Grekland

§ 1.Avtalet är tillämpligt å skatter å inkomst och förmögenhet, vilka uppbäras av envar av de avtalsslutande staterna eller av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter, oberoende av sättet för skattens uttagande.

§ 2.ed skatter å inkomst och förmögenhet förstås alla skatter, som utgå å inkomst eller å förmögenhet i dess helhet eller å delar av inkomst eller förmögenhet, därunder inbegripna skatter å vinst genom avyttring av lös eller fast egendom samt skatter å ett företags totala löneutbetalningar.

§ 3.e för närvarande utgående skatter, å vilka avtalet skall äga tillämpning, äro särskilt3:

1. eträffande Grekland:

   1. Skatten å fysiska personers inkomst, tilläggsskatter däri inbegripna, samt

   2. inkomstskatten å juridiska personer;

      skatt av sådant slag benämnes i det följande ”grekisk skatt”.

2. eträffande Sverige:

   1. Den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna;

   2. bevillningsavgifterna för särskilda förmåner och rättigheter;

   3. den kommunala inkomstskatten, samt

   4. den statliga förmögenhetsskatten;

      skatt av sådant slag benämnes i det följande ”svensk skatt”.

§ 4.vtalet skall likaledes tillämpas å skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, vilka framdeles uttagas vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna4. De behöriga myndigheterna i de båda avtalsslutande staterna skola vid utgången av varje år meddela varandra ändringar i skattelagstiftningen.

§ 5.De behöriga myndigheterna i de båda avtalsslutande staterna skola i samförstånd avgöra uppkommande tvivelsmål rörande vilka skatter som inbegripas under avtalet.

§ 1.Där icke sammanhanget annat föranleder, skola i detta avtal följande uttryck hava nedan angiven betydelse:

1. Uttrycket ”behöriga myndigheter” åsyftar för Sveriges vidkommande finansministern eller hans befullmäktigade ombud och för Greklands vidkommande finansministern eller hans befullmäktigade ombud.

2. Uttrycket ”skatt” åsyftar grekisk skatt eller svensk skatt, alltefter som sammanhanget kräver.

3. Uttrycket ”person” inbegripen varje sammanslutning av personer, antingen denna utgör en juridisk person eller icke.

4. Uttrycket ”bolag” åsyftar varje slag av juridisk person.

5. 1. Uttrycket ”person med hemvist”5 i en av de avtalsslutande staterna åsyftar varje person, som enligt den statens lagstiftning är underkastad beskattning därstädes på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller varje annan liknande omständighet.

   2. å på grund av bestämmelserna i punkt I) ovan en fysisk person äger hemvist i båda avtalsslutande staterna6, skall följande gälla:

      1. Han skall anses äga hemvist i den stat, i vilken han har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har ett sådant hem i båda avtalsslutande staterna, anses han äga hemvist i den stat, med vilken han har de starkaste personliga och ekonomiska förbindelserna (här nedan betecknat såsom centrum för levnadsintressena).

      2. Om det icke kan avgöras, i vilken stat centrum för levnadsintressena befinner sig, eller om han icke i någondera staten har ett hem, som stadigvarande står till hans förfogande, anses han äga hemvist i den stat, där han stadigvarande vistas.

      3. Om han stadigvarande vistas i båda avtalsslutande staterna eller om han icke vistas stadigvarande i någon av dem, anses han äga hemvist i den avtalsslutande stat, i vilken han är medborgare.

      4. Om han är medborgare i båda avtalsslutande staterna eller om han icke är medborgare i någon av dem, skola de behöriga myndigheterna i de båda staterna avgöra frågan genom överenskommelse.

   3. å på grund av bestämmelserna i punkt I) ovan en juridisk person äger hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses dess hemvist förefinnas i den stat, där dess verkliga ledning är belägen. Detsamma gäller sådana bolag och andra sammanslutningar, vilka enligt vederbörande stats lagstiftning icke äro juridiska personer.

6. Uttrycken ”person med hemvist i en av de avtalsslutande staterna” och ”person med hemvist i den andra avtalsslutande staten” åsyfta en person med hemvist i Grekland eller en person med hemvist i Sverige, alltefter som sammanhanget kräver.

7. Uttrycken ”grekiskt företag” och ”svenskt företag” åsyfta ett rörelseidkande företag, som bedrives av en person med hemvist i Grekland respektive ett rörelseidkande företag, som bedrives av en person med hemvist i Sverige; uttrycken ”företag i en av de avtalsslutande staterna”7 och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyfta ett grekiskt företag eller ett svenskt företag, alltefter som sammanhanget kräver.

8. Uttrycket ”inkomst av rörelse” inbegriper hyresavgifter eller royalty för kinematografisk film ävensom televisionsfilm.

9. 1. Med uttrycket ”fast driftställe”8 förstås en stadigvarande affärsanordning, i vilken företagets verksamhet helt eller delvis utövas.

   2. åsom fast driftställe anses särskilt:

      1. plats för företagsledning,

      2. filial,

      3. kontor,

      4. fabrik,

      5. verkstad,

      6. gruva, stenbrott eller annan plats för utnyttjandet av naturtillgångar,

      7. plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete, som varar mer än tolv månader.

   3. Uttrycket ”fast driftställe” skall icke anses innefatta:

      1. användningen av anordningar, avsedda uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor,

      2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande,

      3. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för bearbetning eller förädling genom ett annat företags försorg,

      4. innehavet av en stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företagets räkning,

      5. innehavet av en stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för att för företagets räkning ombesörja reklam, meddela upplysningar, bedriva vetenskaplig forskning eller utöva liknande verksamhet under förutsättning att verksamheten är av förberedande eller biträdande art.

   4. n person, som är verksam i en av de avtalsslutande staterna för ett företag i den andra avtalsslutande staten – härunder inbegripes icke sådan oberoende representant som avses i punkt V) – behandlas såsom ett fast driftställe i den förstnämnda staten om han innehar och i den förstnämnda staten regelbundet använder en fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten icke begränsas till inköp av varor för företagets räkning.

