Svensk rätt är behäftad med osäkerheter gällande de skatterättsliga konsekvenserna av illikviditetsrabatter för köp- och teckningsoptioner som medges inom ramen för incitamentsprogram. I artikeln visas hur det osäkra rättsläget riskerar att motverka det makro- och mikroekonomiska syftet med incitamentsprogram. Vidare presenteras såväl argument för som emot att förmånsbeskatta illikviditetsrabatter. Den centrala frågan är här huruvida rabatten bedöms vara en förmån.
1 Bakgrund
Den första januari i år utvidgades och förenklades särskilda skatteregler för personaloptioner.1 De mer generösa reglerna underlättar för unga bolag med tillväxtambitioner, som saknar tillräcklig tillgång till kapital, att attrahera, rekrytera och behålla personal, vilket är viktigt för att dessa bolag ska fortsätta att växa. De samhällsekonomiska motiven för att gynna unga, små bolag motiveras med att sådana åtgärder enligt forskning om ekonomisk tillväxt främjar tillväxt, sysselsättning och välstånd. Forskningen visar även att unga bolag i jämförelse med mer etablerade bolag är mer innovativa och benägna att presentera nya lösningar på existerande problem.2
Innovationer och liknande antas enligt forskning om ekonomisk tillväxt förklara samhällsekonomisk utveckling. Samhällsnyttiga innovationer vilka av något skäl inte genomförs hämmar den potentiella tillväxttakten i samhället. Ur ett makroekonomiskt perspektiv är syftet med skattgynnande regler för incitamentsprogram att uppnå en bättre svensk konkurrenskraft, ökad tillväxt och effektivare resursanvändning i samhället.3 Ur ett mikroekonomiskt perspektiv hjälper incitamentsprogram till att minimera intressekonflikten mellan ägarna (principalen) och anställda (agenten) i ett bolag.4 Denna intressekonflikt kan innebära en agentkostnad för ägarna och har sin grund i att anställda som inte har ekonomiska intressen i bolaget tar beslut som är suboptimala ur ett ägarperspektiv. Exempelvis kan principalen önska att agenten anstränger sig mer för att öka bolagets vinst medan agenten i sin tur föredrar att inte göra mer än nödvändigt. Intressekonflikten kan reduceras genom att förena parternas intressen, i regel genom att ingå ett kontrakt som även skapar ekonomiska incitament för agenten i det aktuella bolaget – ett incitamentsprogram.5
När en köp- eller teckningsoption förvärvas inom ramen för incitamentsprogram är det inte ovanligt att en illikviditetsrabatt tillämpas. En illikviditetsrabatt är en rabatt för en tillgång som är illikvid. Rabatten motiveras med att tillgångar som är illikvida svårligen kan omsättas i pengar, förenklat att tillgångarna svårligen kan avyttras. Detta medför en högre risk för det kapital som är bundet i en illikvid tillgång jämfört med kapital bundet i en likvid tillgång.6 Med stöd av 10 kap. 1 § och 11 kap. 1 § inkomstskattelag (IL, 1999:1229) går det att argumentera för att en eventuell rabatt som den anställde får ta del är en förmån, d.v.s. ersättning i annat än pengar som erhålls på grund av tjänst. Argumentet för att rabatten är en förmån grundas på att den anställde får ta del av det rabatterade priset eftersom denne är anställd. En utomstående person har inte möjlighet att ta del av incitamentsprogrammet och kan därför inte förvärva tillgången till det rabatterade priset. Således finns det en koppling mellan tjänsten och rabatten.
