enligt lagstiftningen i Turkiet och bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Turkiet, skall Sverige – i enlighet med bestämmelserna i svensk lagstiftning om avräkning av utländsk skatt (även i den lydelse den framdeles kan få genom att ändras utan att den allmänna princip som anges här ändras) – från skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den turkiska skatt som erlagts för inkomsten.
fall då person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst eller vinst som enligt bestämmelserna i artikel 7, artikel 13 punkt 2 eller artikel 14 får beskattas i Turkiet, skall Sverige, utan hinder av bestämmelserna i punkt a), undanta inkomsten eller vinsten från beskattning. Detta gäller dock endast om den övervägande delen av inkomsten eller vinsten härrör från
örelse som inte utgörs av förvaltning av värdepapper och annan liknande egendom samt rörelsen bedrivs i Turkiet från fast driftställe, eller
självständig yrkesutövning som bedrivs från stadigvarande anordning i Turkiet.
tan hinder av bestämmelserna i punkt a) ovan är utdelning från bolag med hemvist i Turkiet till bolag med hemvist i Sverige undantagen från svensk skatt i den mån utdelningen enligt svensk lagstiftning skulle ha varit undantagen från svensk skatt, om båda bolagen hade varit svenska bolag.17
fall då en person med hemvist i Sverige uppbär inkomst som enligt bestämmelserna i artikel 19 punkt 1 beskattas endast i Turkiet eller som enligt bestämmelserna i punkt b) ovan skall undantas från svensk skatt, får Sverige beakta inkomsten vid bestämmandet av svensk progressiv skatt.
Se 7 § 8 mom. SIL; RSV:s anm.
3.a) I fall då person med hemvist i Sverige förvärvar utdelning från Turkiet som inte är undantagen från svensk skatt enligt punkt 2 c) och denna utdelning beskattas, enligt de särskilda bestämmelser som införts i turkisk lagstiftning för att främja den ekonomiska utvecklingen i Turkiet, efter en skattesats som nedsatts, beträffande utdelning som avses i artikel 10 punkt 2 a) till mindre än 15 procent och beträffande utdelning som avses i artikel 10 punkt 2 b) till mindre än 20 procent, medges avräkning från den svenska skatten på utdelningen med ett belopp motsvarande, beträffande utdelning som avses i artikel 10 punkt 2 a) 15 procent och beträffande utdelning som avses i artikel 10 punkt 2 b) 20 procent av bruttobeloppet av utdelningen. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga beloppet av den del av den svenska inkomstskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Turkiet.
b) I fall då person med hemvist i Sverige förvärvar ränta eller royalty från Turkiet, och räntan eller royaltyn beskattas, enligt de speciella bestämmelser som införts i turkisk lagstiftning för att främja den ekonomiska utvecklingen i Turkiet, efter en skattesats som nedsatts, beträffande ränta till mindre än 15 procent och beträffande royalty till mindre än 10 procent, medges avräkning från den svenska skatten på räntan respektive royaltyn med ett belopp motsvarande, beträffande ränta 15 procent och beträffande royalty 10 procent av bruttobeloppet av räntan respektive royaltyn. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga beloppet av den del av den svenska inkomstskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Turkiet.
estämmelserna i denna punkt tillämpas endast de tio första åren under vilket avtalet tillämpas. Denna tidrymd kan utsträckas genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna.
Artikel 24 Förbud mot diskriminering
1.edborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad.18
Se t.ex. RÅ 1986 not. 785 och RÅ 1988 ref. 154; RSV:s anm.
2.m inte bestämmelserna i artikel 10 punkt 4 föranleder annat, skall beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag.
3.tom i de fall då bestämmelserna i artikel 7 punkt 3, artikel 9 punkt 1, artikel 11 punkt 7 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den skattepliktiga inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.
4.öretag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.19
Se t.ex. RÅ 1987 ref. 158, RÅ 1993 ref. 91 och RÅ 1996 ref. 69; RSV:s anm.
5.Dessa bestämmelser anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten.
Artikel 25 Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse
1.m person med hemvist i en avtalsslutande stat anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 24 punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare.
2.m den behöriga myndigheterna finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet.
3.e behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet.
4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter. Om muntliga förhandlingar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom en kommission som består av representanter i de avtalsslutande staterna.
Artikel 26 Utbyte av upplysningar20
Jfr lag (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden och prop. 1989/90:14 om OECD- och Europarådskonventionen; RSV:s anm.
1.e behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av avtalet i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.
2.estämmelserna i punkt 1 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:
vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;
lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;
lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).
Artikel 27 Diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän21
Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska företrädare eller konsulära tjänstemän.
Se lag (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall; RSV:s anm.
Artikel 28 Ikraftträdande
1.De avtalsslutande staterna skall meddela varandra att de konstitutionella åtgärder vidtagits som krävs för att detta avtal skall träda i kraft.
2.vtalet träder i kraft trettio dagar efter dagen för det sista av de meddelanden som avses i punkt 1 och dess bestämmelser tillämpas:
i Turkiet beträffande skatter avseende varje beskattningsår som börjar den första januari året närmast efter ikraftträdandet av avtalet eller senare;
i Sverige, beträffande inkomst som förvärvas den första januari året närmast efter ikraftträdandet av avtalet eller senare.
Artikel 29 Upphörande
etta avtal förblir i kraft tills det sägs upp av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan på diplomatisk väg säga upp avtalet genom skriftligt meddelande minst sex månader före utgången av ett kalenderår sedan fem år förflutit från den dag avtalet trädde i kraft. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att gälla:
i Turkiet beträffande skatter avseende varje beskattningsår som börjar den första januari året närmast efter uppsägningen eller senare;
i Sverige beträffande inkomst som förvärvas den första januari året närmast efter uppsägningen eller senare.
Protokoll
Vid undertecknandet av avtalet mellan Republiken Turkiet och Konungariket Sverige för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst, har undertecknade kommit överens om att följande bestämmelser skall utgöra en integrerande del av avtalet.
1. Till artikel 6 punkt 2
Uttrycket ”alla slag av fiskeområden” innefattar inte fiskeområden på öppna havet.
2. Till artikel 7
vtalet förutsätter att, i fall då ett företag i en avtalsslutande stat har fast driftställe i den andra avtalsslutande staten och företaget
i denna andra stat försäljer varor av samma eller liknande slag som de som säljs genom det fasta driftstället, eller
bedriver annan affärsverksamhet i denna andra stat av samma eller liknande slag som den som bedrivs genom det fasta driftstället,
inkomst från sådan försäljning eller affärsverksamhet får beskattas i denna andra stat som en del av det fasta driftställets vinst i samma utsträckning som om denna försäljning eller affärsverksamhet hade skett genom det fasta driftstället.
nkomst som förvärvas genom sådan försäljning eller verksamhet beskattas emellertid inte i denna andra stat om företaget kan visa att försäljningen eller verksamheten har bedrivits i annat syfte än att komma i åtnjutande av förmåner enligt detta avtal.
