Carl Gustav Fernlund – domare i EU-domstolen

2.1 Mål som prövas av domstolen

Domstolen prövar bl.a. följande mål.

• Begäran om förhandsavgörande – den nationella domstolen begär uttalande från EU-domstolen i frågan om hur en lag ska tolkas – eller om den är giltig.

• Överträdelseförfarande – talan väcks av EU-kommissionen eller ett annat EU-land.

• Talan om ogiltigförklaring – om ett EU-land, rådet, kommissionen eller (i vissa fall) Europaparlamentet anser att en rättsakt strider mot EU-fördragen eller någon grundläggande rättighet, kan de begära att domstolen ogiltigförklarar den.

Det har fr.o.m. 2019 införts vad som kan sägas motsvara vårt prövningstillståndsinstitut för de mål som avgjorts av Tribunalen2 och sedan överklagas till EU-domstolen. Skälet till denna ändring var ökningen av antalet överklaganden till EU-domstolen av Tribunalens avgöranden. Prövningstillstånd krävs numera när det är fråga om mål som prövats av två instanser. EU-domstolen kan, helt eller delvis, meddela prövningstillstånd om överklagandet avser en fråga som är av vikt för unionsrättens enhetlighet, konsekvens eller utveckling. Någon motsvarighet till prövningstillstånd beträffande möjligheten att begära förhandsavgörande har inte diskuterats; här är det ju inte fråga om mål som har prövats av två europeiska instanser.

2.2 Arbetet i domstolen

Arbetet i domstolen är till stor del schemalagt. Det finns fasta tidsgränser för behandlingen av mål. Samtliga ledamöter i domstolen träffas varje vecka för att diskutera inkomna mål. Presidenten utser en referent till varje mål; någon lottning förekommer alltså inte. CG Fernlund fick när han tillträdde som domare frågan från presidenten om han var beredd att ställa upp som referent i skattemål vilket han svarade ja på. Han har därmed – tillsammans med två ytterligare domare – varit referent i ett stort antal skattemål.

När målet är färdigt för avgörande (handlingarna är översatta och eventuella yttranden från medlemsländer har inkommit) har referenten 6–8 veckor på sig att skriva en förberedande rapport. I samband med det tillfrågar referenten generaladvokaten om denna avser att lämna ett yttrande i målet. Yttrande från generaladvokaten ska alltid inhämtas om målet avser en ny fråga, dvs. en fråga som domstolen inte har prövat tidigare. Den förberedande rapporten innehåller även referentens förslag till i vilken sammansättning målet ska avgöras. Alternativen är 3-sits, 5-sits, 15-sits (Grand Chamber) eller plenum. Slutligen ska referenten också lämna förslag om målet ska tas upp till muntlig förhandling.

Hur får domstolen kunskap om den nationella rätten? Möjlighet finns att under beredningen av målet ställa kompletterande frågor till parterna. I många fall har man också en muntlig förhandling där frågor kan ställas till medlemsstaten. På senare tid finns dock en önskan om att minska antalet muntliga förhandlingar eftersom det tar mycket tid i anspråk. Domstolen har också en särskild enhet3 som kan ta fram information om hur en viss lagreglering ser ut i olika länder. När det gäller förhandsavgöranden är EU-domstolen i princip bunden av den beskrivning av gällande rätt som den nationella domstolen lämnar.

Referenternas förberedande rapporter diskuteras på veckomötet. Vissa av referenternas förslag antas utan större diskussion, i andra fall kan förslaget diskuteras och även ändras om majoriteten beslutar så.

Domarna är indelade i olika kammare, med 5 domare i varje. Om målet ska avgöras i 3- eller 5-sits är det domarna från den kammare till vilken referenten tillhör som avgör målet. Vid en sittning med 15 domare bestäms domarna efter ett visst fastlagt, rullande, schema.

Domstolen kan avgöra ett mål i plenum vilket innebär att samtliga 27 domare ska delta i avgörandet. Det händer inte ofta men ett mål som avgjordes i plenum var det s.k. Wightman-målet (C-621/18) där CG Fernlund var referent. Det var en begäran om förhandsavgörande från den skotska överdomstolen i tvistemål där frågan gällde om det var möjligt för en medlemsstat att ensidigt återkalla en anmälan om sin avsikt att utträda ur unionen – där domstolen i korthet besvarade frågan med att det var möjligt att återkalla en sådan anmälan.

