Kanada

1.De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas är:

1. i Kanada:

   de inkomstskatter som tas ut av Kanadas regering i enlighet med ”the Income Tax Act”

   (i det följande benämnda ”kanadensisk skatt”);

2. i Sverige:

   1. den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna,

   2. den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta,

   3. den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fl., och

   4. den kommunala inkomstskatten

   (i det följande benämnda ”svensk skatt”).

2.Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller likartat slag, som efter undertecknandet av detta avtal påförs vid sidan av eller i stället för de skatter som anges i punkt 1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som vidtagits i respektive skattelagstiftning.

1.Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

1. 1. ”Kanada” åsyftar, när uttrycket används i geografisk betydelse, Kanadas territorium, däri inbegripet:

      1. varje utanför Kanadas territorialvatten beläget område som i överensstämmelse med folkrättens regler och kanadensisk lag utgör ett område inom vilket Kanada äger utöva rättigheter med avseende på havsbottnen, dennas underlag och där befintliga naturtillgångar;

      2. havet och luftrummet över varje område som avses i A) med avseende på verksamhet i samband med utforskandet eller utnyttjandet av de naturtillgångar som avses i A);

   2. ”Sverige”3 åsyftar Konungariket Sverige och innefattar, när uttrycket används i geografisk betydelse, Sveriges territorium, Sveriges territorialvatten och andra havsområden över vilka Sverige, i överensstämmelse med folkrättens regler, utövar suveräna rättigheter eller jurisdiktion;

2. ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyftar Kanada eller Sverige, beroende på sammanhanget;

3. ”person” inbegriper fysisk person, dödsbo, ”trust”, bolag, handelsbolag och annan sammanslutning;

4. ”bolag” åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;

5. ”företag i en avtalsslutande stat”4 och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

6. ”behörig myndighet” åsyftar:

   1. i Kanada, ”the Minister of National Revenue” eller dennes befullmäktigade ombud;

   2. i Sverige, finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid tillämpningen av detta avtal;

7. ”skatt” åsyftar kanadensisk eller svensk skatt, beroende på sammanhanget;

8. ”medborgare” åsyftar:

   1. fysisk person som är medborgare i en avtalsslutande stat,

   2. juridisk person, handelsbolag och annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat;

9. ”internationell trafik” åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten.

2.Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses vid varje given tidpunkt, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har vid tidpunkten för tillämpningen enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.

1.Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat”5:

1. person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat;

2. denna stat eller en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter eller varje instans eller offentligrättsligt organ tillhörande sådan stat, underavdelning eller myndighet.

2.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna6, bestäms hans hemvist på följande sätt:

1. han anses ha hemvist endast i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist endast i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

2. om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist endast i den stat där han stadigvarande vistas;

3. om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist endast i den stat där han är medborgare;

4. om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, skall de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna söka fastställa hans hemvist genom ömsesidig överenskommelse. I avsaknad av sådan överenskommelse skall sådan person inte anses ha hemvist i någon av de avtalsslutande staterna vid tillämpningen av artiklarna 6–21 samt artikel 23.

1.Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”fast driftställe”7 en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2.Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

1. plats för företagsledning,

2. filial,

3. kontor,

4. fabrik,

5. verkstad, och

6. gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan stadigvarande plats för affärsverksamhet som hänför sig till utforskning eller exploatering av naturtillgångar.

3.Plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än tolv månader.

4.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

1. användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor,

2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande,

3. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg,

4. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget,

5. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art,

6. innehavet av en stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a–e, under förutsättning att hela verksamheten som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5.Om en person – som inte är sådan oberoende representant på vilken punkt 6 tillämpas – är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har, och där regelmässigt använder, fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 – ha fast driftställe i denna stat beträffande varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i punkt 4 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt.

6.Företag i en avtalsslutande stat anses inte ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

7.Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

1.Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, byggnader, nyttjanderätt till fast egendom8 samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. Skepp och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom samt på vinst9 genom överlåtelse av sådan egendom.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

1.Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver eller har bedrivit rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del därav som är hänförlig till det fasta driftstället.

2.Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3.Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för de avdragsgilla utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4.Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

5.Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

6.Ingår i inkomst av rörelse inkomster som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i denna artikel.

1.Inkomst som ett företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 och i artikel 7 får, då ett företag i en avtalsslutande stat under ett beskattningsår i väsentlig omfattning använder ett skepp eller luftfartyg för trafik mellan platser i den andra avtalsslutande staten, denna andra stat beskatta inkomsten från denna verksamhet.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas beträffande inkomst som förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) men endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i konsortiet som innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).

