EU:s gröna giv

1.1 Inledning

Den 11 december 2019 presenterade EU-kommissionen (fortsättningsvis kommissionen) ett meddelande om den europeiska gröna given.1 I meddelandet aviserade kommissionen att den avsåg att senast i juni 2021 se över och vid behov föreslå ändringar av alla relevanta klimatrelaterade politiska instrument.

Med den ovan uttalade ambitionen antog kommissionen den 14 juli 2021 ett paket med ett stort antal regelförslag för att anpassa EU:s klimat-, energi-, transport- och skattepolitik. EU vill minska nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivåer. Detta initiativ kallas ”Fit for 55”, eller ”The Gren Deal” och på svenska talar vi om ”EU:s gröna giv”. EU har ambitionen att bli världens första klimatneutrala region genom att ställa om till en modern och resurseffektiv ekonomi.2

EU:s gröna giv innehåller både uppdateringar av befintliga EU-rättsakter och förslag till helt nya rättsakter. Det är ett omfattande regelpaket3 med ett stort antal förslag. Den gröna given syftar till att minska utsläppen från industri, byggnader, transporter och markanvändning och kommer att få betydande konsekvenser för alla europeiska regioner, företag och medborgare, bl.a. genom att principen förorenaren betalar omsätts i praktiken.

Som nämnts ovan innehåller den gröna given ett stort antal förslag.4 Av utrymmesskäl väljer jag att lyfta fram endast tre delar i regelpaketet: 1) ett förslag om omstrukturering av energiskattedirektivet, 2) ett förslag om gränsjusteringsmekanism för koldioxid och 3) ett förslag om revidering av EU:s krav för koldioxidutsläpp från nya lätta fordon.

1.2 Förslag om omstrukturering av energiskattedirektivet

I förslaget ”rådets direktiv om en omstrukturering av unionsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet”5 föreslås ändringar av energiskattedirektivet.6 Enligt kommissionen kan energiskattedirektivet bidra till den ökade ambitionen att minska utsläppen av växthusgaser med minst 55 procent fram till 2030 genom att säkerställa att beskattningen av motorbränslen och bränslen för uppvärmning bättre återspeglar deras inverkan på miljön och hälsan. Detta kan uppnås genom att man undanröjer nackdelar för ren teknik och inför högre skattenivåer för ineffektiva och förorenande bränslen som ett komplement till koldioxidprissättning genom utsläppshandel.7 Kommissionen uppger vidare att det nuvarande energiskattedirektivet är behäftat med en rad problem som hänger samman med dess bristande samband med klimat- och energieffektivitetsmålen och dess brister när det gäller den inre marknadens funktion. Enligt kommissionen är ett övergripande resultat av detta bl.a. att energiskattedirektivet inte ger tillräckliga incitament för investeringar i ren teknik.8

I kommissionens förslag till omarbetat energiskattedirektiv föreslås att skattebasen breddas och antalet undantag minskar. Det föreslås att strukturen för minimiskattenivåerna ändras till att baseras på bränslenas energiinnehåll och miljöprestanda. I förslaget delas energiprodukter och elektricitet in i olika kategorier, som rangordnas efter energiinnehåll och miljöprestanda. Det nya systemet syftar till att säkerställa att de mest förorenande bränslena beskattas mest.

Kommissionens avsikt är att det föreslagna energiskattedirektivet ska samordnas med EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS, dvs. EU:s utsläppshandelssystem),9 förslag till förändringar av det systemet ingår också i den gröna given. Båda instrumenten har samexisterat sedan 2005 och kompletterar varandra.

Sammanfattningsvis innebär kommissionens förslag till ett reviderat energiskattedirektiv en skattebasbreddning genom att fler bränslen beskattas och att många undantag i det nuvarande direktivet föreslås tas bort. Dessutom görs en översyn av minimiskattenivåerna som föreslås utgå från energiinnehåll i stället för volym. Enligt förslaget ska direktivet börja tillämpas den 1 januari 2023.

1.3 Förslag om gränsjusteringsmekanism för koldioxid

Europaparlamentet antog i mars 2021 en resolution där man förespråkade införandet av en WTO-kompatibel mekanism för koldioxidjustering vid gränserna.10 I meddelandet om den kommande gröna given anger kommissionen: ”Om skillnader i ambitionsnivå i världen kvarstår, samtidigt som EU ökar sina klimatambitioner, tänker kommissionen föreslå en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen i vissa sektorer för att minska risken för koldioxidläckage. Detta skulle säkerställa att importpriserna bättre återspeglar produkternas koldioxidinnehåll. Denna åtgärd är tänkt att utformas så att den överensstämmer med Världshandelsorganisationens regler och EU:s övriga internationella åtaganden”.

Sommaren 2021 presenterade kommissionen förslaget om att det införs en EU-förordning om inrättandet av en gränsjusteringsmekanism för koldioxid (Carbon Border Adjustment Mechanism, CBAM), för att reglera sådana växthusgasutsläpp som har orsakats av vissa varor som importeras till EU.11

Mekanismen föreslås komplettera EU:s utsläppshandelssystem genom att tillämpa en motsvarande ordning när det gäller import till EU. Den föreslås därmed gradvis bli ett alternativ till sådana mekanismer som anges i utsläppshandelsdirektivet,12 framför allt fri tilldelning av utsläppsrätter.