   5. tt företag i en av de avtalsslutande staterna anses icke hava ett fast driftställe i den andra avtalsslutande staten allenast på den grund, att företaget uppehåller affärsförbindelser i den andra staten genom förmedling av en mäklare, kommissionär eller annan fullständigt oberoende representant, under förutsättning att dessa personer därvid fullgöra uppdrag, vilka tillhöra deras vanliga affärsverksamhet.

   6. en omständigheten, att ett bolag med hemvist i en av de avtalsslutande staterna kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag, som har sitt hemvist i den andra avtalsslutande staten eller som uppehåller affärsförbindelser i denna andra stat (antingen genom ett fast driftställe eller annorledes), skall icke i och för sig medföra att någotdera bolaget betraktas såsom ett fast driftställe för det andra bolaget.

10. Uttrycket ”internationell trafik” inbegriper trafik som utövas mellan orter i ett och samma land såsom ett led i trafik mellan två eller flera länder.

§ 2.å en av de avtalsslutande staterna tillämpar bestämmelserna i detta avtal, skall, såvitt icke sammanhanget annorlunda kräver, varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke särskilt angivits, anses hava den betydelse, som uttrycket har enligt gällande lagar inom den ifrågavarande staten rörande sådana skatter, som äro föremål för avtalet.

§ 1.Inkomst av rörelse, åtnjuten av ett företag i en av de avtalsslutande staterna, må beskattas allenast i denna stat, såvida icke företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från ett där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, äger den andra avtalsslutande staten beskatta företagets inkomst men endast så stor del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället.

§ 2.m ett företag i en av de avtalsslutande staterna bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från ett där beläget fast driftställe, skall i vardera staten till det fasta driftstället hänföras den inkomst av rörelse, som driftstället kan antagas skola hava åtnjutit, därest driftstället varit ett fristående företag med samma eller liknande verksamhet, bedriven under samma eller liknande villkor, samt driftstället självständigt avslutat affärer med det företag, till vilket driftstället hör.

§ 3.id bestämmandet av det fasta driftställets inkomst av rörelse skall avdrag medgivas för alla kostnader som uppkommit för det fasta driftställets räkning, härunder inbegripna kostnader för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om kostnaderna uppkommit i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

§ 4.Vad i § 2 av denna artikel stadgas skall emellertid – i den mån i en av de avtalsslutande staterna inkomst hänförlig till ett fast driftställe brukat bestämmas på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget9 – icke hindra att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestämmes genom ett dylikt brukligt förfarande. Förfarandet skall dock vara sådant att resultatet står i överensstämmelse med de i denna artikel angivna principerna.

§ 5.Inkomst skall icke anses hänförlig till ett fast driftställe allenast av den anledningen att det fasta driftstället inköper varor för företagets räkning.

§ 6.Vid tillämpningen av föregående paragrafer skall inkomst hänförlig till det fasta driftstället bestämmas genom samma förfarande år från år såvida icke särskilda förhållanden annat föranleda.

§ 1.tan hinder av bestämmelserna i föregående artiklar av detta avtal skall inkomst, som förvärvas genom utövande av sjöfart i internationell trafik medelst fartyg registrerade i en av de avtalsslutande staterna, vara undantagen från beskattning i den andra avtalsslutande staten, såvida icke företaget äger hemvist i denna andra stat; i dylika fall må den sistnämnda staten beskatta inkomsten.

§ 2.nkomst, som förvärvas genom utövande av luftfart i internationell trafik, skall beskattas allenast i den avtalsslutande stat, i vilken företaget har sin verkliga ledning.

§ 1.tdelning från ett bolag med hemvist i Sverige till en person med hemvist i Grekland skall vara undantagen från svensk skatt.

§ 2.tdelning från ett bolag med hemvist i Grekland till en person med hemvist i Sverige skall i Grekland vara underkastad grekisk inkomstskatt under förutsättning att utdelningen avdrages från det belopp av bolagets sammanlagda nettoinkomst, som är föremål för den grekiska inkomstskatten å juridiska personer.

§ 3.tdelning från ett bolag med hemvist i Grekland till ett bolag med hemvist i Sverige skall vara undantagen från svensk skatt. Denna skattebefrielse inträder dock icke med mindre förhållandena äro sådana att utdelningen enligt svensk lag skulle ha varit undantagen från svensk skatt, om det förstnämnda bolaget hade varit att anse som bosatt i Sverige och icke i Grekland.

§ 4.estämmelserna i §§ 1 och 2 av denna artikel äro icke tillämpliga, om en person med hemvist i en av de avtalsslutande staterna innehar ett fast driftställe i den andra avtalsslutande staten och utdelningen i fråga äger direkt samband med den från driftstället bedrivna rörelsen; i dylikt fall skall artikel IV av detta avtal äga tillämpning.

§ 1.Ränta, som härrör från en av de avtalsslutande staterna och utbetalas till en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, må beskattas i denna andra stat.

§ 2.en avtalsslutande stat, från vilken härrör ränta som utbetalas till en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall dock vara bibehållen vid rätten att enligt sin egen lagstiftning beskatta räntan. Utövas denna beskattningsrätt, får den påförda skatten icke överstiga 10 procent av räntans belopp. De behöriga myndigheterna i de båda staterna skola träffa överenskommelse om tillämpningen av nämnda begränsning.

§ 3.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av värdepapper som utfärdats av staten, av obligationer eller debentures, antingen desamma utfärdats mot säkerhet i egendom eller icke och antingen de representera en rätt till andel i vinst eller icke, samt av varje annat slags fordran ävensom all annan inkomst, vilken enligt skattelagstiftningen jämställes med inkomst av försträckning.

§ 4.estämmelserna i föregående paragrafer äro icke tillämpliga, om den person, som äger hemvist i en av de avtalsslutande staterna och uppbär räntan, innehar ett fast driftställe i den andra avtalsslutande staten varifrån räntan härrör och den fordran av vilken räntan härflyter äger verkligt samband med det fasta driftstället. I dylikt fall skall artikel IV av detta avtal äga tillämpning.