Motargumentet mot ovanstående grundas i att utgångspunkten vid förvärv av köp- och teckningsoptioner ska vara att tillgångarna ska förvärvas till marknadsvärdet, om det inte finns särskilda bestämmelser i 61 kap. IL som anger annat. Med marknadsvärde avses det pris som den skattskyldige skulle ha fått betala på orten om denne själv skaffat sig motsvarande varor, tjänster eller förmåner mot kontant betalning (61 kap. IL 2 § första och andra stycket). Genom följande exempel kan det faktum att marknadsvärdet på en tillgång påverkas av dess likviditet illustreras:
Teckningsoption A ger investeraren möjlighet att förvärva underliggande aktie X. Teckningsoption A är noterad och likvid varför den omedelbart kan omsättas i pengar. Teckningsoption B ger investeraren möjlighet att förvärva underliggande aktie X (samma aktie som i exemplet ovan). Teckningsoption B är inte noterad och kan svårligen omsättas i pengar.
För priset av 10 kr per teckningsoption, vilken teckningsoption skulle en rationell investerare välja? Svaret är teckningsoption A, då den är enklare att omsätta i pengar och därmed omfattas av mindre risk – de alternativkostnader som diskuteras i avsnitt 2 undviks. I och med att tillgången som förvärvas inom ramen för incitamentsprogrammet ska förvärvas till rådande marknadsvärde ska faktorer som påverkar marknadsvärdet beaktas, exempelvis tillgångens likviditet. Mot bakgrund av att likviditet påverkar värdet av en tillgång är det lägre priset efter att illikviditetsrabatten tillämpats inte ett rabatterat pris. I stället är det lägre priset det ”korrekta” marknadsvärdet efter att likviditeten beaktats. Med andra ord är rabatten inte en förmån utan den motsvarar endast värdebortfallet i köp- eller teckningsoptionen drivet av svårigheten att avyttra tillgången och den risk detta medför. Den anställde erhåller därför inte ersättning p.g.a. tjänst (förmån), utan tjänsten medför endast en möjlighet att förvärva tillgången till det nya marknadsvärdet efter att tillgångens illikviditet minskat dess marknadsvärde.
Som illustrerats ovan finns det argument både för och emot att förmånsbeskatta illikviditetsrabatter inom ramen för incitamentsprogram. Det rådande rättsläget beträffande om illikviditetsrabatter ska påverka förmånsbeskattning är otydligt, därför finns det ett behov av praxisbildning.7 Denna rättsosäkerhet riskerar att motverka det makro- och mikroekonomiska syftet med incitamentsprogram, vilket kan hämma den svenska tillväxten. Mot bakgrund av ovanstående är syftet med denna artikel att belysa rättsosäkerheten och bristen av HFD-praxis beträffande huruvida svensk rätt medger illikviditetsrabatter, inom ramen för incitamentsprogram, vid förvärv av köp- och teckningsoptioner utan att förmånsbeskattning uppstår.
Det ska noteras att vid värdering av en köp- eller teckningsoption, med exempelvis en onoterad aktie som underliggande tillgång, bedöms i ett första steg huruvida en illikviditetsrabatt ska tillämpas av den underliggande aktien. I ett andra steg bedöms om en illikviditetsrabatt ska tillämpas vid värdering av köp- eller teckningsoptionen. Frågan i denna artikel syftar att endast undersöka huruvida illikviditetsrabatt kan medges i steg två utan att förmånsbeskattning uppstår. Det ska även poängteras att artikeln inte kommer att beröra huruvida köp- eller teckningsoptionerna ska klassificeras som ett värdepapper eller inte.
Beslutsunderlaget var prop. 2021/22:25, Utvidgade regler om lättnad i beskattningen av personaloptioner i vissa fall, s. 1 f.; https://www.regeringen.se/informationsmaterial/2021/12/viktigare-lagar-och-forordningar-infor-arsskiftet-20212022/#fi2, senast hämtad 2022–01-01.
Acs, Z., Audretsch, D., Innovation in Large and Small Firms, The American Economic Review, 1988, Vol 78, No 4, s. 678 ff.; Acs, Z., Audretsch, D., Innovation and Small Firms, Cambridge, MA: MIT Press, 1990.
Prop. 2021/22:25 s. 17 f.; SOU 2016:23, Beskattning av incitamentsprogram, s. 234 f.; Kommittédirektiv 2014:33, Skatteregler för incitamentsprogram, s. 2 ff.
