Bolagsskattereformen 2019 – ränteavdragsbegränsningar

2.1 Inledning

Som framgått tidigare finns det flera motiv till de föreslagna reglerna. Arbetena inom OECD med BEPS och senare inom EU med regler för begränsning av negativa räntenetton förklaras med risken för ”profit-shifting”. Om räntor kan dras av uppstår en möjlighet för internationella koncerner att transferera vinster från högskatteländer till lågskatteländer genom att lånefinansiera investeringar i högskatteländer. De uppnår därmed en lägre skattebelastning på sina vinster.

Men det är inte bara hänsyn till skattebasens mobilitet över gränserna som ligger bakom de i propositionen föreslagna reglerna. Profit-shifting förekommer nämligen också inom landet och bolagsbeskattningen påverkar också investeringsnivån. Om finansiering med eget kapital dubbelbeskattas medan lånefinansiering enkelbeskattas, kan dessutom beskattningen leda till en minskad soliditet i näringslivet.

2.2 Behovet av koordinerade regler

I en globaliserad ekonomi med fria kapitalflöden har enskilda staters utformning av sina skattesystem påverkan på andra staters skatteintäkter. I vissa fall kan det vara en medveten strategi (skatteparadis), i andra en konsekvens av vad man bedömer som optimalt sett ur ett snävt nationellt perspektiv. Givetvis finns det skäl för varje land att noga överväga hur skattebasernas mobilitet påverkar det egna landets ekonomi. Samtidigt måste man beakta att ett överdrivet nationalistiskt tänkande kan vara kontraproduktivt. En stats avvikande låga bolagsskattesats kan således ge upphov till regler i andra stater som syftar till att beskatta moderbolag i hemstaten för dotterbolagens intäkter i lågskattelandet. Även internationell dubbelbeskattning kan uppstå utan samordning mellan länder.

Avvikande skatteregler för bestämning av skattebasen mellan länder kan dessutom ge upphov till asymmetrier mellan länder. Sådana asymmetrier kan leda till kapitalflöden som endast är skattedrivna och som innebär att stater måste använda sig av andra, mindre önskvärda skattebaser. Gemensamma överenskommelser av typen ”code of conduct” kan därför behövas, även om en viss grad av skattekonkurrens tycks vara accepterad för att stater vill behålla sin suveränitet.

2.3 Vilka effekter har en sänkt bolagsskattesats?

Intäkterna från bolagsskatten beror självklart rent matematiskt på själva skattesatsen multiplicerad med skattebasen. Om man sänker skattesatsen sjunker därför intäkterna om skattebasen är oförändrad, men det kan tänkas att en sänkning påverkar basen så att intäktsbortfallet inte blir så stort som en oförändrad skattebas indikerar. De föreslagna avdragsbegränsningsreglerna innebär i sig att skattebasen ökar. Men bolagsskatten påverkar även indirekt andra skatter. Om ökade investeringar sker på grund av en sänkt bolagsskatt kan det innebära att både löne- och konsumtionsskatter ökar.

Förutom att avdragsbegränsningar breddar basen kan själva bolagsskattesatsen ha betydelse för bolagsskattebasen. Som beskrivits tidigare kan den påverka var vinster beskattas. Detta har betydelse för skatteintäkterna och vilka skatter som kommer att användas för att finansiera de offentliga utgifterna. Indirekt har det även betydelse för hur stora offentliga utgifter stater kan besluta. Enligt teorin om optimal beskattning ska nämligen den nytta som ytterligare offentliga utgifter ger motsvara den ytterligare kostnad som uppstår för deras finansiering. Om vinster lätt kan transfereras mellan hög- och lågskatteländer ökar kostnaden för finansiering av offentliga utgifter vilket innebär att de offentliga utgifterna bör minska.8

Nivån på bolagsskattesatsen tillsammans med regler för värdeminskningsavdrag m.m. anses också ha betydelse för var investeringar sker och hur stora de blir. Detta gäller särskilt om det inte går att transferera vinster mellan länder. Den mekanism som verkar är att företagen vid sina investeringsbeslut möter ett avkastningskrav som är efter bolagsskatt. I en värld med fria kapitalrörelser kommer detta avkastningskrav att bestämmas av de alternativ som finns på andra håll i världen. Om Mercedes Benz således funderar på att förlägga sitt nordiska kontor i Köpenhamn eller Malmö, kan bolagsbeskattningen i Danmark kontra Sverige ha betydelse.

