Inget multinationellt bolag har haft en större inverkan på länders och organisationers skattearbete än Apple Incorporated (”Apple”). Bolagets skatteplanering fick OECD och amerikanska kongressen att resonera i nya termer när det gäller utformningen av internationella skatteregler och kommissionen att använda nya verktyg i kampen mot internationell skatteflykt. Denna artikel granskar Apples skatteplanering närmare ur ett amerikanskt, europeiskt och globalt skattepolitiskt perspektiv.

1 Inledning

Apple är ett amerikanskt moderbolag i en världsomspännande koncern känd för sina Iphones, Ipads och Mac-datorer. Apple-koncernen har cirka 137 000 anställda, varav två tredjedelar i USA. Apple omsatte netto USD 237,7 miljarder och innehade USD 186,9 miljarder i likvida tillgångar år 2015.

Apple har emellertid också blivit symbolen för multinationella bolags (MNEs)1 aggressiva skatteplanering. Under en tioårsperiod lyckades Apple med konststycket att skatteplanera bort ett beskattningsunderlag på € 102 miljarder. I en värld utan skatteplanering skulle dessa inkomster ha beskattats i USA. Nu blev inkomsterna istället att anses som ”statslösa” och beskattades därför inte någonstans.

Det är naturligtvis orättvist att endast Apple förknippas med denna typ av aggressiv skatteplanering. Upplägget med statslösa bolag och inkomster på Irland användes flitigt av både amerikanska och europeiska koncerner under samma tidsperiod. Apple hade dock oturen att fastna i både kongressens och kommissionens nät, med följd att just deras upplägg synades offentligt och grundligt i sömmarna.

Apples skatteplanering visar också på den centrala roll flera OECD-länder spelar vid utformningen och genomförandet av den aggressiva skatteplaneringen. OECDs BEPS-projekt satte MNEs på de anklagades bänk, men förbisåg nästan helt att deras skatteplanering förutsätter aktiv statlig medverkan både i form av nationell lagstiftning och administrativa åtgärder. OECDs ovilja under BEPS-arbetet att ställa länder till svars för den aggressiva skatteplaneringen är också skälet till projektets magra resultat och att OECD nu överväger åtgärder som var otänkbara när BEPS fullbordades hösten år 2015.

Syftet med denna artikel är att redogöra för kongressens och kommissionens utredningar av Apples skatteupplägg med statslösa inkomster på Irland och hur dessa har påverkat amerikansk lagstiftning och OECDs arbete med att bekämpa aggressiv skatteplanering. I avsnitt 2 nedan beskrivs inledningsvis hur Apple organiserade sin utomamerikanska verksamhet under den aktuella perioden. Därefter behandlas hur Apples skatteupplägg granskades av senaten (avsnitt 3) och under EUs statsstödsregler (avsnitt 4). I avsnitt 5, avslutningsvis, förklaras översiktligt hur Apples skatteplanering kom att påverka BEPS aktionspunkt 3 och efterföljande OECD-arbete.

MNE är en förkortning på ”multinational enterprise”.

2 Apples kostnadsfördelningsavtal och irländska bolagsstruktur

År 1980 delade Apple upp sin försäljningsverksamhet i två regioner. Moderbolaget behöll ansvaret för Apples verksamhet i Nord- och Sydamerika (amerikanska regionen). Tre helägda dotterbolag upprättades på Irland, vilka fick ansvar för produktion, distribution och försäljning av Apple-produkter i övriga världen.2

SKATTENYTT_2021_A0583_bild1

AOI var moderbolag för samtliga bolag upprättade utanför den amerikanska regionen. Bolaget var i grunden en så kallad ”cashbox” som samlade upp vinsterna från all global försäljning som föll inom dess verksamhetsområde. AOI var ett rent brevlådeföretag utan fysisk närvaro, bankkonton eller bokföring på Irland.3

AOE tillverkade vissa typer av datorprodukter för försäljning i Europa och levererade dem till närstående bolag. AOE hade även ansvar för viss administrativ verksamhet.

ASI ansvarade för upphandling, distribution och försäljning av Apple-produkter från och till närstående och fristående bolag. ASI köpte i huvudsak Apple-produkter tillverkade i Kina och sålde dem vidare med vinstpåslag till andra bolag i koncernen utan att ta varorna i fysisk besittning.

Samtidigt med uppdelningen av försäljningsverksamheten upprättades ett koncerninternt kostnadsfördelningsavtal (KFA) mellan Apple och AOE. Genom avtalet överlät Apple till AOE utan vederlag de ekonomiska rättigheterna till koncernens immateriella rättigheter (IP)4 utanför den amerikanska regionen.5 ASI tillträdde som avtalspart 1999. Vinsterna från all utomamerikansk försäljning uppbars således av AOE och ASI.

KFA stipulerade att Apple och de irländska dotterbolagen skulle bedriva FoU och gemensamt ansvara för därtill hörande risker. De delade på FoU-kostnaderna enligt en fördelningsnyckel baserad på försäljning inom respektive region. Eftersom Apple sålde en majoritet av sina produkter utanför den amerikanska regionen betalade de irländska bolagen årligen mellan 60 till 65 procent av koncernens FoU-kostnader.

Apple hade 2014 cirka 6 000 anställda i olika dotterbolag på Irland, varav ett tusental var anställda i AOE och ASI.6

Organigrammet inkluderar endast irländska bolag av betydelse för denna artikel.

AOIs likvida tillgångar var placerade i USA.

IP är en engelsk förkortning på ”intellectual property”.

Apple behöll dock den juridiska äganderätten till koncernens samtliga immateriella rättigheter.

Den beskrivna irländska organisationsstrukturen avvecklades 2015.

3 Det amerikanska perspektivet

3.1 Senatsutredningen

Under senare delen av 00-talet fick den amerikanska senaten upp ögonen för att hemmabaserade MNEs ägnade sig åt avancerad internationell skatteplanering. Rapporter publicerade av kongressen, universitet, ekonomisk media och ideella organisationer indikerade att MNEs i många fall beskattades endast nominellt i USA och i andra verksamhetsländer.7 Andra rapporter synliggjorde diskrepansen mellan inbetald bolagsskatt och inbetalda arbetsgivaravgifter i USA.

Senatens Permanent Subcommittee on Investigations of the Committee on Homeland Security and Governmental Affairs (senatskommittén) beslutade 2010 att inleda utredningar av Microsoft, Hewlett-Packard och Apple.8 Senatsutredningen av Apple gav kortfattat följande vid handen.

