CSR i företagsbeskattning – ett associationsrättsligt perspektiv

1.1 Inledning

Den 14 oktober 2015 deltog vi vid ett seminarium på Stockholms universitet anordnat av forskningsavdelningen för skatterätt vid Stockholm Centre for Commercial Law, SCCL. Seminariet behandlade frågan om huruvida skatt är en hållbarhetsfråga, det vill säga frågan om skatteplanering som företeelse är förenligt med företagens sociala ansvarstagande, Corporate Social Responsibility (CSR). Vi blev ombedda av Svenskt Näringsliv att författa en rapport som bygger på de föredrag som vi höll på Stockholms universitet. Rapporten publicerades i sin helhet i april 2016 under namnet ”CSR i företagsbeskattning”. Vi har i denna artikel brutit ut relevanta delar från rapporten som främst avser det associationsrättsliga perspektivet på skattebetalningar som en del av CSR.

Diskursen om Corporate Social Responsibility har en hög aktualitet i Sverige – det kan handla om CSR:s betydelse i allmänhet eller om CSR:s betydelse i mer specifika frågor såsom miljöpåverkande aktiviteter, löntagarrelaterade frågor eller skattefrågor. Förhållandet mellan just skatt och CSR kan diskuteras ur en mängd skatterättsliga perspektiv, avseende t.ex. inkomstskatt, moms eller olika former av punktskatter. Det kan även diskuteras om vid internationella transaktioner, CSR är ett globalt eller nationellt ansvar beroende av var företaget har sin hemvist. Vi har dock valt att i denna artikel hålla frågeställningen på en övergripande nivå, utifrån ett svenskt associationsrättsligt perspektiv, nämligen: Kan företag anses ha ett socialt ansvar för att betala de skatter som det allmänna kräver och kan detta ansvar gå utöver det legala ansvaret? Det vill säga, kan ett företag vara skyldigt att avstå från en legal möjlighet att få en lägre skattebelastning? För att svara på dessa frågor anser vi att de begränsningar som finns i associationsrätten måste beaktas.

1.2 Vad är CSR?

Den första frågan som måste adresseras är vad begreppet CSR står för. Det kan noteras att de olika tolkningarna av begreppet som finns inte är helt konsistenta med varandra. I forskningen har hävdats att CSR kan anses vara ett tvetydigt begrepp och att det kan ifrågasättas av många anledningar.1 Kärnan i begreppet är att det handlar om ett socialt ansvarstagande bland företag. De flesta bedömare synes överens om att det inte handlar om att följa de lagar och andra bindande föreskrifter som kan anses gälla för företaget, utan det är fråga om något mer.

Den finske professorn Knuutinen (Åbo universitet) anför:

Knuutinen, R, Corporate Social Responsibility, Taxation and Aggressive Tax Planning, Nordic Tax Journal 2014:1 s. 38.

”The concept of CSR refers to the operations or actions of companies that are above or independent of the limits or minimum requirements set by legislation. Society expects companies to act in socially responsible ways. In other words, society sets expectations for businesses to reflect its ethical norms.”2

Knuutinen anger vidare att det finns ett antal gemensamma nämnare i termer av olika CSR-definitioner: det sociala ansvarstagandet som företaget utövar måste vara frivilligt, åtagandet är brett och det måste innefatta fler intressenter än de ”traditionella intressenterna”, till exempel måste ansvarstagandet inkludera kunder, leverantörer och anställda, ansvarstagandet innefattar en öppenhet och transparens med avseende på företagets aktiviteter, och slutligen, ansvarstagandet måste utövas i den ständigt pågående affärsverksamheten och genomsyra företagets totala agerande.3

Forskarna Ulfvebrand och Dovers anför att CSR i grund och botten bygger på uppfattningen att företag är föremål för ett stort antal olika och ibland motsägelsefulla intressen (ekonomiska, kulturella, miljömässiga, sociala), eftersom företaget både påverkas av och påverkar sådana intressen.1 CSR innebär att företaget för sin egen skull ska kunna förstå och hantera dessa relationer.

