Betydelsen av EU:s statsstödsregler i skattesammanhang har kanske tidigare främst ansetts ha relevans vid utformandet av ny eller ändrad skattelagstiftning och då inte sällan aktualiserats vid utformandet av ny eller ändrad lagstiftning på punktskatteområdet. Genom att Kommissionen, i ett antal uppmärksammade fall, har ansett att olika medlemsstaters skattemyndigheters skatterättsliga hantering av vissa multinationella bolags beskattning strider mot EU:s statsstödsregler, har frågan om EU:s statsstödsreglers betydelse på skatteområdet hamnat i ett nytt ljus. Detta har i sin tur givit upphov till en livfull akademisk debatt.
1 INLEDNING
Jérôme Monsenego har nyligen låtit publicera boken ”Selectivity in State Aid Law and the Methods for the Allocation of the Corporate Tax Base”. Författarens uttalade ambition med boken är ge svar på frågan vad resultatet blir vid tillämpningen av det så kallade selektivitetstestet i artikel 107.1 i EU-fördraget vid användningen av tre alternativa modeller för fördelning av den bolagsskatterättsliga skattebasen för multinationella bolag; armlängdsprincipen, ”transfer pricing safe harbours” och ”systems of formula apportionment with firm-specific factors”.
2 DISPOSITION
Boken är skriven på engelska och omfattar 244 sidor inklusive register. Den innehåller nio kapitel. Det första kapitlet innehåller en inledning och en presentation av problemställningar. I det andra kapitlet diskuteras frågeställningar som på olika sätt är hänförliga till bestämmandet av ett referenssystem. I det tredje kapitlet tar författaren upp relevansen i sammanhanget av ”the Market Economy Operators Test”. I det fjärde kapitlet tar författaren sikte på frågeställningen gällande vilka objekt som rimligen kan jämföras med varandra, dvs. är det rimligt att ett multinationellt bolag jämförs med ett helt nationellt bolag eller en nationell bolagsgrupp utan gränsöverskridande organisation. I samma kapitel ges också en generell presentation av hur tolkningen och innebörden av selektivitetstestet har förändrats med tiden och vilka inneboende svårigheter tillämpningen av testet rymmer. De tre nästföljande kapitlen (5–7) innehåller, såsom utlovats av författaren, en analys av tillämpningen av selektivitetstestet i förhållande till de tre fördelningsmodeller som författaren valt att begränsa sig till; armlängdsprincipen, ”transfer pricing safe harbours” och ”systems of formula apportionment with firm-specific factors”. Här gör författaren en genomgång av såväl modellerna både utifrån ett de jure -såväl som ett de facto-selektivt perspektiv. Åttonde kapitlet fokuseras på frågeställningen om den selektivitet som författaren har konstaterat kan rättfärdigas i enlighet med någon rättfärdigandegrund och hur det hela förhåller sig till proportionalitetsprincipen medan det nionde och sista kapitlet innehåller dels generella slutsatser, dels en rangordning av de olika modellernas selektivitet. Författaren börjar med den modellen som han anser vara den minst selektiva och avslutar med den modell han anser vara mest selektiv.
3 ÄMNETS AKTUALITET
Att EU:s statsstödsregler har ansetts omfatta även indirekta stödåtgärder och därför ansetts tillämpliga även i skattesammanhang har varit känt sedan tidigt 1970-tal och att det under lång tid pågått ett internationellt arbete inom bl.a. EU och OECD att vidta åtgärder mot t.ex. skadlig skattekonkurrens och skatteplanering är också väl känt. Det dock först på senare år, kanske som ett resultat av skandaler som t.ex. Luxleaks-skandalen, som Kommissionen på allvar utifrån EU-rättens statsstödsregelverk har tagit initiativet att ifrågasätta olika medlemsstaters myndigheters hantering och beskattning av olika multinationella bolag. Det Kommissionen har börjat ifrågasätta är medlemsstaternas skattemässiga hantering och acceptans av de multinationella bolagens metoder att på olika sätt undandra sig beskattning. Kommissionens initiativ har hittills resulterat i att Kommissionen i ett antal uppmärksammade fall kommit till slutsatsen att vissa medlemstaters hantering av beskattningen av vissa multinationella bolag har inneburit att de aktuella bolagen mottagit statligt stöd på ett sätt som stått i strid med EU:s statsstödsregler och att de aktuella bolagen därför måste återbetala beloppen till medlemsstaterna. Beloppen som ska återbetalas är i vissa fall häpnadsväckande stora. Kommissionens har i flera av dessa fall uttalat att tillämpningen av EU:s statsstödsregelverk vid beskattning av multinationella bolag innebär ett krav på tillämpning av armlängdsprincipen som fördelningsmodell vid internprissättning. Kommissionens initiativ har rönt stor uppmärksamhet och bl.a. genererat en omfattande akademisk debatt som i synnerhet rör tolkningen av det så kallade selektivitetskriteriet i ett internationell-skatterättsligt sammanhang. De frågeställningar som Jérôme Monsenego tar upp i sin bok är därför högaktuella och av stort intresse.
4 AVSLUTNING
Författarens huvudambition med boken är ge svar på frågan hur de tre fördelningsmodellerna klarar selektivitetstestet. Man kan konstatera att statsstödsregelverket är komplext. Tillämpat i skattesammanhang tilltar komplexiteten ytterligare. Uppgiften att i realiteten ge konkreta svar på frågor som rör tillämpningen av selektivitetskriteriet i olika skatterättsliga sammanhang är därför svår eller kanske till och med omöjlig. Varje bedömning bör och kan rimligen endast göras in casu. Därtill kommer alla de osäkerhetsmoment som ligger i varje del av selektivitetsprövningen. Således blir varje bedömning just bara en bedömning och inte något svar. Är författarens ambition med boken därför naiv eller meningslös? Nej, inte alls! Tvärtom! Jérôme Monsenego har genom sin analys på ett initierat, gediget och tänkvärt sätt inte bara bidragit till att fördjupa förståelsen för vilken betydelse EU:s statstödregelverk kan ha mer generellt vid beskattning av multinationella bolag, utan även mer specifikt bidragit till en ökad kunskap om hur armlängdsprincipen, ”transfer pricing safe harbours” och ”systems of formula apportionment with firm-specific factors” kan förstås ur ett statsstödsrättsligt perspektiv. Författaren har därför genom sin bok levererat ett värdefullt bidrag till den pågående akademiska debatten om tillämpningen av EU:s statsstödsregler och beskattningen av multinationella bolag.
Mona Aldestam är kammarrättsråd vid Kammarrätten i Stockholm och docent i Europarätt vid Uppsala universitet.