För enkelhetens skull används agent i artikeln som samlingsbegrepp, dock kan en agent också vara en uppdragstagare eller dylikt.
Jensen, M och W Meckling, Theory of the Firm: Managerial Behavior, Agency Costs and Ownership Structure, Journal of Financial Economics, 1976, vol 3, s. 305–360; Kommittédirektiv 2014:33, s. 2 f.
SOU 2016:23, s. 203 f.
SOU 2016:23, s. 219 ff.
2 Vad är likviditet och vad är syftet med illikviditetsrabatter?
Likviditet kan beräknas på flera olika sätt och förenklat förklarar likviditet frekvensen av handeln i en tillgång. Det är ett relativt begrepp, varför det finns ett spektrum av mer eller mindre likviditet.8 Vid perfekt likviditet kan investerare omedelbart avyttra tillgångar utan att det uppstår några alternativkostnader såsom exempelvis:
att det dröjer att avyttra investeringen, varför investerare går miste om möjligheten att reallokera kapital till tillgångar med potentiellt högre avkastning
att investerare vid avyttring ofrivilligt behöver acceptera lägre bud eftersom efterfrågan på tillgången inte är tillräckligt stor
att investerare förlorar möjligheten att omedelbart rebalansera sin portfölj, vilket är en typ av riskhantering för att exponeras mot en viss önskad risk.
Ovanstående alternativkostnader ökar risken vid innehav av illikvida tillgångar varför investerare kräver kompensation.9 I vissa fall kan kompensationen realiseras genom att investerare erbjuds en illikviditetsrabatt.
I SOU 2016:23 framgår att likviditeten hos noterade aktier förväntas vara hög jämfört med andra tillgångar. Med andra ord kan noterade aktier byta ägare i stort sett omgående, vilket innebär lägre alternativkostnader och risk för det kapital som är bundet i aktien. På grund av den relativt höga likviditeten i noterade värdepapper och den fortlöpande handeln bedöms det noterade värdet normalt sätt återspegla marknadsvärdet. Det finns situationer där det noterade värdet inte är rättvisande, exempelvis när handeln är sporadisk. Mer ingående om vad som anses vara sporadisk handel berörs inte i SOU:n. Det finns emellertid en stark presumtion för att det noterade värdet också är det värde som ska tillämpas.10 Detta resonemang i SOU:n torde inte enkom gälla aktier utan även köp- och teckningsoptioner.
Vid värdering av optioner finns det i förarbetena stöd för att använda värderingsmodeller. Black & Scholes-modellen är en vedertagen värderingsmodell som används av såväl praktiker som Skatteverket för att uppskatta köp- och teckningsoptioners marknadsvärde. Modellen grundas på marknadsuppgifter såsom underliggande finansiella instruments marknadsvärde, dess volatilitet och den riskfria räntan.11 Notera att utgångspunkten vid värdering av förmåner är att dessa ska värderas till det verkliga marknadsvärdet utan tillämpning av en försiktighetsprincip.12 Vad som de facto är marknadsvärdet är en komplex fråga då marknadsvärdet påverkas av flertalet faktorer. I vissa fall återspeglar det av modellen beräknade värdet av köp- och teckningsoptionerna inte marknadsvärdet varför en justering behöver göras. Exempelvis kan en justering vara nödvändig för att justera för värdebortfallet i köp- eller teckningsoptionerna drivet av svårigheten att avyttra tillgången och den risk detta medför, m.a.o. en illikviditetsrabatt.
Damodaran, A., Marketability and Value: Measuring the Illiquidity Discount, Stern School of Business, July 2005.
Damodaran, A., Marketability and Value: Measuring the Illiquidity Discount, Stern School of Business, July 2005.; Bajaj, M., D.J. Dennis, S.P.Ferris and A.Sarin, Firm Value and Marketability Discounts, Journal of Corporate Law, 2001, Vol.27; SOU 2016:23, s. 201 ff.
SOU 2016:23, s. 203 f., s. 213 ff.