3. Till artiklarna 10, 11 och 12
eträffande artiklarna 10, 11 och 12 förutsätts att uttrycket ”den som har rätt till” förstås så att en person med hemvist i tredje stat inte kan komma i åtnjutande av förmånerna enligt avtalet i fråga om utdelning, ränta och royalty som förvärvats i Turkiet eller Sverige, men denna inskränkning skall inte i något fall tillämpas beträffande person med hemvist i en avtalsslutande stat.
4. Till artikel 25
eträffande fall som avses i artikel 25 punkt 1 och som beror på åtgärder som Turkiet vidtagit förutsätts att saken måste framläggas inom den tidsgräns som är föreskriven i turkisk lagstiftning.
idare förutsätts, att om fall som avses i artikel 25 punkt 1 framlagts inom lagstadgad tid, varje ömsesidig överenskommelse som träffas enligt bestämmelserna i artikel 25 punkt 2 skall genomföras utan hinder av de tidsgränser som finns i turkisk lag. Den skattskyldige måste emellertid begära återbetalning av skatt inom ett år från det han underrättats av skattemyndigheten om att resultatet av den ömsesidiga överenskommelsen skall genomföras.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal och det till avtalet hörande protokollet.
Som skedde i Ankara den 21 januari 1988 på engelska språket.
Proposition om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Turkiet
1 Inledning
nder åren 1969 till 1971 fördes förhandlingar mellan Sverige och Turkiet om ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst. Förhandlingarna ledde emellertid inte till att något avtal undertecknades.
År 1984 togs från svensk sida initiativ till förnyade förhandlingar om ett sådant avtal. Förhandlingarna inleddes i Ankara i november 1984 och avslutades i maj 1985 i Stockholm. Den 24 maj 1985 paraferades ett på engelska upprättat förslag till dubbelbeskattningsavtal och ett till avtalet hörande protokoll.
Förslagen översattes till svenska och remitterades till kammarrätten i Stockholm och riksskatteverket. Remissinstanserna har framställt önskemål om förtydliganden på vissa punkter. Jag har för avsikt att i redogörelsen för avtalet och protokollets innehåll särskilt kommentera vissa bestämmelser som remissinstanserna har önskat få kommenterade.
Avtalet och protokollet undertecknades den 21 januari 1988.
2 Lagförslaget
Lagförslaget består dels av paragraferna 1–4 och dels av en bilaga. Bilagan innehåller de överenskomna texterna på engelska samt i svensk översättning. Här redovisas paragrafernas innehåll medan avtalets och protokollets innehåll presenteras i avsnitt 4.
förslaget till lag föreskrivs att avtalet skall gälla för Sveriges del (1 §). Vidare regleras där frågan om avtalets tillämplighet i förhållande till annan skattelag (2 §). I 3 § erinras om möjligheten att söka rättelse om någon har beskattats i strid med avtalets bestämmelser. Slutligen föreskrivs att en skattskyldig skall lämna de uppgifter till ledning för taxering som han normalt är skyldig att lämna, även i de fall inkomst enligt avtalet helt eller delvis undantagits från beskattning (4 §). Enligt artikel 28 i avtalet skall de avtalsslutande staterna underrätta varandra när de konstitutionella åtgärder vidtagits som krävs för att detta avtal skall träda i kraft. Avtalet träder i kraft 30 dagar efter dagen för det sista av dessa meddelanden. Det är således inte möjligt att nu avgöra vid vilken tidpunkt avtalet kommer att träda i kraft. I förslaget till lag har därför föreskrivits att lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
3 Skattelagstiftningen i Turkiet
RSV:s kommentar
Nedanstående redogörelse för skattelagstiftningen i Turkiet avser förhållandena sådana de var under år 1987 och har tagits med i detta häfte för att ge en bakgrund till skatteavtalet och dess utformning.
ysiska personer som har hemvist i Turkiet erlägger inkomstskatt för all inkomst oavsett varifrån den härrör. En person som inte har hemvist i Turkiet är i regel skattskyldig där endast för inkomst som har källa i Turkiet.
En fysisk person anses ha hemvist i Turkiet om han har sitt hem där eller om han vistas i Turkiet mer än sex månader under ett kalenderår. En utlänning som vistas i Turkiet längre tid än sex månader under ett kalenderår kan dock vara befriad från skatt på sin lön i Turkiet om hans lön betalas av en utländsk arbetsgivare utan fast driftställe i Turkiet. Den som har hemvist i Turkiet beskattas för all sin inkomst efter en progressiv skatteskala där skatten i det lägsta skiktet utgår med 25% för inkomster upp till 3 milj. turkiska lira, TL (100 TL motsvarar ung. 0,57 sv. kr.). I det högsta skiktet, 48 miljoner TL och över, utgör skatten 19 350 000 TL för 48 milj. TL samt 50% av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 48 miljoner TL. Innan beskattning sker läggs de olika kategorier av inkomster som förekommer samman. Nettoinkomsten för varje kategori beräknas för sig varvid olika lättnader och avdrag medges. Från t. ex. anställningsinkomst medges ett årligt avdrag med 73 000 TL. Vidare medges avdrag för erlagda socialförsäkringsavgifter. Också realisationsvinst läggs samman med vanlig inkomst. Från den på den beskattningsbara inkomsten beräknade skatten avräknas skatt som erlagts i form av källskatt. Någon allmän förmögenhetsskatt förekommer inte i Turkiet.
eträffande juridiska personer gäller att ett bolag är skattskyldigt i Turkiet för all sin inkomst, oavsett varifrån den härrör, om det där har sitt ”inregistrerade kontor” eller ”sin verkliga ledning”. Dessa begrepp är definierade i turkisk lagstiftning och kan generellt sägas innebära bolagets säte respektive den plats varifrån verksamheten i praktiken utövas eller styrs. Bolag som inte är oinskränkt skattskyldiga betalar bara skatt för inkomst från källa i Turkiet.
olag som är oinskränkt skattskyldigt i Turkiet erlägger skatt på den sammanräknade nettoinkomsten med 48,3 % vilket också inkluderar vissa med ledning av inkomsten beräknade obligatoriska avgifter. Den sammanräknade nettoinkomsten kan precis som för fysiska personer bestå av flera olika slags inkomster. Således inräknas t.ex. realisationsvinst i denna. Beträffande bolag som är inskränkt skattskyldiga i Turkiet gäller att de betalar bolagsskatt på inkomst som är hänförlig till fast driftställe i Turkiet. Utländska bolag som inte har fast driftställe i Turkiet erlägger källskatt för vissa inkomster som härrör därifrån. För att uppmuntra familjeägda företag att sprida ägandet av aktierna i bolaget medges vissa skattelättnader om aktierna säljs till allmänheten.
n rad källskatter tas ut i Turkiet vilka får räknas av i de fall deklaration görs och beskattning sker av alla inkomster i ett sammanhang. Skattesatsen på t.ex. utdelning uppgår till 10 % (men endast för det fall ingen bolagsskatt har erlagts), på ränta vanligen till 10 % (om denna erläggs till inhemsk mottagare) och på de vanligaste royaltybetalningarna till 25 %.
