Skatteförslag i budgetpropositionen: skattelättnader för personaloptioner

I budgetpropositionen för 2018 valde regeringen att gå vidare med förslaget om skattelättnader för personaloptioner som ursprungligen presenterades av Utredningen om skatteregler för incitamentsprogram (SOU 2016:23). Denna artikel redogör för regeringens förslag. Därefter diskuteras förslagets förtjänster och, bland annat, hur väl det kan väntas uppfylla det syfte om ökade möjligheter till kompetensförsörjning för tillväxtföretag som det är tänkt att uppnå.

1 BAKGRUND

Vid utfärdandet av incitamentsprogram där anställda erbjuds förvärva finansiella instrument av sin arbetsgivare finns typiskt sett två typer av program att tillgå.1 För det första kan arbetsgivaren utfärda sådana instrument som omfattas av den så kallade värdepappersregeln i 10 kap. 11 § 1 st. inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Vid tillämpning av värdepappersregeln beskattas den förmån, dvs. skillnaden mellan marknadsvärde och erlagd ersättning, som uppkommer vid förvärvet omedelbart i inkomstslaget tjänst. Förmånen blir också föremål för arbetsgivaravgifter. Senare värdetillväxt på det förvärvade instrumentet beskattas i inkomstslaget kapital utan socialavgiftsplikt. För att detta ska bli aktuellt krävs att den anställde förvärvat ett värdepapper, vilket typiskt sett är fallet om så kallade ABL-instrument (t.ex. aktier, teckningsoptioner och vinstandelslån) utfärdas.

För det andra kan arbetsgivaren utfärda personaloptioner. Personaloptioner är förknippade med sådana tidsbegränsade förfoganderättsinskränkningar att de inte kan anses utgöra värdepapper, utan en rätt att i framtiden förvärva ett värdepapper. Enligt den så kallade personaloptionsregeln i 10 kap. 11 § 2 st. IL beskattas den anställde inte alls vid utfärdandet av instrumentet, men hela värdetillväxten från utfärdandet behandlas som en tjänstebeskattad och avgiftspliktig förmån vid utnyttjandet av instrumentet för förvärv av ett värdepapper.

Beroende på vilka villkor som ett incitamentsprogram utformats med uppkommer således stora skillnader i beskattningen av förvärvet.

I mars 2014 tillsattes en utredning för att se över skattereglerna för incitamentsprogram. I direktiven lyfter man fram vikten av att nyckelpersoner kan tilldelas finansiella instrument och att detta kan vara ett viktigt verktyg för ägarstyrning, inte minst i nystartade och mindre företag. Skattereglerna för incitamentsprogram skulle därför ses över för att främja Sveriges konkurrenskraft, entreprenörskap och jobbskapande investeringar i företag. Syftet var att åstadkomma konkurrenskraftiga regler för att öka möjligheterna att attrahera och behålla nyckelkompetens samt att främja tillväxt. Skattereglerna skulle förbättras samtidigt som grundläggande skatterättsliga principer beaktades.

I direktiven angavs särskilt att utredaren skulle kartlägga olika typer av incitamentsprogram, granska hur motsvarande instrument beskattas i jämförbara länder, analysera hur skattereglerna påverkar utformningen av programmen samt analysera behovet av förändrade skatteregler för att göra reglerna mer effektiva för att rekrytera och behålla nyckelpersoner. Utredaren skulle också lämna förslag till de förändringar av skattereglerna som utredaren finner lämpliga.

Utredningen föreslog i sitt betänkande Beskattning av incitamentsprogram (SOU 2016:23) bland annat en förändring av värdepappersregeln och införandet av så kallade kvalificerade personaloptioner.

I samband med att betänkandet skickades ut på remiss anförde regeringen att remissinstanserna i sin behandling av betänkandet skulle bortse från utredningens förslag om en justerad värdepappersregel och därför inte lämna synpunkter i detta avseende. Det kunde således redan före remissbehandlingen antas att regeringen inte hade för avsikt att gå vidare med utredningens förslag om förändrad värdepappersregel.

