1 Inledning
Autilia Arfwidsson disputerade vid Uppsala universitet fredagen den 15 mars 2024 på avhandlingen Hybrid Mismatches in International Transactions – A Study of Linking Rules in EU and Tax Treaty Law.1 Betygsnämnden bestod av professorerna Marjaana Helminen, Peter Melz (emeritus) och Mattias Dahlberg. Jag hade äran att agera fakultetsopponent.
Avhandlingen handlar om hybrida missmatchningar. Flertalet av Skattenytts läsare är nog bekanta med vad hybrida missmatchningar är för något, men jag känner ändå ett visst pedagogiskt ansvar att tillhandahålla en ytlig förklaring. Hybrida missmatchningar uppstår till följd av olikheter i staters nationella rättsordningar. Ett vanligt förekommande exempel är att en betalning klassificeras som ränta i en stat men som utdelning i en annan.2 Beroende på var betalaren och mottagaren är hemmahörande resulterar betalningen i ett av två möjliga missmatchningsutfall (eng. mismatch outcomes): dubbelbeskattning eller dubbel icke-beskattning. Dubbelbeskattning uppstår när betalaren inte erhåller avdrag för betalningen i sin hemviststat eftersom den där betraktas som lämnad utdelning, medan betalningen klassificeras som en skattepliktig ränteinkomst i mottagarens hemviststat. På motsvarande sätt uppkommer dubbel icke-beskattning när betalaren erhåller avdrag för en ränteutgift, medan mottagaren inte beskattas för den motsvarande utdelningsinkomsten. Hybrida missmatchningar kan dock uppstå av flera andra anledningar än den i exemplet, såsom till följd av att staterna har olika uppfattningar om huruvida det föreligger en inkomst, hur en inkomst ska periodiseras eller om ett företag utgör ett skattesubjekt eller är transparent.
Nedan presenteras först avhandlingen (avsnitt 2). Presentationen utgår i stora delar från den svenska sammanfattning som återfinns i slutet av avhandlingen. Därefter ges några korta kommentarer som mestadels bygger på vad jag framförde under disputationen (avsnitt 3) samt ett avslutande omdöme (avsnitt 4).
Arfwidsson, Autilia, Hybrid Mismatches in International Transactions – A Study of Linking Rules in EU and Tax Treaty Law, Uppsala universitet, Uppsala, 2024 [cit. Avhandlingen].
Jfr Avhandlingen s. 30 f.
2 Presentation av avhandlingen
Ämnet för Arfwidssons avhandling är hur hybrida missmatchningar hanteras i EU-rätten och skatteavtalsrätten. Som fenomen är hybrida missmatchningar inget nytt. Under det senaste decenniet har OECD och EU dock tagit fram hybridregler som genom internationell skattekoordinering ämnar hantera effekterna av dem. Inom ramen för sitt BEPS-arbete tog OECD år 2015 fram rekommendationer för hur skattemässiga effekter av hybrida missmatchningar ska neutraliseras, om än bara de som ger upphov till dubbel icke-beskattning.3 Hybridregler avsedda att överensstämma med dem OECD tagit fram har inom EU antagits inom ramen för moder- och dotterbolagsdirektivet4 och det så kallade skatteflyktsdirektivet5 (eng. Anti-Tax Avoidance Directive, förk. ATAD)6. Ämnet får alltså anses ligga i tiden.
Avhandlingsämnet är brett, men inte riktigt så brett som det kanske kan verka vid första ögonkastet. Studien utgår inte från någon särskild nationell rättsordning, utan från hur hybrida missmatchningar som förutsätts ha uppstått till följd av skillnader i nationella rättsordningar hanteras i unionsrätten och skatteavtalsrätten.7 Studien omfattar inte heller alla tänkbara hybrida missmatchningar. Den avgränsas till att endast omfatta situationer där gränsöverskridande transaktioner mellan företag resulterar i dubbelbeskattning eller dubbel icke-beskattning till följd av att ett avtal eller en transaktion i skattehänseende klassificeras olika i två jurisdiktioner.8 Missmatchningar som uppstår till följd av att företag klassificeras på olika sätt (s.k. hybridföretag) och av olikheter i fler än två jurisdiktioner (s.k. triangulära situationer) täcks således inte av studien.9 Ämnet är alltså brett, men det omfattar inte särskilda nationella regler, samtliga tänkbara hybrida missmatchningar eller samtliga hybridregler.