4 Avtalets och protokollets innehåll
vtalet har kunnat utformas i nära överensstämmelse med de bestämmelser som organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) har rekommenderat för bilaterala dubbelbeskattningsavtal. Avtalets utformning har emellertid påverkats av det faktum att flödet av kapital för investeringar från Sverige till Turkiet resp. från Turkiet till Sverige inte är lika stort. Flera bestämmelser har därför måst utformas med Förenta Nationernas modell för bilaterala dubbelbeskattningsavtal mellan industriellt utvecklade länder och utvecklingsländer som förebild. Vidare har källskattesatserna på utdelning, ränta och royalty satts högre än eljest. Också andra avvikelser förekommer för att anpassa avtalet till respektive avtalsslutande stats interna lagstiftning.
4.1 Avtalets tillämpningsområde
Art. 1 anger vilka personer som omfattas av avtalet.
RSV:s kommentar
Enligt denna bestämmelse skall avtalet tillämpas på ”personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna”. För att tillämpa denna bestämmelse måste man beakta dels den i artikel 4 punkt 1 intagna definitionen av uttrycket ”person med hemvist”, dels den i artikel 3 punkt 1 d intagna definitionen av uttrycket ”person”. Dessa bestämmelser innebär att avtalet endast är tillämpligt på fysiska personer samt bolag etc. som enligt den interna lagstiftningen i en avtalsslutande stat är obegränsat skattskyldiga där p.g.a. hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet (se RÅ 1987 not. 309 och RÅ 1987 ref. 97 och jfr prop. 1991/92:11 om dubbelbeskattningsavtal med Barbados s. 36 f). Enbart det förhållandet att en person är skattskyldig i en avtalsslutande stat för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet belägen där är således inte tillräckligt för att personen i fråga skall omfattas av avtalet. Exempelvis anses en person inte ha hemvist i Sverige enbart av den anledningen att han skall erlägga kupongskatt för uppburen utdelning eller statlig fastighetsskatt för här i riket belägen fastighet. Däremot är avtalet tillämpligt på SINK, LSI och expansionsmedelsskatten.
rt. 2 upptar de skatter på vilka avtalet är tillämpligt.
Den svenska statliga förmögenhetsskatten omfattas inte av avtalet. Som jag tidigare nämnt förekommer ingen allmän förmögenhetsskatt i Turkiet.
RSV:s kommentar
Enligt punkt 4 gäller att avtalet skall tillämpas på alla skatter av samma eller i huvudsak likartat slag som efter avtalets undertecknande påförs vid sidan av eller i stället för de i punkt 3 uppräknade skatterna. När det gäller skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt sägs i prop. 1990/91:54, Fortsatt reformering av inkomst- och företagsbeskattningen, s. 288 att denna skatt inte är av sådant slag att den omfattas av dubbelbeskattningsavtalen.
4.2 Definitioner m.m.
Art. 3–5 innehåller definitioner av vissa uttryck som förekommer i avtalet.
RSV:s kommentar
I punkt 1 h definieras uttrycken ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra avtalsslutande staten”. Uttrycket ”ett företag” innefattar därvid fysisk eller juridisk person som bedriver rörelse, se t.ex. RÅ 1991 not. 228 och RÅ 1997 ref. 35. Detta innebär att om en fysisk person med hemvist i Sverige bedriver rörelse i Turkiet så är denna fysiska person vid tillämpningen av avtalet att anse som ”ett företag i Sverige”.
är det gäller tolkning av skatteavtal och då bl.a. tolkningsbestämmelsen i art. 3 punkt 2, kan hänvisas till vad departementschefen anfört i propositionen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna (prop. 1989/90:33 s. 42ff). Departementschefen har även – i prop. 1992/93:177 om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Estland s. 51 – hänvisat till RSV:s Handledning för internationell beskattning och Sveriges bidrag till IFA-kongressen i Florens i oktober 1993. Departementschefen framhöll därvid att Wienkonventionen om traktaträtten tillhandahåller regler för tolkning av avtal vid tvist mellan parterna, dvs. staterna, om avtalets innebörd. Däremot reglerar konventionen inte – beträffande skatteavtal – förhållandet mellan skattskyldiga och staten. I sistnämnda proposition uttalas också att skatteavtal i princip skall tolkas som annan svensk skattelagstiftning, dvs. enligt sin ordalydelse och med stöd av offentliga förarbeten.
enom prop. 1995/96:121 infördes en lag (1996:161) med vissa bestämmelser om tillämpning av dubbelbeskattningsavtal som skall tillämpas på inkomst som förvärvas efter utgången av 1995 och på förmögenhet som taxeras vid 1996 års taxering eller senare. På s. 16 ff i denna proposition sägs bl.a. följande:
tt dubbelbeskattningsavtals primära syfte är att fördela beskattningsrätten till olika inkomster (och i vissa fall förmögenhetstillgångar) mellan de avtalsslutande staterna. Systematiken i avtalen vid denna fördelning bygger, som tidigare nämnts, på att en stat utpekas som hemviststat och den andra oftast utpekas som källstat (situsstat). Vid fastställandet av denna fördelning av beskattningsrätten enligt avtalets olika artiklar används ett antal termer och uttryck som i flera fall definieras i avtalet för att uttryckligen användas ”vid tillämpningen av detta avtal”. Om dessa termer eller uttryck över huvud taget existerar i de två staternas interna lagstiftning kan de ha en helt annan och helt olika innebörd i dessa stater.
Uttrycket ”hemvist” definieras regelmässigt i dubbelbeskattningsavtal (vanligen i artikel 4). Denna definition gäller enligt ordalydelsen ”vid tillämpningen av detta avtal”. Även andra uttryck definieras i dubbelbeskattningsavtal. Detta sker beträffande inkomst- och förmögenhetsskatteavtal vanligen dels i artikel 3, Allmänna definitioner, där uttryck som ”person”, ”bolag”, ”internationell trafik”, ”medborgare” etc. brukar definieras, dels i de artiklar som reglerar en viss fråga eller en viss typ av inkomst, t.ex. uttrycken ”fast driftställe” i artikel 5, ”utdelning” i artikel 10, ”ränta” i artikel 11 och ”royalty” i artikel 12. Gemensamt för alla dessa definitioner är att de gäller endast vid tillämpningen av dubbelbeskattningsavtalet eller i vissa fall enbart vid tillämpningen av en enstaka artikel i avtalet. Inte i något fall är avsikten att definitionen av ett uttryck i ett dubbelbeskattningsavtal skall få genomslag vid tillämpning av intern lagstiftning i övrigt.