§ 5.änta skall anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är staten själv, en politisk underavdelning till staten eller en person med hemvist i denna stat. Om den person som utbetalar räntan – antingen han äger hemvist i en av de avtalsslutande staterna eller ej – i en av de avtalsslutande staterna innehar ett fast driftställe, för vilket upptagits det lån som räntan avser, och räntan bestrides av det fasta driftstället, skall räntan dock anses härröra från den avtalsslutande stat, i vilken det fasta driftstället är beläget.

§ 6.eträffande sådana fall, då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleda att det utbetalade räntebeloppet med hänsyn till den skuld, för vilken räntan erlägges, överstiger det belopp som skulle hava avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om dylika förbindelser icke förelegat, skola bestämmelserna i denna artikel gälla allenast för sistnämnda belopp. I dylikt fall skall överskjutande räntebelopp beskattas i enlighet med lagstiftningen i de båda avtalsslutande staterna med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

§ 1.Royalty, som härrör från en av de avtalsslutande staterna och utbetalas till en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, må beskattas i denna andra stat.

§ 2.en avtalsslutande stat, från vilken härrör royalty som utbetalas till en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall dock vara bibehållen vid rätten att enligt sin egen lagstiftning beskatta royaltyn. Utövas denna beskattningsrätt, får den påförda skatten icke överstiga 5 procent av royaltyns bruttobelopp. De behöriga myndigheterna i de båda staterna skola träffa överenskommelse om tillämpningen av nämnda begränsning.

§ 3.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slag av utbetalning, som uppbäres såsom ersättning för upphovsrätt till litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk, för nyttjandet av eller rätten att nyttja patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemlig fabrikationsmetod eller recept, för nyttjandet av eller rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysningar om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur; uttrycket omfattar däremot icke något slag av royalty eller annat belopp, som utbetalas för nyttjandet av gruva, stenbrott eller annan naturtillgång eller för kinematografisk film eller televisionsfilm.

§ 4.nkomst genom avyttring av egendom eller rättighet, som avses i § 3, skall beskattas allenast i den avtalsslutande stat i vilken säljaren äger hemvist.

§ 5.estämmelserna i §§ 1, 2 och 4 äro icke tillämpliga, om den person, som äger hemvist i en av de avtalsslutande staterna och som uppbär royaltyn, innehar ett fast driftställe i den andra avtalsslutande staten varifrån royaltyn härrör och den rättighet av vilken royaltyn härflyter äger verkligt samband med det fasta driftstället. I dylikt fall skall artikel IV av detta avtal äga tillämpning.

§ 6.eträffande sådana fall, då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleda att det utbetalade royaltybeloppet med hänsyn till det nyttjande eller den rätt, för vilken royaltyn erlägges, överstiger det belopp, som skulle hava avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om dylika förbindelser icke förelegat, skola bestämmelserna i denna artikel gälla allenast för sistnämnda belopp. I dylikt fall skall överskjutande ersättningsbelopp beskattas i enlighet med lagstiftningen i de båda avtalsslutande staterna med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

§ 1.Inkomst av fastighet må beskattas i den avtalsslutande stat i vilken fastigheten är belägen.

§ 2.Uttrycket ”fastighet” skall hava den betydelse som uttrycket har enligt gällande lagar i den avtalsslutande stat, i vilken egendomen i fråga är belägen. Under detta uttryck inbegripes dock städse egendom som utgör tillbehör till fastighet, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter å vilka föreskrifterna i allmän lag angående fastigheter äga tillämpning, nyttjanderätt till fastighet11 och rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av gruvor och andra naturtillgångar. Fartyg och luftfartyg skola däremot icke betraktas såsom fastigheter.

§ 3.estämmelserna i §§ 1 och 2 ovan skola äga tillämpning såväl å inkomst, vilken förvärvas genom omedelbart brukande av fastighet, som å inkomst, vilken erhålles genom uthyrning av fastighet eller genom annan användning av fastigheten, därunder inbegripet inkomst av lantbruks- och skogsföretag. Bestämmelserna skola likaledes tillämpas å inkomst genom avyttring av fastighet.

§ 4.estämmelserna i §§ 1 – 3 ovan skola även äga tillämpning å sådan inkomst av fastighet som förvärvas av annat företag än lantbruks- eller skogsföretag ävensom inkomst av fastighet som användes vid utövandet av fria yrken.

§ 1.Där icke artiklarna XIV, XV och XVI annat föranleda skola löner och liknande ersättningar, som en person med hemvist i en av de avtalsslutande staterna uppbär på grund av arbetsanställning, beskattas allenast i denna stat, såvida icke arbetet utföres i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utföres i den andra staten, må ersättningen på grund av anställningen beskattas i denna stat.

§ 2.tan hinder av bestämmelserna i § 1 ovan skall ersättning, som en person med hemvist i en av de avtalsslutande staterna uppbär på grund av arbete som utföres i den andra avtalsslutande staten, beskattas allenast i den förstnämnda staten, under förutsättning att

1. nkomsttagaren vistas i denna andra stat under en tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt icke överstiga 183 dagar under beskattningsåret12 i fråga,

2. ersättningen betalas av eller på uppdrag av en arbetsgivare, som ej äger hemvist i denna andra stat, och

3. ersättningen ej såsom omkostnad belastar ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning, som arbetsgivaren har i denna andra stat.

§ 3.tan hinder av vad som stadgas ovan i denna artikel må ersättning för personligt arbete, som fullgöres

1. mbord å fartyg i internationell trafik, vilket är registrerat i en av de avtalsslutande staterna, beskattas i denna avtalsslutande stat, såvida icke företaget äger hemvist i den andra staten; i dylikt fall må inkomsten beskattas i den sistnämnda staten; samt

2. ombord å luftfartyg i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat, i vilken företaget har sin verkliga ledning.