4.Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 tillämpas även på däri angiven inkomst som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande stat genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

5.Vid tillämpningen av denna artikel inbegriper uttrycken:

1. ”inkomst”:

   1. bruttointäkter som direkt härrör från användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik, och

   2. ränta på belopp som direkt förvärvats genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik, förutsatt att ränteinkomsten i förhållande till verksamheten i övrigt är av underordnad betydelse;

2. ”användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik” av ett företag:

   1. charter eller uthyrning av skepp eller luftfartyg,

   2. uthyrning av containers och därtill hörande utrustning, och

   3. 10 överlåtelse av skepp, luftfartyg, containers och därtill hörande utrustning,

   under förutsättning att sådan charter, uthyrning eller överlåtelse, i förhållande till företagets användning av skepp eller luftfartyg i internationell trafik, är av underordnad betydelse.

1.I fall då

1. ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

2. samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital,

   iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2.I fall då en avtalsslutande stat inräknar i inkomsten för ett företag i denna stat, och i överensstämmelse därmed beskattar, inkomst som ett företag i den andra avtalsslutande staten beskattats för i denna andra stat samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten i denna stat. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra. Bestämmelserna i denna punkt skall inte tillämpas efter utgången av de tidsfrister som finns angivna i den interna lagstiftningen i den stat som ombeds göra justeringen.

1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2.Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den som har rätt till utdelningen har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga:

1. 5 procent av utdelningens bruttobelopp, om den som har rätt till utdelningen är ett bolag som direkt kontrollerar minst 10 procent av det sammanlagda röstvärdet, eller direkt innehar minst 25 procent av kapitalet, i det utdelande bolaget;

2. utan hinder av bestämmelserna i a), 10 procent av utdelningens bruttobelopp om utdelningen betalas av ett utlandsägt investmentbolag med hemvist i Kanada till person med hemvist i Sverige som har rätt till utdelningen och som direkt kontrollerar minst 10 procent av det sammanlagda röstvärdet, eller direkt innehar minst 25 procent av kapitalet, i det utdelande bolaget; och

3. 15 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall.

Bestämmelserna i denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas.

3.Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier, gruvaktier, stiftarandelar eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

4.Bestämmelserna i punkt 2 tillämpas inte, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5.Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

6.Bestämmelserna i detta avtal hindrar inte en avtalsslutande stat att beskatta inkomst hos bolag hänförlig till fasta driftställen i denna stat utöver den skatt som skulle utgå på inkomst som förvärvas av ett bolag med hemvist i denna stat under förutsättning att sådan inkomst under tidigare beskattningsår inte underkastats sådan ytterligare skatt. Denna ytterligare skatt får dock inte överstiga 5 procent av sådan inkomst. Vid tillämpningen av denna bestämmelse åsyftar uttrycket ”inkomst” inkomst som enligt artikel 7 är hänförlig till sådana fasta driftställen i staten i fråga (inklusive vinst på grund av överlåtelse av egendom som avses i artikel 13 punkt 2 och som utgör del av de fasta driftställenas rörelsetillgångar) under ett år och tidigare år efter avdrag för:

1. rörelseförluster som är hänförliga till sådana fasta driftställen (inklusive förluster på grund av överlåtelse av egendom som utgör del av rörelsetillgångarna i sådana fasta driftställen) under detta år och föregående år;

2. alla skatter, med undantag av den ytterligare skatt som avses här, som i denna stat utgår på sådana inkomster;

3. vinster som återinvesteras i denna stat, under förutsättning i de fall denna stat är Kanada, att storleken på dessa avdrag skall, såvitt avser beräkningen av avdragen för investeringar i kanadensisk egendom, bestämmas enligt nu gällande kanadensisk lagstiftning med senare ändringar i bestämmelserna vilka inte skall påverka den allmänna princip som anges här; och

4. femhundratusen kanadensiska dollar eller motsvarande belopp i svensk valuta, minskat med ett belopp motsvarande avdrag som erhållits enligt bestämmelserna i denna punkt d) av

   1. bolaget, eller

   2. annat bolag närstående detta från samma eller liknande verksamhet som den som bedrivs av bolaget.

Vid tillämpningen av d) anses bolag närstående om ett bolag direkt eller indirekt kontrollerar det andra bolaget, eller båda bolagen direkt eller indirekt kontrolleras av samma person eller personer, eller om bolagen handlar med varandra på villkor som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende bolag.

7.Bestämmelserna i punkt 6 skall även tillämpas på inkomster som härrör från ett fastighetsbolags försäljning av fast egendom i en avtalsslutande stat, oavsett om bolaget har ett fast driftställe i denna stat eller inte, men endast i den mån dessa inkomster får beskattas i denna stat i enlighet med bestämmelserna i artikel 6 eller artikel 13 punkt 1.