En mycket övergripande beskrivning av avhandlingen är att den innehåller en utvärdering av tre sekundärrättsliga (hybrid)regler som ämnar förhindra att skattskyldiga utnyttjar olikheter i staters skattesystem för att uppnå skattefördelar i form av dubbel icke-beskattning. De hybridregler som utvärderas är regeln om finansiella instrument (art. 2.9 a och 9.2) och regeln om importerade missmatchningar (art. 9.3) i skatteflyktsdirektivet samt hybridlåneregeln (art. 4.1 a) i moder- och dotterbolagsdirektivet. Utvärderingen avser i vilken utsträckning reglerna uppfyller de övergripande målsättningar som förts fram vid framtagningen av dem. Som betonas i avhandlingen är inte målet att utvärdera hur väl hybridreglerna fungerar var och en för sig, utan inom ett bredare ramverk som inkluderar både den övriga unionsrätten och skatteavtalsrätten.10 Slutmålet för utvärderingen är tudelat, omfattandes dels uttalanden om hur väl hybridreglerna uppfyller de olika målsättningarna, dels uttalanden om på vilka sätt hybridreglerna kan ändras för att bättre uppfylla dem.11
För att nå utvärderingsresultaten adresseras tre forskningsfrågor, nämligen:
Vilka bakomliggande målsättningar ligger till grund för hybridreglerna?
Hur hanteras hybrida missmatchningar som uppstått vid internationella transaktioner i EU-rätten och skatteavtalsrätten?
Förhindrar de befintliga hybridreglerna hybrida missmatchningar på ett sätt som är i linje med deras underliggande målsättningar?12
Forskningsfrågorna är bra och de presenteras i en genomtänkt ordning. För att kunna utvärdera reglerna behöver de målsättningar som används som utvärderingskriterier identifieras och preciseras (fråga 1). Det behövs också en undersökning av reglernas utformning, vad de täcker och inte samt deras effekter i olika scenarier, tillsammans med andra regler och regelverk (fråga 2). Först därefter kan reglerna utvärderas i förhållande till deras målsättningar (fråga 3). Den första frågan besvaras huvudsakligen i kapitel 2, den andra i kapitlen 3 t.o.m. 6 och den tredje i kapitel 7. Som poängteras i avhandlingen är denna indelning inte absolut, men jag tycker att den ger en bra bild av vad som görs var.13
Den första av forskningsfrågorna besvaras som sagt huvudsakligen i avhandlingens andra kapitel. Kapitlet inleds med en redogörelse för hybrida missmatchningar som koncept. Därefter ges en bakgrund till hybridreglernas framväxt. I samband med detta dyker författaren ned i de uttalade målsättningarna med hybridreglerna, i syfte att kunna operationalisera dem som kriterier för studiens utvärderande moment (besvarandet av fråga 3). Med operationalisering avses att de källorna blir föremål för närmare granskning i syfte att fastställa målsättningarnas närmare innebörd och prioritet i förhållande till varandra.14 Med prioritet menas vilken målsättning som ska anses väga tyngst för det fall två eller flera målsättningar så att säga krockar (eng. clash) med varandra, dvs. om två eller flera målsättningar vid tillämpningen av reglerna inte kan uppfyllas samtidigt. Sammanfattningsvis identifieras, preciseras och rangordnas hybridreglernas målsättningar så att de senare kan användas för att utvärdera om och i så fall i vilken utsträckning reglerna kan förväntas uppfylla dem.