Definitionerna av uttrycken ”utdelning” och ”ränta” kan tjäna som exempel. Ofta är källstatens beskattningsrätt till en viss inkomst annorlunda om inkomsten vid tillämpningen av avtalet skall anses som utdelning i stället för t.ex. ränta. I avtal som följer OECD:s modellavtal får källstaten beskatta en utdelning som uppbärs av en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten med 5 eller 15 % av utdelningens bruttobelopp, beroende på storleken på mottagarens innehav i det utdelande bolaget, medan inkomsten får beskattas med högst 10 % av bruttobetalningen om den vid tillämpningen av avtalet skall anses som ränta.
id bestämmandet av det högsta belopp varmed beskattningen får ske i källstaten är således definitionerna av uttrycken ”utdelning” och ”ränta” helt avgörande. Hur beskattningsanspråket fastställs i intern lagstiftning saknar däremot i detta sammanhang helt betydelse.
Vid antagandet att inkomsten enligt dubbelbeskattningsavtalet utgör ränta är alltså beskattningsrätten i Sverige som källstat begränsad till högst 10 % av inkomstens bruttobelopp. Prövningen huruvida ett svenskt beskattningsanspråk över huvud taget föreligger beträffande denna inkomst skall göras med utgångspunkt i andra skatteförfattningar än författningar om dubbelbeskattningsavtal. Både av artikel 10 och artikel 11 framgår att beskattningen i den stat som enligt avtalet är utpekad som källstat skall ske ”enligt lagstiftningen i denna stat”. Hur denna stat internt enligt sin egen lagstiftning väljer att beskatta en viss inkomst eller definiera olika uttryck och begrepp påverkas inte av ett dubbelbeskattningsavtals regler. Om den skattskyldige är oinskränkt skattskyldig enligt reglerna i KL och SIL, t.ex. därför att han anses ha väsentlig anknytning hit, skall han således så förbli oavsett förekomsten av ett dubbelbeskattningsavtal och oavsett var han enligt avtalet skall anses ha hemvist. Han är då naturligtvis bibehållen rätten till avdrag för ränteutgifter enligt 3 § 2 mom. SIL. Om Sveriges beskattningsanspråk såvitt avser denna ränteinkomst enligt intern skattelagstiftning uppgår till högst 10 % av räntans bruttobelopp – t.ex. beroende på stora avdragsgilla realisationsförluster – medför därför inte förekomsten av dubbelbeskattningsavtal någon förändring av den svenska beskattningen. Om däremot Sveriges beskattningsanspråk avseende räntan enligt intern lagstiftning uppgår till mer än 10 % av räntans bruttobelopp måste svensk skatt på räntan sättas ned till ett belopp motsvarande just 10 % av bruttobeloppet.
...
Aring;taganden i dubbelbeskattningsavtal innebär att beskattningen av viss inkomst eller förmögenhet skall lindras eller helt efterges. Avtalens regler om förbud mot diskriminering uppställer också krav på likabehandling. I övrigt saknas anledning att förekomsten av ett dubbelbeskattningsavtal skall påverka tillämpningen av de interna reglerna. Förslaget innebär därför följande. Definitionerna och uppdelningen i olika typer av inkomst resp. tillgångar i avtalet skall endast användas för att med tillämpning av avtalets regler fastställa om och i vilken utsträckning Sverige får beskatta viss inkomst eller förmögenhet, om och i så fall hur Sverige enligt avtalet skall undanröja dubbelbeskattning samt om avtalets regler om förbud mot diskriminering skall påverka den svenska beskattningen.
Avtalens begrepp skall med andra ord inte påverka tillämpningen av de interna reglerna. Frågan om en person skall anses skatterättsligt bosatt eller hemmahörande i Sverige skall avgöras utan beaktande av dubbelbeskattningsavtalets bestämmelser. På samma sätt skall avtalets uppdelning av inkomster inte påverka de interna reglernas uppdelning av inkomster i olika inkomstslag. Detsamma gäller givetvis beträffande avtalets uppdelning av tillgångar i olika slag av tillgångar. Beskattningen i Sverige skall ske enligt den ordning och på det sätt som föreskrivs i de interna reglerna. Föreligger ett åtagande enligt avtalet att lindra eller efterge beskattningen av viss inkomst eller förmögenhet skall dock detta åtagande iakttas vid bestämmandet av den skatt som skall debiteras. Vid tillämpning av undantagandemetoden skall därvid enligt reglerna i vissa författningar om dubbelbeskattningsavtal detta ske genom att viss inkomst eller viss tillgång inte skall medtas vid fastställandet av beskattningsbar inkomst resp. beskattningsbar förmögenhet. I andra fall skall denna metod användas så att den svenska skatt som belöper på den undantagna inkomsten eller tillgången skall fastställas genom proportionering. Den beräknade svenska skatten sätts i detta fall ned med den del av den svenska skatten som fastställts belöpa på den undantagna inkomsten eller tillgången (s.k. alternativ exempt). Vid tillämpning av avräkningsmetoden nedsätts den beräknade svenska skatten med hänsyn till erlagd utländsk skatt. Enligt avtalens regler skall den beräknade svenska skatten i vissa fall begränsas till viss procent av en betalnings bruttobelopp. Tillämpningen av ett avtals regler om förbud mot diskriminering kan också resultera i att svensk skatt skall utgå med lägre belopp än vad som annars hade varit fallet. Reglerna kan också innebära krav på beskattningens form både beträffande underlaget för beskattningen och sättet för taxeringen.
Förhållandet mellan bestämmelser i dubbelbeskattningsavtal och annan skattelagstiftning kan lämpligen belysas med två exempel. I dessa exempel antas att dubbelbeskattningsavtalet är utformat enligt OECD:s modellavtal för inkomst- och förmögenhetsskatt utom såvitt avser definitionerna av uttrycken ”utdelning” och ”ränta”. Detta innebär att källskatt på ränta får uppgå till högst 10 % av räntans bruttobelopp och källskatt på utdelning får uppgå till högst 15 % av utdelningens bruttobelopp.
Exempel 1.
En fysisk person som har väsentlig anknytning till Sverige enligt bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL och som därigenom är oinskränkt skattskyldig här i landet har hemvist i annan avtalsslutande stat vid tillämpningen av dubbelbeskattningsavtalet. Han antas vara skattemässigt bosatt i den andra staten enligt dess interna regler och också ha sitt ”centrum för levnadsintressen” i denna andra stat enligt artikel 4 punkt 2 a) i dubbelbeskattningsavtalet. Han uppbär 100 000 kr i ränteinkomster från Sverige och har haft ränteutgifter uppgående till 10 000 kr. I övrigt har han bara inkomst av tjänst i utlandet som är undantagen från beskattning i Sverige enligt den s.k. sexmånadersregeln i 54 § första stycket f KL. Han taxeras enligt SIL i inkomstslaget kapital för 90 000 kr. Skatt, före tillämpning av dubbelbeskattningsavtalet, uppgår till 27 000 kr. Hela denna skatt belöper på ränteintäkten. Enligt reglerna i avtalet är emellertid Sveriges rätt att beskatta ränteinkomsten inskränkt till 10 % av räntans bruttobelopp, dvs. till 10 000 kr. Svensk skatt skall därför sättas ned med 17 000 kr.