Se bl.a. Kammarrätten i Göteborg mål nr 5785–18, Kammarrätten i Stockholm mål nr 5906–20; SOU 2016:23, s. 208 f.
Prop. 1989/90:110, Om reformerad inkomst- och företagsbeskattning, s. 319 f., s. 655 f.
3 Rättsfallsgenomgång och rättsfallsanalys
3.1 Inledning
HFD har inte behandlat huruvida illikviditetsrabatter inom ramen för incitamentsprogram ska medges utan skatterättsliga konsekvenser. Emellertid finns flertalet kammarrättsavgörande som kan ge viss vägledning i frågan. Dessa kan användas som en indikation för den praktiska tillämpningen.
3.2 Rättsfallsgenomgång
3.2.1 Kammarrätten i Stockholm mål nr 4602-03 (ISS-målet)
De relevanta omständigheterna är följande: AHE hade i ISS-koncernen möjlighet att förvärva B-aktier med en illikviditetsrabatt om 25–30 %. Rabatten motiverades med att ägaren belastades med förfoganderättsinskränkningar – ägaren fick inte avyttra eller pantsätta värdepapperna under en femårsperiod räknat från förvärvstidpunkten.
I domskälen framfördes att i det fall det finns en tillförlitlig marknadsnotering av det aktuella finansiella instrumentet ska noteringen läggas till grund för värderingen. Om en marknadsnotering däremot saknas ska fastställandet av marknadsvärdet ske enligt någon av de modeller som används på kapitalmarknaden (prop. 1989/90 s. 72). Det fanns en marknadsnotering och förfoganderättsinskränkningarna föranledde ingen annan bedömning, varför illikviditetsrabatt inte medgavs. Detta innebar att AHE förmånsbeskattades för skillnaden mellan köpeskillingen och marknadsvärdet av tillgångarna. Även om bolagets arbetsgivaravgifter inte var föremål för prövning i detta mål innebar utgången i målet av allt att döma att bolaget behövde betala arbetsgivaravgifter för beloppet som förmånsbeskattades.
3.2.2 Kammarrätten i Stockholm mål nr 258-13 (B.S.-målet)
Saken gällde höjning av inkomst i inkomstslaget tjänst för B.S. En av frågorna som berördes i målet var huruvida illikviditetsrabatt vid värdering av optioner skulle medges.13 I detta fall hade en illikviditetsrabatt om 40 % tillämpats. Av domskälen framgår att det både inom forskningen och rättstillämpningen råder stor osäkerhet kring illikviditetsrabatter och hur de ska uppskattas. Vidare är det Skatteverket som har bevisbördan för att påvisa att den skattskyldige har erhållit en förmån och att förmånen uppgår till det värde som Skatteverket anför. I det aktuella fallet medgavs illikviditetsrabatt då utredningen gav ett visst stöd för att en illikviditetsrabatt skulle beaktas vid värderingen av optioner. Detta motiverades dels med den betydande osäkerheten kring rättsläget när det gäller illikviditetsrabatter, dels med att Skatteverket misslyckats med att göra det sannolikt att någon annan beräkning än den beräkning som den skattskyldiga tillämpat gav ett mer rättvisande värde.
Rättsfallet rör warranter. De relevanta omständigheterna i målet avseende illikviditetsrabatter medför dels att warranterna i artikeln benämns som optioner, dels att rättsfallet är aktuellt för denna artikel.
