Aktiegåva till stiftelse
I HFD 2020 ref. 58 uppkom fråga om en person som lämnar en gåva i form av aktier till en stiftelse ska utdelningsbeskattas. Aktiegåvan var ett led i ett förutbestämt förfarande som skulle innefatta inlösen av aktier alternativt att det bolag som hade gett ut dem skulle likvideras sedan gåvan fullbordats. Förutsättningarna var att D.H. ägde 95 procent av aktierna i V AB (950 aktier). Resterande 5 procent (50 aktier) ägdes av en stiftelse som var inskränkt skattskyldig. Bolagets marknadsvärde uppgick till cirka 750 miljoner kr. D.H. avsåg att inom en femårsperiod ge bort samtliga sina aktier i bolaget till stiftelsen. Han var stiftare samt ordförande i stiftelsens styrelse som bestod av två ledamöter.
D.H. ansökte om förhandsbesked och beskrev tre alternativa förfaranden för att genomföra gåvan. Han ville veta om den verkliga innebörden av något av förfarandena var sådan att det ska leda till att han utdelningsbeskattas. Han frågade också om skatteflyktslagen är tillämplig på förfarandena.
Enligt det första alternativet skulle D.H. inledningsvis ge bort cirka 210 aktier till stiftelsen. Bolaget skulle sedan genomföra en minskning av aktiekapitalet genom indragning (inlösen) av 200 av de aktier som ägdes av stiftelsen. Bolaget skulle betala ett inlösenbelopp motsvarande de inlösta aktiernas marknadsvärde. Förfarandet skull därefter upprepas årligen till dess att stiftelsen ägde samtliga aktier i bolaget. Vid den tidpunkten skulle bolaget likvideras och resterande medel betalas ut till stiftelsen.
Enligt det andra alternativet skulle D.H. ge bort 750 aktier till stiftelsen. Bolaget skulle därefter, som i det första alternativet, årligen lösa in cirka 200 av de aktier som ägdes av stiftelsen och betala inlösenbelopp motsvarande de inlösta aktiernas marknadsvärde. När samtliga aktier som ägdes av stiftelsen hade blivit inlösta skulle D.H. ge bort sina kvarvarande 200 aktier till stiftelsen varefter bolaget skulle likvideras.
Enligt det tredje alternativet skulle D.H. ge bort samtliga sina aktier till stiftelsen som sedan skulle likvidera bolaget.
I ansökan angavs att anledningen till att dessa tillvägagångssätt valts var att de medel som skulle tillfalla stiftelsen skulle klassificeras som kapitalvinster. Om medlen skulle klassificeras som utdelning skulle stiftelsen bli tvungen att dela ut cirka 80 procent av medlen för att uppfylla det s.k. fullföljdskravet, vilket är en förutsättning för att stiftelsen även fortsättningsvis skulle vara inskränkt skattskyldig. Detta skulle begränsa stiftelsens möjligheter att framöver främja sitt ändamål med avkastningen från stiftelsens kapital. Skatterättsnämnden (SRN) ansåg att D.H. inte skulle utdelningsbeskattas i något av de beskrivna alternativen. Som motivering angavs att en aktieägare i regel utan skattekonsekvenser kan skänka sina andelar i ett bolag, eller en viss del av innehavet, till en stiftelse. I det aktuella fallet var det visserligen förutbestämt att gåvorna av aktier skulle följas av inlösen av aktier som ägdes av stiftelsen och likvidation av bolaget (i de två första alternativen) respektive likvidation av bolaget (i det tredje alternativet). Slutresultatet av förfarandena skulle dock inte innebära endast en överföring av tillgångar i bolaget. När förfarandena hade genomförts skulle hela ägandet av bolaget ha gått över till stiftelsen och bolaget ha likviderats. Mot den bakgrunden ansåg SRN att den verkliga innebörden av rättshandlingarna inte kan anses vara en annan än vad de ger uttryck för. När det gäller skatteflyktslagen gjorde nämnden bedömningen att förfarandena inte kunde anses medföra en väsentlig skatteförmån för D.H. Nämnden konstaterade att ett alternativ till de beskrivna förfarandena var att D.H. skulle ge bort sin rätt till utdelning till stiftelsen och att han i sådana fall inte skulle beskattas. Ett annat alternativ skulle kunna vara att han skänker sina aktier i bolaget till stiftelsen och att bolaget sedan beslutar om utdelning. Inte heller detta alternativ skulle föranleda beskattning av honom. Skatteverket yrkade ändring av beskedet och anförde att eftersom överlåtelsen i de olika alternativa förfarandena var villkorad av vissa motverkande rättshandlingar synes avsikten vara att föra över tillgångar i bolaget snarare än aktier.
HFD hänvisade till att det enligt praxis i regel är möjligt för en aktieägare att ge bort sina aktier till en stiftelse utan skattekonsekvenser, men att vid inkomstbeskattningen en förmögenhetsöverföring som inte är affärsmässigt motiverad från ett aktiebolag till en stiftelse däremot betraktas som utdelning till ägarna i aktiebolaget. Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) konstaterade på sedan länge känt vis först att det allmänt gäller att beskattning ska ske på grundval av rättshandlingars verkliga innebörd oavsett den beteckning de åsatts. En sådan bedömning kan då avse inte bara en enstaka rättshandling utan också den sammantagna innebörden av flera rättshandlingar. Enligt HFD:s mening var omständigheterna dock inte sådana att det fanns grund för att utdelningsbeskatta D.H. med hänvisning till den verkliga innebörden. Inte något av de aktuella förfarandena kunde anses innebära annat än vad de gav uttryck för. HFD knöt här an till SRN om att det fanns flera alternativ till de i ansökan beskrivna förfarandena som inte heller de skulle föranleda beskattning. D.H. skulle exempelvis utan skattekonsekvenser kunna ge bort sin rätt till utdelning till stiftelsen före den tidpunkt då utdelningen kunde disponeras (här hänvisade domstolen till RÅ 2006 ref. 45 och RÅ 2009 ref. 68) eller skänka sina aktier i bolaget till stiftelsen utan beskattning för av bolaget beslutad utdelning som skulle tillfalla stiftelsen. Domstolen betonade att alla tre alternativen i ansökan skulle medföra att äganderätten skulle gå över till stiftelsen.
Även om den verkliga innebörden av en rättshandling inte kan anses vara en annan än den som den ger uttryck för ska man vidare under vissa förutsättningar bortse från rättshandlingen med tillämpning av lagen (1995:575) mot skatteflykt. För detta krävs bl.a. att rättshandlingen ingår i ett förfarande som medför en väsentlig skatteförmån för den skattskyldige. Skatteverket ansåg att skatteförmånen skulle ligga i att D.H. genom de valda förfarandena kunde undgå utdelningsbeskattning enligt de principer som framgår av rättsfallet RÅ 2007 not. 161. HFD höll dock istället med SRN i att det fanns flera alternativ till de i ansökan beskrivna förfarandena som inte heller de skulle föranleda beskattning. D.H. skulle exempelvis utan skattekonsekvenser kunna ge bort sin rätt till utdelning till stiftelsen före den tidpunkt då utdelningen kunde disponeras, RÅ 2006 ref. 45 och RÅ 2009 ref. 68. Vidare skulle han kunna skänka sina aktier i bolaget till stiftelsen och då inte komma att beskattas om bolaget sedan skulle besluta om utdelning som skulle tillfalla stiftelsen. Därmed skulle inte en väsentlig skatteförmån uppkomma och skatteflyktslagen skulle inte bli tillämplig.