Trots det ingångna KFA bedrev de irländska bolagen endast marginell FoU. ASI saknade personal före 2012 och dess uppgifter utfördes av AOE.9 I stort sett all FoU bedrevs i USA och moderbolaget bar också all risk kopplad till denna.

Överlåtelsen av de utomamerikanska ekonomiska IP-rättigheterna till AOE och ASI innebar att nästan två tredjedelar av koncernens vinster inte längre omfattades av amerikansk skattejurisdiktion. Det betonades i utredningen att Apple inte kunnat motivera överlåtelsen av IP-rättigheterna till de irländska bolagen på kommersiell grund, ”apart from its tax effects”.10

Bolagsskatten på Irland är 12,5 procent, men AOE och ASIs effektiva skatteuttag låg långt under den nominella skattesatsen. AOI beskattades inte alls. Detta skatteutfall uppnåddes genom skapandet av så kallade statslösa bolag och inkomster.11

En av rapporterna som omnämns i utredningen visade att trettio amerikanska MNEs med globala vinster på USD 160 miljarder undvek helt att betala bolagsskatt i USA under perioden 2008–2010. Se Apple-utredningen s. 190 (för full hänvisning, se nästföljande fotnot).

Offshore Profit Shifting and the U.S. Tax Code – Part 1 (Microsoft and Hewlett-Packard), S. Hrg 112-781 (September 20, 2012) (”Microsoft/HP-utredningen”) och Offshore Profit Shifting and the U.S. Tax Code – Part 2, S. Hrg 113-90) (Apple Inc.) (”Apple-utredningen”).

Det här var inte helt sant. AOE och ASIs personal omfattades visserligen formellt av en gemensam lönelista underställd AOE fram till 2012. Men ASIs verksamhet och personal behandlades både i bokföringshänseende och av de irländska myndigheterna som en separat enhet. Apple undanröjde sannolikt denna anomali och flyttade relevant personal från AOE till ASI 2012 efter att senatsutredarna reagerat på att ett brevlådeföretag enligt KFA förutsattes medverka i utvecklandet av koncernens IP. Se punkt 109 av kommissionens beslut (EU) 2017/1283 av den 16 augusti 2016 om det statliga stöd S.A. 38373 – (2014/C) som Irland har genomfört till förmån för Apple (”beslutet”).

Apple-utredningen s. 180.

Begreppet ”statslösa inkomster” myntades av numera framlidne professor Edward D. Kleinbard i en Tax Notes-artikel med titeln ”Stateless Income’s Challenge to Tax Policy” (June 25, 2011). Med Google som utgångspunkt beskriver Kleinbard hur olika skatteplaneringsupplägg resulterade i att MNEs inkomster flyttades från verksamhetsländerna till skatteparadis.

3.1.1 Irländsk skattelagstiftning

Irland tillämpar både registrerings- och verklig ledningsprincipen i fråga om bolags hemvist. Före 2015 kunde bolag upprättade på Irland anses ha hemvist i annat land oavsett om det andra landet ansåg bolaget hemmahörande där. Det var dock villkorat av att bolaget i fråga bedrev näringsverksamhet på Irland.12 Apple ansåg – vilket inte ifrågasattes av den irländska skattemyndigheten – att de irländska dotterbolagens verkliga ledning befann sig utanför Irland. AOIs verkliga ledning ansågs vara på Bermuda.13 Senatsutredarna fick inte klarhet i var AOE och ASI hade sitt hemvist. Apple angav endast att ”it had not determined the answer to that question”.14

Enligt irländsk skattelagstiftning var AOE och ASI att anse som utländska bolag med fast driftställe på Irland. De fasta driftställenas inkomster fastställdes genom förhandsöverenskommelser om internprissättning (prissättningsbesked). Senatskommittén fick ej tillgång till dessa, men mottagen information från Apple antydde att AOE och ASIs effektiva skattesatser hamnade på under en procent under perioden 2009–2012. Övrig vinst från den (utomamerikanska) globala försäljningen av Apple-produkter, som uppgick till USD 74 miljarder, ansågs hänförliga till de utländska huvudkontoren. Dessa inkomster saknade anknytning till Irland och beskattades därför inte.

AOI mottog årligen utdelningar från AOE och ASI. Eftersom AOI ansågs ha sitt huvudkontor på Bermuda beskattades inte utdelningarna.

Se beslutet p. 49f.

Notera att AOI inte bedrev någon näringsverksamhet på Irland men ansågs likväl i skattehänseende ha sin verkliga ledning utanför Irland.

Apple-utredningen s. 174. Apple uppgav senare under senatsutfrågningen att de irländska bolagens verkliga ledning i funktionellt hänseende utgjordes av anställda i det amerikanska moderbolaget (Apple-utredningen s. 40). Likaså bestod styrelserna nästan uteslutande av anställda i moderbolaget och bolagens styrelsemöten hölls i USA.

3.1.2 Amerikansk skattelagstiftning

USA tillämpar (liksom Sverige) registreringsprincipen vid fastställandet av bolags hemvist, vilket innebar att AOE och ASIs huvudkontor inte heller kunde anses befinna sig i USA. Försäljningsinkomsterna förvärvade av AOE och ASI var därför inte skattepliktiga i USA. Både bolagen och den absoluta huvuddelen av de utomamerikanska inkomsterna var därför att anse som statslösa.

I princip borde de tre irländska dotterbolagens inkomster ha omfattats av USAs CFC-lagstiftning (Subpart F). Reglerna är transaktionsbaserade och träffar bland annat vissa försäljningsinkomster samt utdelning, ränta och royalty. Kongressen inskränkte dock Subpart F-reglernas tillämpningsområde i slutet på 90-talet genom antagandet av de så kallade check-the-box regulations. Om amerikanska moderbolag kryssade i en viss ruta jämte angivet utländskt dotterbolag i deklarationen bortsåg man från det bolagets transaktioner med dess ägare. Apple ”kryssade” samtliga dotterbolag på Irland och i övriga världen under AOI vilket medförde att samtliga transaktioner under AOI ”försvann” i Subpart F-hänseende och att Apple därmed undvek att omfattas av reglerna.