Det handlar enligt vår mening i grunden om att företaget som organism ska kunna överleva i en komplex omgivning och kunna adaptera till förändrade krav och förutsättningar. Det handlar således om att i det långa loppet säkerställa företagets vinstproducerande förmåga.5 Om CSR är viktigt för företagets överlevnad på marknaden, så måste företaget osentimentalt ”gilla läget”. Å andra sidan – om ett företag i mindre utsträckning för sin överlevnad är beroende av ett socialt ansvarstagande på ett visst område, kan det påverka företagets agerande i termer av CSR. Det kan också argumenteras för att den vinstproducerande förmågan är en nödvändig förutsättning (conditio sine qua non) för att företaget ska ha möjlighet att ta ett social ansvar. Knuutinen anför: ”It is clear that a company needs economic success in order to take care of any kind of responsibilities”.6

CSR har således en affärsmässig konnotation – CSR kan anses sakna ett innehållsligt samband med etik. Det är sannolikt detta förhållande som också gör att CSR-konceptet kan vara föremål för kritik – det kan bli fråga om image eller om marknadsföring – inte om en ”moralisk förträfflighet” i en filosofisk-etisk mening.7 Detta kan måhända störa idealisten – å andra sidan torde det stå klart att företaget som en sammansatt organism knappast kan antas besitta en ”moral” eller ens en ”själ”.8

1.3 Innefattas skattebetalning i CSR?

Vissa akademiker har förespråkat att skattebetalning kan inkluderas i CSR. Här ska nämnas två forskare. Den amerikanske professorn Avi-Yonah anför med bestämdhet att företag har ett socialt ansvar som innefattar att lojalt betala skatter. Han argumenterar också för att företaget bör avstå från affärstransaktioner som endast syftar till att minimera skatt.9 Företagets företrädare som får förslag på skatteminimerande transaktioner bör ”bara säga nej” till sådana transaktioner. Avi-Yonah är dock osäker på effektiviteten i CSR-konceptet. Han anför att ”the only real solution” är att ändra företagens befattningshavares attityd till transaktioner som är skattedrivna.

Knuutinens slutsats när det gäller CSR och skattebetalning är mer försiktig. Han anför att ”whether or not taxes belong to the CSR agenda has been somewhat ambiguous”.10 Det beror enligt honom framför allt på att han uppfattar att bolagsrätten tydligt anger vilka intressenter som bolaget eller bolagets företrädare har ett ekonomiskt ansvar mot – och dit räknas inte det allmänna som skatteborgenär. Knuutinen finner dock att det finns indikationer på att CSR kan innefatta skatter ”regardless of what companies themselves think about the fact”.11 Han hänvisar till intressenternas förväntningar, den allmänna opinionen, mediabevakning och lagstiftares agerande.

Generaldirektören för Skatteverket, Ingemar Hansson, har i den allmänna debatten anfört att Skatteverket vill uppmuntra att företag och kapitalförvaltare i ökande utsträckning inkluderar skattefrågor i sitt hållbarhetsarbete, det vill säga att skattefrågor blir en del av CSR.12 Hansson är tydlig med att Skatteverkets uppfattning är att beskattningen ska grundas på gällande skattelagstiftning, men han pekar ändå på en oro för att skatteplanering ”kan urholka företagens och medborgarnas vilja att göra rätt för sig och därmed försämra Skatteverkets möjligheter att fullgöra regeringens uppdrag”.13 Hansson påpekar att det handlar om att bidra till ”ett samhälle där alla vill göra rätt för sig”.13 Viljan att göra rätt är det centrala. Viljan påverkas enligt Hansson i sin tur av sociala normer, uppfattningar om vad som är rätt och uppfattningar om hur andra skattebetalare gör. Ingemar Hansson synes således försiktigt öppna upp för att myndigheten ska kunna påverka skattebetalningsviljan, genom att adressera innehållet i de sociala normerna och att detta även skulle kunna omfatta attityder till skatteplanering.13

Det kan sammanfattningsvis konstateras att det i den allmänna debatten har skattebetalning kommit att inkluderas i CSR-begreppet.16 För att förstå i vilken utsträckning ett bolag i praktiken kan hantera skattebetalningen som en CSR-fråga anser vi att det är relevant att ställa detta mot bolagets skyldigheter gentemot sina aktieägare och borgenärer ur ett associationsrättsligt perspektiv.

2.1 Inledning

Inom bolaget har styrelsen det övergripande ansvaret för bolagets organisation och förvaltning av bolagets angelägenheter.17 Styrelsen åtnjuter en betydande frihet vad gäller att organisera och styra verksamheten inom aktiebolaget, inom de ramar som ABL och bolagsordningen uppställer. Centrala begränsningar uppställs dock dels av likhetsprincipen och generalklausulen, dels av reglerna om funktionsfördelningen, verksamhetsföremålet, vinstsyftet och om värdeöverföringar. I det följande behandlas dessa delar i relation till begreppet CSR.