Exempel 2.
En fysisk person som inte är bosatt i Sverige enligt reglerna i KL och SIL men som enligt lagstiftningen i en stat med vilken Sverige ingått dubbelbeskattningsavtal är bosatt där, uppbär sådan utdelning på andel i svensk värdepappersfond som avses i 1 § kupongskattelagen (1970:624). Han är således inskränkt skattskyldig i Sverige och oinskränkt skattskyldig i den andra avtalsslutande staten. Vid tillämpning av dubbelbeskattningsavtalet har han då naturligtvis hemvist i denna andra stat. Vid tillämpningen av avtalet antas emellertid utdelningen från värdepappersfonden vara ränta och inte utdelning på grund av definitionen av uttrycket ”ränta” i avtalet. Källstatens, dvs. Sveriges, rätt att beskatta betalningen är därför begränsad till högst 10 % av bruttobeloppet. Kupongskatt skall därför tas ut på betalningen men skatten skall sättas ned till 10 % av bruttobeloppet i stället för de 30 % som eljest skulle ha gällt enligt kupongskattelagens regler.
art. 4 har intagits regler som avser att fastställa var en person har hemvist vid tillämpningen av avtalet. Frågan om en fysisk eller juridisk person skall anses ha hemvist i endera staten avgörs i första hand med ledning av lagstiftningen i resp. stat [beträffande Sverige jfr 53 § kommunalskattelagen (1928:370) jämte anvisningar, 69 och 70 §§ samma lag samt 6, 17 och 18 §§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt]. I art. 4 punkterna 2 och 3 regleras fall av s.k. dubbel bosättning, dvs. fall där den skattskyldige enligt svenska beskattningsregler anses bosatt i Sverige och enligt reglerna i Turkiet anses bosatt där. Vid tillämpningen av avtalet skall i sådana fall den skattskyldige anses ha hemvist endast i den avtalsslutande stat i vilken han har hemvist enligt nämnda avtalsbestämmelser (jfr uttalandena i prop. 1995/96:121, s. 41–44 i detta häfte; RSV:s anm.). Bestämmelserna i punkt 3 avser att reglera fall då en person, annan än fysisk person, anses ha hemvist i Sverige enligt svenska beskattningsregler och i Turkiet enligt turkiska beskattningsregler.
ör juridisk person gäller som avgörande kriterium vid sådant dubbelt hemvist att personen i fråga skall anses ha hemvist i den stat, där den har sitt ”inregistrerade kontor”. Nämnda uttryck har definierats i art. 3 punkt 1 f på sätt som i praktiskt taget alla förekommande fall stämmer överens med svensk intern lagstiftning. Några tillämpningsproblem torde därför inte uppkomma på svensk sida. Art. 5 anger innehållet av begreppet ”fast driftställe”, vilket på grund av vad som nyss sagts om bristen på reciprocitet i investeringar fått en något vidare innebörd än enligt OECD:s modellavtal. Bestämmelserna om ”fast driftställe” i svensk lagstiftning återfinns i punkt 3 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen. För att ett turkiskt företag skall kunna beskattas för inkomst av rörelse från fast driftställe i Sverige enligt art. 7 erfordras att sådant driftställe föreligger såväl enligt bestämmelserna i svensk lagstiftning som enligt avtalet.
RSV:s kommentar
I artikel 5 punkt 2 finns en uppräkning – på intet sätt uttömmande – av exempel som vart och ett kan utgöra fast driftställe. Dessa exempel måste emellertid ses mot bakgrund av den allmänna definitionen i punkt 1 av uttrycket ”fast driftställe”. De väsentliga kännetecknen på fast driftställe är att det finns en plats för affärsverksamhet, att denna plats är stadigvarande samt att företaget bedriver rörelse från denna plats. För att t.ex. en filial skall anses som fast driftställe måste alltså de i punkt 1 uppställda villkoren vara uppfyllda. Observera att detta även gäller byggnadsplats m.m. i detta avtal.
4.3 Avtalets materiella beskattningsregler
Art. 6–22 innehåller avtalets materiella beskattningsregler varvid en indelning skett i olika inkomster. Denna indelning har betydelse endast för tillämpningen av avtalet och således inte vid bestämmandet av till vilket inkomstslag en inkomst skall hänföras enligt svensk skatterätt. Vidare gäller som utgångspunkt att en inkomst beskattas i Sverige om så kan ske enligt svensk rätt. Om denna beskattningsrätt har inskränkts genom avtalet måste emellertid denna begränsning iakttas.
et bör dock observeras att även om en inkomst undantagits från beskattning i Sverige kan den komma att påverka storleken av svensk skatt på annan inkomst (jfr art. 23 punkt 2 d). Vidare bör observeras att i de fall en inkomst ”får beskattas” i en avtalsslutande stat enligt bestämmelserna i art. 6–22 detta inte innebär att den andra staten fråntagits beskattningsrätten till inkomsten i fråga. Beskattning får ske även i den andra staten om så kan ske enligt dess interna beskattningsregler, men denna stat måste i så fall undanröja den dubbelbeskattning som därvid uppkommer. Hur detta genomförs regleras i art. 23.
nkomst av fast egendom får enligt art. 6 beskattas i den stat där den fasta egendomen är belägen. Enligt bl.a. 27 § kommunalskattelagen beskattas inkomst som härrör från fastighet i vissa fall som inkomst av rörelse (numera enligt 22 § KL som inkomst av näringsverksamhet; RSV:s anm.). Inkomst som anges i art. 6 skall emellertid vid tillämpningen av avtalet alltid anses som inkomst av fast egendom och får således alltid beskattas i den stat där fastigheten är belägen. Denna regel gäller även beträffande royalty från fast egendom eller för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralfyndighet, källa eller annan naturtillgång. Annan royalty beskattas enligt art. 12.
RSV:s kommentar
Som framgår av punkt 1 är bestämmelserna i denna artikel endast tillämpliga då den fasta egendomen är belägen i en avtalsslutande stat och ägaren har hemvist i den andra avtalsslutande staten. Om den fasta egendomen är belägen i den stat där ägaren har hemvist eller i tredje stat är artikel 22 (annan inkomst) tillämplig. Det bör i sammanhanget också framhållas att definitionen av uttrycket ”fast egendom” i artikel 6 punkt 2 omfattar ”nyttjanderätt till fast egendom” och således bl.a. svenska bostadsrätter (jfr RÅ 1989 ref. 37 och RÅ 1995 ref. 91).
rt. 7 innehåller regler om beskattning av rörelseinkomst. Sådan inkomst beskattas enligt huvudregeln i punkt 1 endast i den stat där företaget är hemmahörande. Om företaget bedriver rörelse från fast driftställe i den andra staten, får emellertid inkomst som är hänförlig till driftstället beskattas i denna stat. I fall som anges i punkt 2 i protokollet får även annan inkomst beskattas i den stat där det fasta driftstället är beläget.
n fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige, som bedriver rörelse från fast driftställe i Turkiet, skall undantas från skatt i Sverige på den till driftstället hänförliga inkomsten om villkoren i art. 23 punkt 2 b är uppfyllda. Är villkoren inte uppfyllda får den till driftstället hänförliga inkomsten beskattas i Sverige men skatt på inkomsten som erlagts i Turkiet skall avräknas från den svenska skatten enligt art. 23 punkt 2 a.