De finansiella och reala effekterna tar olika lång tid. Effekterna av sänkt bolagsskatt är på grund av detta olika på kort, medellång och lång sikt. Aktiemarknaden som ju är väldigt framtidsinriktad reagerar snabbt på informationen om nya skatteregler, troligen redan innan de lagstiftats. En sänkt bolagsskattesats får därför på kort sikt den effekten att alla tidigare förväntade framtida vinster på gamla investeringar plötsligt blir mer värda efter skatt vilket leder till en uppvärdering av börsbolagen.9 Under en anpassningsperiod ger därför aktieplaceringar en avkastning som är högre än avkastningskravet. Utvecklingen på den amerikanska börsen under det senaste året är ett exempel på detta. Denna uppgång upphör enligt teorin då priserna anpassat sig så att avkastningen på nya aktieköp sjunkit ned till avkastningskravet. Hur snabb denna anpassning är beror på marknadseffektivitet, men även på hur marknaden bedömer sannolikheten för att en skattereform verkligen kommer att genomföras. Börspåverkan kan därför ske successivt i takt med att det politiska läget klarnar.

Om bolagsskattesatsen sänks, genomför företagen nya investeringar som tidigare inte var lönsamma (de marginella investeringarna) vilket innebär att nya värden skapas jämfört med före reformen. Den prisuppgång som sker relativt snabbt på börsen motsvaras således på lite längre sikt av en uppgång i den reala kapitalstocken. När hela denna anpassning skett är avkastningen på nya investeringar som går break-even återigen lika hög som avkastningskravet. Kapitalstocken har då ökat och det leder oss vidare till frågan om hur arbetskraftsefterfrågan och löner påverkats. Ekonomisk teori säger att lönerna är positivt korrelerade med kapitalintensiteten vilket innebär att lönerna på längre sikt stiger då kapitalstocken ökar. På medellång sikt kan arbetslösheten gå ned, men på lång sikt antas anpassningen i stor utsträckning ske genom ökade löner. Det är denna process som ligger bakom den indirekta effekt som bolagsskattesatsens nivå kan ha på löne- och konsumtionsskatter.

2.4 Samhällsekonomiska effekter av brist på likformighet

Det system för bolagsbeskattning som Sverige och många andra länder har idag innebär att räntor enkelbeskattas genom att de är avdragsgilla på bolagsnivå medan finansiering med eget kapital är dubbelbeskattad. Denna olikformighet i beskattningen av olika finansieringssätt innebär att lånefinansiering är skattemässigt gynnat och påverkar sannolikt hur investeringar finansieras. I FSK:s betänkande beräknades att lånefinansiering är subventionerad med 17 procent vilket innebär att det finns risk för att en investering som inte når upp till avkastningskravet före skatt faktiskt kommer att bli genomförd ändå.10

Detta är samhällsekonomiskt ineffektivt om vi betänker följande exempel. Ponera att en investering A på 1 miljon kronor som lånefinansieras beräknas ge 5,5 procent före skatt och en annan lika stor investering B förväntas ge 6,25 procent. Den senare finansieras dock med nyemitterat kapital. Låt bolagsskattesatsen vara 22 procent och anta vidare att avkastningskravet efter bolagsskatt är 5 procent. Om vi låter räntan på det lånade kapitalet uppgå till 5,5 procent kommer avkastningen efter bolagsskatt att bli 5,5 procent på investering A. Investering B ger dock bara knappt 4,8 procent vilket är lägre än avkastningskravet och kommer därför inte till stånd. Effekten av den bristande likformigheten är således att rangordningen mellan investeringsprojekt har ändrats.

Den nu föreslagna reformen innebär en något ökad likformighet mellan finansieringsformerna i kombination med en sänkt skattesats. Enligt de Mooij & Edeveen bedöms en procentenhets lägre bolagsskattesats minska skuldkvoten med 0,3 procent och bolagsskattebasen kan förväntas öka med omkring 0,16 procent.11 Den ökade likformigheten uppnås genom en viss dubbelbeskattning även av räntor som inte blir avdragsgilla.

Bristen på likformighet mellan alternativen eget kapital-finansiering och skuldfinansiering har dock ytterligare konsekvenser och då särskilt för företag som saknar säkerheter. Vi pratar då om nystartade företag och om företag som är humankapitalintensiva. Dessa har svårt att få lånefinansiering vilket leder till ett högre avkastningskrav från finansiärerna. I värsta fall hamnar dessa företag i en ofördelaktig konkurrenssituation gentemot ”mogna” företag som kan finansiera sig billigare. Skattesystemet hämmar i så fall tillväxten i ekonomin.12

På en aggregerad nivå innebär olikformigheten även en risk för överdriven skuldsättning av företag. De blir då mindre motståndskraftiga mot svängningar i ekonomin vilket i slutänden kan innebära att samhället drabbas av omotiverat höga kostnader för konkurser. Det pågående skeendet med begränsningar i ränteavdragsrätten kan därför tolkas som att politikerna i västvärlden efter finanskrisen inte bara vill stärka soliditeten i bankvärlden utan även i företagssektorn.