8.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 skall utdelning som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till en organisation som bildats och verkar i den andra avtalsslutande staten uteslutande för att administrera eller tillhandahålla förmåner genom en eller flera pensionsplaner, planer för tryggande av ålderdomen eller andra förmåner för anställda vara undantagen från beskattning i den förstnämnda staten under förutsättning att:

1. organisationen är den rättmätige ägaren av de aktier för vilka utdelningen betalas, att dessa aktier innehas som en investering och att den är generellt undantagen från beskattning i den andra staten;

2. organisationen inte äger, direkt eller indirekt, mer än 5 procent av kapitalet eller 5 procent av det utdelande bolagets sammanlagda röstvärde; och

3. det utdelande bolagets aktier är av sådant slag som regelmässigt omsätts på en erkänd fondbörs.

9.Med uttrycket ”erkänd fondbörs” förstås i punkt 8:

1. beträffande utdelning som härrör från Kanada, en kanadensisk fondbörs som vid tillämpningen av ”Income Tax Act” erkänns såsom sådan;

2. beträffande utdelning som härrör från Sverige, en svensk fondbörs eller annan marknadsplats auktoriserad enligt svensk lag; och

3. annan fondbörs som godkänts genom brevväxling mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

1.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den som har rätt till räntan har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 10 procent av räntans bruttobelopp.

3.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 beskattas ränta som härrör från en avtalsslutande stat och betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten som har rätt till räntan, endast i denna andra stat om räntan utgör:

1. straffavgift på grund av sen betalning;

2. betalning från centralbanken i en avtalsslutande stat; eller

3. betalning med anledning av skuld som uppkommit på grund av försäljning eller tillhandahållandet på kredit av utrustning, varor eller tjänster av en person med hemvist i denna andra stat, utom i de fall då försäljningen eller tillhandahållandet skett, eller räntan betalats, mellan sådana företag med intressegemenskap som avses i artikel 9 punkt 1 a) eller b).

4.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2

1. beskattas ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas på grund av skuld som denna avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter har, endast i den andra avtalsslutande staten, om den som har rätt till räntan har hemvist i denna andra stat;

2. beskattas ränta, som härrör från Sverige och betalas till person med hemvist i Kanada, endast i Kanada, om räntan betalas på grund av lån givet, garanterat eller försäkrat eller kredit given, garanterad eller försäkrad av ”the Export Development Corporation”;

3. beskattas ränta, som härrör från Kanada och betalas till person med hemvist i Sverige, endast i Sverige, om räntan betalas på grund av lån givet, garanterat eller försäkrat eller kredit given, garanterad eller försäkrad av Exportkreditnämnden; och

4. skall ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten som bildats och verkar uteslutande för att administrera och tillhandahålla förmåner genom en eller flera pensionsplaner, planer för tryggande av ålderdomen eller andra förmåner för anställda, vara undantagen från beskattning i den förstnämnda staten under förutsättning att:

   1. personen har rätt till räntan och är generellt undantagen från beskattning i den andra staten; och

   2. räntan inte uppbärs på grund av affärsverksamhet eller från en närstående person.

5.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Uttrycket inbegriper även inkomst som enligt den statens lagstiftning från vilken inkomsten härrör behandlas på samma sätt vid beskattningen som inkomst från utlåning. Uttrycket ”ränta” innefattar dock inte inkomst som avses i artikel 8 respektive artikel 10.

6.Bestämmelserna i punkt 2 tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

7.Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är en person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband med vilken den skuld uppkommit för vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

8.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den som har rätt till royaltyn har hemvist i den andra avtalsslutande staten, får skatten inte överstiga 10 procent av royaltyns bruttobelopp.

3.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 skall

1. royalty för nyttjandet av upphovsrätt och andra liknande ersättningar för framställandet eller återgivandet av litterärt, dramatiskt, musikaliskt eller annat konstnärligt verk (med undantag för biograffilm och verk upptagna på film eller videoband eller andra medel för återgivande i samband med televisionsutsändning); och

2. royalty för nyttjandet av eller för rätten att nyttja programvara eller patent eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur (med undantag för sådana upplysningar som erhållits på grund av ett hyres- eller franchiseavtal), som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten som har rätt till royaltyn, beskattas endast i denna andra stat.

4.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt, patent, varumärke mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller andra immateriella tillgångar samt för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysningar om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur. Uttrycket inbegriper även betalningar av varje slag för biograffilm och verk upptagna på film, videoband eller andra medel för återgivande i samband med televisionsutsändningar.

5.Bestämmelserna i punkterna 2 och 3 tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

6.Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed skyldigheten att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

7.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 612 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.

3.Vinst på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik av ett företag i en avtalsslutande stat eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna stat.