Även om det officiella skälet till införandet av check-the-box-regulations var att förenkla förfarandet som syftar till att avgöra om utländska bolag i Subpart F-hänseende utgör controlled foreign companies, innebar de nya reglerna att Treasury (och kongressen) också blundade för så kallad foreign-to-foreign tax avoidance.15 Den outtalade avsikten var att det skulle skapa en win-win-situation för MNEs och den amerikanska statskassan. MNEs slapp krånglet med Subpart F-lagstiftningen.16 I sista hand skulle ju vinsterna ändå beskattas i USA när de delades ut till de amerikanska moderbolagen. Dessutom skulle foreign-to-foreign skatteplanering medföra att IRS behövde avräkna mindre inbetald skatt i tredje länder.

Utfallet blev dock inte det förväntade eftersom amerikanska MNEs kringgick de s.k. deferral-reglerna, vilka innebar att utländska vinster beskattades först när de fördes hem till USA. MNEs ansåg skattesatsen på 35 procent på utländska vinster prohibitiv och behöll dem därför utomlands. Detta uppnåddes genom att i bokföringen hävda att de utländska vinsterna var permanently reinvested abroad.17 När Treasury väl infört check-the-box-regulations blev det politiskt omöjligt att upphäva dem. Industrin hävdade med framgång att ett avskaffande av reglerna skulle underminera amerikanska MNEs konkurrenskraft.

I andra hand hade IRS kunnat hävda att AOE och AOIs beskattningsbara inkomster var effectively connected till USA.18 All FoU och annan verksamhet central för förvärvandet av inkomsterna utanför den amerikanska regionen bedrevs trots allt från huvudkontoret i Cupertino i USA. Såvitt framgår av tillgänglig offentlig information har IRS aldrig försökt omtaxera Apple på denna grund.19

År 2012 hade AOI över USD 100 miljarder i (nästan uteslutande) obeskattade inkomster uppsamlade i bolaget.

Dvs. skatteflykt riktad mot andra länder än USA.

Genom att de passiva inkomsterna i skattehänseende ”försvann” från IRS synfält innebar det i praktiken att check-the-box-regulations förvandlade passiva inkomster till aktiva inkomster.

Senatsutredningen av Hewlett-Packard visar dock hur lätt det var att kringgå skyldigheten att beskatta hemtagna vinster. Se Microsoft/HP-utredningen s. 5ff och 197ff.

Dessa regler motsvarar de svenska reglerna om fast driftställe.

Se t.ex. Lee E. Sheppard, ”What About Cupertino?”, Tax Notes International, July 27, 2020.

3.2 Senatsutfrågningen

Efter mer än två års utredningsarbete hölls senatsutfrågningen med Apples ledning i maj 2013. Denna utfrågning hade föregåtts av motsvarande senatsutfrågningar av Microsoft och Hewlett-Packard i september 2012. Liksom i fråga om de senare bolagen var senatskommittén inte nådig i sin kritik av Apple. Kommitténs ordförande Senator Carl Levin beskrev Apples skatteupplägg med statslösa bolag och inkomster som the Wholy Grail of tax avoidance. De irländska bolagen kallades corporate ghosts och det noterades i sammanhanget att ASI under 2011 haft inkomster på USD 22 miljarder och endast betalat 10 miljoner i irländsk skatt. Totalt flyttades obeskattade vinster uppgående till USD 79 miljarder från övriga världen till Irland under 2009–2012.20

Apples tappra försök att försvara skatteuppläggen gick främst ut på att både koncernstrukturen och KFA upprättats 1980, dvs. långt innan Apple blev en global vinstmaskin och årtionden innan striktare amerikanska regler infördes ifråga om koncerninterna IP-överlåtelser. Vidare framhölls att vinsterna från den amerikanska regionen underkastades en effektiv beskattning på mellan 22–34 procent i USA. Det senare argumentet förtjänade åtminstone ett litet erkännande eftersom Apple, i motsats till Microsoft,21 uppenbarligen hade tagit ett ”politiskt” beslut om att avstå från att skatteplanera bort vinsterna förvärvade på den amerikanska kontinenten.

Senatskommittén viftade likväl bort Apples argument. Apples astronomiska vinster utomlands härrörde från IP utvecklat i USA och borde därför ha beskattats där och ingen annanstans. Om KFA och de betalningsströmmar som det resulterade i var förenliga med amerikanska internprissättningsregler ansågs irrelevant eftersom, enligt senatsordförande Levin, ”all of those costs ultimately come out of the same pocket [and] the agreement is about shiftning profits”.22 Just detta synsätt gjorde alla försök från Apples sida att försvara upplägget lönlösa. Armslängdsregeln bygger på antagandet att koncerninterna bolag ska ses som från varandra oberoende företag. Senatskommittén var dock föga intresserad av att fördjupa sig i internprissättningsreglernas intrikata detaljer utan fokuserade enbart på var Apples IP hade utvecklats och dess vinster beskattats. Expertvittnet Stephen E. Shay (Harward Law School) hällde ytterligare bensin på brasan genom att ställa den retoriska frågan om Apple hade ingått KFA med de irländska bolagen om de varit fristående från Apple. Shay tillade, ”[t]o answer yes [to this question] in my view strains credulity”.23

En del av den kritik som Apple fick utstå under senatsutfrågningen borde egentligen ha riktats mot kongressen och dess oförmåga att vare sig täppa till luckor i eller reformera skattelagstiftningen. Likväl gick det inte att komma ifrån att skatteupplägg med statslösa bolag och inkomster framstod som särskilt provocerande för flertalet utomstående bedömare.

I efterhand framstår senatsutfrågningarna som surrealistiska tillställningar. Under ledning av senatsordförande Levin kläddes bolagsledningarna i Apple, Microsoft och Hewlett-Packard av fullständigt och deras skatteplaneringsstrategier exponerades för en hel värld. Utfrågningarna, som närmast innehöll inkvisitoriska inslag, är smärtsamma att beskåda.24 Inget europeiskt land skulle komma på tanken att svartmåla sina egna MNEs under dylika omständigheter och, som framgår i avsnitt 4 nedan, fick USA betala dyrt för detta skådespel.

De irländska bolagen hade varken operativa bolag eller fasta driftställen i försäljningsstaterna. Se beslutet p. 58.

Cirka femtio procent av Microsofts vinster från försäljningen av produkter på den amerikanska kontinenten togs – genom ett KFA-upplägg – upp till beskattning i Puerto Rico, vilket enligt utredningen resulterade i en skattebesparing på USD 4,5 miljarder under en treårsperiod. Se vidare Microsoft/HP-utredningen s. 3ff och 160ff.

Apple-utredningen s. 5.

Apple-utredningen s. 16 och 21.