2.5 Kombinationen sänkt skattesats och avdragsbegränsningar drar åt olika håll

Av den förda diskussionen framgår att de föreslagna förändringarna drar åt olika håll. En sänkt bolagsskattesats tenderar att minska transferering av vinster från Sverige och öka investeringar här. En avdragsbegränsning av ränteutgifter minskar å andra sidan investeringarna. Vad blir då nettoeffekten? Svaret är att det är högst individuellt och olika för olika företag. Det är uppenbart att alla företag som inte påverkas av avdragsbegränsningsreglerna, kommer att få lägre skatt. De allra flesta företagen i Sverige befinner sig i denna grupp. Förlorarna är större företag med låga EBITDA i kombination med höga ränteutgifter. Företrädesvis hittar vi dem i fastighetssektorn och bland företag som har en stor materiell tillgångsmassa som belånas med hög skuldsättning. Genom att negativa räntenetton på 5 mkr tillåts utan begränsning, är det endast ganska stora företag som påverkas. Med dagens ränteläge krävs lån på mer än 200 mkr för att räntekostnaderna ska överstiga 5 mkr. I propositionen anges att det är cirka 1 procent av alla företag som påverkas av begränsningen.

2.6 Omställningsproblem för företag med hög skuldsättning

Genom att öka på tröskelvärdet för avdragsbegränsningen från 100 000 kr som föreslogs i departementspromemorian till 5 mkr har man undvikit diskussionen om var det egna kapitalet ska komma ifrån då lånat kapital kanske behöver ersättas. Lite större företag är oftare noterade och har lättare för att nyemittera än mindre där kontrollen över företaget rent av kan innebära att ägarna avstår från att söka nytt eget kapital. Även om reformen framstår som tämligen modest är det dock säkert en del företag som får betydligt högre finansieringskostnad. En ränteutgift på 10 mkr som inte kan dras av kommer nu att medföra ytterligare drygt 2 mkr i skatt förr eller senare. Dessa företag får nu anledning att fundera på både balansräkningens tillgångssida och finansieringssida. Man kan tänka sig både ersättning av lånat kapital med eget kapital och en bantning av tillgångssidan på sikt. Det är således fullt möjligt att vi får se ett lägre antal högbelånade företag med låg avkastning på sina tillgångar i framtiden.

För många av landets minsta företag är lån den enda finansieringskällan eftersom det i realiteten inte är ett alternativ med externa finansiärer. Genom den nivå som valts på tröskelvärdet för avdragsbegränsningen kommer finansieringen av småföretagen sannolikt att ske på samma skattemässiga villkor, bortsett från en sänkt bolagsskattesats, som innan reformen.

2.7 Är de föreslagna reglerna konkurrenskraftiga internationellt?

Av de förda resonemangen framgår att de föreslagna reglerna förväntas påverka skattebasen positivt. Effekten kommer sig dels av att internationella företag i större utsträckning förväntas redovisa vinster i Sverige, dels av att många företag troligen ökar sina investeringar. Men förändrade regler i Sverige måste vägas mot situationen i andra likvärdiga länder. Om bolagsskattesatsen sänks både här och i andra länder påverkas ju inte internationella företags allokering av investeringar mellan länder. På samma sätt kan man utgå ifrån att om avdragsbegränsningar införs i alla länder så påverkas inte heller enskilda länder särskilt mycket.

I tabellen nedan redovisas bolagsskattesatserna ibland EU-länderna samt Norge och Island och de regler som tillämpas när det gäller avdragsbegränsningar för räntor. Medelskattesatsen är 20,3 procent för alla redovisade länder men skiljer sig mellan östeuropeiska och övriga länder. För den första gruppen är medelvärdet 15,1 procent medan det är 23,3 procent för den andra gruppen. Den i propositionen föreslagna skattesatsen 20,6 procent ligger således nära medelvärdet för alla länder men ett par procentenheter under det som gäller för jämförbara länder i Västeuropa. Av särskilt intresse är dock att både Tyskland och Storbritannien framöver kommer att ha skattesatser som är betydligt lägre än den svenska.

När det gäller ränteavdragsbegränsningar finns det redan regleringar på plats i flera länder. I stort sett kan man klassificera dem i två grupper. Den första är i linje med de i propositionen föreslagna reglerna, den andra är begränsningar som baseras på skuldsättningsgraden (D/E). Den senare varianten tillämpas framför allt av de östeuropeiska länderna. ATAD innebär dock att dessa länder kan komma att behöva justera sina regler. Som framgår av tabellen är det tröskelvärde som föreslås i propositionen nu mer i paritet med de nivåer som gäller i andra länder.