3.2.3 Kammarrätten i Stockholm mål nr 4926-15 (Antula-målet)
Frågan i målet var om den skattskyldige J.S.N. skulle förmånsbeskattas i samband med förvärv av teckningsoptioner i Antula Holding AB. J.S.N. invände mot Skatteverkets beräknade förmånsvärde. Invändningarna gällde bl.a. bolagets industriklassificering, skulle bolaget klassificeras som ett läkemedelsbolag eller som ett konsumentvarubolag? Vilken industriklassificering ett bolag bedöms ha är av betydelse då klassificeringen påverkar det beräknade värdet av optionen enligt Balck & Scholes-modellen, vilket i sin tur påverkar storleken på den eventuella förmånen. Ytterligare invändningar gällde att teckningsoptionens underliggande tillgång var stamaktien och inte preferensaktien, Skatteverket utgick felaktigt från preferensaktien i sina beräkningar. Detta var av betydelse då stamaktien och preferensaktien betingade differenta värden. Avslutningsvis invände bolaget att tidigare kammarrättsdomar skattemässigt godtagit illikviditetsrabatter vid värdering av onoterade värdepapper. Vid en sammantagen bedömning kom kammarrätten fram till att det inte gick att bortse från de invändningar mot Skatteverkets beräkning av förmånsvärdet som J.S.N. framfört. Även de två inlämnade utlåtandena gav stöd för de beräkningar som J.S.N. tillämpat. Således bedömdes Skatteverkets utredning vara otillräcklig för att medföra eftertaxering av J.S.N. i inkomstslaget tjänst.
3.2.4 Kammarrätten i Göteborg mål nr 5785-18 (Hexatronic-målet)
Saken i målet gällde bl.a. om det fanns skäl att tillämpa en illikviditetsrabatt vid värdering av teckningsoptioner som förvärvats av anställda i Hexatronic Group AB. Den tillämpade illikviditetsrabatten uppgick till 30 % och motiverades med att optionerna inte omedelbart kunde omsättas på en handelsplats. Av kammarrättens domskäl framgår att de empiriska studierna som bolaget åberopade avsåg andra typer av värdepapper och situationer än den situation som var föremål för prövning varför en schablonmässig illikviditetsrabatt inte medgavs. Sammantaget instämde kammarrätten i förvaltningsrättens bedömning, det fanns inte grund att tillämpa en illikviditetsrabatt. Därmed hade de anställda i bolaget erhållit en skattepliktig förmån som bolaget nu behövde betala arbetsgivaravgifter för.
I förvaltningsrättens dom yrkade Skatteverket att teckningsoptionerna inte var tänkta att avyttras i det korta perspektivet, utan tanken var att skapa mer engagemang hos medarbetarna och ett sådant engagemang förutsätter ett långvarigt innehav utan spekulationsmoment.14 Avseende marknadsvärdet framgår bl.a. följande av förvaltningsrättens domskäl. Det finns stöd för att använda modeller vid värdering av anställdas förmån vid förvärv av optioner (prop. 1989/90:50 s. 72). Marknadsvärderingen av förmåner ska ske utan tillämpning av någon försiktighetsprincip, värderingar ska sträva efter att få fram förmånens verkliga värde (prop. 1989/90:110 s. 319 och s. 655).
Vidare till illikviditetsrabatter, i förvaltningsrättens domskäl framgår följande. Illikviditetsrabatter är tänkta att kompensera och attrahera investerare för inskränkt likviditet. Det är i första hand intresset för tillgången som avgör likviditeten. Huruvida en tillgång är noterad eller inte påverkar i sig inte likviditeten. I stället är det bl.a. bolagets framtidsutsikter som påverkar intresset och om det finns ett intresse för tillgången bedöms tillgången vara likvid. Avslutningsvis bedömdes det finnas ett intresse för optionerna varför illikviditetsrabatt inte medgavs, dessutom framgick att även om det skulle finns svårigheter att avyttra värdepapperna under löptiden ska detta inte påverka marknadsvärdet.15
Detta resonemang förde Skatteverket även i länsrätten i ISS-målet.
Kammarrättens dom överklagades av Hexatronic Group AB, prövningstillstånd i HFD vägrades.
3.2.5 Kammarrätten i Stockholm mål nr 5906-20 (SSM-målet)
Anställda i SSM Bygg & Fastighets AB fick möjlighet att förvärva optioner i bolaget till ett rabatterat pris och saken i kammarrätten gällde höjning av bolagets arbetsgivaravgifter. Domen är sparsamt motiverad och följande uttalande sammanfattar domskälen väl:
”Kammarrätten instämmer vidare i förvaltningsrätten bedömning att det inte finns skäl att tillämpa en s.k. illikviditetsrabatt vare sig schablonmässigt eller i nu aktuellt fall.”