4.Vinst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av

1. aktier (andra än sådana som är noterade på en erkänd fondbörs i den andra avtalsslutande staten) som utgör del av en väsentlig andel av aktiekapitalet i ett bolag med hemvist i den andra staten, vars värde i huvudsak härrör från fast egendom belägen i denna andra stat; eller

2. en väsentlig andel i ett handelsbolag, ”trust” eller dödsbo, som är bildat enligt lagstiftningen i den andra avtalsslutande staten och vars värde i huvudsak härrör från fast egendom belägen i denna andra stat, får beskattas i denna andra stat. Vid tillämpningen av denna punkt innefattar uttrycket ”fast egendom” sådana aktier som avses i a) eller sådan andel i ett handelsbolag, ”trust” eller dödsbo som avses i b). Däremot innefattar uttrycket ”fast egendom” inte egendom (med undantag för uthyrd egendom) på vilken bolagets, handelsbolagets, ”trustens” eller dödsboets verksamhet bedrivs.

5.Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i punkterna 1, 2, 3 och 4 beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

6.Bestämmelserna i punkt 5 påverkar inte en avtalsslutande stats rätt att enligt lagstiftningen i denna stat beskatta vinst, på grund av överlåtelse av egendom, som förvärvas av fysisk person som har hemvist i den andra avtalsslutande staten och som har haft hemvist i den förstnämnda staten vid något tillfälle under de senaste sex åren närmast före överlåtelsen av egendomen.

1.Inkomst, som en fysisk person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat om han inte i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande anordning som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten. Om han har eller haft sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna andra stat men endast så stor del av den som är hänförlig till denna stadigvarande anordning.

2.Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

1.Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18 och 19 föranleder annat, beskattas lön och annan ersättning som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om

1. mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under kalenderåret i fråga, och

2. ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

3. ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik av ett företag i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat. Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av arbete, vilket utförs ombord på ett luftfartyg som används i internationell trafik av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), beskattas inkomsten endast i Sverige.

1.Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller av idrottsman, beskattas i denna andra stat.

2.I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten.

3.Bestämmelserna i punkt 2 tillämpas inte om det kan fastställas att varken artisten, idrottsmannen eller honom närstående person direkt eller indirekt deltar i kontrollen av eller har del i den vinst som förvärvas av person som åsyftas i nämnda punkt.

1.Pension, utbetalning enligt socialförsäkringslagstiftningen häri inbegripen, och livränta som härrör från en avtalsslutande stat och betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i den stat från vilken de härrör.

2.Pension, utbetalning enligt socialförsäkringslagstiftningen häri inbegripen, och livränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är person med hemvist i denna stat.

3.Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal skall

1. krigspensioner och ersättningar (inbegripet pensioner och ersättningar som utgått till krigsveteraner eller som betalats till följd av krigsskador) som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, vara undantagna från skatt i denna andra stat i den utsträckning de skulle varit undantagna från beskattning om de mottogs av person med hemvist i den förstnämnda staten;

2. underhållsbidrag och andra liknande belopp (underhållsbidrag till barn häri inbegripna), som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat men beloppet som beskattas i denna andra stat skall inte överstiga det belopp som skulle ha varit skattepliktigt i den förstnämnda staten om mottagaren haft hemvist där.

1.a)  Lön och liknande ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

  b)  Sådan lön och liknande ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om arbetet utförs i denna andra stat och personen i fråga har hemvist i denna stat och

    1. är medborgare i denna stat, eller

    2. inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på lön och liknande ersättning som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.

1.Om inte bestämmelserna i punkt 2 föranleder annat, beskattas inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlats i föregående artiklar i detta avtal endast i denna stat oavsett varifrån inkomsten härrör.

2.Sådan inkomst får emellertid, om den förvärvas av person med hemvist i en avtalsslutande stat från källa i den andra avtalsslutande staten, beskattas även i den stat från vilken den härrör enligt lagstiftningen i denna stat. I fråga om inkomst från dödsbo eller ”trust” med hemvist i Kanada, med undantag för ”truster” i fall då avdrag medgivits för bidragen, får emellertid skatten i Kanada, under förutsättning att inkomsten är skattepliktig i Sverige, inte överstiga 15 procent av inkomstens bruttobelopp.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

1.Beträffande Kanada skall dubbelbeskattning undvikas på följande sätt:

1. I enlighet med gällande bestämmelser i kanadensisk lagstiftning om avräkning från kanadensisk skatt av skatt som betalas i annat land än Kanada och med hänsynstagande till framtida ändringar av dessa bestämmelser (vilka inte skall påverka den allmänna princip som anges här), skall – om inte större avräkning eller lättnad medges enligt kanadensisk lag – svensk skatt på inkomst eller vinst som härrör från Sverige avräknas från varje kanadensisk skatt på sådan inkomst eller vinst.

2. I enlighet med gällande bestämmelser i kanadensisk lagstiftning om beskattning av inkomst från utländskt dotterbolag och med hänsynstagande till framtida ändringar av dessa bestämmelser (vilka inte skall påverka den allmänna princip som anges här), skall bolag med hemvist i Kanada vid fastställandet av kanadensisk skatt – vid beräkningen av bolagets beskattningsbara inkomst – få avdrag för utdelning som bolaget erhållit ur det skattefria överskottet från utländskt dotterbolag med hemvist i Sverige.