§ 1.rsättningar, pensioner däri inbegripna, vilka utbetalas av – eller från fonder inrättade av – en av de avtalsslutande staterna, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till en fysisk person såsom ersättning för arbete, som utförts i tjänst hos samma stat, underavdelning eller lokala myndighet, må beskattas i den staten. Motsvarande skall gälla i fråga om andra pensioner, som utbetalas av staten, ävensom pensioner som utbetalas av socialförsäkringsanstalter och liknande inrättningar.

§ 2.estämmelserna i artiklarna XIII, XV och XVI äro tillämpliga å ersättningar och pensioner som utbetalas för tjänster, utförda i samband med rörelse som bedrivits av en av de avtalsslutande staterna, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.

§ 1.ivräntor, uppburna från inkomstkällor i Sverige, av en fysisk person med hemvist i Grekland, skola vara undantagna från svensk skatt.

§ 2.ivräntor, uppburna från inkomstkällor i Grekland av en fysisk person med hemvist i Sverige, skola vara undantagna från grekisk skatt.

§ 3.Med ”livränta” förstås ett fastställt belopp, som på grund av förpliktelse skall utbetalas periodiskt på fastställda tider under vederbörandes livstid eller under annan angiven eller fastställbar tidsperiod.

§ 1.n studerande eller affärs- eller hantverkspraktikant från en av de avtalsslutande staterna, som vistas i den andra avtalsslutande staten allenast för sin undervisning eller utbildning, skall ej beskattas i denna andra stat för belopp, som han uppbär till bestridande av sitt uppehälle, sin undervisning eller sin utbildning, därest beloppen i fråga utbetalas till honom från utlandet.

§ 2.n fysisk person från en av de avtalsslutande staterna, som vistas i den andra avtalsslutande staten allenast såsom studerande vid universitet, högskola eller skola i den staten eller såsom affärs- eller hantverkspraktikant, skall under en period icke överstigande tre på varandra följande beskattningsår vara befriad från beskattning i denna andra stat för inkomst av anställning därstädes, under förutsättning att

1. inkomsten är erforderlig för att bestrida kostnaderna för hans uppehälle och undervisning, och

2. inkomsten i fråga icke överstiger 4.000 svenska kronor under beskattningsåret respektive motsvarande belopp i grekisk valuta.

§ 1. enlighet med vad som stadgas i grekisk lag angående kvittning mot grekisk skatt av skatt, som skall betalas i annat land, skall svensk skatt, som enligt svensk lag och i överensstämmelse med detta avtal direkt eller genom skatteavdrag erlägges för inkomst från inkomstkällor i Sverige, kvittningsvis avräknas å varje grekisk skatt, som belöper å samma inkomst.

§ 2.nkomst från inkomstkällor15 i Grekland, vilken inkomst i överensstämmelse med detta avtal må beskattas i Grekland antingen direkt eller genom skatteavdrag, skall vara undantagen från svensk skatt.

rån denna regel skola dock följande undantag gälla:

1. I sådana fall då inkomsten utgöres av

   1. tdelning från ett bolag med hemvist i Grekland till en person med hemvist i Sverige och denne icke är ett sådant bolag, som i enlighet med vad som stadgas i § 3 av artikel VII är frikallat från svensk skatt, eller

   2. änta, å vilken § 2 av artikel VIII äger tillämpning och vilken utbetalas till en person med hemvist i Sverige, eller

   3. oyalty, å vilken § 2 av artikel IX äger tillämpning och vilken utbetalas till en person med hemvist i Sverige,

      kall svensk skatt beräknas på inkomstens bruttobelopp. Från den i enlighet härmed påförda svenska skatten skall avräknas den grekiska inkomstskatt, som belöper å samma inkomst.

2. id tillämpningen av den under punkt a) ovan angivna undantagsbestämmelsen skall, då hel befrielse från eller nedsättning av den till utdelningen respektive räntan eller royaltyn hänförliga grekiska inkomstskatten meddelats för en bestämd tidsperiod, från den å ifrågavarande belopp påförda svenska skatten avräknas ett belopp motsvarande den grekiska inkomstskatt som skulle hava varit hänförlig till utdelningen, räntan eller royaltyn, därest sådan skattebefrielse eller skattenedsättning ej meddelats.

3. sådana fall, då ränta uppbäres från inkomstkällor i Grekland av en person med hemvist i Sverige, skall – oberoende av bestämmelserna i punkterna a) och b) ovan med avseende å de första tio beskattningsår, för vilka detta avtal äger tillämpning, från den å räntan belöpande svenska skatten avräknas ett belopp motsvarande tio procent av räntans belopp.

§ 3.m förmögenhet, som innehaves av en person med hemvist i Sverige, i enlighet med artikel XXII må beskattas i Grekland, skall förmögenheten i fråga vara undantagen från svensk skatt.

§ 4.vensk progressiv skatt, som påföres personer med hemvist i Sverige, må beräknas efter den skattesats, som skulle hava varit tillämplig, om även sådan inkomst eller förmögenhet, som enligt föreliggande avtal är undantagen från beskattning, inräknats i den skattepliktiga inkomsten eller förmögenheten.

§ 1.m enligt föreskrifterna i detta avtal en person med hemvist i Grekland är befriad från eller berättigad till nedsättning av svensk skatt, skall motsvarande befrielse eller nedsättning komma ett oskift dödsbo till godo, i den mån en eller flera av dödsbodelägarna äga hemvist i Grekland.

§ 2.vensk skatt, som påföres ett oskift dödsbo, skall kvittningsvis avräknas i enlighet med bestämmelserna i artikel XXIII i den mån inkomsten tillkommer en dödsbodelägare med hemvist i Grekland.

§ 1.edborgare i en av de avtalsslutande staterna skola icke i den andra avtalsslutande staten bliva föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande skattekrav, som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande skattekrav, som medborgarna i den senare staten under samma förhållanden äro eller kunna bliva underkastade.16

§ 2.Uttrycket ”medborgare” betyder:

1. Beträffande Grekland: Alla grekiska medborgare samt alla juridiska personer och andra sammanslutningar, som bildats jämlikt gällande grekisk lag.

2. Beträffande Sverige: Alla svenska medborgare samt alla juridiska personer och andra sammanslutningar, som bildats jämlikt gällande svensk lag.