I prioritetsordning är de målsättningar som identifieras att reglerna ska 1) motverka skatteundandraganden, 2) bidra till neutralitet och 3) rättvisa, 4) vara administrerbara och 5) rättssäkra (eng. legal certainty). Att motverka skatteundandraganden konstateras vara den primära målsättningen, medan de övriga målsättningarna kan ses som kompletterande parametrar för hur den primära målsättningen ska uppfyllas. Som exempel anges att motverkandet av skatteundandragande mer specifikt innebär att reglerna ska förhindra dubbel icke-beskattning, medan målsättningen om neutralitet talar för att inkomster bara ska beskattas en gång (eng. single taxation), dvs. att tillämpningar av hybridreglerna inte ska föranleda dubbelbeskattning.15 Målsättningarna preciseras så gott det går. I en del fall är de tydligare och snävare än vad de kanske verkar, såsom att motverkandet av skatteundandragande nästan uteslutande innebär att förhindra dubbel icke-beskattning som följer av att stater karaktäriserar transaktioner på olika sätt.16 Till skillnad från i OECD:s rekommendationer omfattar målsättningen i en EU-rättslig kontext även att skydda EU-medlemsstaternas skattebaser.17 Andra målsättningar visar sig tämligen svåra att precisera, såsom att målsättningen att reglerna ska bidra till neutralitet avser varken kapitalimport- eller exportneutralitet, utan att inkomsten ska beskattas en gång, oavsett var så sker.18 Målsättningarna konstateras vara gemensamma för de tre hybridregler som senare utvärderas. Samtidigt fastslås att målsättningarnas närmare innebörd varierar något för, å ena sidan, de två reglerna i skatteflyktsdirektivet och, å andra sidan, hybridlåneregeln i moder- och dotterbolagsdirektivet, något som även beaktas vid den senare utvärderingen.19
Den andra forskningsfrågan om hur hybrida missmatchningar hanteras i EU-rätten och skatteavtalsrätten besvaras i fyra kapitel (3 t.o.m. 6). Varje kapitel omfattar mellan ca 70–110 sidor och tillsammans utgör de ungefär 70 procent av avhandlingen. I dessa kapitel byggs ett underlag som sedan används för att utvärdera hybridreglerna och besvara den tredje forskningsfrågan. De regler som behandlas är ofta tekniskt komplicerade och omständigheterna förhållandevis invecklade. Författaren gör ett bra jobb med att presentera det hela på ett strukturerat och pedagogiskt sätt, där varje kapitel och avsnitt avslutas med slutsatser och sammanfattande kommentarer, men i delar är läsningen likväl utmanande.
Undersökningen i kapitel 3 rör kriterierna för när hybridreglerna i skatteflyktsdirektivet ska vara tillämpliga samt deras olika rättsföljder, som i sin tur oftast utgörs av ett hoppande ansvar för betalar- eller mottagarstaten att neka avdrag respektive beskatta den motsvarande inkomsten. Den ingående undersökningen ger detaljerade resultat som leder fram till övergripande slutsatser och uttalanden. Bland annat konstateras avslutningsvis att hybridreglerna i praktiken breddar och skyddar medlemsstaternas skattebaser samt undanröjer förekomster av dubbel icke-beskattning, men att det sker på bekostnad av andra målsättningar, såsom motverkandet av dubbelbeskattning av gränsöverskridande transaktioner (dvs. neutralitetsmålsättningen), administrerbarhet och rättssäkerhet.20
I kapitel 4 undersöks hur hybrida missmatchningar hanteras i ränte- och royaltydirektivet21 samt moder- och dotterbolagsdirektivet, med fokus på hybridlåneregeln i det sistnämnda direktivet. Det konstateras att samspelet mellan direktiven riskerar leda till hybrida missmatchningar vid gränsöverskridande betalningar som sker enligt avtal med inslag av både skuld och eget kapital.22 Hybridlåneregeln konstateras ha begränsad kapacitet att neutralisera hybrida missmatchningar, men beskattningsutfall med dubbel icke-beskattning som återstår efter att direktiven tillämpats visar sig i de flesta fall kunna neutraliseras genom hybridreglerna i skatteflyktsdirektivet, om än med vissa undantag.23 Vidare lyfts även vissa problem som följer av begränsningar i tillämpningsområdet för ränte- och royaltydirektivet.24
Kapitel 5 tar upp hur hybrida missmatchningar hanteras i primärrätten. Något förenklat dras slutsatsen att varken de grundläggande friheterna eller statsstödsreglerna förefaller medföra några skyldigheter för medlemsstaterna att förhindra eller neutralisera hybrida missmatchningar som resulterar i dubbelbeskattning eller dubbel icke-beskattning.25 Vidare dras slutsatsen att det finns goda argument som talar för att nationellt implementerade hybridregler är förenliga med de grundläggande friheterna, trots att de innebär att skattskyldiga i gränsöverskridande situationer nekas avdrag eller beskattas för inkomster som i normala fall hade berättigat till avdrag respektive varit undantagna från skatt.26 Jag återkommer till denna slutsats i samband med mina kommentarer i avsnitt 3.3.