3. I fall då inkomst som förvärvas av en person med hemvist i Kanada är undantagen från beskattning i Kanada enligt bestämmelse i detta avtal, får Kanada ändå vid beräkningen av skatt på annan inkomst beakta sådan undantagen inkomst.

2.Beträffande Sverige skall dubbelbeskattning undvikas på följande sätt:

1. Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt kanadensisk lagstiftning och i enlighet med bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Kanada, skall Sverige – med beaktande av bestämmelserna i svensk lagstiftning beträffande avräkning av utländsk skatt (även i den lydelse de framdeles kan få genom att ändras utan att den allmänna princip som anges här ändras) – från den svenska skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den skatt som erlagts i Kanada för inkomsten.

2. Om en person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst, som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i Kanada, får Sverige – vid bestämmandet av svensk progressiv skatt – beakta inkomsten som skall beskattas endast i Kanada.

3. Utan hinder av bestämmelserna i a) ovan är utdelning från bolag med hemvist i Kanada till bolag med hemvist i Sverige undantagen från svensk skatt enligt bestämmelserna i svensk lag om skattebefrielse för utdelning som erhålls av svenska bolag från dotterbolag utomlands.

3.Vid tillämpningen av denna artikel anses inkomst eller vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som enligt detta avtal får beskattas i den andra avtalsslutande staten, härröra från källa i denna andra stat.

1.Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 skall denna bestämmelse även tillämpas på fysiska personer som inte har hemvist i en eller i båda avtalsslutande stater.

2.Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag.

3.Bestämmelserna i denna artikel anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj, som medges person med hemvist i den egna staten.

4.Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11 punkt 8 eller artikel 12 punkt 7 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för företaget på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.

5.Bestämmelserna i punkt 4 skall inte inverka på tillämpningen av bestämmelser i en avtalsslutande stats interna skattelagstiftning; som

1. behandlar avdrag för räntekostnader (inbegripet framtida ändringar i bestämmelserna som inte förändrar grundprincipen däri) och som är i kraft dagen för undertecknandet av detta avtal; eller

2. efter undertecknandet införs i en avtalsslutande stat och som utformats för att en person som inte har hemvist i denna stat, enligt lagstiftningen där, inte skall få en skattebehandling som är förmånligare än den som person med hemvist i denna stat erhåller i motsvarande situation.

6.Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag (vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i en tredje stat) i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

7.I denna artikel avser uttrycket ”beskattning” skatter på vilka avtalet tillämpas.

1.Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, skriftligen framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist och ange skälen för sin begäran om ändring av beskattningen.

2.Om den behöriga myndigheten som anges i punkt 1 finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet.

3.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet och kan träda i direkt förbindelse med varandra vid tillämpningen av avtalet.

1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall myndighet utbyta sådana upplysningar som är relevanta för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning beträffande skatter som omfattas av avtalet, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och administrativa myndigheter) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentliga rättegångar eller i domstolsavgöranden.

2.Bestämmelserna i punkt 1 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att

1. vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten,

2. lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten,

3. lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

3.Om en avtalsslutande stat begär upplysningar enligt denna artikel, skall den andra avtalsslutande staten sträva efter att skaffa fram de upplysningar som framställningen avser på samma sätt som om dess egen beskattning var involverad, utan hinder av att den andra staten vid denna tidpunkt inte behöver sådana upplysningar. Om behörig myndighet i en avtalsslutande stat särskilt begär det skall den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten sträva efter att tillhandahålla upplysningarna enligt denna artikel i önskad form, såsom skriftliga vittnesintyg och kopior av ej redigerade originalhandlingar (däri inbegripet böcker, dokument, rapporter, protokoll, räkenskaper eller skriftväxling) i samma omfattning som sådana intyg och handlingar kan erhållas enligt lagstiftning och administrativ praxis i denna andra stat beträffande dess egna skatter.

4.Vid tillämpningen av denna artikel skall avtalet, utan hinder av bestämmelserna i artikel 2, tillämpas på:

1. alla skatter som tas ut av Kanadas regering; och

2. alla skatter som tas ut av Sveriges regering, kommuner och landsting.

1.Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska företrädare eller konsulära tjänstemän.

2.Utan hinder av artikel 4 skall fysisk person, som är medlem av en avtalsslutande stats diplomatiska beskickning, konsulat eller ständiga representation, vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten eller i en tredje stat, vid tillämpningen av avtalet anses ha hemvist i den sändande staten, om han där är underkastad samma skyldigheter i fråga om skatt för hela sin inkomst som person med hemvist i denna sändande stat.