I förvaltningsrättens dom framgår att tre banker värderat den underliggande aktien och angett en rabatt om 5–15 %, varefter bolaget tillämpat en rabatt om 5 %. Förvaltningsrätten framförde dels att rabatten som bankerna tillämpade inte var en illikviditetsrabatt utan det var fråga om en s.k. IPO-rabatt, dels att illikviditetsrabatter inte ingår i Black & Scholes-modellen. I domens Bilaga 1 framgår att IPO-rabatter är till för att locka investerare och är därmed inte en illikviditetsrabatt. I stället kan rabatten ses som en sorts marknadsföringskostnad. Vidare framgår det av domskälen att de av bolaget hänvisade studierna beträffande illikviditetsrabatter inte med tillräcklig styrka talade för att en schablonmässig illikviditetsrabatt var motiverad. Studierna avsåg amerikanska förhållanden varför de tog sikte på andra slags värdepapper och situationer än det värdepapper och den situation som var föremål för prövning i målet. Situationerna framstod således inte som direkt jämförbara (se även Hexatronic-målet där kammarrätten kom fram till att studierna och situationen som var föremål för prövning inte var direkt jämförbara). Vidare bedömdes bolagets framtidsutsikter vara ljusa och det hade inte framkommit något som tydde på att de specifika aktierna som optionerna avsåg var illikvida. Avslutningsvis bedömde förvaltningsrätten att Skatteverket gjort det sannolikt att en illikviditetsrabatt inte skulle tillämpas.
3.3 Rättsfallsanalys och sammanfattande kommentarer
I ISS-målet var aktuellt bolag noterat varför noteringen lades till grund för värderingen, vilket medförde att illikviditetsrabatt inte medgavs och att AHE förmånsbeskattades. B.S.-målet och Antula-målet var snarlika och en illikviditetsrabatt medgavs i respektive fall utan att förmånsbeskattning aktualiserades. Dessa två domslut motiverades delvis med att det är Skatteverket som har bevisbördan varför Skatteverket ska göra det sannolikt att marknadsvärdet tydligt överstiger det marknadsvärde som svarande tillämpat, vilket Skatteverket misslyckades med. I Hexatronic-målet konstaterade kammarrätten att de empiriska studierna som svarande åberopade avsåg andra typer av värdepapper och situationer än vad som var aktuellt i målet. Mot denna bakgrund bedömdes situationerna inte vara direkt jämförbara och illikviditetsrabatt medgavs inte. I SSM-målet framfördes i domskälen att det för det första ska bedömas huruvida en schablonmässig illikviditetsrabatt ska tillämpas. För det andra ska det avgöras om det finns skäl till en illikviditetsrabatt i det specifika fallet. Den av bolaget tillämpade illikviditetsrabatten bedömdes vara en IPO-rabatt och en illikviditetsrabatt medgavs inte, vilket för bolaget resulterade i höjda arbetsgivaravgifter.
Innan de sammanfattande kommentarerna utvecklas ska det poängteras att rättsläget är oklart, att kammarrättens domar har ett begränsat prejudikatvärde,16 att Skatteverkets yrkanden i målen inte är rättsligt vägledande utan presenteras som en del av diskussionen i artikeln och slutligen att förarbeten som inte inryms inom den lagstiftande normen bör vara verkningslösa.17 Trots begränsat underlag och praxis på området finns det ett värde i att presentera nedanstående kommentarer för att belysa behovet av ett klargörande för ett mer förutsebart rättsläge.