I kapitel 6 behandlas hur hybrida missmatchningar hanteras inom skatteavtalsrätten. OECD:s modellavtal med tillhörande kommentarer visar sig över lag hantera stora delar av problemet med hybrida missmatchningar.27 Till undantagen hör exempelvis sådana hybrida missmatchningar i form av dubbelbeskattning som följer av att de avtalande staternas rättstillämpande myndigheter tolkar avtalet eller faktaomständigheter på olika sätt.28 Det läggs även fram argument för att de sekundärrättsliga hybridreglerna kan tillämpas utan att deras rättsföljder strider mot modellavtalet, men att det kan uppstå vissa problem när faktiska avtal avviker från modellavtalet.29
Den tredje forskningsfrågan om huruvida de befintliga hybridreglerna förhindrar hybrida missmatchningar på ett sätt som är i linje med deras underliggande målsättningar besvaras i kapitel 7, som tillsammans med resonemang som förs i kapitel 8 utmynnar i en del förslag om i vilka avseenden reglerna kan förbättras. Den grundliga utvärderingen bygger på slutsatserna från de föregående kapitlen och innehåller mycket som inte får plats i den här presentationen. En övergripande slutats är dock att den enligt utredningen i kapitel 2 primära målsättningen att motverka skatteundandraganden uppfylls i betydligt högre grad än de övriga målsättningarna.30 Särskilt illa ställt är det i förhållande till målsättningarna om administrerbarhet och rättssäkerhet, vilka är de aspekter av reglerna som enligt författaren särskilt behöver ses över. Om inget görs riskerar reglerna att skapa flera problem än de löser.31
Se OECD:s BEPS-rekommendationer åtgärd 2.
Rådets direktiv 2011/96/EU av den 30 november om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (ändrat genom 2013/13/EU, 2014/86/EU och 2015/121/EU).
Rådets direktiv 2016/1164/EU av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion (ändrat genom 2017/952/EU).
Se Avhandlingen s. 19.
Se Avhandlingen s. 21.
Se Avhandlingen s. 29 f.
Se Avhandlingen s. 29 f.
Se Avhandlingen s. 28.
Se Avhandlingen s. 28.
Se Avhandlingen s. 21. Översättningen är hämtad från den svenska sammanfattningen på s. 539.
Se Avhandlingen s. 29.
Se Avhandlingen s. 22.
Se Avhandlingen s. 101.
Se Avhandlingen s. 86.
Se Avhandlingen s. 85.
Se Avhandlingen s. 91.
Se Avhandlingen s. 100 och 104.
Se Avhandlingen s. 216 f.
Rådets direktiv 2003/49/EG av den 3 juni 2003 om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (ändrat genom 2004/66/EG, 2004/76/EG och 2013/13/EU).
Se Avhandlingen s. 287. Se även s. 541 (sammanfattningen på svenska).
Se Avhandlingen s. 288.
Se Avhandlingen s. 541 (sammanfattningen på svenska).
Jfr Avhandlingen s. 372 f.
Se Avhandlingen s. 373.
Se Avhandlingen s. 542 (sammanfattningen på svenska).
Se Avhandlingen s. 461.
Se Avhandlingen s. 542 f. (sammanfattningen på svenska).
Se Avhandlingen s. 489 ff.
Se Avhandlingen s. 514.
3 Några kommentarer
3.1 Om språkval och språk
Jag tycker att Arfwidsson har gjort helt rätt som valt att skriva avhandlingen på engelska. Studien utgår inte från någon särskild nationell rättsordning, det allra mesta av källmaterialet är skrivet på engelska och språkvalet utökar också väsentligen den potentiella läsekretsen.
Om jag tillåter mig att vara petig uppmärksammade jag några få språkliga tveksamheter i avhandlingen. Mest tveksam är jag inför användningen av ordet diskriminering (eng. discrimination) vid behandlingen av EU-domstolens praxis rörande de grundläggande friheterna i kapitel 5. Med anledning av domstolens dom i C-524/04 Thin Cap om brittiska ränteavdragsbegränsningar påstås exempelvis att ”[…] the Court found these rules to constitute indirect discrimination (albeit justifiable on the grounds of preventing tax avoidance).”32 I det stycke författaren hänvisar till uttalar domstolen dock endast att reglerna utgör ”[…] a measure which compromises the exercise of a fundamental freedom […]” och i det efterföljande stycket uttalar sig domstolen om ”[…] a restriction on the freedom of establishment […]”.33 Domstolens domskäl är ofta otydliga när det kommer till om nationella skatteregler är (indirekt) diskriminerande och i domskälen förekommer ofta generella termer som ”hinder” och ”restriktion”.34 Vad jag vet har domstolen dock hittills inte uttryckligen funnit att diskriminerande regler kunnat rättfärdigas enligt den så kallade rule of reason-doktrinen.
