Automatiskt informationsutbyte

2.1 Inledande Ord

En politisk kommentator beskrev nyligen FATCA som ett försök att ”jaga flugor med atombomber”.15 Treasury kalkylerade när lagstiftningen antogs att FATCA skulle generera cirka US$ 8,7 miljarder under en 10-årsperiod. Eftersom FATCA i grunden är en allmänpreventiv lagstiftning beräknades huvuddelen av intäkterna komma från den källskatt som skall uttas på utbetalningar till icke-samarbetsvilliga FFIs.16 Kostnaderna för USA, tredje stater och FFIs att implementera och tillämpa FATCA beräknas uppgå till åtminstone samma belopp.17

FATCA är vidare mycket resurskrävande. Utöver arbetet med att förhandla och administrera ingångna IGAs måste IRS analysera den stora mängd data som direkt eller indirekt mottas årligen från FFIs. FATCAs rapporteringsskyldighet träffar i huvudsak de cirka 4–5 miljoner vanliga amerikaner som lever och arbetar utanför USAs gränser. Rädslan att bli klassificerad som ”icke-samarbetsvillig FFI” har medfört att många FFIs ”överrapporterar”, dvs. rapporterar oidentifierade personer. Representanter för den privata sektorn som hjälper FFIs att fullgöra rapporteringsskyldigheten hävdar att ”...IRS is getting enormous amounts of data under FATCA but that much of that information will be irrelevant...”.18 Man kan ställa sig frågan om IRS ens har nödvändiga resurser att årligen granska cirka 5 miljoner kontrolluppgifter under FATCA.

Kostnaderna och tillämpningsproblemen till trots är sannolikheten stor att FATCA är här för att stanna. Synen på skattebrott i USA är hård. IRS tvekar inte att publicera namnen på personer dömda för internationellt skatteundandragande. Även namnen på banker och andra mellanhänder som medverkat till dylika skattebrott publiceras.19 IRS har en hotline dit allmänheten kan rapportera misstänkta skattebrott och belöningar utbetalas i vissa fall om mottagen information leder till upptaxeringar och att personer döms för skattebrott.20 Få amerikanska politiker vågar därför ta öppen strid mot FATCA. Enstaka republikanska kongressledamöter har motionerat om avskaffande av FATCA, men dessa lagförslag har alltid lämnats utan åtgärd.21 Likväl är FATCAs överlevnad (i vart fall i dess nuvarande form) inte helt säkrad. Fråga har nämligen väckts om FATCA strider mot den amerikanska konstitutionen.

2.2 FATCAs förenlighet med konstitutionen

En grupp amerikanska expatriater har tillsammans med den republikanska senatorn Rand Paul nyligen gått till federal domstol för att få prövat om FATCA strider mot amerikanska konstitutionen (Crawford-målet). De åberopade grunderna i Crawford-målet kan delas in i två kategorier. Den första kategorin tar sikte på själva FATCA-lagstiftningen som the plaintiffs (kärandena) anser bryter mot konstitutionens skydd mot diskriminering och godtyckliga integritetskränkningar. Dessa grunder berörs inte närmare här. Den andra kategorin är ur ett internationellt skattepolitiskt perspektiv mer intressant. Kärandena åberopar att Rand Paul, i sin egenskap av senator, har berövats sin konstitutionella rätt ”to vote against the FATCA IGAs, either as part of ’advice and consent under Article II’ [of the Constitution] or under a submission to the Congress as a whole for approval as congressional-executive agreements.”22 Kärandena sätter fingret på FATCAs sannolikt ömmaste punkt. De ingångna IGAs har inte underkastats kongressen för godkännande. Att så inte skett har en högst politisk förklaring.

Huvudregeln i alla demokratier är att internationella avtal skall godkännas av parlamentet. Regeringen är parlamentets representant och sköter relationerna med tredje stat. Alla mellanstatliga avtal ingångna på regeringsnivå måste dock godkännas av parlamentet för att binda staten som helhet. Vidare har parlamentet den lagstiftande makten och internationella avtal påverkar i princip alltid inhemsk lagstiftning. När avtal ingås på regeringsnivå utgör undertecknandet därför inget mer än ett politiskt åtagande om lägga fram avtalet för godkännande och verka för ett sådant godkännande i parlamentet.23