Bolagsskattesatser och ränteavdragsbegräsningar i olika länder

Källa: IBFD Tax Research Platform. Country Key Features.

3.1 Huvudkomponenter

I proposition 2017/18:245 lämnade regeringen förslaget till ränteavdragsbegränsningsregler. Riksdagen hade redan beslutat, genom antagandet av budgetpropositionen 2017/18:1, att sådana regler ska införas.13 Riksdagen har den 13 juni beslutat i enlighet med propositionen. Det följer även av ATAD att sådana regler måste beslutas nu. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.

Propositionen innehåller på flera punkter väsentliga ändringar jämfört med finansdepartementets promemoria. Det gäller främst att en EBITDA-regel föreslås istället för en EBIT-regel.14 Förslaget i promemorian om finansiell leasing gäller endast utbrytning av en räntedel och således inte ett jämställande med ett förvärv. Taket för ränteavdrag har höjts väsentligt.

De viktigaste komponenter i förslaget är följande:

• Bolagsskatten och expansionsfondsskatten sänks till 20,6 procent Av offentligfinansiella skäl kommer bolagsskattesatsen under de två första åren dock att vara 21,4 procent.

• En generell begränsning av avdrag för negativa räntenetton till 30 procent av EBITDA.

• Avdrag medges dock alltid för negativa räntenetton upp till 5 mkr.

• De riktade ränteavdragsreglerna som finns sedan 2009 blir mindre restriktiva.

• Regler införs om avdragsförbud för vissa gränsöverskridande ränteutgifter som kan uppstå vid hybrida missmatchningar.

• Det införs ett primäravdrag för värdeminskning på nyproducerade hyreshus och förbättringar på sådana. Avdraget uppgår till 12 procent av byggnadens anskaffningsvärde.

3.2 Neutralitetsaspekten

BEPS och ATAD har främst till syfte att begränsa möjligheterna att erodera de nationella bolagsskattebaserna. De svenska reglerna har också detta som främsta syfte. I FSK:s förslag ansågs att ränteavdragsbegränsningen även var motiverad för att öka neutraliteten vid valet av mellan finansiering av aktiebolag med främmande respektive eget kapital.

I propositionen är neutralitetsaspekten väsentligt nedtonad. Det anges i propositionen emellertid att ett syfte är att förbättra den skattemässiga neutraliteten mellan eget och lånat kapital. Genom höjden på avdragstaket i EBITDA-regeln kommer dock avdragsutrymmet vara högt. Enligt propositionen uppskattas att endast ca 2 000 företag kommer att omfattas av ränteavdragsbegränsningen.15 Till den del ränteavdrag erhålls är lånealternativet även i fortsättningen skattemässigt fördelaktigt jämfört med eget kapital-alternativet och således påverkas då finansieringsvalet. Det finns dock anledning att beakta att för lån vars ränta nu ligger inom avdragsutrymmet så kan ett högre ränteläge medföra att räntekostnader framdeles helt eller delvis inte kommer att rymmas inom avdragsutrymmet.

Den totala ränteavdragsbegränsningen för hela företagssektorn kan i princip bli lika stor oavsett om man beräknar avdragsunderlaget som EBIT eller EBITDA. Avdragstaken kan ju kalibreras med procentsatserna för beräkning av avdragsutrymmet. Skillnaderna ligger främst i effekterna på olika branscher och enskilda företag. EBITDA ger större utrymme för ränteavdrag i företag med stor andel avskrivningsbara anläggningstillgångar, såsom fastighetsbranschen och tunga industriföretag.16 Det är framför allt företag med stor tillgångsmassa och med kort avskrivningstid som gynnas, vilket många gånger även är tillgångar med en snabbare skattemässig kostnadsföring än den företagsekonomiska kostnadsföringen. Teoretiskt är därför en EBIT-bas mer branschneutral. Det har dock framförts flera invändningar mot denna uppfattning, såsom att i kapitalintensiv verksamhet är det logiskt att finansiering allmänt sett underlättas även om detta leder till bristande neutralitet i skattesystemet Ett annat argument som framförs är konkurrensperspektivet, flertalet länder som har ränteavdragsbegränsningsregler inför EBITDA-regler.

3.3 Konjunkturkänslighet

Företagens resultat och därmed EBITDA varierar över åren beroende på individuella förhållanden och den allmänna samhällsekonomin. Går resultatet ned så minskar även ränteavdragsutrymmet medan ett negativt räntenetto inte minskar automatiskt vid en konjunkturnedgång. Traditionellt har räntenivån minskat i lågkonjunkturer, men i dagsläget finns inte mycket utrymme för lägre räntor. Effekten blir att när avdragsutrymmet minskar kommer en ökad andel av räntekostnaderna att inte vara avdragsgilla. För att mildra denna effekt sett över en längre period kan negativa räntenetton till den del de inte kunnat dras av ett år utnyttjas för avdrag senare år; se nedan avsnitt 4.2.5.