Kvar fanns därför utredarens förslag om kvalificerade personaloptioner. Utredarens förslag innebär i korthet att eventuella förmåner vid utfärdande av personaloptioner från små, unga företag till anställda inte ska beskattas eller ingå i underlag för arbetsgivaravgift. I korthet innebär förslaget dels att beskattningen av förmånen skjuts upp till tidpunkten för avyttring av andelarna i företaget, dels att förmånen och eventuell framtida värdeuppgång i sin helhet beskattas i inkomstslaget kapital.

Eftersom förslaget riktar sig till en begränsad krets med företag utgör det ett sådant statligt stöd som måste anmälas till och godkännas av Europeiska kommissionen innan det kan genomföras. Förslaget anmäldes till Kommissionen den 21 december 2016 och Kommissionen lämnade sitt godkännande den 26 juni 2017.2

Vid remissbehandlingen av förslaget framfördes viss kritik. Ett antal remissinstanser, däribland Skatteverket, ansåg att utredarens förslag utgjorde ett för stort avsteg från de grundläggande skatterättsliga principerna i det duala skattesystemet, där ersättning för arbete beskattas i inkomstslaget tjänst och kapitalinkomster beskattas i inkomstslaget kapital. Liknande synpunkter framfördes av SKL och Kammarrätten i Stockholm, som båda ansåg att förslagets förväntade positiva effekter inte gav skäl för avsteg från en neutral beskattning.3 Några remissinstanser framförde att förslaget aktualiserade frågan om skillnaden i beskattning mellan inkomstslagen tjänst och kapital bör föranleda en ny skattereform.

Flertalet remissinstanser ställde sig dock positiva till syftet med utredningens förslag, men framförde kritiken att de många kraven som förslaget ställer upp för skattelättnader skulle leda till tillämpningssvårigheter för såväl skattskyldiga som myndigheter. Framförallt betonades att de många kraven skulle medföra ett alltför snävt tillämpningsområde för de nya reglerna, särskilt beaktat syftet att stimulera tillväxt i mindre företag. Denna kritik framfördes i synnerhet avseende kravet på att företaget ska verka i någon av vissa utpekade branscher.

Vidare framhöll ett antal remissinstanser förslagets bristande samband med andra regler, främst fåmansföretagsreglerna i 57 kap. IL (de så kallade 3:12-reglerna). Att inte i lagstiftningen beakta dessa reglers beskattningspåverkan på de som utger och tar del av personaloptioner ansågs av vissa remissinstanser förfela syftet med förslaget.

2 FÖRSLAGET I BUDGETPROPOSITIONEN FÖR 2018

I budgetpropositionen valde regeringen att gå vidare med ett förslag om lättnadsregler för beskattning av vissa personaloptioner, i huvudsak i enlighet med utredningens förslag. I det ursprungliga förslaget kallades optioner som omfattades av skattelättnaderna för kvalificerade personaloptioner. Detta begrepp finns emellertid inte med i regeringens förslag.

Förslaget i budgetpropositionen innebär inte att nuvarande regel om personaloptioner i 10 kap. 11 § 2 st. IL kommer att få en ändrad tillämpning – denna regel kvarstår i sin nuvarande utformning och kommer även fortsättningsvis att tillämpas på personaloptioner. En skillnad är dock att begreppet personaloption tas in i lagtexten.

Utöver denna regel föreslås däremot nu ett nytt 11 a kap. i IL som benämns Särskilda bestämmelser om personaloptioner. I detta kapitel införs regler som innebär att förmånsbeskattning vid utnyttjande av personaloptioner, som uppfyller vissa i kapitlet angivna villkor, inte ska ske. Vidare behöver arbetsgivaren inte betala arbetsgivaravgifter på förmånen som uppkommer vid utnyttjandet. För att en tillämpning av kapitlet överhuvudtaget ska vara aktuell krävs att förutsättningarna i den befintliga personaloptionsregeln är uppfyllda, dvs. att villkoren för förvärvet är sådana att optionsinnehavaren inte förvärvar ett värdepapper utan en rätt att i framtiden förvärva ett värdepapper. Ingen förändring torde vara avsedd i hur denna fråga bedöms. Om villkoren i 11 a kap. IL inte är uppfyllda faller man tillbaka på regeln i 10 kap. 11 § 2 st. IL.

Förslaget tillämpas på optioner förvärvade efter 31 december 2017.