Till de sammanfattande kommentarerna i artikeln. I SSM-målet framgår följande: ”…inte finns skäl att tillämpa en s.k. illikviditetsrabatt vare sig schablonmässigt eller i nu aktuellt fall.”. Av uttalandet går det att utläsa att det vid bedömningen av huruvida en illikviditetsrabatt ska medges finns två delar som ska utredas. I del ett utreds huruvida en schablonmässig illikviditetsrabatt ska medges, exempelvis att en illikviditetsrabatt ska medges schablonmässigt för optioner med onoterade aktier som underliggande tillgång. I del två utreds huruvida en illikviditetsrabatt ska medges i det specifika fallet, exempelvis eftersom optionerna i just detta specifika fall är illikvida. Det är värt att nämna att Skatteverket i Hexatronic-målet genom sina yrkanden även varit inne på att det finns två delar som ska utredas.
Beträffande en schablonmässig illikviditetsrabatt, del ett, kan följande sägas. I SSM-målet medgavs inte en schablonmässig illikviditetsrabatt.18 Av förvaltningsrättens domskäl framgår att studierna som den svarande hänvisade till avsåg amerikanska förhållanden. Vidare bedömdes studierna ta sikte på andra slags värdepapper och situationer än vad som var föremål för prövning, varför en direkt jämförelse inte kunde göras. Utan närmare klargörande framförde kammarrätten i domskälen att de instämde i förvaltningsrättens bedömning; det fanns inte skäl att tillämpa en illikviditetsrabatt. I SOU 2016:23 berörs kort när tillgångar är direkt jämförbara genom följande uttalande:
”Till exempel är andelar i olika företag inte jämförbara utan unika för respektive företag. Andelar i samma företag av samma slag är dock fullständiga substitut.”19
Uttalandet väcker en del följdfrågor, exempelvis: Vad gäller för värdepapper i samma bolag som inte är av samma slag, är dessa direkt jämförbara? Omfattas köp- och teckningsoptioner också av begreppet andel? Ska uttalandet i SOU:n tolkas som ett preciserande av normen, d.v.s. att den inryms inom den lagstiftande normen, eller är det ett utvidgande av normen? Som tidigare nämnts bör förarbetsuttalande som utvidgar normen vara verkningslösa. Beträffande den första frågan kan det noteras att olika andelar kan exempelvis medföra olika rösträtt, olika rätt till utdelning etc. varför andelar av olika slag i samma bolag av allt att döma inte är direkt jämförbara. Huruvida domstolen i SSM-målet tog intryck av uttalandet i SOU:n går endast att spekulera om då det inte framgår explicit av domen. Vad som de facto är direkt jämförbara värdepapper och situationer är av betydelse vid bevisföringen. Sammanfattningsvis kan ett klargörande avseende vad som är jämförbara värdepapper och situationer med fördel preciseras genom praxis.
Beträffande en illikviditetsrabatt i det specifika fallet, del två, kan det inledningsvis noteras att det i kammarrättens domskäl i SSM-målet inte framgår vilka grunder som kan föranleda illikviditetsrabatt i det specifika fallet. I Hexatronic-målet framförde förvaltningsrätten att det är intresset för tillgången som avgör om tillgången bedöms vara likvid eller inte. Huruvida tillgången är noterad eller inte påverkar i sig inte likviditeten. Intresset grundas i sin tur på ett antal omständigheter, däribland bolagets framtidsutsikter. Innebär detta att ljusa framtidsutsikter medför att det bedöms finnas ett intresse för tillgången, varför tillgångar i dessa situationer anses vara likvida? Här kan det poängteras att även om det under löptiden skulle finnas svårigheter att avyttra tillgången ska detta inte påverka marknadsvärdet, eftersom tillgångarna inte är avsedda att överlåtas under löptiden. Nyssnämnda begränsar starkt möjligheterna att tillämpa en illikviditetsrabatt i det specifika fallet. Detta eftersom syftet med illikviditetsrabatter är att kompensera investerare för inskränkt likviditet – marknadsvärdet av tillgången minskas – och ovanstående framför att eventuella svårigheter att avyttra tillgången inte ska påverka marknadsvärdet. Några definitiva slutsatser beträffande beskattning i det specifika fallet kan emellertid inte dras av denna diskussion då underlaget är för begränsat.
