Högsta förvaltningsdomstolen har den 22 juni 2023 (HFD 2023 not. 30) fastställt Skatterättsnämndens förhandsbesked i frågan om en överföring av teckningsoptioner till innehavare av s.k. kvalificerade personaloptioner kan föranleda uttagsbeskattning av det överlåtande företaget. Genom avgörandet har det sista osäkerhetsmomentet kring leverans av aktier genom teckningsoptioner undanröjts.
1 Inledning
I ett förhandsbesked den 7 november 20221 fastställde Skatterättsnämnden (SRN) att ett företag inte skulle uttagsbeskattas i samband med överföring av teckningsoptioner till innehavare av kvalificerade personaloptioner. SRN fann vidare att uttagsbeskattning inte heller skulle ske om företaget valde att inte överföra teckningsoptionerna utan i stället besluta om en riktad nyemission av aktier till optionsinnehavarna, och därmed låta teckningsoptionerna förfalla. Förhandsbeskedet har nu fastställts av Högsta förvaltningsdomstolen (HFD).
I denna artikel redogör jag för förutsättningarna i förhandsbeskedet samt SRN:s och HFD:s avgöranden.2 Artikel avslutas med mina egna reflektioner och kommentarer.
Dnr 54-22/D.
Det ska noteras att jag var ombud i målet.
2 Bakgrund
Sedan den 1 januari 2018 finns det bestämmelser i 11 a kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL, som innebär att förmån av vissa personaloptioner, s.k. kvalificerade personaloptioner, inte ska tas upp som intäkt. Om samtliga villkor i 11 a kap. IL är uppfyllda ska således varken förvärvet eller utnyttjandet av dessa kvalificerade personaloptioner föranleda beskattning. I stället sker beskattning när den aktie som förvärvats med stöd av personaloptionen i framtiden avyttras.
Redan i samband med reglernas tillkomst framhöll vissa remissinstanser att det är komplicerat för onoterade företag att ställa ut personaloptioner och att denna brist bör rättas till.3 Det problem som remissinstanserna refererade till är att ett aktiebolag, vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad, som utgångspunkt varken kan teckna sig för eller förvärva egna aktier. Det är därför svårt för dessa företag att säkerställa och verkställa det framtida aktieförvärvet. Regeringen ansåg dock att frågan inte rymdes inom ramen för det aktuella lagstiftningsärendet.4
Mot ovanstående bakgrund har företag och rådgivare själva behövt identifiera sätt på vilket en framtida aktieleverans kan säkerställas och verkställas. Den lösning som av många har ansetts mest lämplig och ändamålsenlig är att använda teckningsoptioner som instrument för att genomföra aktieleveransen. Teckningsoptioner kan, till skillnad från aktier, tecknas och innehas av aktiebolag vars aktier inte är noterade, och de kan därefter överlåtas till personaloptionsinnehavaren vid tidpunkten för optionens utnyttjande.
Tillvägagångssättet med teckningsoptioner innehöll dock vissa osäkerhetsmoment, bl.a. om en leverans av aktier via teckningsoptioner var förenlig med 11 a kap. 5 § IL (i dess tidigare lydelse). Frågan kom att prövas av Skatterättsnämnden5 som, till skillnad från Skatteverket, fann att förfarandet var förenligt med bestämmelserna. Förhandsbeskedet fastställdes av HFD,6 och avgörandet resulterade sedermera i ändringar i 11 a kap. IL.7 I och med ändringarna står det klart att en kvalificerad personaloption kan utnyttjas för att förvärva en teckningsoption.
Genom lagändringarna, som trädde i kraft den 1 januari 2022, borde det ha varit fritt fram för företagen att använda sig av teckningsoptioner som metod för att säkerställa och verkställa framtida aktieförvärv. Det visade sig dock att det fanns ett annan aspekt att ta hänsyn till, och som egentligen inte har någon direkt koppling till bestämmelserna i 11 a kap. IL. Den fråga som uppstod var nämligen om en överföring av teckningsoptioner till optionsinnehavare, som sker utan ersättning, kan föranleda uttagsbeskattning för det företag som överlåter teckningsoptionerna.
