R. Påhlsson, Riksskatteverkets rekommendationer: allmänna råd och andra uttalanden på skatteområdet, Iustus 1995.
Utredningen Om sambandet mellan redovisning och beskattning (SOU 2008:80).
Förhandsbeskedet fastställdes av HFD, se HFD 2014 ref. 51.
Efter 15 år som ledamot i Skatterättsnämnden, avdelningen för direkt skatt, lämnade Robert Påhlsson nämnden som ett led i att bli pensionär. Efter att han under trevliga former och med varma ord blivit avtackad av Skatterättsnämndens ordförande Christina Eng, tar vi honom med till en mysig liten familjekrog på Östermalm för en intervju om hans erfarenheter i Skatterättsnämnden.
Innan vi fördjupade oss i Roberts erfarenheter från sitt arbete i nämnden ställde vi oss frågan: Varför skatt? Robert berättar att han som en något överårig student kände att han behövde skaffa sig ett jobb och efter 3,5 års juridikstudier vid Göteborgs och Lunds universitet började han vid Länsstyrelsens skatteavdelning (vars verksamhet sedan överfördes till Länsskattemyndigheten) och dess landskanslistutbildning. Han beskriver det steget lite som att halka in på ett bananskal.
Under ungefär tre år arbetade han med revision, var ordförande i taxeringsnämnder och hade därtill något expertjobb. Under hela tiden hade han dock siktet inställt på universitetet, dit kosan inom kort styrdes. En kollega (Mats Tjernberg) på Länsskattemyndigheten började undervisa på Handelshögskolan i Göteborg och Robert tog rygg på honom och började jobba som vikarie och gästlärare där. Parallellt med gästlärarartjänsten doktorerade Robert vid Uppsala universitet och disputerade i maj 1995 på en avhandling om Riksskatteverkets rekommendationer.1 Robert fick därefter ett lektorat i Göteborg, vilket han behöll fram till sin pension år 2022. År 2000 blev Robert befordrad till professor vid Handelshögskolan i Göteborg. Under en period delade han även sin tid mellan Handels och Internationella Handelshögskolan i Jönköping.
På frågan hur det kommer sig att Robert tillbringade över trettio år i akademin svarar han att universitetsvärlden tilltalar hans dialektiska personlighet. Han dras framförallt till den konstruktiva dialektiska verksamheten där argument och uppfattningar stöts mot varandra i sökandet efter kunskap. Dessutom har Robert uppskattat den personliga frihet som finns inom akademin.
Efter denna bakgrundbeskrivning ville vi veta mer om Roberts arbete och erfarenheter från Skatterättsnämnden. Robert började i nämnden år 2007. När han fick frågan från Regeringskansliet tvekade han inte en sekund över att tacka ja. Han menade att hans, fram till dess, enda praktiska erfarenheter i princip bestod i arbetet på Länsstyrelsen och Länsskattemyndigheten, lite privat rådgivning och som bollplank i olika utredningar, t.ex. när inkomstskattelagen togs fram och genom ett rättsutlåtande till den s.k. SAMROB-utredningen.2 Att få vara med i Skatterättsnämnden såg Robert som en möjlighet att få tillämpa rätten på riktigt.
Sina år i nämnden beskriver Robert som ”den bästa kurs jag gått”. Han beskriver arbetet i nämnden som ett seminarium med högt i tak, en frimodighet och stora kunskaper som stöts mot varandra. ”Jätteroligt och väldigt lärorikt”, säger Robert. Ett av de mest spännande ärenden han varit med om att behandla gällde frågan om räddandet av ett göteborgskt hus från tidigt 1800-tal. Utgjorde förstärkningsarbetena på fastigheten reparation eller ombyggnad?3 ”Att läsa de vidlyftiga handlingarna med många bilder var som att göra en tidsresa i min egen hemstad.”
På frågan om han ser några utvecklingstrender eller tendenser på vilka frågor de sökande sökt förhandsbesked på under de senaste femton åren, konstaterar Robert inledningsvis att vissa ämnen har ”peakat”, för att sedan ha betats av. Några sådana ämnen är väsentligt anknytning, inte minst kopplat till tidigare step up-möjligheter vid flytt till Österrike och uttag av privata pensioner vid flytt till Portugal. Ett ämne som kommit och gått och som nu är åter på tapeten är 3:12-reglerna, särskilt frågor avseende samma och likartad verksamhet. Nytt är även det ökade antalet följdfrågor om skatteflyktslagen och naturligtvis även tillämpningen av EU-rätten. En bidragande orsak till att antalet frågor av skatteflyktskaraktär ökar är enligt Robert att lagstiftaren allt oftare väljer att utforma skattelagstiftningen på ett sådant sätt, att de rättsliga prövningarna föranleder en prövning även mot rekvisiten i skatteflyktslagen eller mot andra skatteflyktsmotiverade rekvisit. Ett exempel är om en transaktion varit affärsmässigt motiverad. Detta har enligt Robert gått ut över möjligheten för skattskyldiga att förutsäga beskattningskonsekvenser av vissa transaktioner. Han anser att när lagstiftaren valt lagstiftning som är mycket vag bör principen om att hellre fria än fälla vid tveksamma fall väga tungt.