Videoupptagningar av senatsutfrågningarna av Apple, Microsoft och Hewlett-Packard finns på Permanent Subcommittee on Investigations hemsida.

3.3 Senatsutredningarna och den amerikanska skattereformen

Utredningarna lade grunden till ett stort antal lagförslag presenterade under 2013–2017 som i en eller annan form gick ut på att avskaffa deferral och direktbeskatta lågbeskattade IP-inkomster. I gengäld skulle USAs bolagsskattesats sänkas (beroende på vilka krav som ställdes i fråga om budgetneutralitet) från 35 till mellan 20–28 procent.

Treasury utfärdade vidare nya regulations 2011 avseende koncerninterna KFA som dels utvidgade definitionen av IP, dels klargjorde hur moderbolag skulle kompenseras för överlåtna IP-rättigheter.

Genom skattereformen 2017 antogs slutligen Global Intangible Low-Taxed Income (GILTI) som i korthet innebär att IP-inkomster förvärvade av substanslösa lågskattebolag direktbeskattas med 10,5 procent. I gengäld har bolagsskattesatsen sänkts till 21 procent och en patentboxregim införts.25 Vidare inkorporerades de styrande principerna i Treasurys 2011 IP-regulations avseende KFA i Section 482.

I syfte att finansiera en omfattande infrastruktursatsning har Biden-administrationen nyligen presenterat förslag som bland annat syftar till att höja bolagsskatten till 28 procent och GILTI-skattesatsen till 21 procent. Avsikten är även att patentboxregimen ska avvecklas. Trots att demokraterna kontrollerar både representanthuset och senaten är det långt ifrån säkert att dessa förslag antas av kongressen i dess nuvarande form.

Se Fensby, Amerikanska skattereformen ur ett skatterättsligt perspektiv, SkatteNytt 2018 s. 141 och Fensby, Amerikanska skattereformen ur ett skatterättsligt perspektiv – del 2, Svensk skattetidning 2018 s. 568.

4 EU-perspektivet

4.1 Inledning

Amerikanska kongressen har nog i efterhand bittert ångrat senatsutfrågningarna 2012–2013. Dels medförde utfrågningarna att amerikanska MNEs utpekades (helt orättvist) som ensamt ansvariga för den explosionsartade ökningen av aggressiv skatteplanering, dels blev kommissionen genom senatsutredningen tipsad om att Apple kunde ha erhållit olagligt statsstöd från den irländska staten.26 Apple medgav för senatsutredarna att de irländska dotterbolagen betalade en bolagsskatt långt under den nominella bolagsskatten på 12,5 % och att det förmånliga beskattningsutfallet hade uppnåtts genom ”förhandlingar” med den irländska skattemyndigheten.27 Detta väckte misstankar hos kommissionen om att den irländska staten hade beviljat Apple a special tax deal som kunde utgöra en offentlig subvention i strid med EU:s statsstödsregler.

Kommissionen skickade en första begäran om information till Irland den 12 juni 2013, dvs. endast tre veckor efter senatsutfrågningen av Apple. Se beslutet p. 440.

Apple-utredningen s. 12, 15 och 171.

4.2 Kommissionens utredning och beslut

4.2.1 Bakgrund

Ett medlemsland anses bevilja olagligt statsstöd enligt artikel 107(1) av unionsfördraget om ett företag genom en statlig åtgärd erhåller medel som inte kommer andra företag till godo som rättsligt och faktiskt befinner sig i samma situation. Reglerna inkluderar avstående från skatteintäkter som staten annars har laglig rätt att uppbära. Statsstödsreglernas yttersta syfte är att säkerställa konkurrensneutralitet på EU-marknaden.

Kommissionen begärde i olika omgångar in all information om de i senatsutredningen omnämnda irländska prissättningsbeskeden. Bilden av Apples skatteupplägg blev nu tydlig.

Den irländska skattemyndigheten utfärdade 1991 prissättningsbesked avseende AOE. Beskedet uppdaterades 2007, nu även med ASI som avtalspart. Utgångspunkten för prissättningsbeskeden var att AOE och ASIs huvudkontor var förlagda utomlands och att bolagens IP-tillgångar innehades av huvudkontoren.28 AOE och ASIs näringsverksamhet på Irland ansågs därför bedriven via fast driftställe.

Beskattningsunderlaget för driftställena beräknades till en procentandel av vissa av deras operativa kostnader. Befintlig dokumentation bakom 1991 års prissättningsbesked (i huvudsak brevväxling) indikerar att överenskommelsen snarare var baserad på förhandlingar om vilken vinst Apple kunde acceptera än på något internprissättningsunderlag.29 2007 års prissättningsbesked synes helt ha ”dikterats” av Apple. Inget av prissättningsbeskeden innehöll någon vinstfördelningsstudie eller internprissättningsrapport.30 Driftställenas beskattningsbara vinst uppgick endast till en bråkdel av AOE och ASIs totala intäkter.

Övrig vinst som AOE och ASI förvärvade från den globala försäljningen av Apple-produkter – som under de granskade åren uppgick till strax över € 100 miljarder – ansågs genererade av bolagens IP-tillgångar och hänförliga till huvudkontoren. Eftersom AOE och ASIs huvudkontor var förlagda utomlands saknade vinsterna anknytning till Irland och beskattades därför inte.

Den 30 augusti 2016 beslutade kommissionen att AOE och ASI beviljats olagligt statsstöd.

Kommissionen tillämpar vid prövningen en trestegsanalys. Först identifieras det normala skattesystemet som tillämpas på Irland (”referenssystemet”). I ett andra steg granskas om den aktuella skatteåtgärden avviker från referenssystemet. Avslutningsvis prövas om åtgärden kan motiveras med hänsyn till referenssystemets karaktär och allmänna systematik.31

Beslutet p. 304.

Beslutet pp. 64 och 147.

Beslutet pp. 63ff, 68, 148 och 169f. Sådana rapporter upprättades av Apple först efter att kommissionen inlett granskningen av AOE och ASIs prissättningsbesked. Se beslutet pp. 197 in fine, 210, 262 och 350.

Beslutet p. 226.