USAs konstitution innehåller dock två undantag. Dels kan kongressen bemyndiga presidenten (dvs. den amerikanska administrationen) att ingå ”congressional-executive agreements”. Det kan bli aktuellt i fråga om avtal som till innehållet i stort är identiska. Dylikt bemyndigande har getts på skatteområdet i endast ett fall. Kongressen bemyndigade 2001 presidenten att ingå informationsutbytesavtal (TIEAs24) med karibiska stater.25 Dels kan presidenten ingå ”sole executive agreements”. Behörigheten att ingå dessa avtal måste – direkt eller indirekt – kunna härledas till existerande lagstiftning och får endast behandla rutinärenden.26 Common Law innehåller i princip en tredje möjlighet, så kallad congressional acquiescence. Om presidenten ingår avtal på oklar juridisk grund kan kongressen godkänna avtalet genom konkludent handlande, till exempel genom att kongressen antar lagstiftning som innefattar ett indirekt godkännande av avtalet.

Skälet till att Treasury inte har sökt att få ingångna IGAs godkända av kongressen är att något sådant godkännande inte skulle kunna erhållas i dagsläget. Senator Rand Paul, tillika kärande i Crawford-målet, blockerar sedan 2011 senaten från att godkänna undertecknade skatteavtal eftersom han anser skatteavtalens informationsutbytesbestämmelser alltför långtgående och integritetskränkande.27 Risken är överhängande att ingångna IGAs skulle fastna i senaten. Treasury har därför kringgått kongressen och ansett att IGAs inte kräver kongressgodkännande. Treasury undgick in i det längsta att ta ställning i frågan om de ingångna IGAs juridiska status i USA.28 Vissa politiska kommentatorer har argumenterat för att dessa skulle kunna inordnas under kongressens bemyndigande 2001 om att ingå congressional-executive TIEAs med karibiska stater.29 Det argumentet har dock t.o.m. Treasury ansett alltför långsökt. Eftersom kongressen inte har antagit lagstiftning eller annorledes vidtagit någon åtgärd som konkludent godkänner ingångna IGAs (congressional acquiescence) har Treasury slutligen uttalat att ingångna IGAs utgör sole executive agreements och i inhemsk rätt skall jämställas med administrative guidance (processuella föreskrifter) som reglerar implementeringen av FATCA.30

Treasurys juridiska klassificering av IGA:n är inte helt okontroversiell. Beslutet att omvandla FATCA-processen till en mellanstatlig process togs först 2 år efter antagandet av FATCA. Uttryckligt lagstiftningsstöd saknas därför för att ingå IGAs. FATCA skall implementeras på samma sätt som QI-reglerna, dvs. genom direktkontakt mellan IRS och FFIs.31 Som ovan nämnts är presidentens avtalsbehörighet under sole executive agreements också mycket begränsad. Det går rimligen ifrågasätta om IGAs omfattande rapporteringsskyldighet och hot om straffåtgärder kan inlemmas inom kategorin ”rutinärenden”. Kärandena i Crawford-målet anser att IGAs reglerar skattefrågor och det är kongressen som har beskattningsmakten.32 Vidare innehåller IGAs ett politiskt åtagande om att anta lagstiftning ”to achieve [...] equivalent levels of reciprocal automatic information exchange”. Endast kongressen kan besluta om sådan lagstiftning.33 Kärandena synes därför ha visst fog för uppfattningen att ingångna IGAs kräver kongressgodkännande.

Om domstolen skulle gå på Treasurys linje innebär det att ingångna IGAs de facto utgör en form av hybrid-avtal. I amerikansk rätt konstituerar IGA:n avtalsbaserade ”processuella föreskrifter” utfärdade av Treasury medan motparterna anser den vara ett internationellt avtal som kräver parlamentsgodkännande.34 Om domstolen underkänner Treasurys klassificering av IGA:n som sole executive agreement innebär det inte nödvändigtvis att avtalen ogiltigförklaras. FACTA-processen torde dock suspenderas tills avtalen godkänts av kongressen. District Court avvisade kärandenas yrkanden på processuella grunder i domslut meddelat i april 2016.35 Domen har dock överklagats till Court of Appeals.36 Oavsett utgången i överinstansen lär målet slutligen avgöras US Federal Supreme Court.37