Avslutningsvis, det finns inget HFD-avgörande som berör när en situation och en studie är direkt jämförbara. Vidare är det huvudsakligen intresset som avgör huruvida en tillgång är likvid eller inte och eventuella svårigheter att avyttra tillgången påverka inte marknadsvärdet. Ovanstående och att det endast finns ett fåtal kammarrättsavgöranden som dessutom är sparsamt motiverade belyser det osäkra rättsläget. Denna rättsosäkerhet medför att det finns ett behov av HFD-praxis gällande huruvida svensk rätt medger illikviditetsrabatter, inom ramen för incitamentsprogram, vid förvärv av köp- och teckningsoptioner utan att förmånsbeskattning uppstår.
I Sverige har vi inte formell prejudikatbildning. I stället är alla överens om att en praktisk prejudikatbundenhet råder för högsta instans, s.k. informell prejudikatbundenhet. I sammanhanget kan nämnas att HFD inte har någon ändringsdispens, vilket innebär att HFD inte har till uppgift att överpröva om kammarrätten har kommit fram till korrekt beslut. Det är därför fullt möjligt att prövningstillstånd vägras även om utgången i kammarrätten hävdas vara sakligt ”felaktig”. Se Tjernberg, Mats, Skatterättslig tolkning, 2018, s. 17 f., s. 61 f.; Förvaltningsprocesslagen 36 §.
När det gäller preciseringar av regler anser Hultqvist att även om en domstol får precisera innebörden av en regel ska tolkningen göras inom rimliga gränser av lagstiftningen. Vidare med anledning av att förarbeten inte utgör normer bör förarbetsuttalanden som inte ryms inom den lagstiftande normen vara verkningslösa. Se Hultqvist, Anders analys av målet i Legalitetsprincipen och lagtolkning – några reflexioner med anledning av 5/6-delsmålet, SkatteNytt, 2013, s. 10 ff.
Bolaget motiverade illikviditetsrabatten delvis med att hänvisa till två studier, ”Pre IPO studies” och ”Restricted Stock Transaction Studies”.
SOU 2016:23, s. 202 f.
4 Avslutande kommentarer
Undersökningen visar att svensk rätt är behäftad med osäkerheter beträffande huruvida illikviditetsrabatter för köp- och teckningsoptioner medges inom ramen för incitamentsprogram utan skatterättsliga konsekvenser. Denna rättsosäkerhet medför att det finns ett behov av HFD-praxis på området.
Som tidigare nämnt finns det både argument för och emot förmånsbeskattning av illikviditetsrabatter inom ramen för incitamentsprogram. Å ena sidan kan argumenten för att förmånsbeskatta illikviditetsrabatter sammanfattas med att rabatten är en förmån grundat på att den anställde får ta del av rabatten eftersom denne är anställd. Å andra sidan kan argumenten mot att förmånsbeskattas illikviditetsrabatter sammanfattas med att rabatten endast reflekterar värdebortfallet i köp- eller teckningsoptionen drivet av svårigheten att avyttra tillgången och den risk detta medför. Förvärvet görs till marknadsvärdet varför det varken är fråga om en rabatt eller en förmån. Det är även värt att poängtera att HFD inte tagit upp frågan för prövning. Det osäkra rättsläget riskerar att motverka det makro- och mikroekonomiska syftet med incitamentsprogram, vilket kan hämma den svenska tillväxten. Frågan är emellertid om illikviditetsrabatter inom ramen för incitamentsprogram borde medges utan att förmånsbeskattning uppstår? Det beror på. Till sist handlar det om huruvida rabatten bedöms vara ersättning p.g.a. tjänst eller om anställningen endast innebär en möjlighet att förvärva tillgången till det nya marknadsvärdet, varför det varken är fråga om en rabatt eller en förmån. Slutligen kan det konstateras att ett klargörande, genom prövning i högsta instans eller genom lagstiftning, skulle föra med sig en ökad förutsebarhet och rättssäkerhet, vilket är eftersträvansvärt för såväl den enskilde som samhället i stort.
Nicolas Ek, juriststudent vid Lunds universitet och verksam ekonom.