§ 3.eskattningen av ett fast driftställe, som ett företag i en av de avtalsslutande staterna har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat icke vara mindre fördelaktig än beskattningen av ett företag i den andra staten, som bedriver samma verksamhet.

Vad nu sagts skall icke anses medföra förpliktelse för någon av de avtalsslutande staterna att medgiva personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten personliga avdrag vid beskattningen, skattebefrielser och skattenedsättningar på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj, som medgivas personer med hemvist i den förstnämnda staten.

§ 4.öretag i den ena avtalsslutande staten, vilkas kapital helt eller delvis äges eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skola icke i den förstnämnda staten bliva föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande skattekrav, som ar av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande skattekrav, som andra liknande företag i denna förstnämnda stat äro eller kunna bliva underkastade.17

§ 5.I denna artikel avser uttrycket beskattning skatter av varje slag och beskaffenhet.

§ 1.an skattskyldig visa att beskattningsmyndigheterna i de avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder, som medfört eller komma att medföra en mot bestämmelserna i detta avtal stridande beskattning, äger han göra framställning i saken hos den behöriga myndigheten i den stat i vilken han äger hemvist. Sådan framställning skall göras innan besvär över beskattningen i fråga anförts hos grekisk skattedomstol. Befinnes framställningen grundad, skall den behöriga myndighet hos vilken framställningen sålunda gjorts vidtaga åtgärder för att träffa överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika dylik beskattning.

§ 2.Skulle svårigheter eller tvivelsmål uppkomma rörande tolkningen eller tillämpningen av detta avtal, skola de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse.

§ 1.Detta avtal skall ratificeras av de avtalsslutande staterna i enlighet med vardera statens grundlagar och övriga föreskrifter.

§ 2.Ratifikationshandlingarna skola utväxlas i Stockholm snarast möjligt.20

§ 3.Sedan ratifikationshandlingarna utväxlats skall avtalet äga tillämpning beträffande inkomst som förvärvats å eller efter den 1 januari det kalenderår, under vilket utväxling av ratifikationshandlingarna ägt rum, samt, såvitt avser den svenska statliga förmögenhetsskatten, i fråga om skatt som utgår på grund av taxering under eller efter kalenderåret närmast efter det, under vilket utväxling av ratifikationshandlingarna ägt rum.

till art. I och III.

vtalets bestämmelser äro i allmänhet tillämpliga endast på fysiska och juridiska personer, vilka äga hemvist antingen i Sverige eller i Grekland. Huruvida en fysisk eller juridisk person skall anses äga hemvist i endera staten, avgöres med ledning av lagstiftningen i denna stat. I art. III § 1 e) regleras fall av s. k. dubbelt hemvist, d. v. s. då den skattskyldige enligt svensk lagstiftning äger hemvist i Sverige och enligt grekisk lagstiftning i Grekland. Vid tillämpning av avtalet skall i sådana fall den skattskyldige anses äga hemvist allenast i den stat, i vilken han med iakttagande av sagda bestämmelser äger hemvist.

till art. II. Skatter som omfattas av avtalet

Avtalet gäller endast beträffande de skatter, som angivas i art. II. Vad beträffar Sverige inbegripas såväl den statliga som den kommunala inkomstskatten ävensom den statliga förmögenhetsskatten.

till art. IV och VI. Rörelse

Inkomst av rörelse, som bedrives från fast driftställe, beskattas i regel enligt art. IV. Vad som förstås med uttrycket ”fast driftställe” är angivet i art. III § 1 i). Därest en person med hemvist i Sverige bedriver rörelse i Grekland från ett därstädes beläget fast driftställe, skall den till driftställets verksamhet hänförliga inkomsten undantagas från beskattning i Sverige. Omkostnader som belöpa å sagda verksamhet skola följaktligen ej beaktas vid taxering av inkomst, som skall här beskattas.

id tillämpningen av art. IV § 2 bör i första hand till grund för inkomstfördelningen läggas den särskilda bokföring, som må hava förts vid det fasta driftstället; i mån av behov skall denna bokföring justeras, så att inkomstfördelningen sker i enlighet med den i sagda bestämmelse angivna principen. Enligt art. IV § 3 medgives avdrag för så stor del av huvudkontorets allmänna omkostnader, som skäligen kan anses belöpa å det fasta driftstället.

I art. VI § 1 meddelas bestämmelser angående inkomst av sjöfart i internationell trafik medelst fartyg inregistrerade i Sverige eller Grekland. Innebörden av uttrycket ”internationell trafik” framgår av art. III § 1 j). Då dylik inkomst förvärvas genom i Grekland inregistrerat fartyg är inkomsten undantagen från svensk skatt såvida icke fråga är om ett svenskt företag. I fråga om inkomst av luftfart i internationell trafik medför regeln i art. VI § 2 att, då en person med hemvist i Grekland bedriver sådan rörelse i Sverige, inkomsten skall undantagas från beskattning här i riket även om rörelsen bedrives från här beläget fast driftställe.

till art. V.

rt. V innehåller en allmän regel angående omräkning av vinstfördelningen mellan koncernföretag. För Sveriges del innebär detta endast, att beskattningsmyndigheterna äro bibehållna vid sin rätt att vid taxeringen verkställa dylik omräkning i den utsträckning och under de förutsättningar, som angivas i 43 § kommunalskattelagen.