2.3 FATCAs brist på ömsesidighet

Avtal baserade på modell-IGA:n ingås mellan OECD-länder på grundval av Artikel 26 (informationsutbyte) i skatteavtalen med USA38 och innebär att USAs motpart åtar sig att anta lagstiftning för att kunna inhämta och utbyta specifik finansiell kontoinformation om amerikanska medborgare i utbyte mot att USA inhämtar och utbyter motsvarande information, dock endast i den utsträckning befintlig amerikansk lagstiftning tillåter sådant automatiskt informationsutbyte. Amerikansk lagstiftning möjliggör i dagsläget automatiskt informationsutbyte av finansiell information endast i begränsad omfattning, dvs. i fråga om utbetald ränta.39 I syfte att försöka komma tillrätta med den i dagsläget uppenbara bristen på ömsesidighet innehåller Artikel 6(1) av modell-IGA:n följande amerikanska politiska åtagande:

Reciprocity. The Government of the United States acknowledges the need to achieve equivalent levels of reciprocal automatic information exchange with [country]. The Government of the United States is committed to further improve transparency and enhance the exchange relationship with [country] by pursuing the adoption of regulations and advocating and supporting relevant legislation to achieve such equivalent levels of reciprocal automatic information exchange.

Treasury har åtagit sig att verka för att kongressen antar relevant lagstiftning och ”to consult in good faith to amend [the IGA] as neessary to reflect progress” senast den 31 december 2016.40 Treasurys senaste fyra budgetpropositioner har innehållit förslag till lagstiftning för att säkerställa full ömsesidighet under ingångna IGAs (ömsesidighetslagstiftning). Kongressen har dock lämnat Treasurys förslag utan åtgärd varje budgetår.41 Obama-administrationen har således misslyckats med att förmå kongressen att anta ”equivalent levels of reciprocal automatic information exchange” och några konsultationer har inte ägt rum.

IGAs ingås med OECD-länder med stöd av föreliggande skatteavtal.42 IGA:n är således enligt internationell rätt underställd informationsutbytesbestämmelsen i skatteavtalen. Detta framgår uttryckligen i IGA:n med Sverige genom bestämmelsen i Artikel 3(7) som föreskriver att ”[a]ll information exchanged shall be subject to confidentiality and other protections provided for in the Convention, including the provisions limiting the use of the information exchanged”.43 Skatteavtalens informationsutbytesbestämmelse uppställer krav på ömsesidighet. En avtalslutande stat kan aldrig åläggas att utbyta information ”which is not obtainable under the laws or in the normal course of the administration [...] of the other Contracting State”.44 Det faktum att USA fortfarande saknar inhemsk lagstiftning för att inhämta de flesta av de kontouppgifter som omfattas av IGA:n innebär att motparterna inte är skyldiga att automatiskt utbyta sådan information. Bristen på ömsesidighet förhindrar inte IGAs motparter att fullgöra sina åtaganden under IGA:n, men de är inte heller skyldiga att utbyta annan kontoinformation än ränteuppgifter.

Bristen på ömsesidighet behöver inte leda till IGA-processens kollaps. Flertalet OECD-länder, inklusive Sverige, välkomnar trots allt USAs FATCA-initiativ – som i grunden rättfärdigar implementeringen av CRS på global basis – och lär fullgöra IGA-åtagandena oavsett om ömsesidighetskravet är uppfyllt. Vidare har flertalet finansiella offshorecentra ingått unilaterala IGA utan krav på ömsesidighet. Enstaka länder kan dock komma att uppfatta detta som ett problem eller använda det som en ren ursäkt för att undkomma IGA-åtagandena. USA skulle få ytterst svårt att motivera ett uttagande av 30 % källskatt på utbetalningar till FFIs i länder som med åberopande av ömsesidighetskravet vägra utbyta annat än ränteuppgifter automatiskt.

2.4 Hur kommer Treasury hantera FATCA under Trump-administrationen?

FACTA är en produkt av Obama-administrationen. Det republikanskt dominerade Represanthuset har 4 år i rad lämnat Treasurys förslag på ömsesidighetslagstiftning utan åtgärd. I övrigt har FATCA i huvudsak mötts av tystnad från republikanska kongressledamöter. Treasury under Trump-administrationen tvingas gå en svår balansgång i FATCA-frågan. Å ena vill Trump-administrationen knappast bli associerad med en lagstiftning som uttryckligen har förkastats av det republikanska partiet.45 Å andra sidan kan de inte inför den inhemska opinionen framstå som ointresserade av att bekämpa amerikanskt internationellt skattefusk. Det som gör situationen särskilt känslig är att Treasury spelar en sådan central roll i FACTA-processen. Det är Treasury som förhandlar IGAs (en process som är långt ifrån fullbordad), beslutar om beläggande av källskatt och, nota bene, som är en av the defendants (svarandena) i Crawford-målet.46 Treasury under Trump kommer knappast lägga ner samma resurser som Treasury under Obama på implementeringsprocessen och på att vinna Crawford-målet.47 Likväl överlever FATCA sannolikt Trump-administrationen, men inte nödvändigtvis i den utformning regelverket har idag.