4.2.2 Referenssystemet

Kommissionen stod inför två alternativ vid fastställandet av referenssystemet. Antingen utgjordes det av reglerna för att beskatta irländska fasta driftställen eller av de allmänna reglerna för att beskatta bolag på Irland. Kommissionen ansåg att föreliggande statsstödspraxis gav stöd för uppfattningen att prissättningsbeskedens utfall skulle jämföras med de senare reglerna.32

Slutsatsen var inte endast av nominell betydelse. Irland införde internprissättningsregler först år 2011.33 Om referenssystemet enbart hade utgjorts av reglerna för fast driftställe skulle kommissionen ha varit hänvisad till att jämföra AOE och ASIs prissättningsbesked med andra besked som beviljats utländska koncerner under samma period. Irland hade i en sådan situation kunnat bemöta kommissionens statsstödsanklagelser genom att visa att dessa koncerner inte behandlats annorlunda än Apple, utan krav på att de överenskomna vinstfördelningarna i prissättningsbeskeden speglar vad oberoende parter skulle ha avtalat på den öppna marknaden.

Situationen blir dock en annan när referenssystemet istället utgörs av Irlands allmänna bolagsbeskattningsregler. I ett sådant fall ska AOE och ASIs skatteutfall jämföras med irländska inkomstdrivande bolag som enbart verkar på den inhemska marknaden. Ett sådant bolag kan per definition endast avtala på marknadsmässiga villkor. Det innebär i förlängningen AOE och ASIs prissättningsbesked nu måste spegla vad parter som befinner sig på armlängds avstånd skulle ha avtalat. I och med att AOE och ASIs prissättningsbesked ska granskas utifrån Irlands allmänna bolagsskatteregler blir armlängdsregeln en nödvändig del av referenssystemet.34 Kommissionen anser att resonemanget i förlängningen innebär att armlängdsregeln är en inneboende del av statsstödsreglerna.35

Beslutet p. 236ff.

Beslutet p. 78.

Med kommissionens terminologi anses ”integrerade” och ”icke-integrerade” företag befinna sig i rättsligt och ekonomiskt hänseende i samma situation eftersom båda kategorierna av företag underkastas samma bestämmelser för att fastställa beskattningsunderlaget. Det som skiljer dem åt avser källorna som träffas av irländsk beskattning. Se beslutet p. 228ff.

Beslutet p. 255ff.

4.2.3 Avvikelse från referenssystemet?

Som ovan framgått saknade Irland internprissättningsregler under större delen av den granskade perioden. I syfte att ge armslängsregeln och ytterst referenssystemet innehåll konsulterade kommissionen därför Authorised OECD Approach 2010 (”AOA”) som innehåller riktlinjer om vinstfördelning mellan huvudkontor och fasta driftställen. Kommissionen noterar visserligen att Irland inte är bunden av dessa riktlinjer. Likväl kunde de ge vägledning eftersom de ”utgör resultatet av expertdiskussioner inom ramen för OECD och tillhandahåller närmare förfaranden för att ta itu med gemensamma utmaningar inom internationell beskattning.”36

AOA lyfter fram de särskilda svårigheter som uppstår vid vinstfördelning inom ett och samma företag eftersom driftstället i juridiskt hänseende inte är separerat från företaget i övrigt. Mot den bakgrunden kan inte en del av företaget anses ”äga” en viss tillgång. Vinstfördelningen bör därför istället ske utifrån en analys av de funktioner som fullgörs, tillgångar som används och risker som bärs av driftstället och de andra delarna av företaget.37

Kommissionen anser att AOA ger stöd för uppfattningen att all vinst bör hänföras till de fasta driftställena. Eftersom huvudkontoren, i motsats till driftställena, saknade substans var de oförmögna att fullgöra funktioner, bära risker eller använda tillgångar. De IP-baserade vinsterna ansågs därför – med tillämpning av uteslutningsmetoden – hänförliga till driftställena (the exclusion approach).38 Endast där fanns personal som kunde bedriva FoU i enlighet med KFA samt andra funktioner kopplade till bolagens ekonomiska IP-rättigheter.39 Kommissionen redogör också i beslutet för den verksamhet som bedrevs i AOE och ASIs fasta driftställen, vilken enligt kommissionen visar att de fullgjorde funktioner och hanterade risker kopplade till bolagens IP-tillgångar.40

Beslutet pp. 79, 83 och 322.

Se beslutets sammanfattning av relevant vägledning i AOA (pp. 85f och 269ff samt därtill hörande fotnoter).

”Eftersom varken ASI eller AOE har fysisk förekomst eller ekonomisk verksamhet utanför sina filialer måste [den utomamerikanska verksamheten] anses fullständigt bedrivas av företagens respektive filialer. Kommissionsbeslutet punkt 307. Huvudkontoren saknade inte bara personal utan också separata räkenskaper. Förekomsten av räkenskaper hade annars kunnat indikera att någon form av aktivitet bedrevs på huvudkontorsnivå. Se beslutet p. 98. Kommissionens genomgång av protokoll från styrelsemötena indikerade likaledes att ledamöterna endast fullgjorde uppgifter som åläggs dem enligt aktiebolagslagstiftningen. Se tabellerna 4 och 5 i beslutet efter pp. 115 och 281ff. ASIs styrelseledamöter erhöll inte ens arvode för styrelseuppdragen. Se beslutet p. 287.

Beslutet pp. 90f, 289f och 316f. Kommissionen baserar här sitt resonemang på en princip som i AOA-sammanhang kallas för ”significant peoples functions” (beslutet p. 323). En nödvändig förutsättning för att funktioner ska kunna utföras, tillgångar användas och risker bäras är att det finns kvalificerad personal i företaget. En stor del av BEPS-arbetet på internprissättningsområdet (aktionspunkterna 8–10) gick ut på att stoppa koncerner från att kunna hävda att stora delar av koncernens vinster ska allokeras till patentbox- och andra brevlådeföretag i skatteparadis enbart på den grunden att företaget ägde koncernens värdefulla tillgångar. Kritiker anser å andra sidan att detta synsätt leder till en form att formulary apportionment baserad på var koncernens personal är lokaliserad.

Beslutet p. 295ff.