Anledningen till osäkerheten kring uttagsbeskattning är att som utgångspunkt gäller att ett onoterat aktiebolags överlåtelser av egna teckningsoptioner som utgångspunkt är en skattepliktig transaktion. Denna överlåtelse omfattas nämligen inte av undantagsreglerna i 48 kap. 6 a § IL, vilket bl.a. har fastställts i HFD 2017 ref. 17 (som visserligen avsåg ett dotterbolags avyttring av teckningsoptioner i moderbolaget).8 En överlåtelse av teckningsoptioner utan ersättning skulle därmed principiellt kunna omfattas av uttagsbeskattningsreglerna i 22 kap. IL.
Det kan konstateras att uttagsbeskattningsfrågan även aktualiseras vid andra former av överlåtelser av tillgångar till anställda, exempelvis inom ramen för ett vanligt personaloptionsprogram. Företag ska i dessa fall som utgångspunkt beskattas som om tillgången hade avyttrats till marknadspris.9 I dessa fall kommer dock företaget samtidigt ha rätt till avdrag såsom för en lönekostnad, och det sker därför en form av tyst kvittning mellan uttagsbeskattningen och avdraget.10 Vad gäller kvalificerade personaloptioner medges dock inte, enligt 16 kap. 37 § IL, avdrag såsom för en lönekostnad.
Det ovanstående innebär sammanfattningsvis att såsom lagstiftningen är utformad, där överlåtelser av egna teckningsoptioner är skattepliktiga för onoterade företag och där avdrag för lönekostnad inte medges, har frågan om uttagsbeskattning blivit en reell risk. En uttagsbeskattning skulle av förklarliga skäl innebära att företagen inte kan använda sig av teckningsoptioner för att leverera aktier till optionsinnehavare. Det är mot denna bakgrund som förhandsbesked söktes.
Se prop. 2017/18:1 s. 276.
Se prop. 2017/18:1 s. 278.
Dnr 48-19/D.
HFD 2020 ref. 39. Se SkatteNytt 2021 s. 49 för en utförligare redogörelse av förutsättningarna i förhandsbeskedet.
Se prop. 2021/22:25.
Se även Skatteverkets ställningstagande med dnr 131 772515-08/111.
Se t.ex. RÅ 2004 ref. 83.
Se Skatterättsnämndens motivering i RÅ 2004 ref. 83.
3 Skatterättsnämndens förhandsbesked
3.1 Förutsättningar
Sökandebolaget (Bolaget) hade genom beslut på bolagsstämma etablerat ett personaloptionsprogram enligt bestämmelserna i 11 a kap. IL, och ett visst antal optioner hade getts ut till anställda. Optionerna gav innehavarna en rätt att efter en intjänandeperiod om tre år förvärva aktier i Bolaget.
Av personaloptionsvillkoren framgick att när optionsinnehavaren valde att utnyttja sina optioner skulle leveransen antingen ske genom (i) överlåtelse av teckningsoptioner som omedelbart utnyttjas för förvärv av aktierna (Teckningsoptionsalternativet) eller (ii) riktad nyemission av aktier (Nyemissionsalternativet). För att säkerställa leverans av aktierna enligt Teckningsoptionsalternativet hade Bolagets aktieägare beslutat att emittera teckningsoptioner i enlighet med bestämmelserna i 14 kap. aktiebolagslagen (2005:551). Samtliga teckningsoptioner hade tecknats av Bolaget (utan ersättning), innebärande att Bolaget var innehavare av teckningsoptionerna. Personaloptionsvillkoren reglerade även hur ett utnyttjande och leverans av aktier rent praktiskt skulle gå till enligt såväl Teckningsoptionsalternativet som Nyemissionsalternativet.