Då sådan omräkning äger rum mellan företag i Sverige och i Grekland skall anmälan härom, med angivande i korthet av vad som förekommit, av vederbörande taxeringsintendent (numera skattemyndighet; RSV:s anm.) ingivas till finansdepartementet (rättsavdelningen).

till art. VII. (jfr art. XXIII)

till art. VIII. (jfr art. XXIII)

till art. IX och X. (jfr art. XXIII)

eträffande beskattning av royalty gäller följande:

till art. XI.

inst genom avyttring av fastighet här i riket beskattas härstädes, om så kan ske enligt eljest gällande beskattningsregler. Däremot skall jämlikt art. XI en fysisk eller juridisk person med hemvist i Grekland icke beskattas i Sverige för realisationsvinst å icke yrkesmässig avyttring av rörelse här i riket eller tillbehör till sådan rörelse. Härigenom göres alltså undantag från den skattskyldighet, som stadgas i 53 § 1 mom. a) och g) kommunalskattelagen (numera 53 § 1 mom. a KL och 6 § 1 mom. c SIL; RSV:s anm.) samt 6 § 1 mom. a) och c) förordningen om statlig inkomstskatt (numera SIL; RSV:s anm.). Dock inträder skattskyldighet, om personen i fråga har fast driftställe i Sverige och vinsten äger direkt samband med den från driftstället bedrivna rörelsen (numera näringsverksamheten; RSV:s anm.).

Aring; andra sidan föreligger skattskyldighet i Sverige för person med hemvist härstädes, som förvärvar realisationsvinst i Grekland å avyttring av annan egendom än därstädes belägen fastighet; dock att skattskyldighet i Sverige icke föreligger om personen i fråga har fast driftställe i Grekland och vinsten äger direkt samband med den från driftstället bedrivna rörelsen.

till art. XII och XVII.

nkomst av fritt yrke beskattas i regel endast i den stat, där den skattskyldige har sitt hemvist. I den mån inkomsten är hänförlig till verksamhet, som utövas under användande av sådan stadigvarande anordning som avses i art. XII, tillkommer emellertid beskattningsrätten den stat där anordningen finnes.

kådespelare, filmskådespelare, radio- eller televisionsartister, musiker och dylika ävensom idrottsmän beskattas för inkomst av sin yrkesutövning i den stat, där yrket utövas (art. XVII). Detta gäller oavsett huruvida inkomsten förvärvats under utövande av fritt yrke eller på grund av arbetsanställning. För Sveriges vidkommande skola härvidlag iakttagas stadgandena i 54 § första stycket c) kommunalskattelagen (numera 54 § första stycket b KL; RSV:s anm.) och i 7 § första stycket b) förordningen om statlig inkomstskatt (numera 7 § 11 mom. andra stycket SIL, se även LSI; RSV:s anm.).

till art. XIII, XIV, XVI och XIX.

eträffande beskattning av inkomst av arbetsanställning gäller såsom huvudregel att sådan inkomst skall beskattas i den stat, där anställningen utövats, därest ej bestämmelserna i art. XIII § 2 till annat föranleda.

eträffande ersättningar och pensioner utbetalade av staten, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter eller från fonder, som dessa inrättat, ävensom pensioner utbetalade av socialförsäkringsanstalter och liknande inrättningar stadgas i art. XIV samt beträffande övriga pensioner, i art. XVI. Vid tillämpningen av bestämmelserna i sagda artiklar skall iakttagas att pension enligt lagen om allmän försäkring beskattas i Sverige om så kan ske enligt eljest gällande beskattningsregler.

fråga om viss undervisnings- och forskningsverksamhet gives i art. XIX en särskild regel. Vid tillämpning härav skall iakttagas att vistelse i Sverige, som icke överstiger två år, alltid anses såsom ”tillfällig”.

till art. XV.

eträffande beskattning av styrelsearvoden och liknande ersättningar gäller följande.

Utbetalas ersättningen från ett svenskt aktiebolag till en person med hemvist i Grekland, kan enligt gällande skatteförfattningar inkomstskatt påföras i Sverige endast därest inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket (enligt 5 § 3 SINK kan sådan ersättning beskattas i Sverige oavsett var verksamheten utövats; RSV:s anm.). Har ersättningen uppburits av en person med hemvist i Sverige från ett aktiebolag med hemvist i Grekland, är ersättningen fritagen från skatt här i riket (art. XXIII § 2).

till art. XXII.

e allmänna anvisningarna, sista stycket, samt punkt 1 av anvisningarna.

till art. XXIII.

till art. XXIV.

skift dödsbo är befriat från skyldighet att erlägga svensk skatt för inkomst eller förmögenhet, som belöper å dödsbodelägare med hemvist i Grekland, i den utsträckning befrielse från dylik skattskyldighet skulle ägt rum för dödsbodelägaren, om denne själv åtnjutit inkomsten eller innehaft förmögenheten.

Därest skyldighet att vidkännas kupongskatt å aktieutdelning åligger oskift dödsbo, skall dödsboet fritagas från kupongskatt i den mån utdelningen belöper å dödsbodelägare, som äger hemvist i Grekland.

till art. XXV.

Av stadgandet i art. XXV § 3 följer att – såsom ett undantag från regeln i 6 § 1 mom. första stycket e) förordningen om statlig förmögenhetsskatt (6 § 1 mom. 1 st. c ÄSFL, enligt NSFL tas förmögenhetsskatt inte ut av utländska bolag; RSV:s anm.) – ett bolag i Grekland icke får taxeras till förmögenhetsskatt i Sverige.

1 §Auml;r enligt kungörelsen (1963:497) om tillämpning av ett mellan Sverige och Grekland den 6 oktober 1961 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter å inkomst och förmögenhet utdelning på aktie i svenskt aktiebolag befriad från kupongskatt, iakttagas befrielsen vid utbetalning av utdelningen. Därvid gäller bestämmelserna i 2 §.

tbetalas utdelning som avses i första stycket till någon som innehar aktien under sådana förhållanden att annan därigenom obehörigen beredes förmån vid taxering till inkomstskatt eller vinner befrielse från kupongskatt eller är det i annat fall icke uppenbart att utdelningen är befriad från kupongskatt, innehålles sådan skatt med belopp enligt 5 § kupongskatteförordningen (1970:624) (numera KupL; RSV:s anm.).

2 §eträffande utdelning i avstämningsbolag tillämpas bestämmelserna i kupongskattekungörelsen (1971:49).

fråga om utdelning i annat aktiebolag än avstämningsbolag skall utbetalaren tillse, att uppgifter enligt 14 § kupongskatteförordningen (1970:624) (numera KupL; RSV:s anm.) lämnas jämte intyg av grekisk myndighet eller bank i Grekland att den utdelningsberättigade har hemvist i Grekland.