Punkt 3 innehåller allmänna riktlinjer om vilka utgifter som skall anses ha uppkommit för ett fast driftställe. Första delen av bestämmelsen har hämtats från OECD:s modellavtal art. 7 punkt 3 och den är ett uttryck för den princip som innebär att ett fast driftställe skall bära sina egna kostnader. Andra delen av bestämmelsen kan ses som ett uttryck för den s.k. armlängdsprincipen, dvs. att det fasta driftställets inkomst bör beräknas som om detta var ett fristående företag som självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.
RSV:s kommentar
Begreppet ”inkomst av rörelse” i denna artikel överensstämmer inte med begreppet ”inkomst av näringsverksamhet” i intern rätt. Som framgår av punkt 5 är inte denna artikel tillämplig på inkomster som behandlas särskilt i andra artiklar. Om t.ex. ett svenskt aktiebolag erhåller utdelning, ränta, royalty eller realisationsvinst från Turkiet tillämpas artiklarna 10–13 på dessa inkomster. Vid beskattningen i Sverige utgör dock dessa inkomster inkomst av näringsverksamhet.
nkomst av sjöfart i internationell trafik beskattas enligt art. 8 punkt 1 första meningen endast i den stat där det företag som uppbär inkomsten har hemvist. Beskattning får emellertid ske även i den stat från vilken transporten sker men endast av den inkomst som uppbärs på grund av transporten från denna stat. Enligt avtalet skall dock den normala skatten på inkomsten i denna stat sättas ned till hälften. I Turkiet bestäms den beskattningsbara inkomsten i sådant fall efter en i förväg bestämd procentsats av bruttointäkten. Enligt punkt 2 beskattas inkomst av luftfart och landsvägstransporter i internationell trafik endast i den stat där det företag som förvärvar inkomsten har hemvist. I punkt 3 finns särskilda regler för SAS vilka har sin motsvarighet i andra moderna avtal som Sverige ingått.
rt. 9 innehåller regler om omräkning av rörelseinkomst vid obehörig vinstöverflyttning mellan företag med intressegemenskap.
RSV:s kommentar
Det kan här framhållas att de i punkt 1 intagna reglerna inte innebär någon begränsning eller utvidgning av en avtalsslutande stats rätt att enligt intern lagstiftning vidta omräkning av ett företags resultat utan anger endast i vilka fall den i punkt 2 angivna justeringen är avsedd att göras (se t.ex. departementschefens uttalande i prop. 1992/93:246 om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Vietnam s. 45).
rt. 10 behandlar beskattningen av utdelningsinkomster. Utdelning får beskattas i den stat där mottagaren har hemvist. Beskattning får enligt punkt 2 emellertid även ske i den stat där det utdelande bolaget har hemvist (källstaten). Skatten i denna stat skall emellertid begränsas till 15 % av utdelningens bruttobelopp om utdelningsmottagaren är ett bolag som innehar minst 25 % av det utdelande bolagets kapital och till 20 % av utdelningens bruttobelopp i övriga fall. Denna begränsning gäller dock inte i fall som avses i punkt 5, dvs. då utdelningen har verkligt samband med fast driftställe som den som har rätt till utdelningen har i källstaten. I sådant fall får utdelningen beskattas i källstaten med tillämpning av bestämmelserna i art. 7.
Enligt punkt 4 får den stat där företagets fasta driftställe är beläget, förutom sedvanlig bolagsskatt, ta ut ytterligare en skatt om 15 % på vad som återstår av inkomsten sedan bolagsskatten erlagts. Denna beskattningsrätt kan Sverige f.n. inte utnyttja. Uppkommer dubbelbeskattning vid tillämpningen av art. 10, undanröjs denna genom avräkning enligt art. 23.
RSV:s kommentar
Bestämmelserna i artikel 10 är inte tillämpliga på utdelning från bolag med hemvist i tredje stat eller då det utdelande bolaget och mottagaren av utdelningen har hemvist i samma stat. I sådana fall tillämpas i stället bestämmelserna i artikel 22 (annan inkomst).
Observera också att artikeln inte innehåller några bestämmelser om hur beskattningen i källstaten skall ske. Det står således källstaten fritt att tillämpa sin egen lagstiftning och att ta ut skatten t.ex. genom avdrag vid källan eller genom taxering. Om Sverige såsom källstat skall ta ut kupongskatt på utdelning eller inkomstbeskatta den enligt SIL är således något som skall bedömas med utgångspunkt i intern svensk lagstiftning. Avtalets hemvistregler har alltså inte någon betydelse vid denna bedömning.
Definitionen av uttrycket ”utdelning”, som finns i punkt 3, gäller som brukligt endast vid tillämpningen av artikel 10. Om uttrycket förekommer i andra artiklar kan det ha en annan betydelse. För att utdelning från bolag i Turkiet skall vara skattefri för ett svenskt bolag krävs exempelvis (enligt artikel 23 punkt 2 c) att fråga är om utdelning enligt svensk intern skattelagstiftning. Den i avtalet intagna definitionen kan inte användas för att avgöra vad som enligt intern svensk skattelagstiftning utgör utdelning.
änta och royalty beskattas enligt art. 11 och 12 i princip i den stat där mottagaren har hemvist. Även den stat varifrån utbetalningen sker (källstaten) har dock i regel rätt att i enlighet med sin interna lagstiftning beskatta inkomsten. Skatten i denna stat skall emellertid begränsas, beträffande ränta till 15 % (art. 11 punkt 2) och beträffande royalty till 10 % (art. 12 punkt 2). Begränsningarna enligt art. 11 punkt 2 och art. 12 punkt 2 gäller dock inte i fall som avses i art. 11 punkt 5 resp. art. 12 punkt 4, dvs. då utbetalningen har verkligt samband med fast driftställe som betalningsmottagaren har i källstaten. Ränta och royalty får i sådant fall beskattas i källstaten med tillämpning av art. 7. Ränta, som utbetalas från Sverige till en person som har hemvist i Turkiet och som enligt interna svenska beskattningsregler inte är bosatt i Sverige, kan f.n. inte beskattas i Sverige om räntan i Sverige skall hänföras till inkomstslaget kapital. Den här beskrivna beskattningsrätten på ränta för källstaten kan således bli tillämplig i Sverige endast om räntan enligt punkt 2 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen (numera 22 § anv. p. 2 KL; RSV:s anm.) skall hänföras till inkomstslaget rörelse. Dessutom erfordras att fast driftställe föreligger enligt intern svensk rätt (53 § 1 mom. a kommunalskattelagen). Beträffande royalty jfr även punkt 3 femte stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen.
