Peter Melz artikel i detta nummer summerar de olika nya skatterna i ESOs skatteförslag. Men vad kan den nya skattereformen betyda för den svenska skattekulturen och för vår vilja att betala skatt i termer av rättvisa och demokrati?
1 ESO’s nya förslag till en svensk skattereform
Det är ett sant nöje att läsa en välskriven och pedagogisk genomgång av varför Sverige behöver en ny skattereform och vad denna ska bestå i. Det är också skrivet, och presenterat i media, med en glimt i ögat. Det är något som Klas Eklund, en nestor i svensk samhällsekonomi kan tillåta sig men också någon som står utanför den till tider ganska konservativa, oavsett politiska tillhörigheter, gruppen av skattekunniga. Bravo!
Grundbulten i dagens system är den i skattekretsar nästan mytiskt omtalade ’århundradets skattereform’ som genomfördes 1991. Den hade enkelhet och likformighet som centrala syften, men utgångspunkten till den skattereformen var ett helt annat Sverige än dagens. Järnridån hade precis fallit, globaliseringen exploderade och en finanskris stod för dörren, vilket förändrade det svenska välfärdssamhället radikalt. När politikerna gick in för att avhjälpa 1991 års kris ingick också många skatteändringar. Det nya skattesystemet, som ursprungligen ansågs både enkelt och elegant framstod med ens som rörigare. Tilläggen till skattesystemet har fortsatt i strid ström som svar på samhällets förändringar och utmaningar och är nu uppe i över 500 +.
Enbart alla dessa tillägg legitimerar önskningarna för en ny skattereform. ESO är ju bara en, men en given tungviktare, i raden av många offentliga aktörer som nyligen har föreslagit reformer (Arena, TCO, Timbro etc.). Behovet av en ny skattereform bottnar också i andra orsaker än de många tilläggen till århundradets skattereform. Dagens Sverige är integrerat i den globala ekonomin på ett helt annat sätt än förut, vi har ett stort antal nyanlända vars integration ställer vårt samhälle inför många olika utmaningar och dessutom har vi milt sagt utmanande klimatfrågor där beskattning möjligen är ett sätt att i alla fall hjälpa oss på rätt väg till ett mer hållbart samhälle. Dessutom diskuteras beskattningsfrågor på EU-nivå och som land bör vi förhålla oss till de OECD-initierade samtalen om en mer jämn fördelning av internationell företagsbeskattning (det s.k. BEPS ”Base Erosion and Profit Shifting” arbetet). Det är många bollar att hålla i luften samtidigt och nuvarande krångliga skattesystem underlättar inte.
Eklunds förslag är komplett men utgiftsneutralt. Det är alltså skatteintäkterna som står i fokus, inte vad skatterna ska användas till. Förslaget ändrar alltså inte den totala skatten som drivs in, utan kan sägas vara en omsortering av existerande skatter så att de kommer att bidra till statens finanser på ett annat sätt. Peter Melz (artikel i detta nummer) summerar väl de olika nya skatterna. Mitt anslag är annorlunda – mina reflektioner handlar om vad den nya skattereformen kan betyda för den svenska skattekulturen och för vår vilja att betala skatt i termer av rättvisa och demokrati. Mina reflektioner handlar alltså inte om de legala konsekvenserna, ej heller ska jag uttala mig om de ekonomiska utfallen som skattereformen innebär både för samhällsekonomin i stort eller för den enskilda medborgaren – vilket också Eklund poängterar är ganska osäkert, även om ekonomiska skattningar efter bästa förmåga har gjorts i hans förslag. Min utgångspunkt är Schumpeteriansk.
Att studera ett skattesystem är en bra ingång för att förstå ett samhälle och dess politik skrev Joseph Schumpeter, österrikisk ekonom tillika finansminister, för många år sen. Om vi följer Schumpeters tankar för beskattningens betydelse i ett demokratiskt samhälle, bör en skattereform också avspegla de värderingar som samhällets medborgare har.
2 Helhetsgreppet
Eklunds helhetsgrepp, inte bara på skattesystemet, utan även på den enskilda människan finner jag intressant. Han poängterar att människor är intelligentare än vad de flesta politiker och forskare förutsätter när de diskuterar specifika skatter. Att ta helhet på allvar betyder att det inte är utfallet av var och en av de enskilda skatterna, vad som finns kvar på bankkontot då allt är betalat eller vem som specifikt bidrar med vad och på vilket sätt, utan allt detta sammantaget. Helhetsgreppet betyder att människan ser längre än bara till sin privatekonomiska situation, utan också bryr sig om vem som bidrar till samhället, och på vilket sätt.