3 §upongskatt som innehållits enligt 1 § andra stycket (numera 4 § KupL; RSV:s anm.) skall restitueras, om utdelningen enligt kungörelsen 1963:497 är befriad från sådan skatt.

4 §nsökan om restitution prövas av riksskatteverket (numera Skattemyndigheten i Dalarnas län (fr.o.m. 1999-01-01 Skattemyndigheten i Gävle), Särskilda skattekontoret, 771 83 Ludvika; RSV:s anm.).

5 §nsökan om restitution göres skriftligen av den utdelningsberättigade. Ansökningshandlingen skall ha kommit in till riksskatteverket (numera Skattemyndigheten i Dalarnas län (fr.o.m. 1999-01-01 Skattemyndigheten i Gävle), Särskilda skattekontoret, 771 83 Ludvika; RSV:s anm.) före utgången av femte kalenderåret efter utdelningstillfället. Vid ansökningshandlingen fogas intyg eller annan utredning om den erlagda kupongskatten och utredning om de omständigheter sökanden åberopar för befrielse från kupongskatten.

6 §alan mot riksskatteverkets (numera Skattemyndighetens i Dalarnas län (fr.o.m. 1999-01-01 Skattemyndigheten i Gävle); RSV:s anm.) beslut i ärende om restitution föres i den ordning som anges i 29 § kupongskatteförordningen (1970: 624) (numera KupL; RSV:s anm.).

7 §nsökan om befrielse från statlig inkomstskatt på utdelning på andel i svensk ekonomisk förening enligt artikel VII i avtalet göres skriftligen av den utdelningsberättigade. Ansökan göres hos den taxeringsnämnd (numera skattemyndighet; RSV:s anm.) som har att fastställa den utdelningsberättigades taxering till statlig inkomstskatt för det år då utdelningen tages till beskattning eller, om taxeringsnämndens (numera skattemyndighetens; RSV:s anm.) arbete beträffande taxeringen nämnda år avslutats, hos den domstol som har att upptaga besvär över nämnda taxering. Ansökan göres dock senast före utgången av tredje kalenderåret efter det då utdelningen blev tillgänglig för lyftning.

I samband med ansökningen skall den utdelningsberättigade ge in intyg om hemvist enligt 2 § andra stycket.

8 §alan mot beslut i ärende som avses i 7 § föres i den ordning som anges i taxeringsförordningen (1956:623) (numera Taxeringslagen, SFS 1990:324; RSV:s anm.) och förvaltningsprocesslagen (1971:291).

RSV:s kommentar

Nedanstående redogörelse för skattelagstiftningen i Grekland avser förhållandena sådana de var under år 1960/61 och har tagits med i detta häfte för att ge en bakgrund till skatteavtalet och dess utformning.

nnan jag redogör för avtalsförslaget torde jag få något beröra det grekiska skattesystemet.

Grekland uttages inkomstskatt till staten såväl på fysiska personers inkomst som på inkomst som förvärvas av juridiska personer (bolag). Någon årlig förmögenhetsskatt utgår ej. Den kommunala beskattningen sker bl. a. i form av skatt på bruttointäkt av fastighet.

nkomstskatten på fysiska personers inkomst är progressiv. Skattesatsen är lägst 4 % och stiger till 60 % av skiktet ovanför en miljon drakmer. (1 drakma – ca 17 öre). I fråga om andra inkomstslag än arbetsinkomst uttages en tilläggsskatt av 3 % av inkomsten. De som är bosatta i Grekland är där skattskyldiga för all inkomst, oavsett om densamma härrör från Grekland eller från utlandet. Personer som ej är bosatta i Grekland underkastas skattskyldighet i Grekland för i princip all inkomst, som har sin källa i Grekland. Skatten uttages som regel på grundval av deklaration men i vissa fall innehålles skatt vid utbetalningen. Sålunda tillämpas bl. a. i fråga om aktieutdelning ett källskatteavdrag av 25 %.

nkomstskatten å juridiska personer utgår efter en proportionell skattesats av 35 %. Obegränsad skattskyldighet föreligger för grekiska bolag och sådana utländska bolag, som har sitt säte och sin ledning i Grekland. Andra utländska bolag underkastas skattskyldighet endast i den mån inkomsten har källa i Grekland. Beträffande beskattningen av de grekiska bolagen må särskilt anmärkas att skatt utgår endast på vinst som ej utdelas. Den utdelade vinsten, som sålunda avdrages vid beräkningen av bolagets beskattningsbara belopp, tages i stället till beskattning hos aktieägaren.

fråga om rederirörelse tillämpas i Grekland en särskild beskattningsform, skatt å fartyg. Alla fartyg under grekisk flagg underkastas denna skatt. Fartygen indelas i olika kategorier. Såvitt gäller handelsfartyg beräknas skatten på fartygets bruttofraktintäkt och uttages med en fast skattesats, som utgör för linjefrakt 1,5 % och kan uppgå till 6 % alltefter chartringens art. Fartygets ägare har att avlämna deklaration var sjätte månad.

ad avser åtgärder för undvikande av dubbelbeskattning må nämnas att obegränsat skattskyldiga (grekiska bolag och i Grekland bosatta fysiska personer) har möjlighet att mot den grekiska skatten avräkna skatt som erlagts i utlandet (unilateral tillämpning av det s. k. credit of tax-systemet). Fullständiga avtal för undvikande av den mellanstatliga dubbelbeskattningen synes Grekland hittills ha ingått med endast tre länder, nämligen Tyskland, Storbritannien och Förenta Staterna.