Ränta som betalas till en avtalsslutande stats regering eller dess riksbank är skattefri i källstaten (art. 11 punkt 3).
RSV:s kommentar
Artiklarna 11 och 12 behandlar endast ränta och royalty som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten. Artiklarna är inte tillämpliga i fråga om ränta och royalty som har källa i tredje stat eller på ränta och royalty från en avtalsslutande stat som betalas till en person med hemvist eller till fast driftställe i denna stat. I sådana fall tillämpas i stället bestämmelserna om annan inkomst i artikel 22 eller inkomst av rörelse i artikel 7.
nligt art. 12 punkt 7 får källskatt tas ut även på överlåtelse av rättigheter som där avses. Regeln har tillkommit därför att turkisk lagstiftning behandlar överlåtelse på samma sätt som löpande ersättning. Har skatt på ränta eller royalty tagits ut i källstaten enligt art. 11 resp. art. 12, avräknas denna mot inkomsttagarens skatt på inkomsten i hemviststaten enligt bestämmelserna i art. 23.
Royalty för rätten att nyttja fast egendom, mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång beskattas enligt art. 6.
eträffande artiklarna 10, 11 och 12 har i punkt 3 i protokollet angivits att uttrycket ”den som har rätt till” förutsätts förstås så att en person med hemvist i tredje stat inte kan komma i åtnjutande av förmåner enligt avtalet i fråga om utdelning, ränta och royalty som förvärvats i Turkiet eller Sverige.
rt. 13 behandlar beskattning av realisationsvinst. Ersättningar för överlåtelse av upphovsrätter, patent m.m. beskattas dock enligt art. 12. Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i OECD:s modellavtal. Genom en särskild bestämmelse i punkt 5 föreskrivs dock att vinst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom överlåtelse av aktier eller liknande rättigheter i ett bolag med hemvist i den andra staten får beskattas i denna andra stat. Källstaten ges också en motsvarande beskattningsrätt för obligationer utfärdade där. Bestämmelsen möjliggör för Sverige att beskatta vinst genom överlåtelse av aktier i svenska företag som avyttrats efter utflyttning från Sverige (jfr 53 § 1 mom. a kommunalskattelagen).
RSV:s kommentar
Definitionen av uttrycket ”fast egendom” i artikel 6 punkt 2 omfattar nyttjanderätt till fast egendom och således bl.a. svenska bostadsrätter. Detta innebär att Sverige kan beskatta realisationsvinst som uppkommer då en person med hemvist i Turkiet avyttrar en svensk bostadsrätt (jfr RÅ 1989 ref. 37 och RÅ 1995 ref. 91). Observera även att avtalet överhuvudtaget inte behandlar frågan om vid vilken tidpunkt, vid t.ex. avtalstillfället eller betalningstillfället, som beskattning skall ske. Om t.ex. en person säljer svenska aktier och har hemvist i Sverige vid avtalstillfället men i Turkiet vid betalningstillfället hindrar inte avtalet att vinsten beskattas i Sverige.
nligt art. 14 beskattas inkomst av självständig yrkesutövning i regel endast där yrkesutövaren har hemvist. Utövas verksamheten i den andra staten, får dock inkomsten beskattas där. Samma princip gäller enligt art. 15 för arbete i enskild tjänst. I båda fallen görs undantag för korttidsarbeten under de förutsättningar som anges i punkt 2 i resp. artikel. I sådana fall sker beskattning endast i inkomsttagarnas hemviststat. Beträffande inkomst av arbete från anställning på skepp, luftfartyg eller landsvägsfordon finns särskilda regler i art. 15 punkt 3.
RSV:s kommentar
Innebörden av uttrycket ”fritt yrke” belyses i artikel 14 punkt 3 med några typiska exempel. Denna uppräkning är endast exemplifierande och inte uttömmande. Det bör observeras att denna artikel behandlar ”fritt yrke samt annan verksamhet av självständig karaktär”. Artikeln skall sålunda inte tillämpas när fråga är om anställning, t.ex. läkare som tjänstgör som anställd tjänsteläkare eller ingenjör som är anställd i ett av honom ägt aktiebolag. Artikeln är inte heller tillämplig på sådan självständig verksamhet som artister eller idrottsmän utövar, utan deras verksamhet omfattas av art. 17.
nligt punkt 5 i kommentaren till artikel 15 i OECD:s modellavtal från år 1992 skall man vid beräkningen av antalet dagar i arbetsstaten endast ta med de dagar som arbetstagaren i fråga rent faktiskt befunnit sig i arbetsstaten. Del av dag räknas som hel dag. I vistelsetiden inräknas ankomstdag, avresedag och andra dagar som tillbringas i arbetsstaten, inklusive lördagar och söndagar samt helgdagar, semestrar och sjukdagar. Vid beräkningen skall däremot inte mellanlandningar eller genomresa vid transport mellan två andra länder tas med. Inte heller inräknas sådana dagar som den skattskyldige tillbringar i arbetsstaten pga. akut sjukdom eller olycksfall som inträffar när han står i begrepp att återvända till bosättningslandet.
tyrelsearvode och liknande ersättning får enligt art. 16 beskattas i den stat där det bolag som betalar ut ersättningen har hemvist.
RSV:s kommentar
Styrelsearvoden som svenska bolag betalar till i utlandet bosatt styrelseledamot är skattepliktig inkomst enligt bestämmelserna i SINK. Detta gäller oavsett om ledamoten bevistat mötet eller inte.
nkomst som artister och idrottsmän förvärvar i denna egenskap beskattas enligt art. 17 punkterna 1 och 2 i den stat där verksamheten utövas. Detta gäller dock inte då verksamheten huvudsakligen finansieras genom allmänna medel från den andra avtalsslutande staten (punkt 3).