Det ska understrykas att avhandlingen är så välskriven att engelska mycket väl kan vara Arfwidssons modersmål. Som läsare går det förhållandevis lätt att hänga med, trots att en del saker som tas upp är extremt komplicerade. Läsningen underlättas verkligen av att resonemang leder till slutsatser och av att viktiga poänger lyfts fram och återkommer i sammanfattande avsnitt. Det finns ett driv i texten som gör att läsningen flyter på mot del- och slutmål.
Avhandlingen s. 311 (min kursivering).
C-524/04 Thin Cap Group Litigation, ECLI:EU:C:2007:161, p. 73 resp. 74 (mina kursiveringar).
Det framhålls t.ex. i Dahlberg, Internationell beskattning, 5 u., Studentlitteratur, Uppsala, 2020, s. 495.
3.2 Om problem, syfte, forskningsfrågor och röd tråd
Min bedömning är att avhandlingens problembeskrivning och syfte hade kunnat utvecklats ytterligare, men att dessa invändningar samtidigt vägs upp av de väl genomtänkta forskningsfrågorna som ligger till grund för avhandlingens uppbyggnad.
I avhandlingens inledningskapitel introduceras ämnet med hybrida missmatchningar och hybridregler, varefter studiens syfte och de forskningsfrågor som adresseras i studien presenteras. Inledningskapitlet innehåller ingen regelrätt problembeskrivning. I stället avslutas ämnesbeskrivningen med följande konstaterande:
”Apart from being technically complex, the operation of the hybrid mismatch rules requires interactions with, among other things, other national anti-avoidance rules, tax treaty provisions, EU law, OECD guidelines, and national rules in foreign jurisdictions. This opens up a set of interesting research questions.”35
En utförligare problemformulering skulle förmodligen gjort det enklare för författaren att så tidigt som möjligt förklara varför och för vem den genomförda forskningsinsatsen är viktig.
Studiens övergripande syfte är förhållandevis allmänt hållet och det är inte självklart att det så att säga täcker den utvärdering av hybridreglerna som studien faktiskt utgör. Det övergripande syftet anges vara att ”analysera hur förekomsten av hybrida missmatchningar som uppstår vid internationella transaktioner hanteras i EU-rätten och skatteavtalsrätten.”36 Omedelbart efter detta övergripande syfte framgår dock att det rör sig om en utvärdering av de sekundärrättsliga hybridreglerna och att utvärderingen sker i ljuset av deras underliggande målsättningar.
En risk som följer av ett med ett mindre tydligt definierat problem och ett förhållandevis allmänt hållet syfte är att det kan bli svårt för författaren att få till en röd tråd. Anledningen är att den röda tråden kan byggas upp genom att avhandlingens olika delar inleds med förklaringar av vilken funktion den aktuella delen fyller för syftesuppfyllnaden. I det här fallet realiseras dock inte den nämnda risken eftersom den röda tråden i stället kopplas till forskningsfrågorna. På ungefär samma sätt som ett syfte pekar studiens tredje forskningsfråga ut såväl forskningens som avhandlingens slutmål. Sammanfattningsvis hade studiens problem och syfte kunnat utvecklats ytterligare, men detta vägs klart upp av att forskningsfrågorna får ta plats i avhandlingens inledning, där de förklaras ingående och sedan tillåts genomsyra avhandlingen.
Avhandlingen s. 20 (min kursivering).
Avhandlingen s. 20 (min översättning).
3.3 Om integrationen av kapitel 3 t.o.m. 6
I avhandlingens kapitel 3 t.o.m. 6 undersöks hur hybrida missmatchningar hanteras i sekundärrätten (kap. 3 och 4), primärrätten (kap. 5) och skatteavtalsrätten (kap. 6). Dessa kapitel ska inte ses som från varandra isolerade stuprörsundersökningar. De är integrerade, på så sätt att slutsatser från tidigare kapitel generellt sett vägs in i de resonemang som förs i de senare kapitlen. I åtminstone ett fall kan man dock fortfarande fråga sig om studien tjänat på att resultaten från ett tidigare kapitel hade kunnat få följa med till ett senare. Det handlar om huruvida slutsatserna om hybridreglerna i skatteflyktsdirektivet från kapitel 3 hade kunnat få mer utrymme i kapitel 5, där författaren förenklat söker besvara om tillämpningar av (nationellt införlivade) hybridregler är förenliga med de grundläggande friheterna.