3.4 Risk för kedjebeskattning

Begränsningar av ränteavdragen medför risk för kedjebeskattning av räntor. I en svensk koncern kan negativa räntenetton kvittas mot positiva räntenetton i andra koncernbolag; se nedan avsnitt 4.2.6. I andra fall, exempelvis i internationella koncerner, behöver inte heller kedjebeskattning uppstå till den del långivarens ränteintäkter som erhålls från svenska bolag minskar långivarens räntenetto, i ett läge där detta har effekt på avdragsbegränsningen.

I några fall kan dock en kedjebeskattning uppstå. Det enklaste exemplet är ett utländskt moderbolag som lånar ut medel till ett dotterbolag och finansierar utlåningen med eget kapital. En ränta som inte kan dras av i dotterbolaget blir ändå en skattepliktig intäkt hos moderbolaget som eventuellt inte kan kvitta ränteintäkten mot en annars icke avdragsgill räntekostnad. Någon koncernutjämning kan inte heller ske.

Problemet går i teorin att undvika genom att lämna aktieägartillskott istället för lån, eftersom aktieutdelning på näringsbetingade andelar är undantagen från beskattning, vilket gäller åtminstone i alla EU-stater.

Detta kan illustreras med ett exempel.

3.5 Företagsekonomiska aspekter

Till skillnad från utdelning är räntor tvingande utgifter. I ett företagsekonomiskt perspektiv är räntor kostnader som ska dras av. Aktiebolaget kan avstå från att lämna utdelning men normalt inte att betala en ränta. I detta avseende är därför eget kapital-finansiering mindre riskabel sett från ägarsynpunkt än lånefinansiering. Finansieringsalternativen får bedömas och väljas med beaktande av detta. Att de har skilda egenskaper är dock inte ett skäl för att genom avdragsrätt för räntor vid beskattningen påverka valet.

Det faktum att räntekostnader ska dras av redovisningsmässigt oavsett om de är skattemässigt avdragsgilla eller ej innebär att i vissa situationer kan den beskattningsbara inkomsten vara positiv trots att det redovisade resultatet är en förlust. Det är i sig otillfredsställande att en skattebetalning ska ske i detta läge och det kan anses som en marginell neutralitetsbrist. Totalt sett är dock ränteavdragsrätten i de nya reglerna så omfattande så att detta förhållande inte förtar att lån generellt har en skattemässig fördel framför finansiering med eget kapital.

Om räntor på ett lån inte kan dras av ökar kostnaden för lånefinansiering. Det är principiellt riktigt när den avsedda effekten är att öka neutraliteten vid finansieringsvalen. Avdragsbegränsningen måste beaktas när man beräknar investeringskostnaderna vid lånefinansiering. För äldre lån har inte detta beaktats och avdragsbegränsningen förändrar förstås förutsättningarna för den redan valda finansieringssammansättningen. Såtillvida kan sägas att det finns ett retroaktivitetsinslag i de nya reglerna. Lånekostnaden efter skatt är vid en tänkt kostnadsränta på 4 procent vid nuvarande skattesats 3,12 procent (78 procent av 4). Vid avsaknad av avdragsrätt ökar lånekostnaden till 4 procent. Även för avdragsgilla räntor ökar räntekostnaden efter skatt på grund av att avdragsrätten blir mindre värd vid en lägre skattesats. Kostnaden efter skatt blir 3,17 procent. (79,4 procent av 4 procent) när skattesatsen sänkts till 20,6 procent.

De nya avdragsbegränsningsreglerna har en vid definition av räntor. Av både praktiska och principiella skäl omfattas dock i huvudsak inte dolda räntekomponenter i exempelvis hyror, dock med undantag för finansiell leasing; se nedan avsnitt 7. Om en räntekomponent skulle brytas ut ur en hyra blir den en kostnadsränta hos hyrestagaren och en intäktsränta hos uthyraren. För fastighetsbranschen blir skillnaderna stora mellan alternativet att bryta ut eller inte bryta ut räntekomponenten. En utbrytning skulle minska de negativa räntenettona i fastighetsbranschen högst väsentligt.

Man kan fråga sig varför man valt att inte bryta ut räntekomponenten. Det finns först och främst starka praktiska skäl för detta. Det kan även finnas strukturella skäl att begränsa avdragsrätten hos uthyraren eftersom det är där lånefinansieringen av investeringen finns. Det är oklart vilka överväganden som gjorts i propositionen angående detta. Noteras ska att även i ATAD, artikel 2 punkt 1, anges att som ränta räknas ”finansieringskostnadsdelen av betalningar av finansiell leasing” vilket därmed torde utesluta utbrytning av en räntedel i andra hyror.