De villkor som ställs upp i 11 a kap. IL är kopplade till företaget, personaloptionen och optionsinnehavaren.4

3 VILLKOR KOPPLADE TILL FÖRETAGET

Det företag som utfärdar optionen ska vara ett svenskt aktiebolag eller motsvarande utländskt bolag med fast driftställe i Sverige. Det krävs också att det utländska bolaget har hemvist inom EES eller i en jurisdiktion med vilken Sverige har ingått skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte.5

Regelverket syftar till att underlätta kompetensförsörjning i små, unga företag. Det uppställs därför krav på företagets storlek. Företaget som ger ut personaloptionen måste ha ett medelantal anställda som understiger 50 och en omsättning eller balansomslutning som uppgår högst till 80 mkr. Dessa villkor måste vara uppfyllda under det räkenskapsår som föregår det år då personaloptionen förvärvas. Om företaget ingår i en koncern gäller dessa gränser sammantaget för hela koncernen. Uttrycken medelantalet anställda, nettoomslutning och balansomslutning har samma innebörd som i bokföringsnämndens allmänna råd (BFNAR 2006:11).

Dessutom uppställs vissa krav på företagets verksamhet. För det första krävs att företaget under en viss intjänandeperiod (se nedan) ska bedriva rörelse, dvs. annan verksamhet än förvaltning av kontanta medel, värdepapper och likande tillgångar. Dessutom måste det huvudsakligen vara fråga om annan rörelse än bank- eller finansrörelse, försäkringsrörelse, produktion av kol eller stål, handel med mark, fastigheter, råvaror eller finansiella instrument, långtidsuthyrning av lokaler eller bostäder eller tillhandahållande av tjänster som avser juridisk rådgivning, redovisning eller revision.

Skälet till att vissa verksamheter undantas är att de redan får statsstöd eller att branscherna som de verkar i typiskt sett inte är innovativa. Istället för att definiera vad som avses med innovativa företag har vissa typer av verksamheter explicit undantagits. Produktion av kol eller stål undantas av det förstnämnda skälet medan övriga verksamheter undantas då de typiskt sett inte anses innovativa. Om företaget ingår i en koncern gäller kravet på koncernen som helhet och inte på företagsnivå. Verksamheten i alla företag i koncernen under intjänandeperioden ska alltså läggas samman varpå resultatet huvudsakligen (75 procent) ska utgöra rörelse som inte avser undantagen verksamhet.

Det uppställs också krav på företagets ålder. Undantaget från förmånsbeskattning gäller inte om företaget, eller något företag inom koncernen, bedrivit verksamhet i mer än tio år efter utgången av det år då verksamheten påbörjades. Om företaget har förvärvat 25 procent eller mer av sin verksamhet från någon annan ska tioårsregeln gälla från tidpunkten då den förvärvade verksamheten ursprungligen påbörjades.

Företag som kontrolleras till 25 procent av kapitalet eller rösterna av offentliga organ omfattas inte av reglerna. Sådana företag antas inte ha lika svårt att skaffa kapital. Av samma skäl får ingen andel i företaget vara upptagen till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES vid förvärvet av personaloptionen. Slutligen får företaget inte vara i ekonomiska svårigheter.

Om företaget ingår i en koncern, enligt definitionen i årsredovisningslagen, gäller samtliga krav för samtliga bolag inom koncernen. Om något företag i koncernen inte uppfyller ett av kraven kan således inget företag i koncernen ställa ut personaloptioner enligt 11 a kap. IL.

4 VILLKOR KOPPLADE TILL PERSONALOPTIONEN

Skattelättnader vid utövandet av personaloption är förenat med två tidsmässiga villkor. För det första finns en intjänandeperiod som i lagtext definieras som tre år. Under denna period måste optionsinnehavaren förbli anställd i något företag i koncernen (se nedan) och koncernen får sammantaget inte i huvudsak bedriva någon av de undantagna verksamheterna. Därutöver ska personaloptionen utnyttjas tidigast tre år och senast tio år efter förvärvet.

Kravet på en intjänandeperiod om tre år motiveras med att reglerna syftar till att stimulera kommande arbetsinsatser som är viktiga för företagets tillväxt, och inte att möjliggöra omvandling av allmänna tjänsteinkomster till kapitalinkomster eller lågbeskattad belöning av tidigare utfört arbete. Det måste därför ställas upp ett krav på fortsatt anställning innan optionen kan nyttjas.