RSV:s kommentar
I utlandet bosatta artister och idrottsmän samt i utlandet hemmahörande artistföretag och arrangörer beskattas i Sverige enligt reglerna i LSI. Beskattningsmyndighet är Skattemyndigheten i Dalarnas län, Särskilda skattekontoret, 771 83 Ludvika.
rt. 18 behandlar pension och annan liknande ersättning på grund av tidigare enskild tjänst, utbetalningar enligt socialförsäkringslagstiftningen och livränta. Sådana ersättningar som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i utbetalarstaten. Detta gäller dock inte om mottagaren är medborgare i denna andra avtalsslutande stat. I sådana fall har hemviststaten den uteslutande beskattningsrätten.
nkomst av offentlig tjänst (inkl. pension) beskattas enligt art. 19 punkt 1 endast i den stat varifrån inkomsten betalas. Under de förutsättningar som anges i punkt 2 beskattas dock ersättning på grund av offentlig tjänst på samma sätt som inkomst av enskild tjänst.
rt. 20 och 21 innehåller regler om skattelättnader för studerande, praktikanter, lärare och forskare. Liknande bestämmelser finns i andra svenska dubbelbeskattningsavtal.
nkomst som inte behandlas särskilt i art. 6–21 beskattas enligt art. 22 punkt 1 endast i den stat varifrån inkomsten härrör (ska rätteligen stå ”i art. 6–21 får enligt art. 22 punkt 1 beskattas i den stat”; RSV:s anm.). Härrör den från källa i tredje stat beskattas den endast i inkomsttagarens hemviststat (punkt 2).
verige tillämpar enligt avtalet avräkning av skatt (”credit of tax”) som huvudmetod för att undvika dubbelbeskattning. Bestämmelser om detta finns i art. 23 punkterna 2 a och 3.
nnebörden av dessa bestämmelser är att en person med hemvist i Sverige taxeras här även för sådan inkomst som enligt avtalet får beskattas i Turkiet. Den uträknade skatten minskas därefter i princip med den skatt som enligt avtalet har tagits ut i Turkiet. Vid avräkningen i Sverige tillämpas bestämmelserna i 4–18 §§ (numera 4–13 §§; RSV:s anm.) lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt. Därvid beräknas svensk inkomstskatt på inkomsten på vanligt sätt. Vid inkomstberäkningen medges sålunda avdrag för kostnader som är hänförliga till inkomsten. Kostnadsavdrag medges dock inte för skatt som erlagts i Turkiet och som omfattas av avtalet (OBS att kostnadsavdrag numera kan medges, se punkt 4 av anvisningarna till 20 § KL; RSV:s anm.). Undantag från credit of tax-metoden görs i de fall som anges i punkt 2 b. Då tillämpas i stället undantagande-(exempt)metoden för att undanröja dubbelbeskattning. Enligt punkt 2 c skall vidare utdelning från bolag i Turkiet till bolag med hemvist i Sverige vara undantagen från svensk skatt i den mån utdelningen enligt svensk skattelag skulle ha varit undantagen från svensk skatt om båda bolagen hade varit svenska bolag. De åsyftade svenska bestämmelserna återfinns i 7 § 8 mom. 10–12 styckena lagen om statlig inkomstskatt (hänvisningen skulle rätteligen ha gjorts till bestämmelserna i 7 § 8 mom. 1–5 styckena SIL och inte till dispensreglerna i dåvarande 10–12 styckena; RSV:s anm.).
fall då Sverige undviker dubbelbeskattning genom exemptmetoden skall inkomsten inte tas med vid taxering i Sverige. Om personen i fråga har annan inkomst som taxeras till statlig inkomstskatt kan dock progressionsförbehållet i punkt 2 d bli tillämpligt. Denna bestämmelse innebär att man först räknar ut den statliga inkomstskatt som skulle ha påförts om den skattskyldiges hela inkomst beskattats endast i Sverige. Därefter fastställs hur stor procent den sålunda uträknade skatten utgör av hela den beskattningsbara inkomst på vilken skatten beräknats. Med den sålunda erhållna procentsatsen tas skatt ut på den inkomst som skall beskattas i Sverige. Förfarandet används endast om detta leder till högre skatt (jfr 20 § 2 mom. andra stycket lagen om statlig inkomstskatt).
likhet med de flesta svenska dubbelbeskattningsavtal med utvecklingsländer innehåller det nu aktuella avtalsförslaget regler om avräkning i Sverige av högre skattebelopp än som faktiskt erlagts i den andra staten, s.k. matching credit. I avtalet har sådana regler införts i art. 23 punkt 3 a och b. Reglerna om matching credit har begränsats till utdelning, ränta och royalty. Reglerna har utformats så att avräkning i fråga om utdelning som avses i art. 10 punkterna 2 a och b under de angivna förutsättningarna alltid skall ske som om skatt tagits ut i Turkiet med 15 resp. 20 %. Beträffande ränta och royalty skall under de angivna förutsättningarna avräkning alltid ske som om skatt tagits ut i Turkiet med 15 resp. 10 %. Bestämmelserna tillämpas de första tio åren under vilka avtalet gäller. Därefter kan de behöriga myndigheterna överlägga med varandra för att bestämma om denna tidrymd skall utsträckas. Bestämmelserna om matching credit gäller givetvis inte i fråga om utdelning som enligt artikel 23 punkt 2 c är undantagen från svensk skatt.
Turkiet tillämpar enligt art. 23 punkt 1 a exemptmetoden som huvudmetod för att undvika dubbelbeskattning. Enligt punkt 1 b skall dock credit of tax-metoden tillämpas i där angivna fall, bl.a. beträffande utdelning i vissa fall samt beträffande ränta och royalty.
rt. 24 innehåller bestämmelser om förbud mot diskriminering vid beskattning. Förbudet gäller endast de skatter som omfattas av avtalet.
örfarandet vid ömsesidiga överenskommelser vid tvister om avtalets tolkning och tillämpning regleras i art. 25 och art. 26 innehåller bestämmelser om utbyte av upplysningar för beskattningsändamål som överensstämmer med sedvanliga regler i detta hänseende. I punkt 4 i protokollet har angivits vissa tidsgränser som måste iakttas i fall som avses i art. 25 punkt 1, dvs. då en skattskyldig anser att det vidtagits någon åtgärd som för honom medfört eller kommer att medföra en mot avtalet stridande beskattning.
RSV:s kommentar
Enligt 4 § lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden skall handräckning med annan avtalsslutande stat ske via RSV. Enligt 3 § förordningen (1990:320) om ömsesidig handräckning i skatteärenden skall vidare en svensk myndighet som vid utredning i ett svenskt skatteärende finner uppgift som kan antas beröra något skatteärende i en främmande stat snarast anmäla detta till RSV.
art. 27 finns vissa föreskrifter om diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän.
Art. 28 och 29 innehåller bestämmelser om avtalets ikraftträdande och upphörande.
nligt art. 28 skall de avtalsslutande staterna meddela varandra när de konstitutionella åtgärder vidtagits som krävs för att avtalet skall träda i kraft. Avtalet träder i kraft 30 dagar efter dagen för det sista av dessa meddelanden och dess bestämmelser blir i Turkiet tillämpliga beträffande skatter avseende varje beskattningsår som börjar den 1 januari året närmast efter ikraftträdandet eller senare och i Sverige beträffande inkomst som förvärvas fr.o.m. den 1 januari året närmast efter ikraftträdandet. Avtalet kan enligt art. 29 sägas upp först sedan fem år förflutit från ikraftträdandet.
5 Lagrådets hörande
om framgår av 2 § i den föreslagna lagen skall avtalets beskattningsregler tillämpas endast i den mån de medför inskränkningar i den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga. Jag anser på grund härav och på grund av förslagets beskaffenhet i övrigt att lagrådets hörande inte är erforderligt.
6 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna avtalet mellan Konungariket Sverige och Republiken Turkiet för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst samt att anta förslaget till lag om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Turkiet.
7 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.