I HFD 2020 ref. 43, som är ett förhandsbesked som Allmänna ombudet yrkat ska fastställas, fastställer Högsta förvaltningsdomstolen Skatterättsnämndens beslut att en bank med stöd av 24 kap. 9 § första stycket inkomstskattelagen har rätt till avdrag för ränta på den del av en efterställd skuld som inte får ingå i bankens kapitalbas. Skatteverket ansåg dock att så inte skulle vara fallet. Kapitalbasen är det kapital som en bank måste ha för att täcka de risker som verksamheten är förenad med. Denna bas består av primärkapital, t.ex. aktiekapital, och supplementkapital, t.ex. efterställda lån. Den del av ett sådant lån som får räknas in i kapitalbasen minskar successivt under de sista fem åren av dess löptid. Dalsland Sparbank hade ett förlagslån på nominellt 45 miljoner kronor med förfallodag den 8 april 2019. Förlagslånet var efterställt bankens övriga skulder. Banken gjorde avdrag för ränta med närmare 3 miljoner kronor i deklarationen för beskattningsåret 2017. Eftersom huvuddelen av förlagslånet inte fick räknas in i kapitalbasen för det aktuella året ansåg banken att hela ränteutgiften skulle vara avdragsgill.
Skatteverket var dock av annan uppfattning och beslöt därför att inte medge avdrag för räntan eftersom förlagslånet till sin karaktär var en sådan skuld som fick ingå i bankens kapitalbas. Att lånet var i slutet av sin löptid och därför bara delvis fick ingå i kapitalbasen ändrade enligt Skatteverket inte karaktären på lånet. Skatteverket ansåg sålunda att ränteutgiften i sin helhet omfattades av avdragsförbudet. Skatterättsnämnden fann emellertid att ränteutgiften var avdragsgill till den del lånet inte fick räknas i kapitalbasen och att avdrag skulle medges med 65 procent av utgiften. Den avdragsgilla delen beräknades med utgångspunkt i ett genomsnittligt värde av den del av lånet som inte fick ingå i kapitalbasen vid ingången respektive utgången av året. Allmänna ombudet, som gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden, yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle fastställa Skatterättsnämndens förhandsbesked. Med hänvisning till 24 kap. 9 § första stycket inkomstskattelagen och till en i lagtexten angiven tillsynsförordning utfärdad av EU samt även i viss mån till förarbetena till lagrummet klargör Högsta förvaltningsdomstolen att ränta på den del av en skuld som får ingå i kapitalbasen omfattas av avdragsförbudet men att räntan på resterande del emellertid faller utanför. Banken har därför rätt till avdrag för ränta på den del av förlagslånet som inte får ingå i kapitalbasen. Efter en både objektiv och subjektiv lagtolkning och med beaktande av en neutralitetsprincip fastställer således Högsta förvaltningsdomstolen Skatterättsnämndens beslut.