Den bortre gränsen om tio år för nyttjande av optionen motiveras av att statsstödsreglerna kräver en tidsbegränsning av stödet. Förvärv av andelar som sker mer än tio år efter förvärvet av optionen omfattas således inte av skattelättnaden. Både intjänandetiden och tioårsgränsen räknas från förvärvet av personaloptionen.

Värdet på optionsinnehavarens samtliga personaloptioner från företaget får inte överstiga tre miljoner kronor vid förvärvstillfället, och värdet på samtliga personaloptioner som utfärdats av företaget får inte överstiga 75 miljoner kronor. Dessa gränser är lägre än utredarens förslag om 5 miljoner respektive 100 miljoner kronor. Gränserna avser samtliga personaloptioner utgivna av något företag inom koncernen, inte enbart sådana personaloptioner som undantas från förmånsbeskattning.

Dessa beloppsgränser medför ett behov av värdering av personaloptioner, vilket regeringen beskriver som ett särskilt svårt område. De skattegynnade personaloptionerna ska avse andelar i små och onoterade bolag, vars värde ofta är svåra att fastställa utifrån gängse värderingsmodeller som Black & Scholes. Därför föreslås en förenklad värderingsmodell, som innebär att den skattegynnade personaloptionens värde motsvarar den bakomliggande andelens värde. För att fastställa detta värde ska man i första hand tillgripa eventuella marknadsmässiga transaktioner under det föregående året. Om sådana transaktioner saknas ska i andra hand bolagets substansvärde användas. Om bolaget saknar balansräkning ska i sista hand andelens kvotvärde användas.

I samband med att nya personaloptioner ges ut måste det således säkerställas att det sammanlagda värdet på de personaloptioner som ska ges ut och sedan tidigare utgivna personaloptioner inte överstiger ovan angivna gränser. Vid bedömningen ska även gamla optioner värderas vid tidpunkten för förvärvet av den personaloption som är föremål för bedömningen. Det innebär att gamla optioner inte kan värderas med ledning av information från tidpunkten då de utfärdades.

Det ska noteras att den nya värderingsmodellen endast gäller för beräkningen av beloppsgränserna gällande personaloptioner. Den påverkar således inte den anställdes anskaffningsvärde efter utnyttjandet av optionen eller förmånsbeskattningen vid förvärv av personaloptioner som inte omfattas av 11 a kap. IL. Modellen kan anses ha vissa inslag av slumpmässighet, då personaloptioner från bolag som av någon anledning genomfört andelsförsäljningar kommer att värderas till marknadsvärde, vilket ofta kan antas vara högre, medan andra bolag kan använda substansvärde eller kvotvärde. Eftersom värderingsmodellen enbart har betydelse för gränserna om 3 miljoner respektive 75 miljoner kronor i 11 a kap. IL, kan det ifrågasättas om inte samtliga bolag borde ha kunnat få använda substansvärdet, särskilt mot bakgrund av att gränserna får anses lågt satta.

5 VILLKOR KOPPLADE TILL OPTIONSINNEHAVAREN

Optionsinnehavaren ska vara anställd i något företag i koncernen och arbeta i snitt minst 30 timmar per vecka (vilket inkluderar semester med semesterlön, frånvaro pga. sjukdom, föräldraledighet etc.). Till skillnad från i utredarens förslag uppställs nu krav på att optionsinnehavaren under intjänandeperioden om tre år ska erhålla en lön uppgående till sammanlagt minst 13 inkomstbasbelopp från företaget.

Optionsinnehavaren, eller dennes närstående, får inte heller direkt eller indirekt kontrollera andelar i företaget som motsvarar mer än fem procent av kapital- eller röstandelarna. Detta krav gäller under den del av året som föregått förvärvet och två föregående år. För företag som ingår i en koncern gäller detta krav innehav i varje enskilt bolag. I detta hänseende innebär regeringens förslag en lättnad jämfört med utredningens förslag, som innebär att optionsinnehavaren inte fick inneha några andelar överhuvudtaget.

