– intervju med justitierådet Linda Haggren, tidigare finansråd och avdelningschef för Skatte- och tullavdelningen
Vi träffar justitierådet vid Högsta Förvaltningsdomstolen Linda Haggren en gråmulen januaridag över lunch på Svenskt Näringsliv. Det har snart gått fem månader sedan Linda lämnade sin roll som finansråd och avdelningschef för Skatte- och tullavdelningen. En avdelning med nästan 100 anställda. En position som hon hade haft sedan år 2014 och som krönte karriärens hela 16 år vid Finansdepartementet.
Det ska under intervjun visa sig att tankarna kring att arbeta på Finansdepartementet väcktes när Linda var regeringsrättssekreterare vid dåvarande Regeringsrätten. De justitieråd som hade en bakgrund på Finansdepartementet hade enligt Linda ofta en ytterligare och unik dimension att tillföra de rättsliga analyserna. Detta attraherade henne och ledde fram till att hon sökte sig till Finansdepartementet. Nu när Linda själv har axlat rollen som justitieråd i Högsta Förvaltningsdomstolen är cirkeln sluten.
Många av hennes företrädare i domstolen har även de haft sin bakgrund just på ”Finansen”.
Är det en förväntan och förhoppning hos omgivning och den som är chef för Skatte- och tullavdelningen att nästa steg är Högsta Förvaltningsdomstolen? frågar vi Linda.
–Så kan det nog vara på ett sätt, svarar Linda. Men för mig var det nog inte helt självklart att jag skulle välja den vägen.
Vi backar lite. Var det självklart för Linda att utbilda sig till jurist? Linda som på gymnasiet gick naturvetenskaplig linje började sina universitetsstudier med att läsa matematik, hennes då absoluta favoritämne. Det yrke som målades upp efter examen i matematik tyckte dock Linda involverade för lite kontakt med människor. Arbetet som sjukvårdsbiträde som följde därefter medförde visserligen i stället mycket mänsklig kontakt men saknade andra delar. Ett försäkringsbolag var i ropet och ”alla” vill jobba där. Linda, som alltid varit orädd, kontaktade bolaget och fick där anställning på ekonomiavdelningen. Där kom hon i kontakt med skadereglerarna och fick därigenom upp ögonen för juridiken, vilket senare ledde till att hon sökte sig till juristlinjen vid Stockholms universitet.
Att fördjupa sig i skatterätt faller sig kanske naturligt för en juridikstuderande som har ett matematiskt och analytiskt sinne? Jo, men Torgny Håstad gjorde stort intryck så Lindas examensarbete kom att handla om frågor inom insolvensrättens område. Tiden som regeringsrättssekreterare ledde sedan ändå in henne på det skatterättsliga spår som därefter fortsatte till Finansdepartementet.
Att Linda under 16 år valde att stanna kvar på Finansdepartementet har många förklaringar. Linda lyfter framför allt fram tre kännetecken för arbetet som bidragit till detta: turbulens, roligt och lärorikt. När det gäller turbulens nämner Linda som exempel budgetarbetet vid ett regeringsskifte – här är tiden mellan regeringsskiftet och dagen för överlämnande av budgetpropositionen mycket kort – samtidigt som de politiska ambitionerna om att få till förändringar är höga. När det gäller roligt nämnder Linda många saker, men återkommer ofta till myndighetsstyrningen. Även när det gäller vad som har varit särskilt lärorikt är listan lång, men som exempel lyfter Linda fram när hon fick huvudmannaskapet för 3:12-reglerna. Här var (och är nog än idag?) det politiska intresset av att få till förändringar högt vilket innebar täta kontakter och djupgående samtal med politiker.
Apropå Lindas intresse av kontakter med människor så kommer vi förstås in på den yrkesmässiga relationen på Finansdepartementet, mellan henne – som tjänsteman – och de styrande politikerna.
Hur arbetar man som jurist på Finansdepartementet när juristens roll är att biträda politiken?
Det viktiga, menar Linda, är att kunna förklara spelplanen för politikerna; vad är juridiskt och praktiskt möjligt att göra och hur kan juridiken bäst användas för att uppnå ett önskat mål? Exempelvis har det inte varit ovanligt att jurister på departementet får förklara för politiker att EU-rätten sätter hinder för en viss politisk önskan. Ibland kan tekniska möjligheter eller tidigare vald utformning av en blankett sätta käppar i hjulet för en viss lösning. Andra gånger kan det vara svårigheter avseende bevisfrågor eller praktiska frågor. Som rättschef hade hon även ett avgörande inflytande över om ett skatteärende var redo för att tas upp på ett regeringssammanträde eller ej.
Hur hanterar man att den politiska sammansättningen förändras? En finansminister ersätts av en ny med annan politisk agenda?