4.2.4 Avvikelsens förenlighet med referenssystemet?

Kommissionen framhöll att bevisbördan låg på motparten och att Apple inte hade åberopat skäl för varför prissättningsbeskeden skulle vara förenliga med referenssystemet. Kommissionen drog sammantaget slutsatsen att den metod och det resonemang som tillämpats vid fastställandet av de fasta driftställenas vinst i prissättningsbeskeden aldrig skulle ha godtagits av en oberoende marknadsaktör eftersom driftställenas vinst fastställdes till ett nominellt schablonbelopp helt frikopplat från företagens försäljningsinkomster.41

Kommissionen drog sammantaget slutsatsen att den metod och det resonemang som tillämpats vid fastställandet av de fasta driftställenas vinst i prissättningsbeskeden aldrig skulle ha godtagits av en oberoende marknadsaktör eftersom driftställenas vinst fastställdes till ett nominellt schablonbelopp helt frikopplat från företagens försäljningsinkomster.42

Prissättningsbeskeden utgjorde därför olagligt statsstöd och Apple beordrades att återbetala € 13,1 miljarder till den irländska staten.43 Irland och Apple överklagade kommissionens beslut till EU-tribunalen (”tribunalen”) som meddelade dom den 15 juli 2020.44

Beslutet p. 319.

Beslutet p. 319.

Av utrymmesskäl behandlas inte kommissionens andrahandsyrkande (att såvitt IP-tillgångarna ska anses hänförliga till huvudkontoren leder vald vinstfördelningsmetod likväl till ett resultat i strid med armslängdsregeln) och trehandsyrkande (att såvitt referenssystemet utgörs av reglerna för fast driftställe är prissättningsbeskedens innehåll likväl en konsekvens av skönsmässiga bedömningar i avsaknad av objektiva kriterier).

Jugdement of the General Court (T-778/16 and T-892/16) (”domen”).

4.3 Tribunalens dom

4.3.1 Motiveringen

En inledande fråga som tribunalen hade att ta ställning till var om kommissionen överhuvudtaget var behörig att pröva prissättningsbeskedens förenlighet med EUs statsstödsregler. EUs medlemsstater åtnjuter suveränitet på det direkta beskattningsområdet. Mot den bakgrunden hävdade Irland att kommissionen överskred sina befogenheter när de överprövade giltigheten av prissättningsbeskeden. Tribunalen delade dock inte denna uppfattning. Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) har i flera mål klargjort att bristen på harmonisering på skatteområdet inte undantar medlemsstaterna från skyldigheten att uppfylla kraven på statsstödsområdet.45 Även om en skatteförmån inte är en subvention ”in the strict meaning of the word, [it] is similar in character and has the same effect”.46 Enligt tribunalen har kommissionen inte heller överskridit sina befogenheter genom att ha synpunkter på irländsk skattelagstiftning. Det faktum att kommissionen i beslutet reagerat på att Irlands hemvistslagstiftning gjort AOE och ASI de facto statslösa innebar inte att beslutet var baserat på denna grund.47

Tribunalen delade också kommissionens uppfattning att referenssystemet utgörs av Irlands samlade regler på bolagsbeskattningsområdet. Utöver att i stort återge kommissionens argument i beslutet framhöll tribunalen att prissättningsbeskeden generellt syftar till att på förhand fastställa bolags beskattningsunderlag under de allmänna reglerna på bolagsbeskattningsområdet och att beskeden utgör en integrerad del av detta regelverk. Oavsett om verksamheten bedrivs av bolag med hemvist på eller utanför Irland eller av ett enskilt bolag eller bolag som ingår i en koncern beräknas beskattningsunderlaget på samma sätt.48 Bolag med hemvist på och utanför Irland befinner sig därför i rättsligt och faktiskt hänseende i samma situation.

Tribunalen var dock oense med kommissionen i en avgörande fråga. Referenssystemet kan aldrig härröra från annat än inhemsk rätt. Kommissionen kan inte basera referenssystemet på regler som inte återfinns i irländsk lagstiftning. Tribunalen delade visserligen kommissionens uppfattning att armlängdsregeln var tillämplig på Irland, men inte för att den är en inneboende del av statsstödsreglerna, utan för att den tillämpades i irländsk praxis. Kommissionens (enligt vissa hemsnickrade) exclusion approach saknade stöd i irländsk rätt. Tvärtom uttalade ett irländskt rättsfall (på länsrättsnivå) från 1988 att inkomster från tillgångar endast kan anses hänförliga till ett irländskt fast driftställe såvitt driftstället utövade kontroll över tillgångarna.49 Det faktum att huvudkontoret saknade substans var i det irländska rättsfallet irrelevant.

För att avgöra om de fasta driftställena utövade kontroll över IP-tillgångarna söker tribunalen, liksom kommissionen, vägledning i OECDs AOA men kommer till motsatt resultat.50 Kommissionen har inte visat att de fasta driftställena utförde funktioner, bar risker eller innehade tillgångar kopplade till IP-rättigheterna.51 Både irländsk praxis och AOA ger således stöd för slutsatsen att de IP-baserade vinsterna i sin helhet ska anses hänförliga till huvudkontoren. Eftersom Irland saknar beskattningsrätt över huvudkontorens inkomster har olagligt statsstöd inte beviljats.

Domen p. 105f.

Domen pp. 110 och 202.

Domen p. 120f.

Domen p. 155ff.

S. Murphy (Inspector of Taxes) v. Dataproducts (Dub.) Ltd. [1988] I. R. 10 note 4507. Se domen p. 179ff.

Se domen p. 242f. Liksom kommissionen framhåller tribunalen att rekommendationerna i AOA inte är direkt tillämpliga, men reflekterar ”international consensus” och att ”there is essentially some overlap” mellan irländsk rättspraxis och OECDs rekommendationer (domen pp. 237, 239 och 323).

Domen p. 242ff.

4.3.2 Analys av Apple-målet

Tribunalens argumentation i målet visar på de närmast oöverstigliga hinder (skatte)myndigheter generellt står inför i internprissättningsmål. Kommissionen är beroende av motparten i informationshänseende. Den dokumentation som låg till grund för prissättningsbeskeden var även med tribunalens ögon sett ”very concise” och bestod av ”short letters […] the contents of which is fairly vague”.52 Övrig internprissättningsdokumentation upprättades av Apple after the fact, dvs. efter att kommissionen beslutat att inleda en utredning under statsstödsreglerna. Kommissionen är begränsad till att försöka tolka tillgänglig information på annat sätt än motparten. Likväl ligger bevisbördan på kommissionen att visa att tillämpliga internprissättningsregler har tillämpats felaktigt.