Det andra som Robert tar upp är det ökade antalet avvisningsbeslut från HFD. För tio år sedan föreslogs att PT (prövningstillstånd) skulle införas även avseende överklagade förhandsbesked. Så skedde som bekant inte och kanske kan man med en metafor se dagens många avvisningsbeslut som att PT har införts bakvägen, dvs. genom HFD:s avvisningspraxis. HFD:s avvisningspraxis är något som är lite svår för nämnden att förhålla sig till. Robert menar dock att nämnden alltid bör försöka tillämpa rättskällorna på samma sätt som HFD. Samtidigt är nämnden inte en prejudikatinstans utan ska besvara frågor utifrån förhandsbeskedslagen. Avvisningspraxisen ser han som bekymmersam och in casu.
Den tredje tendens som Robert noterat är det minskade antalet ansökningar om förhandsbesked som skett de senaste åren. Eventuellt har det att göra med en trend i skattevärlden där Skatteverket i ökad omfattning minskar antalet revisioner och kontroller för att istället satsa på samarbeten som syftar till att minska antalet rättstvister. Vad denna trend gör för transparensen i Skatteverkets verksamhet ställer sig Robert minst sagt lite fundersam till.
Richard framhåller att lagstiftningen har blivit allt mer komplex och att det borde tala för att behovet av att söka förhandsbesked borde ha ökat, men det håller Robert inte riktigt med om. Han ser snarare att utvecklingen har gått mot en mer teknisk och kasuistisk lagstiftning (de EBITDA-baserade ränteavdragsbegränsningsreglerna, bedömningarna avseende samma och likartad verksamhet som sker enligt de s.k. 3:12-reglerna, osv.). Komplexiteten i lagstiftningen ger genom sin precision ofta mer förutsebarhet, även om reglerna är så tekniskt svåra att det är svårt för rättstillämparna att sätta sig in i dem och förstå dem. Han ser dock, som framgår ovan, en tendens till det vaga och skönsmässiga i nyare lagstiftning, såsom SARS, GAARS, särskilda och synnerliga skäl osv. Vagheten och skönsmässigheten medför korta lagparagrafer med långa förarbeten, vilket inte främjar förutsebarheten.
På frågan hur Robert skulle göra om förhandsbeskedsinstitutet om han hade möjlighet, svarar han inledningsvis att han nog skulle konstruera det som en domstol. Robert är en vän av maktdelning, varför han inte skulle inkludera lagstiftare, parter eller intresseorganisationer i nämnden. Han menar dock att nämnden såsom den är sammansatt och fungerar idag har sina fördelar och inte utgör något stort problem. Fördelarna med dagens allsidiga sammansättning av nämnden är att den bidrar till en unik miljö där frågor ges en ökad möjlighet till att bli allsidigt belysta. Robert menar dock att den centrala frågan är vad man vill uppnå med Skatterättsnämnden. Vilken typ av instans är det man vill skapa? Med en nämnd som är mer domstolsliknande skulle bl.a. möjligheter för den att söka förhandsavgörande i EU-domstolen öka, vilket vore värdefullt nu när en allt större del av beskattningen är direkt beroende av hur EU-rätten ska förstås.
Robert har även förslag på hur nuvarande institut skulle kunna förbättras, såsom exempelvis utformningen av ansökningar genom processledning eller hur utformningen av själva besluten kan förbättras genom att exempelvis inspiration tas från HFD:s skrivningar där numrering av stycken används.
Avslutningsvis vill vi tacka Robert, dels för hans tid i Skatterättsnämnden och det bidrag till rättsutvecklingen som han därmed varit med och skapat, dels för den förebild han under många år har utgjort, och fortfarande utgör, för såväl yngre akademiker som praktiskt verksamma jurister. Utöver dessa framstående prestationer kan tilläggas att Robert även är skönlitterär författare och under åren har skrivit tre skönlitterära böcker.
För er som inte har haft förmånen att träffa Robert personligen så är han inte bara en av de främsta vetenskapspersonerna genom tiderna i svensk skatterätt, utan även en riktigt trevlig, glad och inkluderande göteborgare som gärna skrattar ”gött”. En go gubbe med andra ord.
Katia Cejie och Richard Hellenius är båda ordinarie ledamöter i Skatterättsnämnden och engagerade i tidskriften SkatteNytt.