Den fråga som Bolaget ville att SRN skulle besvara var om en överföring av teckningsoptioner till optionsinnehavarna enligt Teckningsoptionsalternativet skulle medföra att Bolaget fick anses ha avyttrat teckningsoptionerna till marknadspris, alternativt till underpris varvid frågan om uttagsbeskattning aktualiseras. Som ett alternativ ville Bolaget även veta skattekonsekvenserna av att Bolaget använde sig av Nyemissionsalternativet, innebärande att Bolaget skulle låta teckningsoptionerna förfalla. Skälet till den andra frågan var att ett avstående från att utnyttja en rättighet i vissa fall kan föranleda uttagsbeskattning.11
Se RÅ 1998 ref. 13.
3.2 Skatterättsnämndens avgörande
SRN framhåller inledningsvis att det som talar för uttagsbeskattning är att en överföring ska ske utan att Bolaget erhåller någon ersättning för teckningsoptionerna, och att en överföring av en tillgång utan ersättning normalt föranleder uttagsbeskattning. Enligt SRN visar de uttalanden och resonemang som tidigare gjorts i samband med bedömningen av ett företags överlåtelse av egeninnehavda aktier till anställda att uttagsbeskattning som regel också ska ske i situationer av förmånsbeskattning.12
Som skäl mot uttagsbeskattning framhåller SRN att i förevarande fall är utgångspunkten att någon förmånsbeskattning inte blir aktuell. Vidare måste beaktas att överföringen av teckningsoptionerna ska ske som ett inledande steg i ett förfarande som i praxis bedömts och accepterats.13 SRN menar vidare att SRN i det tidigare fallet har konstaterat att om förfarandet med teckningsoptioner inte skulle omfattas av regleringen skulle bestämmelserna bli mycket svåra att tillämpa för just de företag som de riktar sig till, dvs. onoterade företag. Detta gäller eftersom den aktiebolagsrättsliga regleringen inte tillåter sådana företag att säkra den framtida leveransen av aktier till optionsinnehavaren genom att inneha egna aktier.
SRN anför vidare att motsvarande konstaterande bör kunna göra sig gällande beträffande den frågan som nu är aktuell (uttagsbeskattning) med närmast identiska omständigheter. En beskattning av Bolaget skulle vid sådana förhållanden strida mot lagstiftningens syften. Mot denna bakgrund finner SRN att en överföring av teckningsoptioner enligt det förfarande som gäller vid Teckningsoptionsalternativet inte medför att Bolaget ska ta upp någon inkomst till beskattning.
Vad gäller fråga 2 konstaterar Skatterättsnämnden att en underlåtenhet att nyttja teckningsoptionerna inte innebär att det sker någon värdeöverföring från Bolaget. Eftersom Bolagets ekonomiska ställning förblir oförändrad och då någon annan inte heller berikas genom förfarandet föreligger enligt SRN inte någon grund för uttagsbeskattning.
Se RÅ 2004 ref. 83.
Se HFD 2020 ref. 39.
4 HFD:s avgörande
HFD inleder med att konstatera att om en anställd får en tillgång av annat slag än pengar från sin arbetsgivare är utgångspunkten att arbetsgivaren ska beskattas som om tillgången har avyttrats till marknadspris.14 En nyemission av aktier till en anställd leder dock inte till att arbetsgivaren ska ta upp någon inkomst. Att nyemissioner inte beskattas hos det emitterande bolaget beror enligt HFD på att ökningen av bolagets eget kapital vid en nyemission åstadkoms genom tillskott från aktieägarna och inte genom vinster i bolagets verksamhet.15
HFD konstaterar därefter att om de anställdas förvärv av aktier i bolaget sker genom Nyemissionsalternativet ska Bolaget inte beskattas till följd av förvärven. Om Bolaget i stället väljer Teckningsoptionsalternativet kommer de anställdas aktieförvärv även att innefatta ledet att de först får teckningsoptioner vilka därefter utnyttjas för förvärv av aktier. HFD ställer sig därför frågan om detta innebär att Bolaget ska beskattas på grund av överföringen av teckningsoptionerna.