3.1 Inledande ord

CRS läcker som ett såll. Det är inte enbart fråga om brister i CRS regelverk utan också om hur CRS tolkas av finanssektorn.48 Risken att kringgå CRS är begränsad eftersom CRS i motsats till FATCA inte innefattar några sanktionsmedel. Vidare omfattar CRS endast finansiella tillgångar. Fysiska tillgångar som guld, konst, antikviteter, fastigheter m.m. faller utanför regelverket, vilken sannolikt också är en bidragande orsak till den explosiva framväxten av s.k. freeports. De kan närmast beskrivas som gigantiska lagerliknande bankvalv där i huvudsak fysiska tillgångar förvaras utan insyn från myndigheter.49 Luxemburg, Schweiz och Singapore har redan byggt freeports och fler är planerade eller under byggnad i bland annat Shanghai och Dubai.50 Likväl är det inte identifierade luckor i regelverket eller försöken till kringgående utan USAs agerande (eller snarare brist på agerande) som utgör det största hotet mot CRS. Nedan redogörs för hur långt offshorecentra har kommit i implementeringen av CRS. Därefter utvecklas närmare varför kongressen i praktiken skjuter CRS i sank.

3.2 Åtgärder vidtagna av offshorecentra för att implementera CRS

Det kommer knappast som en överraskning att finansiella offshorecentra helst skulle vilja slippa implementera CRS. OECD-länderna har paradoxalt nog använt samma argument för att påtvinga offshorestaterna CRS som dessa tidigare använde mot OECD för att slippa utbyta information – the level playing field principle (likabehandlingsprincipen). Det stora flertalet offshorecentra accepterade mer eller mindre omgående att implementera FATCA. Därmed fick de svårt att säga nej när övriga OECD-länder ställde krav på att likabehandlas med USA på informationsutbytesområdet. De flesta offshorestater har accepterat CRS som fait accompli. Dessa stater har vidtagit de tre nödvändiga åtgärderna för att kunna inleda automatiskt informationsutbyte på multilateral basis, dvs. undertecknat och ratificerat den multilaterala konventionen samt undertecknat det multilaterala behöriga myndighetsavtalet (baserat på konventionen) för automatiskt utbyte av kontoinformation (MCAA).51 Till denna kategori hör särskilt EU-ländernas dependant territories och Europas finansiella offshorecentra.

Vissa offshorecentra lär dock försöka påverka (sänka) hastigheten i implementeringen av CRS. Bahamas och Hong Kong (Kina) har redan offentligt aviserat att de avser att implementera CRS via bilaterala överenskommelser.52 Det finns anledning misstänka att fler finanscentra kommer implementera CRS bilateralt eftersom de ännu inte har anslutit sig till konventionen eller undertecknat MCAA. Till denna kategori hör Bahrain, Förenade Arabemiraten, Macao (Kina), Qatar och Singapore.53

En tredje kategori offshorecentra, samtliga mikrostater i Karibien och stillahavsregionen, verkar fortfarande hoppas att CRS skall kollapsa på samma sätt som OECDs arbete år 2002 med att implementera informationsutbyte på begäran.54 Till denna kategori hör Antigua, Cook Islands, Dominica, Grenada, St. Lucia och Vanuatu. Dessa stater har gemensamt att de ännu inte har vidtagit en av tre ovan nämnda nödvändiga åtgärder för att kunna inleda CRS på multilateral basis, dvs. att ha undertecknat och ratificerat den multilaterala konventionen samt undertecknat MCAA.