3.Avtalet tillämpas inte på internationell organisation, dess organ eller tjänstemän och inte heller på person, som är medlem av en tredje stats eller grupp av staters diplomatiska beskickning, konsulat eller ständiga representation och som befinner sig i en avtalsslutande stat samt inte i någondera avtalsslutande staten är underkastad samma skyldigheter i fråga om skatt för hela sin inkomst som person med hemvist där.

1.Bestämmelserna i detta avtal anses inte i något avseende begränsa sådan skattenedsättning, skattelättnad, avräkning eller avdrag vid beskattning som medges

1. enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat vid bestämmandet av skatt som tas ut i denna stat, eller

2. enligt annat avtal som en avtalsslutande stat ingår.

2.Bestämmelserna i detta avtal hindrar inte en avtalsslutande stat att beskatta belopp som inräknas i inkomsten hos en person med hemvist i denna stat på grund av innehav av andel i handelsbolag, ”trust” eller kontrollerad utländsk juridisk person.

3.Avgifter som betalats under ett år, med anledning av förvärvsverksamhet som utövats under året, av eller för en fysisk person som har hemvist i en avtalsslutande stat till en pensionsplan som erkänts för beskattningsändamål i den andra avtalsslutande staten skall, under en period ej överstigande sammanlagt 60 månader, vid beskattningen i den förstnämnda staten behandlas på samma sätt som avgifter vilka betalats till en pensionsplan som erkänts för beskattningsändamål i den förstnämnda staten, under förutsättning att

1. sådan fysisk person regelbundet bidragit till en sådan pensionsplan under en period omedelbart innan han fick hemvist i den förstnämnda staten; och

2. den behöriga myndigheten i den förstnämnda staten finner att pensionsplanen motsvarar en pensionsplan som erkänts för beskattningsändamål i denna stat.

Vid tillämpningen av denna punkt anses uttrycket ”pensionsplan” innefatta pensionsplan som inrättats inom ramen för socialförsäkringssystemet i en avtalsslutande stat.

4.Vid tillämpningen av artikel XXII (Konsultation) punkt 3 i Allmänna Tjänstehandelsavtalet, är de avtalsslutande staterna överens om att utan hinder av nämnda punkt, skall en tvist mellan staterna angående frågan huruvida en åtgärd faller under tillämpningsområdet för detta avtal eller inte och som kan hänskjutas till Tjänstehandelsrådet i enlighet med nämnda punkt, tvisten så hänskjutas endast om båda avtalsslutande staterna samtycker därtill. Frågor om tolkningen av denna punkt skall avgöras med tillämpning av artikel 24 punkt 3 eller, om sådant avgörande inte kan träffas, enligt annat förfarande som båda avtalsslutande staterna kommer överens om.

1.Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna skall utväxlas i Ottawa så snart som möjligt.

2.Avtalet träder i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna och dess bestämmelser tillämpas:

1. i Kanada:

   1. beträffande skatt, som innehålls vid källan, på belopp som den 1 januari kalenderåret närmast efter det då utväxlingen av ratifikationshandlingarna äger rum eller senare betalas till eller tillgodoförs person med hemvist utanför Kanada; och

   2. beträffande annan kanadensisk skatt, i fråga om beskattningsår som börjar den 1 januari kalenderåret närmast efter det då utväxlingen av ratifikationshandlingarna äger rum eller senare; och

2. i Sverige, beträffande inkomst som förvärvas den 1 januari kalenderåret närmast efter det då utväxlingen av ratifikationshandlingarna äger rum eller senare.

3.Bestämmelserna i avtalet från den 14 oktober 1983 mellan Kanada och Sverige för att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande skatter på inkomst och förmögenhet skall upphöra att gälla:

1. i Kanada:

   1. beträffande skatt, som innehålls vid källan, på belopp som den 1 januari kalenderåret närmast efter det då utväxlingen av ratifikationshandlingarna äger rum eller senare betalas till eller tillgodoförs person med hemvist utanför Kanada; och

   2. beträffande annan kanadensisk skatt, i fråga om beskattningsår som börjar den 1 januari kalenderåret närmast efter det då utväxlingen av ratifikationshandlingarna äger rum eller senare;

2. i Sverige:

   1. beträffande inkomst som förvärvas den 1 januari kalenderåret närmast efter det då utväxlingen av ratifikationshandlingarna äger rum eller senare; och

   2. beträffande förmögenhetsskatt för vilken taxering sker andra kalenderåret närmast efter det då utväxlingen av ratifikationshandlingarna äger rum eller senare.

4.Avtalet daterat den 21 november 1929 mellan Kanada och Sverige angående ömsesidigt fritagande från inkomstskatt i vissa fall av inkomster härrörande från rederirörelse skall upphöra att gälla den dag då förevarande avtal träder i kraft.