3.6 Ägarbeskattningen

Sänkningen av bolagsskattesatsen får en viss effekt på den sammanlagda beskattningen av ägare och aktiebolag. Genom en sänkt bolagsskattesats sjunker den sammanlagda beskattningen, åtminstone på marginalen. Detta har störst intresse vid bedömningen av den s.k. 3:12-beskattningens effekter. Hur den sammanlagda beskattningen förändras för ett enskilt aktiebolag och dess ägare beror förstås även på hur avdragsbegränsningen för räntor slår. Genom bestämmelsen att räntor upp till 5 mkr är avdragsgilla torde dock mycket få fåmansföretag träffas av ränteavdragsbegränsningen. Effekten blir då endast att den sammanlagda formella beskattningen på utdelning sjunker. Effekten är dock liten. Idag är den sammanlagda beskattningen på utdelning under gränsbeloppet 22 procent + (0,78 × 20 procent) = 37,6 procent och i ett höginkomsttagarfall på utdelning över gränsbeloppet 22 procent + (0,78 × 56 procent) = 65,68 procent. Med skattesatsen 20,4 procent sjunker beskattningen till 20,4 procent + (79,6 × 20 procent) = 36,32 procent respektive 20 procent + (79,6 × 56 procent) = 64,97 procent.

4.1 Vem omfattas av reglerna?

Ränteavdragsreglerna träffar alla företag som är skattskyldiga i inkomstslaget näringsverksamhet; 24 kap. 21 och 24 §§. Med företag avses juridiska personer och svenska handelsbolag. Som företag räknas dock inte svenska handelsbolag som bara ägs av fysiska personer, direkt eller indirekt, genom ett eller flera svenska handelsbolag eller i utlandet delägarbeskattad juridisk person.17 Enskilda näringsidkare utgör i detta sammanhang inte företag och är undantagna från tillämpningen. Motsvarande gäller för dödsbo.

4.2 Den generella ränteavdragsbegränsningsregeln

4.3 Sambandet mellan redovisningen och beskattningen

5.1 Hybrida missmatchningar

Mot bakgrund av OECD:s BEPS-rekommendationer och ATAD införs särskilda regler om avdragsförbud vid vissa gränsöverskridande situationer avseende företag i intressegemenskap.33 Avdragsförbudet gäller hybrida missmatchningar avseende hybridföretag och hybridinstrument; 24 kap. 15 a–15 e §§.

När ett hybridföretag är inblandat i ett skuldförhållande kan det uppstå dubbelavdrag när ett företag som hör hemma i en stat anses som ett självständigt skattesubjekt i den staten och samma företag anses som delägarbeskattat i den andra staten där ägaren har hemvist. Genom de nya reglerna medges avdrag endast i ett land och det regleras särskilt i vilket land som avdrag i första hand ska medges.

Hybrida finansiella instrument kan sägas ha en dubbel skepnad. Det utgivna finansiella instrumentet klassificeras i en stat som skuldinstrument med följd att avdrag kan medges för den betalning (ränta) som utgår på grund av innehavet. Enligt den andra statens skatterätt kan instrumentet vara klassificerat som ett eget kapital-instrument och betalningen som mottas är skattefri utdelning. Reglerna om hybridinstrument reglerar om avdrag ska vägras för betalningen alternativt om den betalning som mottas ska vara skattepliktig.

5.2 Ränteutgifter på vissa skulder inom intressegemenskap

Som framgår av propositionen anses inte de generella avdragsbegränsningsreglerna ge tillräckligt skydd för bolagsskattebasen utan det är nödvändigt att behålla dagens avdragsbegränsningsregler.

Reglernas tillämpningsområde förändras dock och strukturen blir delvis annorlunda. Reglerna ska alltjämt tillämpas på företag inom en intressegemenskap och definitionen av intressegemenskap ändras inte.

Som framgår nedan i avsnitt 6.1 införs en särskild räntedefinition i 24 kap. 2 § och denna gäller även vid tillämpning av den riktade ränteavdragsbegränsningsregeln.34 Dagens regler innehåller subjektiva inslag och detta ändras i grunden inte varför många av tillämpningssvårigheterna torde kvarstå.

Enligt de nya reglerna får ett företag dra av ränteutgifter avseende en skuld till ett företag inom en intressegemenskap, dvs. alla interna lån omfattas, bara om det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till den inkomst som motsvarar ränteutgiften uppfyller ett av två villkor, 24 kap. 18 §. För det första om mottagaren hör hemma i en stat inom EES eller om mottagaren hör hemma i en stat utanför EES med vilket Sverige har ingått ett skatteavtal som inte är begränsat till vissa inkomster och om företaget omfattas av avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten och har hemvist i denna stat enligt avtalet.35 För det andra om ränteinkomsten skulle ha beskattats med minst 10 procent enligt lagstiftningen i den stat där företaget hör hemma om företaget haft endast den inkomsten, det s.k. hypotetiska testet.36 Genom de alternativa kraven kommer ränta som betalas till s.k. lågskattejurisdiktioner att träffas av avdragsbegränsningen.