En fjärde kategori består av offshorestater som inte ens gjort ett politiskt åtagande om att implementera CRS. Botswana (finanscenter), Guatemala (banksekretess), Jamaica (finanscenter) och Liberia (shippingcenter) förefaller ha hamnat under radarskärmen och OECD synes inte fästa vikt vid om dessa stater gör ett CRS-åtagande.55

Panama förtjänar att behandlas separat. Panama vägrade in i det längsta att göra ett CRS-åtagande. Ett löfte i oktober 2015 om att göra ett åtagande drogs tillbaka kort därefter.56 Panama hamnade dock på defensiven efter publiceringen av de s.k. panamadokumenten och mer eller mindre tvingades göra ett formellt åtagande i maj 2016 om att tillämpa CRS 2018.57 Panama följde upp detta med att ansluta sig till den multilaterala konventionen i mars i 2017. Det är likväl svårt att avgöra var Panama egentligen står i frågan. En kommission tillsatt av Panamas regering efter publiceringen av panamadokumenten noterade bland annat följande i slutrapporten:

Committee of Indedendant Experts, Final Report, p. 21 (Panama, November 18, 2016). Märk att två av kommittee-ledamöterna (Joseph Stieglitz, nobelpristagare i ekonomi och Mark Pieth, professor i staffrätt, University of Basel) under dramatiska former hoppade av utredningen i augusti 2016 pga vad de ansåg vara ”government interference”. De publicerade en egen rapport i ämnet, Overcoming the Shadow Economy, i november 2016.

Panama must maintain at all times its sovereign right to exonerate activities that take place in national territory as long as they comply with the rules of substance to which we have referred, as well as with the reporting and accounting rules established for its adequate control. On the other hand, the sophistication of the tax provision for non-residents is a critical component of the overall quality of the offer to third parties, and any international agreement in the matter, ensuring transparency, control and, – where necessary and correct – the exchange of information must be carefully considered. The Independent Committee considers that Panama should not enter into the debate on the classification of tax evasion as a crime in order to meet the demand of third countries, since as a subscriber of the United Nations Convention against Corruption ("UNDOC”) it already has an obligation to exchange information for reasons of tax evasion when it is classified as a crime or money laundering in the requesting country.58

Rapportens (aningen luddiga) slutsatser undviker helt att omnämna CRS och tillägger att ”any international agreement [...] ensuring transparency [...] must be carefully considered ”. Vidare har Panamas regering under hösten 2016 lagt fram lagstiftning som möjliggör för parlamentet att utfärda ekonomiska sanktioner mot länder som sätter upp Panama på ”svarta listor”.59 Trots ratificeringen av den multilaterala konventionen har Panama knappast för avsikt att underteckna MCAA. Panama söker främst vinna tid och följa den politiska utvecklingen. I den mån Panama överhuvudtaget implementerar CRS lär det ske på bilateral basis och med väl utvalda motparter.

3.3 Hur kongressens agerande underminerar CRS

Som framgått av Inledningsavsnittet kommer USA inte implementera CRS och beslutet motiveras med att USA istället implementerar och utbyter information under FATCA.60 Detta är förstås ett svepskäl. Som framgått ovan saknar USA i dagsläget nödvändig lagstiftning för att kunna utbyta information på ömsesidig basis under FATCA och därmed också under CRS. USA uppfyller helt enkelt inte kraven för automatiskt informationsutbyte under CRS. Vad är då skälet till att kongressen – som genom åren visat föga tolerans mot skattefusk – inte antar Treasurys ömsesidighetslagstiftning som i praktiken skulle uppfylla kraven i både FATCA och CRS? Hittills möjliggör USAs lagstiftning endast informationsutbyte av ränteuppgifter. Kongressens hantering av just denna lagstiftning utgör ett belysande exempel på de problem Treasury ställs inför när lagförslag om ökad transparens i finanssektorn skall behandlas i kongressen.

USA pressade under senare delen av 1990-talet såväl Schweiz och Luxembourg som finansiella offshorecenta att utbyta bankuppgifter om non-residents, men saknade själv möjlighet att inhämta och utbyta sådan information. Ett av Treasury/IRS sista lagförslag i kongressen under Clinton-administrationen var därför att ålägga amerikanska banker att på årlig basis rapportera in uppgifter till IRS om utbetald ränta till non-residents.61 Kongressen röstade dock ner förslaget eftersom det riskerade att påverka både kapitalinflöde och den amerikanska banksektorn negativt. Ett nytt mer begränsat lagförslag av IRS 2002 i samma fråga lämnades utan åtgärd av kongressen.62 Frågan blev sedan liggande i ett decennium. Treasury/IRS lyckades till slut i april 2012 förmå kongressen att anta det ursprungliga 2000-förslaget.63 Antagandet speglade dock inte en vilja hos kongressen att implementera FATCA eller mer generellt att hjälpa andra länder att bekämpa internationell skatteflykt. Det bärande argumentet var istället att reglerna skulle möjliggöra för IRS att verifiera om non-resident accounts i USAs banker i själva verket kontrollerades av amerikanska medborgare. Kongressen uppställde vidare flera villkor för att tillåta informationsutbyte av inhämtade ränteuppgifter. USA måste ha ingått skatteavtal eller TIEA med staten som mottar informationen. IRS måste vidare säkerställa att mottagen information behandlas konfidentiellt, används endast för skatteändamål och att public policy-överväganden inte talar mot att utbyta ränteuppgifterna.64