Frågor som de som ställs i kapitel 5 är i vissa fall svåra att besvara, bland annat till följd av att hybridreglerna är så kallade länkningsregler (eng. linking rules). Med länkningsregler avses att beskattningen i en stat görs beroende av beskattningen i en annan, t.ex. att ett företag som är hemmahörande i en stat nekas avdrag för en betalning i en stat om den motsvarande inkomsten inte beskattas hos mottagarföretaget, som är hemmahörande i en annan stat. Förenklat innebär hybridregler således att ett företag i en gränsöverskridande situation kan nekas ett avdrag som det hade erhållit om betalningsmottagaren i stället hört hemma i samma stat, dvs. i en inhemsk situation. Företaget som nekas avdrag blir uppenbart inte behandlat på samma sätt som i en inhemsk situation. För att det enligt EU-domstolens praxis ska röra sig om otillåten negativ särbehandling (alt. ett ”hinder”, eller en ”restriktion”) måste den gränsöverskridande och den inhemska situationen även vara jämförbara med varandra. Jämförbarhet påverkas i sin tur av syftet med de nationella regler som tillämpas. En fråga som länkningsregler ger upphov till är således om en gränsöverskridande situation i vilken det riskerar uppstå dubbel icke-beskattning är jämförbar med en inhemsk situation i vilken någon sådan risk inte föreligger. Är situationerna jämförbara riskerar regeltillämpningen vara oförenlig med de grundläggande friheterna, annars inte.
Med vissa förbehåll nås i avhandlingen slutsatsen att det i vart fall finns goda argument för att det inte bör (eng. should) utgöra indirekt diskriminering37 om antingen den ena medlemsstaten nekar betalaren avdrag eller den andra medlemsstaten beskattar den motsvarande inkomsten hos mottagaren.38 Slutsatsen framstår i sig som rimlig och väl avvägd, i vart fall när hybridregler tillämpas i situationer där det annars skulle uppstå dubbel icke-beskattning. I kapitel 3 drogs dock bland annat slutsatsen att regeln om importerade missmatchningar i skatteflyktsdirektivet i vissa scenarier riskerar att tillämpas parallellt av flera stater, vilket skulle resultera i en form av dubbelbeskattning.39 I sådana fall skulle således åtminstone en av de inblandade staterna neka betalaren avdrag eller beskatta en motsvarande inkomst hos mottagaren, trots att det inte skulle föreligga någon dubbel icke-beskattning. Det hade varit intressant om studien även berört huruvida bedömningen av hybridreglers förenlighet med de grundläggande friheterna påverkas av om deras tillämpning i enlighet med syftet undanröjer dubbel icke-beskattning, eller om det rör sig om en övertillämpning som ger upphov till dubbelbeskattning. Vad jag kan se behandlas dock inte denna fråga i avhandlingen, trots att beståndsdelarna så att säga fanns på plats.
För tydlighets skull ska understrykas att de olika delarna av avhandlingen generellt sett är väl integrerade med varandra, även kapitel 3 t.o.m. 6. Vad jag nu framfört ska således inte tolkas som ett specifikt exempel på en allmän brist i avhandlingen, utan som ett undantagsfall.
Jag använder här en direktöversättning och bortser därför från de terminologiska problem rörande ”diskriminering”, ”restriktion” och ”hinder” som tas upp i avsnittet om språkval och språk ovan.
Se Avhandlingen s. 373.
Se Avhandlingen s. 208 f.
4 Avslutande omdöme
Vid disputation är det betygsnämnden som bedömer avhandlingen, inte opponenten. Min bedömning är dock att avhandlingen med god marginal uppfyllde kriterierna för godkännande. Arfwidsson har på ett föredömligt sätt tagit sig an ett svårt ämne som omfattar flera rättsområden. Avhandlingen visar prov på att författaren har ett vetenskapligt angreppssätt, är analytisk och besitter mycket god språklig förmåga. Det är vidare berömvärt att studien har lagts upp så att den på ett välstrukturerat sätt leder fram till underbyggda normativa uttalanden om rätten. Med sin avhandling lämnar Arfwidsson därmed ett viktigt bidrag till forskningen. Till följd av det kloka språkvalet och den fina engelskan tror jag att bidraget kommer mottas väl även internationellt. Jag tackar för spännande läsning och ser fram emot att ta del av hennes framtida forskning.
Jesper Johansson är doktor i finansrätt vid Handelshögskolan i Stockholm.