Lagrådet

Såsom framgår av 2 § i den föreslagna lagen skall avtalets beskattningsregler tillämpas endast i den mån de medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga. Regeringen anser på grund härav och på grund av förslagets beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats.

3.1 Bolagsbeskattningen

3.2 Fysiska personer

Fysiska personer som är bosatta i Kanada (”resident”) är liksom bolag skattskyldiga där för all inkomst oavsett varifrån den härrör. Fysiska personer som inte är bosatta i Kanada (”non-resident”), beskattas endast för inkomst som härrör från Kanada. Den federala inkomstskatten på fysiska personers inkomst utgår på summan av den skattskyldiges nettoinkomster från samtliga förvärvskällor. Skatten är progressiv och ligger i intervallet 17–29 %. Varje provins tar också ut skatt på fysiska personers inkomst. I samtliga provinser utom Quebec bestäms dessa skatter till en viss procent (50–69 %) av den federala skatten.

Någon federal förmögenhetsskatt utgår inte i Kanada.

4.1 Avtalets tillämpningsområde

Art. 1 anger de personer som omfattas av avtalet. I enlighet med denna bestämmelse, som överensstämmer med motsvarande bestämmelse i OECD:s modellavtal, skall avtalet tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna. För att avtalet skall vara tillämpligt krävs dels att fråga är om sådan person som avses i art. 3 punkt 1c eller d, dels att denna person i enlighet med bestämmelserna i art. 4 punkt 1 har hemvist i en avtalsslutande stat. Som följd härav är avtalet i förhållande till Sverige tillämpligt endast i fråga om personer som enligt svensk intern lagstiftning är skattskyldiga här på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper endast person som är oinskränkt skattskyldig, dvs. inte person som är skattskyldig i Sverige endast för inkomst härifrån. Den skattskyldighet som avses i avtalet är inte någon formell eller symbolisk skattskyldighet. Personen skall i princip vara skyldig att erlägga skatt enligt de reguljära inkomstskattetabeller som normalt tillämpas för personer hemmahörande i staten i fråga för de olika inkomster denne uppbär. I detta avtal har överenskommits att även staten och vissa offentligrättsliga organ skall omfattas av avtalet.

Art. 2 anger de skatter på vilka avtalet är tillämpligt. Det kan noteras att den svenska statliga förmögenhetsskatten inte omfattas av avtalet. Avtalet utgör således inte något hinder för att enligt svenska interna regler beskatta förmögenhet även om denna innehas av person som enligt avtalets regler har hemvist i Kanada. Inte heller den statliga fastighetsskatten omfattas av avtalet. Dubbelbeskattning av t.ex. privatbostad som en i Sverige bosatt person innehar i Kanada kan dock undanröjas med tillämpning av lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

4.2 Definitioner m.m.

Art. 3 innehåller definitioner av vissa uttryck som förekommer i avtalet. Innehållet i artikeln överensstämmer i stort sett med innehållet i OECD:s modellavtal, dock att definitionen av ”internationell trafik” (punkt 1 i) har fått en i förhållande till modellavtalet något avvikande utformning. Anledningen härtill är att hemvistet valts som kriterium vid bestämmandet av vilken stat som skall ha beskattningsrätten till inkomst av internationell trafik, se art. 8 punkt 1. ...

4.3 Avtalets beskattningsregler

Art. 6–21 innehåller avtalets regler om fördelning av beskattningsrätten till olika inkomster. Avtalets uppdelning i olika typer av inkomster har endast betydelse för tillämpningen av avtalet och således inte vid bestämmandet av till vilket inkomstslag och vilken förvärvskälla inkomsten skall hänföras enligt svensk skatterätt. Vidare gäller att beskattningen i Sverige av en viss inkomst sker med utgångspunkt i svensk rätt. Har rätten att beskatta viss inkomst här inskränkts genom avtal måste denna begränsning iakttas. Vidare bör observeras att i de fall en inkomst ”får beskattas” i en avtalsslutande stat enligt bestämmelserna i art. 6–21 innebär detta naturligtvis inte att den andra staten fråntagits rätten att beskatta inkomsten i fråga. Beskattning får ske även i den andra staten om så kan ske enligt dess interna beskattningsregler, men denna stat måste i så fall – om den är den skattskyldiges hemviststat – undanröja den dubbelbeskattning som därvid uppkommer. Hur detta genomförs regleras i art. 22.