Budskapet från kongressen är glasklart. Kongressen är beredd att överväga lagstiftning om ökad transparens och utökat informationsutbyte endast om reglerna underlättar för IRS att bekämpa inhemskt skattefusk och om amerikanska ekonomiska intressen gynnas. FATCA uppfyller båda kraven eftersom den inte bara bekämpar amerikanskt skattefusk utan också ytterst uppmuntrar deklarerat kapital att återvända hem.65 Treasurys ömsesidighetslagstiftning däremot uppfyller inte något av kraven. Lagstiftningen – som förutsätter automatiskt informationsutbyte av både detaljerad finansiell kontoinformation och uppgifter om verkligt ägande i amerikanska bolag – ger inte IRS nya verktyg mot skattefusk. Vidare underminerar den både banksektorns möjligheter att attrahera utländskt kapital och statsinkomsterna från Delaware m.fl. delstaters brevlådeföretagsindustri.66 Detta förklarar kongressens ovilja att anta ömsesidighetslagstiftningen.67 En skattepolitisk kommentator uttryckte det träffande när han sammanfattande kongressens ekonomiska politik:

Kenneth Rubinstein (Rubinstein & Rubinstein LLP) citerad av William Hoke, The Year in Review: Demands for Greater Tax Transparency Escalate in 2016, Tax Notes International, January 2, 2017. En av Treasury/IRS sista åtgärder under Obama-administrationen var att anta regulations (TD 9796) om att utlandsägda disregarded

single shareholder limited liability companies (single LLCs) måste registera sig hos IRS och ha ordnad bokföring oavsett om de uppbär inkomster i USA (se https://www.irs.gov/irb/2017-03_IRB/ar07.html). Syftet är givetvis att ge IRS utökade möjligheter att inhämta information om utlandsägda och tidigare anonyma single LLCs upprättade i Delaware, Wyoming, Nevada m.fl. delstater. Det är oklart om registreringsskyldigheten innefattar krav på rapportering av verkligt ägande eller om dessa regulations överhuvudtaget överlever Trump-administrationen. Congressional Review Act (5 U.S.C. Sections 801–808) ger kongressen vida befogenheter att upphäva regulations som antagits inom 60 dagar före ett administrationsskifte.

The US has always been the number one tax haven in the world. If you look at U.S. policy, it’s always been to discourage capital flow out and encourage flow in.68

Spiken i kistan är dock de dynamiska effekterna av att USA står utanför CRS. Det har medfört att skattskyldiga runt om i världen helt enkelt flyttar sina konton och tillgångar till amerikanska banker, truster, fonder och andra finansiella institut i syfte att undgå rapporteringsskyldigheten under CRS. Denna process har pågått under en längre tid och många FFIs har upprättat filialer i USA för att kunna behålla sin klientbas.69 I motsats till den förfäktade uppfattningen att FATCA skulle avskräcka FFIs från att investera i USA70 uppmuntrar i själva verket FATCA och CRS regelverk FFIs att flytta obeskattat kapital till den amerikanska finansmarknaden. Detta är en god nyhet för amerikansk ekonomi och varken Trump-administrationen eller kongressen torde ha särskilt bråttom att ändra på denna situation. Maxwell & Ahern noterar kärvt att ”a cynic might suggest that favoring U.S. banks and the U.S. economy – which flows from the decision to impose FATCA unilaterally while abstaining from the CRS – is no accident”.71 Oavsett bevekelsegrunderna för USAs handlande i frågan kommer CRS förbli verkningslöst tills den dag amerikanska kongressen implementerar kraven på ömsesidighet i FATCA och CRS.

Torsten Fensby har tidigare arbetat som bl.a. förhandlare gentemot finansiella offshorecentra på OECD och Nordiska Ministerrådet.