Till utmaningarna för en svensk domare hör att det är franska som är rättegångsspråk. Någon diskussion om att ändra till engelska förekommer inte – ett skäl till det kan vara att det finns ett ”back-office” som utgörs av ca 1 000 personer som arbetar med översättning från franska till något av övriga medlemsländers språk.

Efter att domstolen har diskuterat målet tar referenten fram ett domsförslag. Förslaget utformas på franska. Innan det cirkulerar till övriga domare som deltagit i avgöranden ska det granskas språkligt, men också utifrån formella utgångspunkter. Den granskningen görs av s.k. lektörer; ett team av franska jurister.

CG Fernlund berättade att när domstolen ska avgöra målet kan det i vissa fall krävas en del diskussioner för att komma fram till en domskrivning som alla kan enas om. Det kan också gå så långt att ett visst stycke får strykas om man inte kommer överens om utformningen. Detta kan ju förklara varför vi andra som uttolkare av domstolens domar ibland blir lite undrande över domskrivningen. CG Fernlund jämförde med de diskussioner som förekom när han var justitieråd i Högsta Förvaltningsdomstolen. Enligt hans uppfattning ägnar man något mer tid i EU-domstolen för att komma fram till en enighet. En förklaring kan vara att i EU-domstolen kan minoriteten aldrig skriva en skiljaktig mening. Det är dock viktigt att påpeka att det går utmärkt att vara skiljaktig, det ”syns” bara inte. Det är också så att även om referenten är skiljaktig, måste hen ändå skriva domen.

2.3 Förhandsavgöranden4

En nationell domstol som vill ha vägledning i hur en lag ska tolkas utifrån ett EU-perspektiv kan begära ett förhandsavgörande från domstolen. Begäran om förhandsavgörande är den absolut största gruppen av inkomna mål. Under 2019 utgjordes drygt 66 % av målen av förhandsavgöranden. Inom den gruppen utgjorde momsmålen den enskilt största målgruppen. Det är också många intressanta frågor som har kommit upp i momsmålen; det var bl.a. i ett sådant mål som frågan om ne bis in idem väcktes (Åkerlund/Fransson, C-617/10).

Ett av det senast avgjorda målen avseende en begäran om förhandsavgörande var det svenska Lexel-målet (C-484/19, dom den 21 januari 2021). Målet rörde de svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna. EU-domstolen fann att de inte var förenliga med fördraget.5

Att notera är att domstolen avgjorde det målet utan att generaladvokaten lämnade något yttrande.6 Som nämnts tidigare ska ett sådant yttrande alltid finnas om målet rör en ny fråga. Vår fråga till CG Fernlund var därför om det ska ses som att EU-domstolen ansåg att svaret på förhandsavgörandet följde av fast praxis, vilket skulle kunna tolkas som att det egentligen inte fanns skäl att begära ett förhandsavgörande. CG Fernlunds7 kommentar var att det skulle kunna tolkas så. Att domstolen trots detta avgjorde målet i 5-sits och inte i 3-sits tror CG Fernlund skulle kunna bero på att domstolen tog viss hänsyn till att det var en viktig fråga för Sverige.

Tar EU-domstolen vid sin bedömning av frågan i målet hänsyn till förarbeten? CG Fernlunds svar på den frågan är att ja, det gör man. I de fall lagtexten är otydlig ser man till hur syftet med lagstiftningen har uttryckts i förarbetena – på samma sätt med preambeln i ett direktiv. Ett exempel som kan nämnas är ett mål om fördragsbrott (C-189/11) mot Spanien. Målet gällde ett av momsdirektiven där vissa i målet avgörande begrepp hade utformats olika i olika språkversioner. Domstolen hänvisade här till att om det finns skillnader mellan olika språkversioner i en unionstext ska bestämmelserna tolkas med hänsyn till systematiken och ändamålet med de föreskrifter i vilka de ingår.