Inkomst av fast egendom får enligt art. 6 beskattas i den stat där egendomen är belägen. Detta gäller enligt punkt 3 även vinst av sådan egendom. Förutom tillägget i punkt 3 överensstämmer artikeln med motsvarande bestämmelse i OECD:s modellavtal, bortsett från att definitionen av uttrycket fast egendom uttryckligen omfattar även ”byggnader”. Bakgrunden till detta är att byggnad enligt svensk rätt i vissa fall är lös egendom. Vid tillämpningen av avtalet anses alltid byggnad som fast egendom och inkomst av sådan byggnad får beskattas här om byggnaden finns i Sverige även om inkomsttagaren har hemvist i Kanada. Enligt KL beskattas inkomst som härrör från fastighet i vissa fall som inkomst av näringsverksamhet. Vid tillämpning av avtalet bestäms dock rätten att beskatta inkomst av fastighet med utgångspunkt i art. 6, dvs. den stat i vilken fastigheten är belägen får beskatta inkomsten. Detta hindrar dock inte Sverige från att beskatta inkomsten som inkomst av näringsverksamhet vid taxeringen här. Royalty från fast egendom eller för nyttjande av eller rätten att nyttja mineralfyndighet, källa eller annan naturtillgång behandlas också som inkomst av fast egendom vid tillämpningen av avtalet. Annan royalty beskattas enligt art. 12.

4.4 Metoder för undanröjande av dubbelbeskattning

4.5 Särskilda bestämmelser

I art. 23 återfinns bestämmelser om förbud i vissa fall mot diskriminering vid beskattningen. I punkt 1 slås fast att medborgare i en avtalsslutande stat inte i den andra avtalsslutande staten skall bli mindre fördelaktigt behandlad än vad en medborgare i denna andra stat blir behandlad under samma förhållanden. När det gäller uttrycket ”under samma förhållanden” har detta en central betydelse och avser skattskyldig som vid tillämpningen av allmänna lagar och föreskrifter på skatteområdet både rättsligt och faktiskt befinner sig i en i huvudsak likartad situation som den person som är medborgare i den andra staten. Om således en utländsk medborgare hävdar att han i enlighet med bestämmelserna i denna punkt diskrimineras skall bedömningen av om så är fallet grunda sig på en jämförelse mellan hur en svensk medborgare skulle ha behandlats under i övrigt lika förhållanden. Endast om en svensk medborgare vid denna jämförelse skulle ha getts en fördelaktigare skattemässig behandling än den utländske medborgaren kan diskriminering föreligga enligt punkt 1 (se t.ex. RÅ 1988 ref. 154). Av detta följer t.ex. att om en avtalsslutande stat gör åtskillnad mellan sina egna medborgare beroende på om de i skattehänseende är att betrakta som bosatta i landet eller inte, är denna stat inte skyldig att behandla medborgare i den andra staten, vilka skattemässigt inte är att betrakta som bosatta i landet, på samma sätt som sina egna medborgare som är skattemässigt bosatta i landet, utan endast förpliktad att ge dem samma behandling som i landet icke bosatta egna medborgare.

Bestämmelserna i punkt 2 tar inte sikte på diskriminering på grund av medborgarskap utan diskriminerande behandling av fast driftställe som innehas av ett företag i den andra avtalsslutande staten. En situation där detta diskrimineringsförbud vanligtvis är tillämpligt är när en stat beskattar överföring av vinstmedel från en filial till bolagets hemviststat men inte beskattar motsvarande överföring från filial till huvudkontor som sker inom den egna staten (s.k. branch profits tax). Då Kanada alltid vill förbehålla sig rätten att ta ut en sådan ”branch profits tax” med samma procentsats som föreskrivs i art. 10 punkt 2 för utdelning som betalas från dotterbolag till moderbolag, har i avtalet intagits en särskild bestämmelse om detta i art. 10 punkt 6. Övrig diskriminering av fasta driftställen är förbjuden enligt sedvanliga regler.

Punkt 6 förbjuder en avtalsslutande stat att ge företag mindre förmånlig behandling på grund av att dess kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras – direkt eller indirekt – av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten. Viktigt att observera såvitt avser denna bestämmelse är att den endast avser beskattningen av företaget som sådant och således inte omfattar beskattningen av de personer som äger eller kontrollerar företagets kapital. Bestämmelsens syfte är att tillförsäkra skattskyldiga med hemvist i samma stat lika behandling.

Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse regleras i art. 24 och bestämmelserna om utbyte av upplysningar finns i art. 25. Genom bestämmelsen i art. 25 punkt 4 har, i förhållande till OECD:s modellavtal, artikelns tillämpningsområde utvidgats till att omfatta alla skatter som tas ut av stat, kommuner eller landsting. Detta innebär att bestämmelserna i denna artikel kan åberopas beträffande arvs- och gåvoskatt, mervärdesskatt etc.

4.6 Slutbestämmelser

Art. 28 och 29 innehåller bestämmelser om avtalets ikraftträdande och upphörande.

Avtalet skall enligt art. 28 ratificeras och träda i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna. Det skall i Sverige tillämpas på inkomst som förvärvas den 1 januari året närmast efter det år då utväxlingen av ratifikationshandlingarna äger rum eller senare.