Reducerad skattesats (dnr 28-15/I)

Bakgrund

Bolaget driver en (...) trampolinpark i [ort]. Anläggningen har olika stationer för varierande slag av aktiviteter, stationerna (...). De olika stationerna ger, enligt Bolaget, besökarna möjlighet till idrott och fysisk träning samt att träna upp färdigheter, så som volter och hopp, som är användbara i ett flertal sporter t.ex. freestylehopp, vattenskidåkning, parkour men också för gymnastik och simhopp m.m.

På anläggningen finns 6–7 instruktörer. Instruktörerna genomgår utbildning för att kunna ge besökarna instruktioner i syfte att de ska kunna utveckla sina hopp och träningsplaner. Instruktörerna ska även kunna hantera skadesituationer och verka säkerhetsfrämjande.

En besökare som vill få tillträde till anläggningen får betala en entréavgift som ger tillgång till samtliga stationer på anläggningen. Besökare under 10 år tillåts inträde endast i sällskap av en vuxen person.

Bolaget har gett in en filmupptagning som visar besökarnas aktiviteter vid de olika stationerna på anläggningen.

Frågan och parternas inställning

Bolaget vill veta med vilken skattesats mervärdesskatt ska tas ut på entréavgiften till trampolinparken.

Bolaget anser att dess tillhandahållande är ett enda tillhandahållande, eftersom ett och samma pris tillämpas oavsett vilka stationer besökaren kan komma att utnyttja. Bolaget anser vidare att tillhandahållandet omfattas av skattesatsen 6 procent, i första hand på grund av att de aktiviteter som besökarna utövar vid de olika stationerna innebär ett stort mått av fysisk aktivitet samt syftar till att ge motion och uppnå fysisk kvalitetshöjning. Aktiviteterna ska därför anses utgöra idrott eller fysisk träning och inte ren rekreation eller nöje. Till följd av att den svenske lagstiftaren ansett att idrottsutövning som omfattas av den reducerade skattesatsen ska knytas till den idrottsutövning som omfattas av undantag från skatteplikt i 3 kap. 11 a § mervärdesskattelagen (1994:200), ML, ska avstamp tas i undantaget från skatteplikt enligt artikel 132.1. m mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) som uttryckligen omfattar ”fysisk träning”. För det fall Skatterättsnämnden anser att bestämmelsen i 7 kap. 1 § tredje stycket 10 ML inte omfattar sådana aktiviteter som utgör fysisk träning, anser Bolaget i andra hand att det tillhandahåller en tjänst i form av en möjlighet att utöva idrott eller fysisk träning i en sportanläggning (jfr punkt 14 i bilaga III till mervärdesskattedirektivet).

Skatteverket anser att det är fråga om ett enda tillhandahållande som omfattas av skattesatsen 25 procent av följande skäl. Det avgörande för bedömningen om det är en idrottslig verksamhet eller inte är om det huvudsakliga syftet med aktiviteten är att utöva sport och idrott. Att en aktivitet är fysisk krävande innebär inte i sig att det är en idrottslig verksamhet. Skatteverket anser att anläggningen till sin karaktär är en förströelse- eller nöjesattraktion eftersom det huvudsakliga syftet med aktiviteterna inte är att utöva sport eller idrott.

Rättsligt

Enligt 7 kap. 1 § första stycket ML ska skatt tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Av tredje stycket 10 följer att skatt ska tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget vid omsättning av tjänster inom idrottsområdet som anges i 3 kap. 11 a § första stycket ML och som inte undantas från skatteplikt enligt andra stycket samma paragraf.

Enligt 3 kap. 11 a § ML undantas från skatteplikt bl.a. omsättning av tjänster varigenom någon bereds tillfälle att utöva idrottslig verksamhet. Undantaget gäller endast om tjänsterna omsätts av staten eller en kommun eller av en förening i de fall verksamheten inte ska anses som ekonomisk enligt 4 kap. 8 § ML (andra stycket). När en sådan tjänst omsätts av någon annan, t.ex. en kommersiell aktör, och undantaget således inte är tillämpligt ska som framgått ovan skatt tas ut med 6 procent.

Bestämmelsen om reducerade skattesatser i bl.a. 7 kap. 1 § tredje stycket 10 ML ska tolkas mot bakgrund av motsvarande bestämmelser i mervärdesskattedirektivet så som dessa tolkats av EU-domstolen.

Av artikel 98.2 första stycket i mervärdesskattedirektivet följer att de reducerade skattesatserna endast får tillämpas på leverans av varor och tillhandahållande av tjänster i de kategorier som anges i bilaga III. Hit hör, såvitt nu är aktuellt, utnyttjande av sportanläggningar (bilaga III, punkt 14).

I HFD 2013 ref. 65, som avsåg ett överklagat förhandsbesked, konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) att mervärdesskattedirektivets regler ska beaktas vid bedömningen av vilka tjänster som bör kunna tillhandahållas med reducerad skattesats. Enligt mervärdesskattedirektivet får reducerad skattesats tillämpas i fråga om utnyttjande av sportanläggningar. Denna bestämmelse om reducerad skattesats är annorlunda utformad än artikel 132.1 m, som avser undantag från skatteplikt för idrottstjänster som tillhandahålls av vissa skattskyldiga. MLs bestämmelser om skattesats för tillhandahållande av tjänster som har omedelbart samband med utövandet av idrottslig verksamhet är allmänt hållna och ska enligt HFD inte ges en vidare tolkning än vad mervärdesskattedirektivet ger utrymme för. De i målet aktuella servicetjänsterna kunde därför inte omfattas av de svenska bestämmelserna om reducerad skattesats.

Högsta förvaltningsdomstolen har i RÅ 2009 not. 145 fastställt Skatterättsnämndens förhandsbesked som innebar att tillhandahållande av en multisportanläggning, med målgruppen barn och ungdomar upp till 15 år, till sin karaktär var att se som en förströelse- eller nöjesattraktion för barn och ungdomar. Skattesatsen utgjorde därför 25 procent av beskattningsunderlaget.

Skatterättsnämndens bedömning

Skatterättsnämnden anser i likhet med parterna att Bolagets tillhandahållande ska anses utgöra ett enda tillhandahållande.

Därefter uppkommer frågan om Bolagets tillhandahållande omfattas av 7 kap. 1 § tredje stycket 10 ML tolkad i ljuset av artikel 98.2 första stycket och punkt 14 i bilaga III i mervärdesskattedirektivet. Av bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet följer att reducerad skattesats får tillämpas på tillhandahållanden avseende utnyttjande av sportanläggningar.

Vid bedömningen av om Bolagets anläggning med trampoliner innebär ett tillhandahållande avseende utnyttjande av sportanläggning eller en anläggning för lek, nöje och förströelse bör en bedömning göras av vilka aktiviteter anläggningen syftar till. Anläggningen som innehåller flera olika stationer varav i princip samtliga är bemannande med en instruktör präglas, enligt Skatterättsnämndens bedömning, till sin karaktär huvudsakligen av att ge besökarna möjlighet att nyttja anläggningen för att utöva sport och fysisk träning.

Skatterättsnämnden anser mot den bakgrunden att Bolagets tillhandahållande avser utnyttjande av sportanläggning. Mervärdesskatt ska därmed tas ut med en skattesats om 6 procent.