Även om ett av villkoren är uppfyllt får inte ränteutgifterna dras av om skuldförhållandet uteslutande eller så gott som uteslutande har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån, 24 kap. 18 § tredje stycket. Bedömningen av om det är en väsentlig skatteförmån ska ske på samma sätt som idag. Dock har beviskravet minskat genom att enligt dagens regler ska det huvudsakliga skälet vara att uppnå en väsentlig skatteförmån. Avdragsförbud gäller i princip endast om det enda skälet (90–100 procent)37 till att skuldförhållandet uppstått är att uppnå en väsentlig skatteförmån. Genom att lätta på beviskravet kommer färre företag att träffas av avdragsbegränsningen. Rättstillämpningen torde som grund inte underlättas genom det ändrade beviskravet, det ska alltjämt göras en bedömning av skälen för att skuldförhållandet uppstått.

På motsvarande sätt som idag medges enligt den nya regeln avdrag för en skuld till ett företag inom intressegemenskapen om lånet avser ett förvärv av en delägarrätt bara om förvärvet är väsentligen affärsmässigt motiverat, 24 kap. 19 §. Två ändringar görs emellertid i förhållande till idag. För det första omfattar den nya regeln endast skulder inom intressegemenskapen. För det andra ändras graden av affärsmässighet som måste vara för handen från huvudsakligen till väsentligen. Även detta torde innebära att färre företag omfattas av avdragsbegränsningen, men att det subjektiva inslaget gör att rättstillämpningen inte ändras.

Slutligen kan nämnas att reglerna om tillfälliga lån kommer att behållas medan tillämpningsområdet för reglerna om s.k. back-to-back-lån utvidgas till alla interna lån.

6.1 Definitionen av ränteutgifter och motsvarande ränteinkomster

Ränta behöver definieras för tillämpningen av både den generella och den särskilda ränteavdragsbegränsningsregeln. Gränsdragningen påverkar bolagsskatten i den mån räntan inte blir avdragsgill. I 24 kap. 2 § anges att med ränteutgifter avses ränta och andra utgifter för kredit samt utgifter som är jämförbara med ränta. Denna definition gäller vid tillämpning av alla bestämmelser i 24 kap. Utöver denna allmänna definition finns även särskilda regler för ränteklassificeringen avseende derivatinstrument, 4 §, och finansiell leasing, 24 a kap. Vi behandlar dessa regler nedan.

För beräkning av räntenetton behöver även ränteinkomster definieras. I 3 § anges att med ränteinkomster avses inkomster som motsvarar ränteutgifter enligt 2 §.

I IL finns inte någon uttrycklig definition av vad som avses med ränta i allmänhet. Den generella definitionen i 24 kap. 2 § får tolkas utifrån räntebegreppets allmänna innebörd enligt doktrin och praxis och med de uttalande som finns i propositionen.

I propositionen ges en beskrivning av räntebegreppet såsom det beskrivits i doktrinen och tillämpats i den omfattande praxis som finns. Tillämpningen är i vissa avseenden komplicerad och praxis är inte helt entydig.38 En generell utgångspunkt är att med ränteutgifter avses en kostnad för kredit, dvs. det belopp låntagaren återbetalar till långivaren utöver kapitalbeloppet såsom ersättning för lånet. Eftersom de svenska reglerna är en implementering av ATAD kan även vägledning erhållas från direktivet, artikel 2.1. I propositionen anges att även OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 4) ska beaktas.39

Avgränsningen av ränta gäller mot andra kostnader som är avdragsgilla vid inkomstberäkningen såsom driftskostnader, avskrivningar, avsättningar etc. Även avgränsningen mot utdelning är fortsatt aktuell eftersom räntor kan dras av inom ramen för avdragsutrymmet.

Klassificeras en kostnad som en avdragsgill driftskostnad etc. så minskar EBITDA och därmed avdragsutrymmet med 30 procent av beloppet. Om detta minskar ränteavdragen med 30 procent av beloppet medför det netto att en driftskostnad på säg 100 dras av samtidigt som ränteavdragen minskar med 30 och den beskattningsbara inkomsten minskar därför totalt sett med 70. Hade kostnaden istället klassificerats som en räntekostnad, som inte blir avdragsgill, hade den beskattningsbara inkomsten inte minskat alls. Det är således bättre med en klassificering som driftskostnad men avdragseffekten blir i denna situation bara 70 procent av driftskostnaden.