6 BESKATTNINGSUTFALLET VID TILLÄMPNING AV 11 A KAP.

För arbetsgivare innebär reglerna att arbetsgivaravgifter inte ska betalas på den skattefria förmånen. Eftersom någon skattepliktig förmån inte uppstår för den anställda medges inte heller något avdrag för lönekostnad hos bolaget som utfärdar optionen.

För optionsinnehavaren innebär reglerna att förmån vid förvärv av personaloption inte ska tas upp till beskattning. Om optionsinnehavaren väljer att utnyttja optionen för förvärv av aktier i företaget sker beskattning av framtida avyttring av aktierna som inkomst av kapital. Vid kapitalvinstberäkningen gäller att enbart eventuell optionspremie och lösenpris för aktien får räknas med som anskaffningsutgift. Personaloptionens marknadsvärde kan alltså inte användas som anskaffningsutgift vid en framtida avyttring av de aktier som förvärvas vid nyttjande av personaloptionen.6

Lättnadsreglerna i 11 a kap. IL innebär därför inte en permanent skattebefrielse för optionsinnehavaren; förslaget innebär enbart att beskattningstidpunkten senareläggs och att hela förmånen och värdeökningen beskattas i kapital vid framtida avyttring istället för tjänst. Dessutom medför lättnaden en högre bolagsskattekostnad för det utfärdande företaget eftersom avdrag för förmån nekas.

7 FÖRFARANDEFRÅGOR

Förslaget på skattegynnade personaloptioner är, likt de nuvarande reglerna för personaloptioner, förenat med vissa särskilda förfarandefrågor. I utredningen föreslogs att arbetsgivare som ger ut värdepapper bör ges kontrolluppgiftsskyldighet även för värdepappersförvärv på marknadsmässiga villkor och att arbetsgivare vid förvärv under marknadsvärde skulle rapportera in uppgifter om vilket värdepapper som givits ut och till vilket pris. Dessutom föreslogs särskilda dokumentationsregler för värderingen av utgivna värdepapper. Så långt går nu inte regeringen som anser att sådana regler inte är nödvändiga för genomförandet av aktuella förslag.

I stället föreslås att kontrolluppgift lämnas vid utövandet av en personaloption, även i fall då detta till följd av reglerna i 11 a kap. IL inte utlöser någon beskattning. Kontrolluppgiften ska lämnas av den arbetsgivare som gav ut personaloptionen, oavsett om förvärvaren kvarstår i dennes anställning vid utövandetillfället. Likt i nuvarande regler är det upp till förvärvaren att lämna uppgifter till arbetsgivaren som möjliggör kontrolluppgiftslämnande, se 34 kap. 6 § skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL. I stället för kontrolluppgift ska informationen lämnas i arbetsgivardeklaration på individnivå, enligt de nya reglerna därom,7 ifall förutsättningarna för detta är uppfyllda eller om arbetsgivaren frivilligt väljer det.

Bedömningen av huruvida villkoren för skattefritt utnyttjande av personaloption är uppfyllda ska i många fall göras långt efter förvärvet. Enligt förslaget är det upp till optionsinnehavaren att säkerställa att samtliga förutsättningar är uppfyllda och i sin inkomstdeklaration ta upp eventuella skattepliktiga förmåner från personaloptioner om villkoren i 11 a kap. IL inte är uppfyllda. Det anges i förslaget att den skattskyldige vid osäkerhet bör lämna ett så kallat öppet yrkande. Vidare sägs att den skattskyldige, om dennes arbetsgivare lämnat kontrolluppgift om skattefritt utnyttjande av personaloption, bör kunna utgå från detta vid sin deklaration ”inom rimliga gränser”.

8 VÅRA KOMMENTARER

Som flertalet remissinstanser framfört kan de andelar som förvärvas vid nyttjande av en personaloption komma att omfattas av 3:12-reglerna. Varken utredarens förslag eller förslaget i budgetpropositionen innehåller något undantag från detta.

Svårigheterna kopplade till 3:12-reglerna vållar särskilda problem för optionsinnehavare som berättigas till en liten andel av företagets kapital. I betänkandet Översyn av skattereglerna för delägare i fåmansföretag (SOU 2016:75) föreslogs att den så kallade fyra-procentsregeln för att beräkna löneunderlag skulle slopas. Regeringen har dock aviserat att man i nuläget inte har för avsikt att föreslå förändrade regler för fåmansföretagare i enlighet med förslaget.8 Den synpunkter beträffande 3:12-beskattning och det aktuella förslaget som anförts av flertalet remissinstanser är således fortsatt giltiga. Om optionsinnehavaren vid en framtida utdelning eller avyttring inte innehar andelar som motsvarar fyra procent av kapitalet i företaget beräknas dennes gränsbelopp utan löneunderlag.