Förenklat uttryckt föreslås att förordningen ska tillämpas när cement, elektricitet, gödselmedel, järn och stål samt aluminium som har ursprung i ett tredjeland importeras till EU. Gränsjusteringsmekanismen bygger på ett deklarationssystem. En godkänd deklarant, som kan företräda mer än en importör, lämnar in en deklaration om utsläppen i de varor som importeras och det antal CBAM-certifikat som motsvarar de deklarerade utsläppen. Kommissionens avsikt är att intäkter som genereras när s.k. CBAM-certifikat säljs huvudsakligen ska uppbäras som intäkt till EU:s budget genom systemet för egna medel. Enligt förslaget ska förordningen börja tillämpas den 1 januari 2023.

1.4 Revidering av EU:s krav för koldioxidutsläpp från nya lätta fordon

I EU finns sedan 2008/09 bestämmelser om krav för koldioxidutsläppen från lätta fordon.

Genom Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av normer för koldioxidutsläpp för nya personbilar och för nya lätta nyttofordon fastställs ett EU-mål för koldioxidutsläppen från hela den nya flottan av personbilar och lätta nyttofordon i EU.13

Varje fordonstillverkare på EU-marknaden får ett bindande utsläppsmål som är specifikt för tillverkarens fordonsflotta. Summan av tillverkarnas utsläppsmål ska ge EU-målet. Den tillverkare som överskrider sitt bindande utsläppsmål måste betala böter. Bestämmelserna för koldioxidutsläpp från lätta fordon (personbilar och lätta lastbilar) är följdriktigt av stor betydelse för att på ett effektivt sätt nå nationella målsättningar utan att konkurrensen mellan EU-länderna snedvrids.

Kommissionen föreslår en revidering av EU:s krav för koldioxidutsläpp från nya lätta fordon.14 Förslaget innebär en skärpning av de befintliga EU-målen för 2030 till 55 procent reduktion för personbilar och till 50 procent reduktion för lätta nyttofordon samt ett nytt EU-mål som innebär nollutsläppskrav för nya lätta fordon från 2035.

Mot bakgrund av att koldioxidutsläppen är en avgörande komponent vid beräkning av storleken på fordonsskatten väntas – allt annat lika – ett genomförande av detta EU-förslag påverka storleken av skatteintäkter inom trafikskatteområdet i minskande riktning.

1.5 Statsstöd

Den gröna given kompletteras av justerade statsstödsregler. Den 27 januari 2022 beslutade kommissionen om nya riktlinjer för statligt stöd till klimat, miljöskydd och energi (CEEAG)15 vilket innebär att medlemsstaternas möjligheter att utforma statliga stöd justeras. I meddelandet konstaterar kommissionen att betydande investeringar, bland annat i förnybara energikällor, kommer att behövas för att lyckas med ambitionerna i meddelandet om den europeiska gröna given. Kommissionen har uppskattat att det inom EU kommer att krävas ytterligare investeringar på 390 miljarder euro per år, jämfört med 2011–2020 års nivåer,16 för att uppnå de nyligen skärpta klimat-, energi- och transportmålen fram till 2030, och ytterligare 130 miljarder euro per år för de övriga miljömål som beräknats tidigare.17 Kommissionen anför att storleken på denna investeringsutmaning gör att medel måste avsättas på ett kostnadseffektivt sätt både inom den privata, och den offentliga sektorn. Stöd för att förebygga eller minska näringsverksamheternas negativa effekter på klimatet eller miljön kan underlätta utvecklingen av näringsverksamheterna genom att öka de berörda näringsverksamheternas hållbarhet omfattas därmed av de nya riktlinjerna.

3.1 NextGenerationEU

EU:s långtidsbudget och det tillfälliga återhämtningsinstrumentet NextGenerationEU är det största stimulanspaket som någonsin finansierats i Europa.23 Totalt ska 2,018 biljoner euro i löpande priser24 bidra till att återuppbygga EU efter pandemin.

Minst 30 procent av anslagen från NextGenerationEU25 och från EU:s sjuåriga långtidsbudget är öronmärkta för klimatåtgärder och stöd till s.k. gröna projekt. EU aviserar en avsikt att investera i miljövänlig teknik, gå över till miljövänligare bilar och kollektivtrafik och se till att våra byggnader och offentliga platser blir mer energieffektiva.26 Sammantaget omfattar tillväxtplanen en mängd olika stöd inom olika områden och ett stort antal åtgärdsprogram.27

3.2 Den tredje industriella revolutionen

Det finns en hypotes om att historiens viktiga ekonomiska språng uppstår när utvecklingssteg inom energiområdet möter ny kommunikationsteknik. Detta har varit fallet vid genombrottet för användning av kol och ånga, därefter vid genombrottet för användning av olja, förbränningsmotorn, elektrifieringen och den utbyggnad av infrastrukturerna som följde.28 Den tredje industriella revolutionen är ett begrepp som attesterades av Europaparlamentet i en formell förklaring i juni 2007.29 I den förklaras att skiftet från ändliga till förnybara energislag, etablering av energilagring i stor skala och digitalisering av energidistribution – s.k. smarta elnät – är grundläggande. Men också en förändrad transportsektor baserad på elektricitet och att nya innovationer kan förändra produktionslogiken. Kommissionen presenterar följdriktigt den gröna given som en tillväxtstrategi eller ”den tredje industriella revolutionen”.