Vi svenskar betalar en otrolig massa skatt i varierande kombinationer. Den största delen består av olika typer av skatt på arbete, men därtill betalar vi moms, bensinskatt, fastighetsavgift etc. Med Eklund’s förslag ska alla betala mindre inkomstskatt, dvs. ha mer pengar kvar till konsumtion när lönen landat på bankkontot. Ett argument för den sänkta inkomstskatten över hela linjen är att den enskilde individen får större valmöjligheter för vad man själv vill konsumera. De skatteintäkter som staten förlorar på den sänkta inkomstskatten, ska istället tas in genom en höjd mervärdesskatt. Alla varor föreslås ha samma moms. Dessutom ska fler varor omfattas av moms än idag. Därmed kommer framförallt mat att bli rejält dyrare. Men mer skatt kommer också att läggas på boende, vilket framförallt de som bor i dyrare bostäder ska betala.
Dessutom har det städats ut rejält bland skatter som är svåra att förstå, inte bidrar med mycket intäkter eller som snedvrider ekonomiska beslut. Enkelhet och rättvisa sägs vara i fokus och tanken är inte att någon, framförallt inte de som har låga inkomster, ska drabbas. Ifall låginkomsttagarna skulle drabbas så ska de kompenseras med bidrag. Det är alltså ett helt skattesystem som föreslås där individen ska få ökad valmöjlighet för vad konsumtionen ska bestå av, där olika skatter av likvärdiga objekt blir mer enhetliga (t.ex. hyresbostäder, bostadsrätter och enfamiljshus beskattas likvärdigt och dyrare hus kommer att beskattas mer än idag). Bara detta gör förslaget politiskt kontroversiellt.
Helhetsgreppet är också Eklund’s smarta sätt att stävja kritik för enskilda skatter som han föreslår, läs framförallt fastighetsskatten på den politiska högersidan och sänkt inkomstskatt som är ett rött skynke för många på vänsterkanten (det är kanske därför Melz är så pass pessimistisk avseende möjligheten att få detta förslag taget av riksdagen?). Att ta ut enskilda bitar ur detta bygge vore inte bara missvisande, utan också fördummande (Eklunds egna ord). För vem vill framstå som korkad i samhällsdebatten?
3 Skattekultur
När man tänker på skatter bör man ha i åtanke att dessa inte enbart ska finansiera offentliga samhällsfunktioner, utan också fyller många andra funktioner. Skatterna är inte bara fiskala utan de kan också omfördela resurser, användas för att påverka konsumtion (t.ex. på alkohol och fossila bränslen) och för att skapa ekonomisk stabilitet. Stabilitet är inte bara viktigt för samhällsekonomin i stort, utan även medborgare, företag och andra skattebetalande organisationer behöver veta hur skatten ser ut nu och i framtiden. Skatternas utseende formar våra ekonomiska val, skapar traditioner, livsmönster och på lång sikt en kultur. Vad som beskattas skiljer sig åt mellan olika länder, vi kan sägas ha olika skattekulturer som inte enbart beror på politiska åsikter.
En förutsättning för det nya förslaget var att det skulle vara utgiftsneutralt. Det är alltså skatteintäkterna som är i fokus, inte vad skatterna ska användas till. Förslaget ändrar alltså inte den totala skatten som drivs in, utan kan sägas vara en omsortering av existerande skatter på så sätt att de kommer att bidra på ett annat sätt. Dessutom var uppdraget för Eklund att föreslå ett system som ska ”skapa likvärdiga livschanser och bryta segregationen” och ”underlätta inträde på arbetsmarknaden för att stimulera ökad sysselsättning”. Ett nytt svenskt skattesystem ska alltså omfördela resurser mellan olika grupper av medborgare. Redan när skatterna samlas in. Detta är inte givet i alla länder. Eklunds förslag ska göra det möjligt för fler att få arbetsinkomster, vilket understryker arbetets roll i beskattningen. I Sverige är detta ännu mer viktigt än i de flesta andra länder eftersom skatt på arbete för närvarande står för nästan 60 % av Sveriges totala skatteintäkter. Inkomstbeskattning är grundbulten i svensk skattekultur. Både ekonomiskt, men också kulturellt, är skatt på arbete viktigt, oavsett hur mycket eller lite man tjänar.
Det är därför intressant vad förslaget med den radikalt höjda gränsen för att betala inkomstskatt – 95 000 kr – gör för viljan att betala skatt? Å ena sidan underlättar det otroligt mycket för både Skatteverket att slippa att driva in mindre skatteintäkter och för dem som har mindre och tillfälliga jobb, till exempel studenter och ungdomar, att inte behöva redovisa inkomster från sommar- och helgjobb. Å andra sidan finns det en poäng i att betala skatt på arbete redan vid mycket låga inkomster. Det ger en medvetenhet om att samhället byggs på skatteintäkter, en känsla av att alla är med och bidrar gör också att förväntningar ställs på motprestation från samhället. I ett reciprokt perspektiv har alla som betalar skatt rätt att förvänta sig något från samhället. Att betala skatt redan på mycket låga intäkter skärper denna medvetenhet.
