Mål C-349/22NM / Autoridade Tributária e Aduaneira (Taxe sur les véhicules d’occasion importés) avsåg en begäran om förhandsavgörande gällande tolkning och tillämpning av artikel 110 FEUF, i ljuset av de portugisiska reglerna avseende fordonsskatt på begagnade fordon som importerats från andra medlemsstater. Frågan i målet var om interna skatter och avgifter strider mot förbudet mot diskriminerande skatter och avgifter.
Den hänskjutande domstolen i Portugal ville få klarhet om artikel 110 FEUF skulle tolkas så att den utgör hinder för att beräkningen av en fordonsskatt, vid den tidpunkt då ett fordon släpps för konsumtion i en medlemsstat, efter det att det registrerats för första gången i en annan medlemsstat, sker enligt de bestämmelser som är tillämpliga vid nämnda tidpunkt. Detta trots att en tidigare version av lagstiftningen om denna skatt var i kraft när fordonet registrerades för första gången, vilken skulle medföra en lägre skatt och vilken tillämpats för liknande fordon, som har samma relevanta egenskaper som nämnda fordon men som registrerades för första gången i denna förstnämnda medlemsstat.
EU-domstolen erinrade inledningsvis om att beskattningen av motorfordon, med förbehåll för vissa undantag som inte är relevanta i förevarande mål, inte är harmoniserad på unionsnivå. Medlemsstaterna får alltså fritt utöva sin rätt att påföra skatter och avgifter inom detta område, förutsatt att de iakttar unionsrätten (EU-domstolen hänvisar till dom av den 19 september 2017, kommissionen/Irland (Registreringsskatt), C‑552/15, EU:C:2017:698, punkt 71 och där angiven rättspraxis).
Enligt domstolens fasta praxis är en fordonsskatt som en medlemsstat tar ut vid registreringen av motorfordon i syfte att de ska tas i bruk på dess territorium inte en tull eller en avgift med verkan motsvarande en tull i den mening som avses i artiklarna 28 och 30 FEUF. En sådan skatt kan inte heller bedömas mot bakgrund av artikel 34 FEUF om förbud mot kvantitativa importrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan som sådana restriktioner. En sådan skatt som den som är aktuell i det nationella målet ska nämligen i stället betraktas som en intern skatt eller avgift och den ska således prövas mot bakgrund av artikel 110 FEUF (dom av den 7 april 2011, Tatu, C‑402/09, EU:C:2011:219, punkterna 32 och 33, och dom av den 17 december 2015, Viamar, C‑402/14, EU:C:2015:830, punkt 33 och där angiven rättspraxis).
Artikel 110 FEUF har enligt EU-domstolen till syfte att säkerställa den fria rörligheten för varor mellan medlemsstaterna på normala konkurrensvillkor. Denna bestämmelse syftar enligt domstolen till att undanröja varje form av skydd som kan följa av att interna skatter eller avgifter tillämpas, särskilt de som är diskriminerande mot varor med ursprung i andra medlemsstater (EU-domstolen hänvisar här till dom av den 14 april 2015, Manea, C‑76/14, EU:C:2015:216, punkt 28). Denna artikel åsidosätts enligt domstolen när en importerad vara beläggs med skatter eller avgifter enligt andra beräkningsmetoder och regler än vad som gäller för en liknande inhemsk vara, om detta leder till en högre skatt eller avgift för den vara som importerats, även om denna skillnad endast uppstår i vissa fall (dom av den 2 september 2021, kommissionen/Portugal fordonsskatt), C‑169/20, EU:C:2021:679, punkt 34 och där angiven rättspraxis).
Vad särskilt gäller beskattning av importerade begagnade motorfordon är syftet med artikel 110 FEUF enligt EU-domstolen att säkerställa att interna skatter och avgifter är helt neutrala i konkurrenshänseende mellan varor som redan finns på den inhemska marknaden och importerade varor. Varje medlemsstat är följaktligen enligt domstolen skyldig att välja och utforma skatter på motorfordon på ett sådant sätt att de inte gynnar försäljningen av inhemska begagnade fordon och avskräcker från import av liknande begagnade fordon (se enligt EU-domstolen, för ett liknande resonemang, dom av den 7 april 2011, Tatu, C‑402/09, EU:C:2011:219, punkt 56, och beslut av den 17 april 2018, dos Santos, C‑640/17, EU:C:2018:275, punkt 17).
Artikel 110 FEUF ska enligt EU-domstolen slutsats tolkas så, att den utgör hinder för att beräkningen av en fordonsskatt, vid den tidpunkt då ett fordon släpps för konsumtion i en medlemsstat, efter det att det registrerats för första gången i en annan medlemsstat, sker enligt de bestämmelser som var tillämpliga vid nämnda tidpunkt. Detta gäller trots att en tidigare version av lagstiftningen om denna skatt var i kraft när fordonet registrerades för första gången.
Börje Leidhammar, advokat, Börje Leidhammar advokatbyrå, adjungerad professor, Högskolan i Gävle