I propositionen40 anges att räntebegreppet i 24 kap. avser ränta i ekonomisk mening vilket kommer till uttryck i att utöver ränta anges att även ”andra utgifter för kredit samt utgifter som är jämförbara med ränta” omfattas. Dessa uttryck definieras inte i lagtexten utan istället hänvisas till BEPS och ATAD samt en rad uttalanden i propositionen. Bland uttalandena kan kort följande nämnas:

När det gäller frågan om fakturakredit, s.k. factoring, ska till någon del behandlas som ränta beror det på vilken form av factoring det är. Om en faktura säljs omfattas avgiften för tjänsten, som överlåtaren erlägger, inte av räntebegreppet om fakturaföretaget tar över kreditrisken. Däremot omfattas en betalning till ett fakturaföretag av räntebegreppet vid olika former av belåning av fakturan.

Kreditförluster samt ned- och uppskrivning av lån ska inte behandlas som ränteutgifter respektive ränteinkomster. Detta innebär att avdrag för kreditförluster inte omfattas av ränteavdragsbegränsningsregeln.

S.k. tillskriven ränta på olika slag av avsättningar för framtida förpliktelser ska inte räknas som ränta eftersom det inte handlar om lånat kapital. Det gäller t.ex. utfästelser av pension som tryggas genom avsättning i balansräkningen i förening med kreditförsäkring. Det gäller även tillskriven ränta på leverantörsskulder och kundfordringar.

Tomträttsavgäld behandlas som en ränteutgift i inkomstslaget kapital; 42 kap. 27 §. Detta innebär dock inte att avgälden är ränta i ekonomiskt hänseende. Närmast kan den jämställas med en hyra. I och för sig kan generellt anses att hyror innefattar en räntekomponent, men reglerna i 24 och 24 a kap. är utformade så att denna räntekomponent bara bryts ut vid finansiell leasing. Det är då konsekvent att inte heller tomträttsavgäld räknas som ränta.

Med ”andra utgifter för kredit” avses utgifter som uppstår för att anskaffa lånat kapital. Enligt propositionen gäller det bl.a. olika slag av avgifter som långivare tar ut vid långivning, ränteskillnadsersättningar och utgifter för borgen. Däremot ska avgifter som är att betrakta som serviceavgifter inte räknas som utgifter för kredit.

Med uttrycket ”utgifter som är jämförbara med ränta” avses olika slag av utgifter som till sin karaktär är sådana att de bör motsvara ränta. Detta kan innebära komplicerade bedömningar av ersättningar på derivatinstrument (räntederivat) och avtal om ränteswap.

Däremot ska inte ersättningar på derivatinstrument som går ut på att säkra kursen på råvaror som ska levereras, ersättning för rätten att använda intellektuella rättigheter etc. räknas som ränta.

I ATAD anges att med lånekostnad avses vissa utländska valutakursvinster och valutakursförluster på lånat kapital och instrument med anknytning till införskaffandet av kapital. Enligt bedömningen i propositionen41 är det lämpligt att vissa situationer där valutarisken har säkrats genom ett derivatinstrument omfattas av ränteregeln; se 24 kap. 4 §. Bestämmelsen gäller endast vid tillämpning av den generella ränteavdragsbegränsningsregeln. Med tillämpningen av den s.k. integrationsprincipen ingår valutakursvinster- respektive förluster i beräkningen i SEK av räntor, kapitalvinster etc. Någon särskild utbrytning av en räntedel i exempelvis en leverantörsskuld eller en kundfordran ska då inte göras. Den aktuella reformen torde inte ändra på denna tillämpning.

Negativa räntor är en aktuell företeelse. Det finns ingen särskild reglering av hur sådana räntor ska behandlas. För företagare som är låntagare torde negativa räntor inte förekomma. Vanligare är att finansiella institut har negativ kostnadsränta på inlåning samt negativ intäktsränta på sin utlåning till andra institut och Riksbanken. Närmast tillhands torde vara att behandla negativa räntor på vanligt sätt men med omvända förtecken. Dvs. en negativ kostnadsränta på inlåning (skulder) blir en pluspost vid beräkningen av räntenettot. Man kan även argumentera för att negativa räntor mer liknar förvaringsavgifter än räntor och då ska behandlas som vanliga intäkter och kostnader, men det är en mer okonventionell klassificering.

Enligt 24 kap. 5 § tredje stycket föreligger avdragsrätt i näringsverksamheten för s.k. vinstandelsränta under vissa förutsättningar. Föreligger avdragsrätt behandlas vinstandelsräntan såsom andra räntor, dvs. den omfattas av avdragsbegränsningsreglerna.