2.2 Styrelsens uppgifter

ABL anger endast en generell arbetsfördelning mellan bolagsorganen. Styrelsen har dock det övergripande ansvaret för bolagets organisation och förvaltning av bolagets angelägenheter. Styrelsen ska därvid fortlöpande bedöma bolagets och, om bolaget är moderbolag i en koncern, koncernens ekonomiska situation. Styrelsen ska också se till att bolagets organisation är utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt.18 Styrelsen ska se till att organisationen är ändamålsenlig. I detta innefattas att organisationen i sig ska inrymma rutiner och funktioner som verkar kvalitetssäkrande. Det handlar bland annat om att få till stånd handläggningsrutiner, riktlinjer för förvaltningen och placeringen av bolagets medel, ett gott urval av medarbetare och en fortlöpande kommunikation mellan befattningshavarna. Styrelsen utgör även ett forum för planering och bedömning av bolagets utveckling.19 Som ett led i styrelsens tillsyn av bolaget och eventuell koncern ska styrelsen meddela instruktioner för när och hur sådana uppgifter som behövs för styrelsens fortlöpande bedömning av bolagets och koncernens ekonomiska situation ska lämnas in och rapporteras till styrelsen.20

Därutöver lämnar lagen inte så mycket ledning för styrelsen och dess uppgifter. Klart är dock att styrelsen får fatta beslut inom samtliga områden som inte är uttryckligen förbehållna andra bolagsorgan. Den mycket vida beslutskompetens som tillerkänns styrelsen i lagen begränsas i förhållande till bolagsstämman i första hand av funktionsfördelningen inom aktiebolaget, det vill säga av de bestämmelser som ger bolagsstämman exklusiv beslutanderätt i vissa frågor. Inom bolagsstämmans exklusiva kompetens ryms de mer väsentliga frågorna i bolaget, som ändring av bolagsordningen, emissioner och andra förändringar i aktiekapitalet, val av styrelse, utdelning och väckande av skadeståndstalan för bolagets räkning mot styrelseledamöter, verkställande direktör och revisor. Klassificeringen av de beslut som anges i ABL som tillhöriga bolagsstämmans exklusiva kompetens har sin grund i att bolagsstämman inte har rätt att delegera besluten till styrelsen eller annan, om en sådan rätt inte uttryckligen föreskrivits i lagen. I princip kan styrelsen fatta beslut i alla de områden som inte är uttryckligen förbehållna bolagsstämman (eller något annat organ).21

Styrelsens kompetens begränsas vidare av ett antal specifika regler som är uppställda till skydd för aktieägarna (och specifikt för en minoritet av dem) samt för borgenärerna. Bland de mest väsentliga allmänna skyddsregler för aktieägarna är den så kallade likhetsprincipen, som framför allt kommer till uttryck i 4 kap. 1 § ABL och som i huvudsak innebär att det med varje aktie ska följa samma rättigheter och skyldigheter, om inte annat följer av lagen eller har föreskrivits i bolagsordningen.22 Även generalklausulen i 8 kap. 41 § ABL, enligt vilken styrelsen eller någon annan ställföreträdare för bolaget inte får företa en rättshandling eller någon annan åtgärd som är ägnad att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare, utgör en begränsning av styrelsens handlingsfrihet. En ställföreträdare för bolaget får inte heller följa en anvisning av bolagsstämman eller något annat bolagsorgan, om anvisningen strider mot ABL, mot tillämplig lag om årsredovisning eller mot bolagsordningen.23 Generalklausulen kan delvis anses ge uttryck för likhetsprincipen, med skillnaden att likhetsprincipen tar sikte på förhållandet mellan aktier, det vill säga en rent matematisk rättvisa, medan generalklausulen tar sikte på att förhindra otillbörliga åtgärder.24

Två andra minoritetsskyddsregler som är av särskilt intresse för denna utredning är de om aktiebolagets verksamhetsföremål och vinstsyfte. Inom borgenärsskyddsreglerna är det framför allt bestämmelserna om värdeöverföringar som är av relevans.

2.3 Verksamhetsföremål och vinstsyfte