Linda, som har arbetat för såväl alliansregeringar som socialdemokratiskt ledda regeringar, beskriver mycket intressant förmågan att likt en kameleont anpassa sig. Det centrala är att stötta finansministern, eller regeringen, på ett objektivt sätt och beskriva handlingsalternativen – inte att själv formulera de politiska tankarna bakom ett förslag. Enligt regeringsformen är Regeringskansliets uppgift att bereda regeringsärenden och att biträda regeringen och statsråden i deras verksamhet. Lindas erfarenhet är att man som tjänsteman ska vara politiskt objektiv, men att man samtidigt ska hjälpa regeringen att genomföra sin politik. Det leder ofta till en form av teamkänsla där energi skapas utifrån de ambitioner till förändringar som finns inom departementet. Oavsett vad man tycker om politiken ska man göra sitt yttersta för att leverera genomförbara förslag. Paralleller kan enligt Linda nästan lite skämtsamt dras med det s.k. stockholmssyndromet. Hur man som rättschef eller huvudman för en utredning kan känna viss tveksamhet till en början men sedan lever med lagstiftningsprocessen.
Vi övergår sedan till frågor om det mer dagliga arbetet som finansråd. Det är ju inte ovanligt att förslag från lagstiftningsprocessen inom skatteområdet inte leder till någon lagstiftning.
Hur känns det att som tjänsteman ha lagt ned mycket arbete på något som inte resulterar i ändrad lagstiftning?
Linda förklarar att det kan kännas tråkigt att förslaget slutligen inte blir av. Att man måste förbereda sig på att utredningar och lagförslag kan förpassas till skrivbordslådan eller papperskorgen brukar man dock bli informerad om redan vid en första intervju till departementet menar Linda. Det är en del av arbetet. På så vis är det viktigt att man uppskattar arbetet och processen mer än slutresultatet anser Linda. Det kan vara vägen dit som är mödan värd. Hon nämner själv utredningen om sänkta arbetsgivaravgifter i tjänstesektorn som det lagstiftningsärende hon lärt sig allra mest på, samtidigt som det inte ledde till lagstiftning – även om det var nära. Proposition fanns på plats, men återkallades.
Flera gånger under intervjun kommer Linda tillbaka till sina fantastiska medarbetare på Skatte- och tullavdelningen. Hur ekonomer och jurister kompletterar varandra och hela tiden gör sitt yttersta för att uppfylla sitt uppdrag att bistå regeringen och finansministern. Ett hopkok av olika erfarenheter och varierande karriärmässig bakgrund.
– Att lagstifta är lite som att programmera förklarar Linda, och det är återigen tydligt att matematiken fortsatt följer med Linda som en röd tråd. På Finansdepartementet gäller det att i samverkan mellan ekonomerna och juristerna klargöra vilken formel lagtexten ska omvandlas till, och tvärtom. En uppgift hon värderat högt.
Den internationella utvecklingen har präglat Lindas tid på Finansdepartementet. Frågor om statsstöd är ofta förekommande. Genom det fortsatta arbetet avseende Pelare 1 och Pelare 2 kommer det att fortsätta, liksom det kommande ordförandeskapet i EU. Men nu utan henne. Linda säger själv att hon triggas av kaos. Att vara där det bränner till. Regeringsskiften är därför alltid uppskattat på Finansdepartementet oavsett partipolitisk tillhörighet. Då händer det mycket i snabbt tempo såsom budgetförhandlingar. Det senaste året visade sig dock kunna innehålla snabba förändringar också utanför ett valår.
Vad kommer Linda främst att sakna från tiden på Finansdepartementet?
Nerven. Att vara i nuet, där det händer. Kaos och snabba ryck. Linda verkar redan se tillbaka på tiden som lagstiftare under pandemin som något dynamiskt. Samspelet med politiken. Hur lagstiftningsprocessen fortsatt skulle följa alla steg, om än under oerhört mycket snabbare tidsramar. Något som vanligtvis ska delas med lång framförhållning kunde behöver delas på två timmar. Vi får en inblick i hektiska arbetsperioder då ingen ville lämna kontoret för att inte riskera att missa något. Hon svarar även att hon kommer att sakna att vara chef. Att leda och utveckla medarbetare är något hon värderar högt och som ger energi tillbaka.
Apropå pandemin, vad kan vi lära oss för framtida kriser?
Linda anser att en lärdom är att det är viktigt att myndigheter kan ställa om och även snabbt ”levla upp”. Linda nämner Skatteverket som förtjänstfullt åtog sig uppdraget som stödmyndighet för omställningsstöd. Hon konstaterar också att det är enklare att i tidsnöd utgå från tidigare lagstiftning och system än att helt börja om.
Högsta förvaltningsdomstolen då – vilket kaos kan vi vänta oss där när cirkeln nu är sluten?
Linda menar att det finns fördelar med mindre kaos också. Med en mail som inte ständigt plingar till finns det nu mer tid för djupanalys, att läsa ett dokument i sin helhet vid ett och samma tillfälle. Det ser hon också fram emot. Allt har sin tid.
Vi konstaterar att tiden flög i väg och tackar Linda för ett mycket givande samtal samtidigt som vi önskar stort lycka till i den spännande och prestigefulla domarroll hon nu har anförtrotts.
Karin Attorps, advokat och delägare vid vid advokatfirma DLA Piper och Richard Hellenius, expert företagsbeskattning vid Svenskt Näringsliv, ingår sedan flera år i SkatteNytts redaktionskommitté.