I denna del framhåller HFD att ett användande av teckningsoptioner är ett i aktiebolagslagen anvisat och reglerat förfarande för förvärv av nya aktier. Av lämnade förutsättningar framgår att det enda syftet med Bolagets innehav av teckningsoptionerna är att Bolaget löpande ska kunna säkerställa leveransen av aktier till de anställda. De anställda kommer inte att kunna använda teckningsoptionerna för något annat ändamål än att omedelbart teckna aktier i Bolaget.
Enligt HFD:s mening är det skäl som motiverar att en anställds förvärv av aktier genom nyemission inte beskattas hos det emitterande bolaget lika relevant när aktieförvärvet sker enligt det nu beskrivna förfarandet. Det saknas därför anledning att vid beskattningen av Bolaget behandla en anställds aktieförvärv enligt Teckningsoptionsalternativet på annat sätt än om förvärvet sker genom en regelrätt nyemission. Överföringen av teckningsoptionerna och den efterföljande aktieteckningen bör således enligt HFD ses i ett sammanhang, och behandlas på samma sätt som om Bolaget hade emitterat aktier direkt till de anställda.
Se t.ex. RÅ 2004 ref. 83.
Se RÅ 2000 ref. 68.
5 Reflektioner
Det kan inledningsvis konstateras att även om SRN och HFD kom fram till samma slutsats skiljer sig deras motiveringar. SRN motiverade sitt beslut med att en beskattning skulle strida mot lagstiftningens syfte, dvs. syftet med bestämmelserna i 11 a kap. IL. HFD tar i stället utgångspunkt i beskattningskonsekvenserna vid en direkt nyemission av aktier, där det emitterande bolaget inte beskattas. HFD anser att det skäl som motiverar skattefrihet vid nyemission blir lika relevant när aktieförvärvet sker enligt Teckningsoptionsalternativet. HFD framhåller även att överföringen av teckningsoptionerna och den efterföljande aktieteckningen bör ses i ett sammanhang, och behandlas på samma sätt som om Bolaget hade emitterat aktier direkt till de anställda.
Personligen var jag inte helt säker på att HFD skulle fastställa SRN:s förhandsbesked. I det tidigare avgörandet, HFD 2020 ref. 39, där frågan var om Teckningsoptionsalternativet var förenligt med 11 a kap. 5 § IL (i dess tidigare lydelse), fanns det utrymme för tolkning av den aktuella bestämmelsen. I det nu aktuella fallet är bestämmelserna tydligare; en överlåtelse av ”egna” teckningsoptioner är som utgångspunkt skattepliktig och det finns inget tillämpligt undantag från uttagsbeskattning.
HFD:s metod för att komma fram till slutsatsen att uttagsbeskattning inte skulle ske, dvs. att jämställa överlåtelsen av teckningsoptioner med en nyemission av aktier, innebär att frågan om uttagsbeskattning överhuvudtaget inte aktualiseras. Enligt min uppfattning är detta ett rimligt synsätt, och det var också ett argument för att underlåta beskattning som Bolaget lyfte fram i ansökan om förhandsbesked. Som HFD konstaterar skulle en nyemission av aktier inte beskattas, och överföringen av teckningsoptionerna och den efterföljande aktieteckningen bör ses i ett sammanhang. HFD:s resonemang kan också ses som ett uttryck för neutralitetsprincipen, dvs. att handlingsalternativ som är likvärdiga bör beskattas på samma sätt.
Fråga uppkommer dock om HFD:s motivering öppnar upp för att motsvarande jämförelse kan göras även i andra fall som inte är kopplade till kvalificerade personaloptioner. Exempelvis kan frågan ställas vad som gäller om ett företag tecknar egna teckningsoptioner (utan ersättning) endast i syfte att därefter överlåta dessa teckningsoptioner (till marknadsvärde) inom ramen för ett sedvanligt teckningsoptionsprogram.16 Det kan konstateras att om företaget hade emitterat teckningsoptioner direkt till anställda (till marknadsvärde) hade någon uttagsbeskattning inte aktualiserats. Handlingsalternativen är likvärdiga i det att båda alternativen består av överlåtelse av teckningsoptioner till anställda mot marknadsmässig ersättning. Från ett neutralitetsperspektiv kan det därför argumenteras för att beskattningskonsekvenserna borde vara desamma.