4 Rättvisa
Eklund skriver en del om rättvis beskattning. Det handlar inte enbart om omfördelning av resurser, vilken progressiv inkomstbeskattning eller förmögenhetsbeskattning gör möjlig. Rättvisa handlar också om att alla medborgare ska behandlas lika när beskattning utförs, både i lagen och i praktiken (läs Skatteverkets hantering av skattebetalarna). För att ett nytt, hållbart skattesystem ska vara rättvist måste fusk och annat undandragande kunna undvikas i största möjligaste mån. I nuvarande skattesystem lyfter Eklund fram resebidrag som exempel. Här rapporteras över hälften av skattebetalarna göra fel och då nästan enbart till dennes fördel. Det är inte enbart fusk som ligger bakom – som Skatteverket noga understryker vet man inte intentionen bakom varför fel begås när vi rapporterar och betalar skatt – utan säkert också en hel del okunskap och oklara, svårapplicerade regler. Oavsett vilka skatter som bestäms, så bör lagen utformas på så sätt att inga tvetydighet föreligger, utan att det är klart för både Skatteverk och medborgare på vilket sätt som skatterna ska rapporteras och betalas.
Rättvisa innebär alltså att alla bör förstå beskattningen. Därför är enkelhet och transparens i skattesystemet otroligt viktigt, både för Skatteverket som ska tolka lagen i praktiken men inte minst för alla oss som ska betala. Alla bör förstå skattelagen men också hur den tillämpas. Enkelhet i skattesystemet gör kanske att en del skatterådgivare får mindre att göra, men det skapar ett system som den enskilde medborgaren förstår. Därmed bör också klåfingriga politiker hålla fingrarna borta från skattelagstiftningen när det handlar om att justera de ekonomiska förutsättningarna för en eller annan grupp i samhället, styra vår konsumtion åt det ena eller andra hållet eller påverka konjunkturen. Det gagnar få att ha över 500 tillägg… Ett framtida skattesystem bör fortsatt vara enkelt för att det ska kunna vara rättvist.
5 Skatt som demokratisk plikt – och rättighet
Ett lättförståeligt skattesystem bör vara en demokratisk rättighet. Det finns nog bara några få som förstår det nuvarande svenska skattesystemet i sin helhet. Det enorma lapptäcket av skattetillägg gör skattesystemet både elitiskt och snårigt, dyrt och ogenomskinligt och leder till att massor av fel begås (t.ex. när vi köpt eller sålt bostad, som Skatteverket har rapporterat om). Komplexiteten bidrar också till att Skatteverket får stor makt att tolka innebörden av de olika lagarna. Det stora flertalet skattebetalare förstår helt enkelt inte skattesystemet, utan tar tacksamt emot den fantastiskt förenklade deklarationsservicen som Skatteverket erbjuder (men där de trots både kompetens och informationsiver går bet vad det gäller bostadstransaktioner). Som anställd är det helt enkelt superenkelt att betala skatt i Sverige.
Flertalet skatter är i dag också dolda, eftersom namnen inte innehåller ’skatt’. Vi har till exempel arbetsgivaravgifter, de betalas som namnet antyder av arbetsgivaren, vilka står för mer än en fjärdedel av totala skatteintäkter och i många fall inte en gång syns på vår lönesedel. Det är utmärkt att lagda förslag ska råda bot på att alla offentliga avgifter, där inte en direkt motprestation fås, kallas för skatt. Finurliga omskrivningar och komplexiteten med skattesystemet gör att vi helt enkelt inte har koll på hur mycket skatt vi, eller andra, betalar. I min mening är det farligt eftersom det skapar mängder av fördomar om vem som betalar skatt och hur mycket. Selektiv media och braskande rubriker om enstaka fall hjälper inte på dessa fördomar. Har vårt stora, tjocka lapptäcke till nuvarande skattesystem påverkat debatten om nyanlända månne? Eller förtroendet för de folkvalda?
I ESOs egna seminarium (6.11) där rapporten presenterades och kommenterades föreslog chefsekonom Annika Winsth att delar av detta förslag borde omarbetas till undervisningsmaterial för gymnasier, ja kanske också för grundskolan. Det är ett strålande förslag! Vårt samhälle är så otroligt beroende av skatteintäkter, att förståelse för skatternas centrala funktion i det svenska samhällsbygget borde vara en demokratisk rättighet – och plikt att förstå. I tillägg skulle jag önska att materialet görs tillgängligt på andra språk än svenska. Den roll som skatt, beskattning och användandet av skatterna spelar i det svenska samhället är viktig. Hur vi pratar om skatterna är också ganska unikt. Inte bara skolelever utan också alla nyanlända till vårt land bör förstå hur skatterna fungerar och varför alla bör bidra. Som Skatteverket skriver i sitt motto: Tillsammans gör vi samhället möjligt. Då bör vi medborgare också förstå hur vi gör det möjligt.
Lotta Björklund Larsen, FD, är Research Fellow vid University of Exeter Business School.