Fondförvaltning (dnr 5-14/I)

Bakgrund

X AB (Bolaget) ägs av A och ytterligare en person. Bolaget har ingått ett avtal (Avtalet) med intresseföretaget Y AB enligt vilket A för Bolagets räkning ska tillhandahålla Y AB portföljförvaltningstjänster.

Y AB har tre delägare och bedriver verksamhet inom förvaltning och handel med värdepapper. Verksamheten som avser delägarnas investerade aktiekapital bedrivs i enlighet med en av styrelsen utarbetad placeringsinstruktion. Enligt instruktionen ska Y AB investera i aktier (...).

Y AB saknar anställd personal och har därför ingått Avtalet med Bolaget för att verkställa styrelsens placeringsinstruktion [avseende bl.a. riskhantering i portföljsammansättningen]. Bolaget ska även i mindre utsträckning tillhandahålla administrativa tjänster inom löpande bokföring.

Bolaget får ersättning med (...).

Avtalet och placeringsinstruktionen har getts in i ärendet.

Frågan och parternas inställning

Bolaget vill veta om tillhandahållandet enligt Avtalet omfattas av undantag från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § tredje stycket 2 ML och artikel 135.1 g i mervärdeskattedirektivet (2006/112/EG).

Bolaget anser att Y AB ska ses som en sådan fond som avses i nämnda undantag varför Bolagets tillhandahållande är undantaget från skatteplikt. Y AB startades för att uppnå skalfördelar som enskilda investerare inte kan uppnå. En tolkning av artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet som innebär att det ställs krav på viss storlek på fondens verksamhet för att den ska omfattas av undantaget kan få negativ inverkan på konkurrensen och strider mot EUs bestämmelser om statsstöd.

Skatteverket anser att frågan ska besvaras nekande. Y AB är inte en sådan fond som omfattas av undantaget i ML. Eftersom Y AB inte förvaltar överlåtbara värdepapper med kapital från allmänheten kan Y AB inte heller behandlas som en sådan särskild investeringsfond som avses i artikel 135.1 g i direktivet.

Rättsligt

Enligt 3 kap. 9 § första stycket ML undantas från skatteplikt omsättning av bank- och finansieringstjänster samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet. Med värdepappershandel förstås enligt paragrafens tredje stycke 2, förvaltning av värdepappersfonder enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder och specialfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Bestämmelsen som tidigare omfattade förvaltning av fonder enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder fick sin nuvarande utformning i juli 2013 i samband med att lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder trädde i kraft. I detta sammanhang utmönstrades uttrycket investeringsfond ur fondlagstiftningen och ersattes av uttrycken värdepappersfond och specialfond. Samtidigt bytte lagen (2004:46) om investeringsfonder namn till lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder reglerar förvaltningen av bl.a. specialfonder. Lagen om värdepappersfonder reglerar förvaltningen av fonder som omfattas av direktiv 2009/65/EG avseende företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag). Någon ändring i sak åsyftades inte (prop. 2012/13:155 s. 1, 188, 387 f., 394, 526 och 528).

I 1 kap. 1 § 25 lagen om värdepappersfonder definieras värdepappersfond som en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap. i samma lag.

I 1 kap. 2 § 1 och 2 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder definieras en alternativ investeringsfond som ett företag som har bildats för kollektiva investeringar och som tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare (punkten 1), och som inte kräver auktorisation enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (punkten 2).

I 1 kap. 11 § 23 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder definieras en specialfond som en alternativ investeringsfond som förvaltas enligt den lagen och som uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap. samma lag.

Av 12 kap. 1 § framgår bl.a. att en specialfond inte kan förvärva rättigheter eller ta på sig skyldigheter.

Bestämmelsen i 3 kap. 9 § tredje stycket 2 ML ska tolkas mot artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet enligt vilken förvaltning av särskilda investeringsfonder såsom dessa definieras av medlemsstaterna utgör en transaktion som ska undantas från skatteplikt.

EU-domstolen har i flera domar bedömt innebörden av begreppet särskilda investeringsfonder, se t.ex. målen angående C-363/05 JP Morgan Fleming Claverhouse Investment Trust plc, C-44/11 Deutsche Bank AG och C-464/12 ATP PensionService A/S.

Målet rörande JP Morganbehandlade frågan om ett investmentbolag kunde anses utgöra en särskild investeringsfond. Domstolen erinrade om att det av rättspraxis inom mervärdesskatteområdet följer att medlemsstaterna, när de har att definiera ett begrepp i ett undantag, inte får äventyra de syften som eftersträvas i direktivet eller de allmänna principer som ligger till grund för detta, i synnerhet inte principen om skatteneutralitet (punkt 22). I domstolens praxis har vidare slagits fast att direktivet avser alla särskilda investeringsfonder oavsett deras rättsliga form (punkt 26). Domstolen fann att det skulle strida mot syftet med bestämmelsen och neutralitetsprincipen att tillämpa nationella bestämmelser enligt vilka förvaltning av särskilda investeringsfonder med fast aktiekapital inte omfattas av undantaget i den mån som nämnda fonder utgör företag för kollektiva investeringar, vilka gör det möjligt för investerare att placera pengar i värdepapper i konkurrens med fonder som är undantagna från mervärdesskatteplikt (punkt 48).