3.1 Bakgrund

åsom inledningsvis angivits har det förslag till dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Grekland som nu föreligger tillkommit i nära anslutning till det samarbete som äger rum på detta område inom OEEC (OECD). OEEC:s ministerråd har under de senaste åren antagit flera rekommendationer rörande förslag till bestämmelser om undvikande av dubbelbeskattning att intagas i avtal härom mellan medlemsländerna. Till grund för rekommendationerna har legat rapporter som utarbetats av en särskild skattekommitté (Fiscal Committee), i vars arbete flertalet medlemsländer deltagit genom särskilda representanter. Kommittén har hittills framlagt fyra rapporter, vilka offentliggjorts under titeln ”The Elimination of double taxation” och tillsammans innefattat förslag till bestämmelser beträffande 17 frågekomplex. Den första rapporten utkom i september 1958 och omfattade förslag till avtalsbestämmelser i följande hänseenden: 1) vilka skatter, som skall inbegripas under dubbelbeskattningsavtalet, 2) vad som förstås med uttrycket ”fast driftställe”, 3) vad som förstås med uttrycket ”skatterättsligt hemvist” samt 4) icke-diskriminering i skattehänseende med hänsyn till medborgarskap eller av liknande grunder. Den andra rapporten publicerades i juli 1959 och innehöll förslag till avtalsbestämmelser i ytterligare följande hänseenden: 5) beskattning av inkomst av sjöfarts- och luftfartsrörelse, 6) beskattning av inkomst av fria yrken samt av tjänst, 7) beskattning av inkomst av fastighet samt 8) beskattning av förmögenhet. Den tredje rapporten utkom i augusti 1960 och avsåg förslag till avtalsbestämmelser beträffande följande spörsmål: 9) vinstfördelning i fall av fast driftställe och mellan koncernföretag, 10) generalklausul för uppdelning av beskattningsrätt, 11) avtalets tillämplighetsområde i personellt hänseende samt 12) avtalets utvidgning i territoriellt hänseende. Den fjärde rapporten publicerades i augusti 1961 och omfattade förslag i följande frågor: 13) beskattning av aktieutdelning, 14) beskattning av ränta, 15) beskattning av royalty, 16) metoder för dubbelbeskattningens undvikande samt 17) förfarandet i fall av ej avsedd dubbelbeskattning och tolkningssvårigheter m. m. Till de föreslagna avtalsbestämmelserna har fogats vissa kommentarer, om vilka enighet uppnåtts inom kommittén och som avses skola vara vägledande vid bestämmelsernas tillämpning.

llteftersom det förenämnda samarbetet tagit en fastare form har det från svensk, liksom från övriga medlemsländers sida varit en naturlig strävan att i görligaste mån bringa de föreslagna bestämmelserna i tillämpning genom att införliva dem med redan bestående dubbelbeskattningsavtal eller lägga dem till grund för nya avtal. Så har också skett i fråga om de avtal Sverige under de senaste åren ingått med andra medlemsländer. Vid översynen av avtalen med Förbundsrepubliken Tyskland (prop. 1959:157; SFS 1960:549), Österrike (prop. 1959:160; SFS 1960:116) och Storbritannien (prop. 1960:180; SFS 1961:95) har sålunda åtskilliga av nu nämnda bestämmelser kunnat iakttagas. Detta gäller särskilt det sistnämnda avtalet, då vid tidpunkten för utarbetandet av detsamma två av OEEC-rapporterna förelåg färdiga och arbetet med den tredje rapporten nått relativt långt. Detsamma är förhållandet med det nya avtal som slöts med Irland i november 1959 (prop. 1960:11; SFS 1961:38). Beträffande ifrågavarande bestämmelser torde därför i första hand få hänvisas till den redogörelse som lämnats i anslutning till nämnda avtal.

Vid utarbetandet av föreliggande förslag till avtal mellan Sverige och Grekland har ytterligare OEEC-rekommendationer förelegat. Även härvid har de rekommenderade bestämmelserna i allt väsentligt iakttagits. Utöver en redovisning av nytillkommande, av avtalsförslaget berörda bestämmelser torde det därför vara tillfyllest att i detta sammanhang anmärka de avvikelser, som i vissa hänseenden nödvändiggjorts mot bakgrunden av bl. a. svensk respektive grekisk skattelagstiftning. Vidare må påpekas att vissa bestämmelser helt naturligt saknar motsvarighet i OEECrekommendationerna, då dessa ej omfattar samtliga de avtalsbestämmelser som erfordras.

3.2 Avtalets tillämpningsområde

nligt artikel I i avtalsförslaget är detsamma tillämpligt i fråga om personer (fysiska eller juridiska) som äger hemvist i de avtalsslutande staterna. Denna bestämmelse överensstämmer med OEEC:s rekommendation och återfinnes i förenämnda tredje rapport. ...

3.3 Definitioner m.m.

artikel III återfinnes vissa definitioner, av vilka definitionerna av ”hemvist” och ”fast driftställe” har direkta motsvarigheter i förut omförmälda OEEC-rekommendationer. ...

3.4 Avtalets beskattningsregler

.. Detta är även förhållandet med bestämmelserna i artiklarna IV och V, vilka avser vinstfördelning i fall av fast driftställe och mellan koncernföretag. Sistnämnda bestämmelser, som behandlats i den tredje OEEC-rapporten, överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande bestämmelser i tidigare svenska dubbelbeskattningsavtal.

3.5 Särskilda bestämmelser

Auml;ven övriga bestämmelser i avtalsförslaget har utformats i nära anslutning till vad som för Sveriges del redan gäller i förhållande till åtskilliga länder (artikel XXIV – beskattning av oskift dödsbo; artikel XXV – icke-diskriminering i beskattningshänseende; artikel XXVI – diplomatiska och konsulära befattningshavare; artikel XXVII – utbyte av taxeringsuppgifter; artikel XXVIII – förfarandet i fall av ej avsedd dubbelbeskattning m. m.).

3.6 Slutbestämmelser

nligt artikel XXX skall avtalet ratificeras. Sedan ratifikationshandlingarna utväxlats blir avtalet tillämpligt i fråga om inkomst, som förvärvats under eller efter det år varunder ratifikation skett. Avtalet föreslås skola gälla utan tidsbegränsning (artikel XXXI), dock med tillägg av sedvanlig uppsägningsklausul. För tid då det nya avtalet är tillämpligt gäller ej de inledningsvis omnämnda specialöverenskommelserna rörande sjöfart och luftfart (artikel XXIX).