Det hjälper inte heller kommissionen att tribunalen sätter ribban högt för när beviskraven ska anses uppfyllda. Gång på gång påpekar tribunalen i domen att kommissionen inte har fullgjort sin bevisskyldighet.53 Uppenbara brister i dokumentation och metodtillämpning reduceras till ”defects” eller ”error”.54 När kommissionen framhåller att prissättningsbeskeden uppenbart strider mot OECDs internprissättningsregler svarar tribunalen att ”it is not inconcievable, in principle…” att vald metod är förenlig med OECDs regler eller att ”transfer pricing is not an exact science”.55 Inte ens det faktum att tillgänglig dokumentation indikerar att Irland beaktat ”employment considerations” tillmäts betydelse eftersom kommissionen inte har bevisat att prissättningsbeskedet ”was issued as consideration for the potential creation of jobs...”56 Att irländska skattemyndigheten kan uppfattas ha agerat skönsmässigt saknar betydelse eftersom ”such discretion does not necessarily mean that it was used to reduce [Apple’s] tax liability”.57

Trots att Apple med irländska myndigheters hjälp har skatteplanerat bort ett beskattningsunderlag på € 102 miljarder har något statsstöd inte utbetalats. Tribunalen anser att Irland tillämpat både intern rätt och OECDs rekommendationer på internprissättningsområdet korrekt.

Det bör framhållas att statsstödsreglerna är illa anpassade för den här typen av frågor. Reglerna syftar ursprungligen till att hindra medlemsstaterna från att direkt eller indirekt subventionera inhemsk industri på bekostnad av utländska konkurrenter. Apple-målet handlar emellertid snarare om att bekämpa internationell skatteflykt än att säkra konkurrensneutralitet på EU-marknaden. Just denna omständighet leder till en komplikation som inte uppkommer i ett typiskt statsstödsärende.

Som framgått ovan har medlemsstaterna med få undantag behållit självbestämmandet inom området direkt skatt. Det tvingar kommissionen att gå en balansgång mellan att å ena sidan hävda statsstödsreglernas tillämplighet på skatteområdet och å andra sidan respektera medlemsländernas skattesuveränitet. Det är mot denna bakgrund som kommissionen ”offrar” sitt kanske bästa argument mot Irland. Det finns skälig anledning att misstänka att Irland antagit hemvistreglerna och samtidigt avstått från att införa internprissättningsregler i inhemsk rätt i syfte att underlätta internationell skatteplanering. Likaså att prissättningsbeskeden utformats i syfte att hjälpa Apple att dra maximal nytta av statslösheten. Oaktat skulle ett beslut om att statsstödet beviljats (delvis) med stöd av hemvistreglerna ha inbjudit anklagelsen att kommissionen överskridit sin kompetens på skatteområdet och lagt sig i utformningen av irländsk skattelagstiftning. Mot denna bakgrund väljer kommissionen att bortse från den irländska skattelagstiftningens innehåll och i stället fokusera på prissättningsbeskeden.

Tribunalen konstaterar att kommissionens ”exclusion approach” strider mot både irländsk rätt och AOA. Inkomsterna från AOE och ASIs IP-rättigheter var hänförliga till de fasta driftställena endast om de utövade kontroll över rättigheterna genom att utföra funktioner, bära risker eller använda tillgångar kopplade till IP-rättigheterna. Kommissionen, som har bevisbördan i ifrågavarande hänseende, har inte visat att driftställena uppfyllde dessa kriterier.58 Tillgänglig information indikerade för övrigt också på att driftställena endast bedrev verksamhet av i huvudsak rutinmässig karaktär.

Paradoxalt nog medför emellertid resonemanget i domen att tribunalen också tillämpar en form av ”exclusion approach” eftersom all inkomst anses hamna i de substanslösa huvudkontoren såvitt kommissionen inte kan visa att driftställena kontrollerade IP-tillgångarna.59 Båda instanserna använder i grunden samma tillvägagångssätt för att uppnå motsatta resultat. Detta är grundproblemet med hela målet. Tribunalen har uppenbart rätt i att de fasta driftställena endast har bedrivit verksamhet av rutinmässig karaktär och aldrig varit i närheten av att ta beslut eller bära risker kopplade till koncernens IP. Kommissionen å sin sida har rätt i att substanslösa huvudkontor per definition inte kan hantera koncernens IP. Både Tribunalen och kommissionens resonemang leder till absurda resultat eftersom de är tvungna att basera sina slutsatser på Apples fiktion att de irländska dotterbolagen äger och kontrollerar de ekonomiska rättigheterna till koncernens utomamerikanska IP. I själva verket har relevant IP aldrig lämnat koncernens säte i Cupertino i USA. Det som skett i praktiken är att Apple har placerat ett par tusen anställda på Irland i utbyte mot att irländska skattemyndigheten under årtionden underlättat Apples aggressiva skatteplanering.60

Om statsunderstödd internationell skatteplanering överhuvudtaget bör bekämpas med statsstödsregler måste kommissionen i så fall ges rätt att bortse från fiktioner som accepteras i skattesammanhang och kunna bedöma MNEs handlingar och staters regler och beslut på skatteområdet utifrån realiteterna, vilka i det aktuella målet är att den irländska staten och Apple har agerat samfällt för att omvandla € 102 miljarder av Apples skattepliktiga inkomster till skattefria inkomster. Om Apple istället skulle ha betalat full bolagsskatt och därefter mottagit en check på € 13.1 miljarder av Irland råder det knappast någon tvekan om att Apple hade mottagit olagligt statsstöd. Medlemsstaternas suveränitet på det direkta beskattningsområdet sätter dock sannolikt stopp för kommissionen att kunna göra en sådan genomsyn.

Det bör avslutningsvis nämnas att statsstödsreglerna är särskilt svåra att tillämpa när det handlar om misstänkt statsunderstödd skatteflykt via prissättningsbesked. Både OECDs och nationella internprissättningsregler är i hög grad ”töjbara”, vilket medför att inte bara ett utfall utan snarare ett brett spann av utfall kan vara förenliga med armlängdsregeln. Internprissättning är allt annat än en exakt vetenskap, vilket ytterst resulterar i att referenssystemet svårligen (om ens alls) låter sig definieras. Lägg därtill att tribunalen uppställer höga beviskrav för att olagligt statsstöd ska anses ha beviljats via prissättningsbesked.

Kommissionen har hittills förlorat 4 av de 6 mål som avgjorts av tribunalen som rör prissättningsbesked. Flertalet domar, inklusive Apple-domen, har överklagats eller kommer att överklagas av respektive parter till EU-domstolen. Apple omfattar dock avsevärt högre belopp än de övriga målen. Förlorar kommissionen Apple-målet även i EU-domstolen innebär det sannolikt dödsstöten för kommissionens ansträngningar att bekämpa internationell skatteflykt via statsstödsreglerna.61

Domen p. 344.