Av domen i målet C-464/12 ATP PensionService A/S framgår bl.a. att medlemsstaterna inte har rätt att definiera begreppet särskilda investeringsfonder på så sätt att detta begrepp inskränks (punkt 41). Domstolen erinrar om att syftet framförallt är att underlätta för investerare att placera medel i värdepapper via investeringsföretag, genom att ta bort kostnaderna för mervärdesskatt. Därigenom säkerställs den skattemässiga neutraliteten när det gäller valet mellan direkta investeringar i värdepapper och investeringar via företag för kollektiva investeringar. Vad särskilt gäller principen om skatteneutralitet utgör denna princip hinder för att näringsidkare som genomför samma transaktioner behandlas på olika sätt i mervärdesskattehänseende (punkterna 43 och 44). Domstolen erinrar vidare om att fonder i form av kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper i den mening som avses i direktiv 85/611/EEG, det s.k. UCITS-direktivet (numera omarbetat och ersatt av direktiv 2009/65/EG) utgör särskilda investeringsfonder. Vidare ska som särskilda investeringsfonder anses fonder som, utan att vara företag för kollektiva investeringar i den mening som avses i nämnda direktiv, har likadana egenskaper som dessa och således utför samma transaktioner, eller åtminstone har så liknande drag att de kan anses konkurrera med dessa företag (punkterna 46 och 47).

Direktiv 2009/65/EG omfattar fondföretag som har till enda syfte att företa kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper och/eller andra likvida finansiella tillgångar med kapital från allmänheten och som tillämpar principen om riskspridning, och vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses, direkt eller indirekt, med medel ur företagets tillgångar (artikel 1.2). De företag som avses kan bildas med stöd av lag, antingen på kontraktsrättslig grund (som värdepappersfonder förvaltade av förvaltningsföretag) eller enligt trustlagstiftning (som unit trusts) eller på associationsrättslig grund (som investeringsbolag). Som fondföretag i direktivet mening avses bl.a. inte företag för kollektiva investeringar av sluten typ eller företag för kollektiva investeringar som anskaffar kapital utan att marknadsföra sina andelar till allmänheten (artikel 3.1).

Artikel 1.2 i direktiv 2009/65/EG avser många företag där många investeringar samlas och fördelas över ett antal olika värdepapper, vilka kan förvaltas effektivt, så att resultatet optimeras och där enskilda investeringar kan vara förhållandevis blygsamma. Dessa fonder förvaltar sina investeringar i eget namn och för egen räkning, medan varje investerare äger en andel av fonden men inte fondens investeringar som sådana. Det avgörande kriteriet för en särskild investeringsfond är att flera kunders tillgångar samlas vilket gör det möjligt att sprida risken för dessa kunder på olika värdepapper (jfr bl.a. målet angående ATP PensionService A/S punkterna 50 och 51).

Högsta förvaltningsdomstolen har funnit att ett kommanditbolag med verksamhet inom private equity-området inte var en sådan fond som avses i 3 kap. 9 § tredje stycket 2 ML (RÅ 2010 not. 42).

Enligt artikel 107 i EUF-fördraget är, om inte annat föreskrivs i fördragen, stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

Skatterättnämndens bedömning

Y AB är inte en fond vars andelar kan lösas in av andelsägarna med medel ur företagets tillgångar och som bildats genom kapitaltillskott från allmänheten. Vid en prövning mot 3 kap. 9 § tredje stycket 2 ML är Y AB därför inte en värdepappersfond som avses i lagen om värdepappersfonder. Av samma skäl är Y AB vid en prövning mot artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet inte en sådan fond för kollektiva investeringar som omfattas av direktiv 2009/65/EG.

Y AB är en juridisk person som kan förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter. Bolaget har därmed rättslig ställning av ett slag som en specialfond enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder saknar. Y AB är därför inte heller en sådan specialfond som avses i 3 kap. 9 § tredje stycket 2.

Även om en fond inte utgör ett sådant företag för kollektiva investeringar som avses i direktiv 2009/65/EG kan den enligt EU-domstolen likväl omfattas av undantaget i artikel 135.1 g under förutsättning att den har likadana egenskaper som de fondföretag som omfattas och således utför samma transaktioner, eller åtminstone har så liknande drag att de kan anses konkurrera med dessa.

Vid tillämpningen av artikel 135.1 g är som framgått syftet med bestämmelsen av central betydelse. Syftet är att underlätta för allmänheten att placera pengar i värdepapper via investeringsföretag. Bestämmelsen ska säkerställa den skattemässiga neutraliteten när det gäller allmänhetens val mellan direkta placeringar i värdepapper och investeringar via företag för kollektiva investeringar. Om en fond utgör ett företag för kollektiva investeringar, som gör det möjligt för investerare att placera pengar i värdepapper och den fonden konkurrerar med fonder som är undantagna från skatteplikt ska den således omfattas av undantaget från skatteplikt.

Y AB riktar sig inte till allmänheten utan bara till en begränsad och sluten krets bestående av bolagets tre delägare. Y AB har bildats genom delägarnas aktiekapital och inte genom kapitaltillskott från allmänheten. Y AB har varken till sin karaktär eller inriktning likadana egenskaper eller så liknande drag som de fondföretag som omfattas av direktiv 2009/65/EG. Y AB kan därmed inte anses konkurrera med dessa.

Mot hänsyn härtill och vad som anförts i övrigt utgör Y AB inte en sådan särskild investeringsfond som avses i artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet.

Bolagets tillhandahållande enligt Avtalet omfattas därför inte av undantag från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § tredje stycket 2 ML.

Med hänsyn till syftet med den aktuella undantagsbestämmelsen i artikel 135.1 g och till de konkurrensavvägningar som ska göras vid tillämpningen av begreppet särskild investeringsfond i artikeln aktualiseras enligt nämndens mening inte en tillämpning av statsstödsreglerna i artikel 107 i EUF-fördraget.