Skattelättnaden för personaloptioner är medvetet avgränsat till små, unga företag som är i behov av kompetensförsörjning utan att ha möjlighet att erbjuda löner som andra arbetsgivare kan erbjuda. Den avgränsningen kan därför antas innebära att en betydande andel av de företag som omfattas av förslaget också omfattas av 3:12-reglerna.

I praktiken torde detta innebära att avkastningen för många optionsinnehavare slutligen ändå beskattas i tjänst. Den enda fördelen som förslaget medför för dessa optionsinnehavare är att beskattningen senareläggs från tidpunkten för förvärv av optionen till tidpunkten för avyttring av den andel som förvärvats på grund av optionen. I detta avseende är det dock glädjande att förslaget, till skillnad från nuvarande ordning för personaloptioner, innebär att beskattning sker först när den anställde faktiskt fått ökad skatteförmåga genom försäljning av andelen.

En ytterligare aspekt i sammanhanget är den osäkerhet som optionsinnehavaren svävar i under intjänandeperioden och fram till nyttjandet av optionen. Om förutsättningarna i 11 a kap. IL inte är uppfyllda faller man tillbaka till regeln om personaloptioner i 10 kap. 11 § 2 st. IL Regeringen anför att det är den skattskyldiges ansvar att lämnade eller godkända uppgifter i inkomstdeklarationen är korrekta. Det anförs vidare att om det finns anledning att misstänka att något av villkoren inte är uppfyllda ska den skattskyldige kontrollera detta, och vid tveksamma fall göra ett så kallat öppet yrkande i deklarationen. Företaget ska visserligen lämna kontrolluppgift om detta och det anförs att den skattskyldige inom rimliga gränser kan utgå från att villkoren är uppfyllda. Den skattskyldige försätts dock i en viss osäkerhet, och kan ha begränsade möjligheter att säkerställa att samtliga villkor är uppfyllda. Det får anses vara en öppen fråga i vad mån skattetillägg skulle kunna aktualiseras för den enskilde som inte självständigt kontrollerar förutsättningarna för skattefrihet.

Förslaget har i sin lagstiftningsteknik, som Skatteverket anfört i remissvar, vissa likheter med reglerna om investeraravdrag i 43 kap. IL. Båda regelverken ställer upp ett stort antal villkor för skattelättnader, vars uppfyllnad är svårförutsedda och ofta svårkontrollerade. Det kan noteras att Skatteverket uppger att deras kontroller ger vid handen att 39 procent av de som gör investeraravdrag i sin inkomstdeklaration saknar rätt till detta. Det finns därför skäl att misstänka att de föreslagna reglerna för personaloptioner riskerar att bli svårtillämpade för såväl arbetsgivare som optionsinnehavare.

Sammantaget medför förslaget vissa fördelar, i huvudsak i form av en uppskjuten beskattning och, i de fall 3:12-reglerna inte medför annat, att inkomsten beskattas som inkomst av kapital istället för i inkomstslaget tjänst. Förslaget medför också vissa nackdelar. För de som innehar kvalificerade andelar kan inkomsten ändå till stor del beskattas som tjänsteinkomst. Företaget medges inte något avdrag för förmån av personaloptioner som inte ska tas upp som förmån hos optionsinnehavaren. Dessutom går optionsinnehavaren miste om socialförsäkringsförmåner och tvingas leva i ovisshet, med ett eget ansvar för att man tillsammans med företaget lyckas kontrollera villkoren för skattefrihet på ett riktigt sätt. Optionsinnehavaren måste förlita sig på information från företaget, men bär själv ansvaret för att informationen är korrekt. Det finns därför en risk att företag och anställda inte anser att det är värt mödan, och att de skattegynnade personaloptionerna i praktiken inte kommer att användas i tillräcklig utsträckning för att uppfylla sitt syfte.

Hussein Abdali och Axel Wahlund är verksamma vid Skeppsbron skatt.