En liknande fråga har dock prövats i HFD 2017 ref. 17, där HFD ansåg att beskattning skulle ske eftersom undantagsregeln i 48 kap. 6 a § IL inte var tillämplig. I detta fall var det emellertid fråga om ett dotterföretags överlåtelser av teckningsoptioner i moderföretaget, och således inte ett företags överlåtelse av egna teckningsoptioner. Möjligen kan det argumenteras för att dessa skillnader kan få betydelse för den skattemässiga bedömningen, bl.a. då ett företags överlåtelse av egna teckningsoptioner är mer jämförbar med en direkt emission av teckningsoptioner. Till dess att frågan prövats av HFD är det dock säkrast att utgå från att HFD 2017 ref. 17 även gäller överlåtelse av egna teckningsoptioner till anställda.
Det är inte ovanligt att företag vill skapa en pool av teckningsoptioner som ska kunna erbjudas anställda vid olika tillfällen. Syftet med poolen är att undvika att behöva emittera nya teckningsoptioner varje gång en anställd ska erbjudas teckningsoptioner.
6 Avslutande kommentarer
Oavsett vilken betydelse HFD:s avgörande har för andra situationer kan konstateras att avgörandet är ett välkommet och viktigt besked för alla företag som önskar använda sig av kvalificerade personaloptioner. Ända sedan reglernas tillkomst 2018 har det funnits en osäkerhet i hur leveransen av aktier till optionsinnehavarna rent praktiskt ska struktureras för att vara förenlig med 11 a kap. IL, och om valet av metod för leverans av aktierna kan medföra andra oönskade skattekonsekvenser. Den första frågan besvarandes genom HFD 2020 ref. 39, och nu är även den andra frågan slutligt avgjord. I efterhand kan man önska att regeringen redan i samband med lagstiftningsarbetet hade tagit fasta på synpunkterna från remissinstanserna och reglerat denna fråga, något som hade besparat företagen den osäkerhet som de nu tvingats leva med.
Rättsläget kring leveransen av aktier till innehavare av kvalificerade personaloptioner har således klarnat. Även andra frågor kopplade till kvalificerade personaloptioner har under senare tid besvaras, bl.a. tolkningen av tioårskravet i 11 a kap. 9 § IL17 och innebörden av ”handel med mark, fastigheter, råvaror eller finansiella instrument” i 11 a kap. 8 § IL.18
Samtidigt finns det frågor som fortfarande är olösta och där ytterligare vägledning behövs. En av dessa frågor är vad som gäller beträffande villkorsändringar i existerande personaloptionsavtal, exempelvis en ändring av lösenpriset.19 Villkorsändringar beträffande värdepapper kan som bekant medföra att värdepappret anses avyttrat,20 medan det motsatta gäller för vanliga personaloptioner.21 Frågan är vad som gäller beträffande kvalificerade personaloptioner; har en villkorsändring ingen betydelse för beskattningen eller ska en villkorsändring medföra att ett nytt optionsavtal ska anses ha ingåtts med följden att en ny intjänandetid börjar löpa? Förhoppningsvis kommer även denna fråga att få sitt svar, kanske genom ett nytt förhandsbesked!
Karl-Johan Nörklit är partner på Unum Tax.
Se HFD 2023 ref. 53 och SRN 65-23/D, ej överklagat.
Se SRN 89-18/D, ej överklagat.
Det kan finnas flera anledningar till att optionsavtalet behöver ändras och som rådgivare är frågor kring skattekonsekvenserna av sådana ändringar relativt vanliga.
Se RÅ 2003 not. 107.
Se RÅ 2003 not. 108.