Kommissionen har bördan att bevisa att olagligt statsstöd har utbetalats. Domen p. 100.

Domen pp. 347, 350, 428, 431 och 435.

Domen pp. 410 och 455.

Domen p. 441.

Domen p. 493.

Domen pp. 263f och 271.

Se David G. Chamberlain, ”Apple, State Aid, and Arm’s Length: EU General Court’s Failure of Imagination”, Tax Notes International, August 31, 2020.

Man noterar, inte utan munterhet, att Irland och Apple faktiskt vinner målet för att de lyckas övertyga tribunalen om att överlåtelserna av de utomamerikanska IP-rättigheterna till AOE (1980) och ASI (1999) i grunden var skentransaktioner. Tribunalen fäster i domen särskild vikt vid att alla strategiska beslut (”centre of gravity”) relaterade till koncernens IP togs i Cupertino. Se domen p. 298ff.

Robert Stack, USAs f.d. Treasury deputy assistant secretary for international tax affairs, får i så fall rätt i sin förutsägelse från 2016 att ”the Commission will eventually back off its current course”. Börjar man gräva i länders skattesystem går det, enligt Stack, ur ett strikt konkurrensperspektiv, hitta subventioner överallt, vilket i skattehänseende skapar en ohållbar situation. Se Ryan Finley & Alexander Lewis, ”EU official Stands Ground on State Aid Rules”, Tax Notes International, Feb. 29, 2016.

5 OECD-perspektivet

Senatsutredningarna i allmänhet och Apple-utredningen i synnerhet (givet beloppen som undgick beskattning i USA) väckte förnyat amerikanskt intresse av att bekämpa MNEs skatteplanering under OECDs paraply.62

OECD upprättade redan under senare delen av 00-talet en arbetsgrupp mot aggressiv skatteplanering. Arbetsgruppens ledamöter bestod främst av representanter från medlemsländernas skatteverk och dess huvudsakliga funktion var att insamla och utbyta information om särskilt aggressiva internationella skatteupplägg. Genom uppstartandet av BEPS-projektet år 2013 höjdes dock ribban och målet var nu att enas om globala riktlinjer för att bekämpa vissa typer av internationell skatteplanering.

USA:s mål med BEPS-arbetet var i huvudsak att förbättra förutsättningarna att kunna beskatta sina egna MNEs. Enbart Apple-utredningen visade att IRS, under en treårsperiod, hade berövats ett beskattningsunderlag på USD 74 miljarder. Kongressen var rörande enig om att denna situation var ohållbar och Obama-administrationen ville därför använda BEPS-projektet till att (bland annat) nå överenskommelse om en global minimistandard avseende direktbeskattning av MNEs. Det är mot den bakgrunden aktionspunkt 3 om controlled foreign companies inkluderades i BEPS-projektet.

USA missbedömde dock den övriga världens intresse av att anta eller utvidga tillämpligheten av existerade CFC-lagstiftningar. Flertalet europeiska länder hade redan börjat gå i motsatt riktning och urvattnat CFC-lagstiftningarna i syfte att de facto subventionera sina hemvistbaserade MNEs. Likaså fruktade flera länder att alltför strikta CFC-regler skulle skrämma bort utländska investerare eller uppmuntra inhemska MNEs att flytta sina huvudkontor utomlands.63 Någon överenskommelse om en minimistandard uppnåddes därför inte inom ramen för BEPS-projektet.

Bitterheten var stor hos Obama-administrationen när BEPS-projektet fullbordades i oktober 2015. Om inte övriga världen var med på tåget blev det i praktiken omöjligt för USA att utvidga sina Subpart F-regler eftersom ett unilateralt agerande på området oundvikligen skulle underminera amerikanska MNEs konkurrenskraft. Detta utgör också en av förklaringarna till varför USA ”saboterade” fortsättningsarbetet under aktionspunkt 1 avseende beskattningen av digital verksamhet. USA upplevde att övriga världen satte krokben för deras ansträngningar under aktionspunkt 3 att försöka direktbeskatta Apple och andra amerikanska digitala jättar (GAFAM-bolagen). Om inte USA kunde beskatta dem skulle inte heller andra länder försöka lägga beslag på GAFAM-bolagens beskattningsunderlag. Kommissionens försök att ”beskatta” Apple via statsstödsreglerna och digitala EU-skatter höll på att orsaka (ytterligare) ett handelskrig mellan USA och EU.

Som framgått ovan valde Trump-administrationen till slut att agera på egen hand genom införandet av GILTI-regelverket år 2017 som löpandebeskattar utländska lågbeskattade aktiva inkomster. För att inte amerikanska MNEs skulle förlora i konkurrenskraft sänktes bolagsskatten kraftigt.64 Denna lagstiftning har i sin tur legat till grund för ett nu aktuellt G20-initiativ till global minimiskatt på MNE-inkomster (pelare 2).65

USA får kanske därför ändå sin vilja igenom till slut.66 Men om inte Apple hade lyckats med den osannolika bedriften att skatteplanera bort ett beskattningsunderlag på över hundra miljarder dollar är det osäkert om vare sig GILTI-reglerna eller pelare 2 någonsin hade sett dagens ljus.

Torsten Fensby har tidigare arbetat på bland annat OECD och Nordiska ministerrådet.

OECD lanserade redan 1996 under USAs ledning The Harmful Tax Competition Project som syftade till att bekämpa skatteplanering via lågskatteregimer och skatteparadis. Detta projekt sköts dock i sank av Bush-administrationen kort efter tillträdet 2001. Se vidare Fensby, ”Kommer BEPS-projektet överleva Trump-administrationen”, SkatteNytt 2017 s. 187.

Se kapitel 1 av BEPS slutrapport avseende aktionspunkt 3, Designing Effective Controlled Foreign Company Rules (2015).

Se avsnitt 3.3 och fotnot 25 ovan.

Communiqué, Third G20 Finance Ministers and Central Bank Governors Meeting, Italian Presidency, 9–10 July, 2021. Initiativet till förslaget togs redan år 2018 av Frankrike och Tyskland genom ”the Globe proposal”. Se vidare ”Tax Challenges Arising from Digitalisation – Report on Pillar Two Blueprint”, Inclusive Framework on BEPS (October 14, 2020).

USA kommer aldrig acceptera någon form av beskattning av digital verksamhet som avviker från nuvarande regler såvitt inte övriga världen ställer bakom de amerikanska kraven i fråga om pelare 2.